Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Newsmill’

POLITIK: Samtidigt som Synovate i sin senaste opinionsundersökning visar att klyftan mellan blocken minskar fortsätter Centerpartiet sin kräftgång.

Detta har tydligen gett vissa liberala ledarsidor ångest. Johan Hammarqvist, politisk redaktör på Norra Skåneskriver t.ex. på Newsmill att Maud Olofsson är största vinnaren i Saab-affären.

Och i dagens Sydsvenskan (oberoende liberal) levererar i sin huvudledare – Hon är värd mer än så här – en riktig tycka-synd-om artikel om Maud Olofsson (C).

Centerledaren Maud Olofsson förtjänar ett starkare stöd. Det är beklagligt att hennes parti går kräftgång medan Moderaterna tar ett allt fastare grepp om borgerliga sympatisörer (…)

Sedan Maud Olofsson blev partiledare i mars 2001 har hon försökt ge Centern något som partiet egentligen aldrig haft. En ideologi. Hon säger sig själv sträva mot socialliberalismen.

Olofsson har inte gjort allt rätt, långt ifrån. Men hon har haft mod att till exempel avveckla en fundamentalistisk antikärnkraftslinje och frångå den bisarra regionalpolitik som ledde Sverige fel.

Det är lätt att ironisera om att Olofsson har villat bort sig på Stureplan i sina försök att bredda sin väljarbas. Men hon försöker i alla fall följa en konsekvent liberal linje, som i fråga om statens roll i Saabaffären (…)

En värdemässigt stabil grund däremot, främjar genomtänkta idéer och hållbar politik.

En värdemässigt stabil grund? Socialliberalism? Knappast.

Ett parti som tidigare berömde sig om att inte ha någon ideologi överhuvudtaget har under Maud Olofsson förvandlats till ett nyliberalt parti.

Om Olofsson sedan vill kalla denna nyliberalism för ”socialliberalism” visar detta bara på fortsatt ideologisk förvirring. Samma ideologiska hopkok visade partiet när man tillägnade sig begreppet federalism för några år sedan.

När man granskade deras åsikter lite närmare visade det sig ganska snart att ”federalism” bara var ett försök att klä sina gamla decentraliseringstankar i ny ideologisk skrud. 

Troligtvis är dessa desperata försök till politisk och ideologisk ompositionering en inte oväsentlig anledning till att Centerpartiet har tappat 3,1 procentenheter sedan valet 2006.

Read Full Post »

Doris och Göran PerssonPRESSETIK: Hur blev politiken så trivial? Enligt Mattias Hessérus i Axess har den restriktiva hållningen kring rapportering kring politikers privatliv urholkats alltmer sedan mitten av 1990-talet.

Som exempel nämner Hessérus när riksdagsledamot Annika Nordgren Christensen på Newsmill skrev om arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins hälsning till sin flickvän på Facebook och rapporteringen om gripandet av Fredrik Reinfeldts far för påstådd rattonykterhet.

Och samtidigt, hur kommer det sig att både Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund har ansett det vara en bra idé att posera för fotografer med dammsugare och tala om städning, att förre statsministern Göran Persson valde att dansa med en ko i ett barnprogram och att den tidigare Folkpartiledaren Lars Leijonborg valde att sitta kvar i studion i programmet Silikon istället för att demonstrativt resa sig och gå när programledaren frågade om han rakade pungen?

Hessérus besvarar själv fråga. Förklaringen ligger i den ökade ”professionaliseringen” av både politiken och journalistiken. För politiker handlar det om att vinna val och för tidningar om att sälja lösnummer. Båda lever i symbios med varandra. Politikern behöver media och tvärt om. Båda utnyttja varandra.

Men Hessérus glömmer att ställa den relevanta frågan om det bara är media fel att gränsen mellan det privata och offentliga har tunnats ut. 

Samtidigt med medias uppluckring av de etiska spelreglerna har det också skett en parallell förändring i allmänhetens uppfattning – eller okunnighet – om gränserna mellan det privata och det offentliga.  

Som ett exempel på detta kan man nämna just Littorin och hans flickvän. En social nätverkssajt som Facebook kan knappast definieras som ”privat”. Om arbetsmarknadsminister Littorin trodde detta är han antingen naiv eller okunnig.

Ytterligare ett exempel är de uppmaningar som riktas till personer med säkerhetsklassade arbetsuppgifter. Personer i känsliga nyckelpositioner måste helt uppenbart ständigt påminnas om att inte lägga ut privata uppgifter på diverse olika sajter.

I Storbritannien avslöjades t.ex. att frun till den nya chefen för underrättelsetjänsten MI6 hade lagt ut material på sin Facebook. Bland annat avslöjades både adresser, vänner och diverse uppgifter om familjen.

Känsliga uppgifter har redan använts av terrorister för att kartlägga mål för diverse attacker. Att främmande makters spionorganisationer också intresserar sig för ett sådant innehåll behöver knappast påpekas.

Det intressanta här är naturligtvis varför exempelvis försvarspersonal överhuvudtaget måste informeras om dessa självklarheter?  Är det inte ganska uppenbart för alla med normal intelligens att nätet inte kan uppfattas som ”privat”? 

När tonårsflickor (ofta är det just flickor) lägger ut mindre lämpliga bilder på sig själva kan detta bortförklaras med ungdomlig naivitet. Men säkerhets- och försvarspersonal?

Människors naivitet och dumhet spelar uppenbart media rakt i händerna. Oavsett vem som har störst skuld – politikerna eller media (och med lite hjälp av allmänheten) – så kan Mattias Hessérus slutord vara värda att upprepas.

Historien lär oss at det samhälleliga förändringar ofta uppstår genom val och personliga ställningstaganden. En statsminister kan säga nej till att posera (…) och en chefredaktör kan säga nej till att publicera fikarumsskvaller. Det kan i sammanhanget tyckas futtigt – men resan mot ett rimligare samhälle börjar ofta med ett enkelt ”nej tack”.

Read Full Post »

annons-s-v-mp1DE RÖDGRÖNA: Spekulationerna kring konsekvenserna av de Rödgrönas har nu pågått några dagar i media.

Och eftersom nyhetsrapporteringen i Sverige ofta jagar i flock dröjde det inte länge innan man hade bestämt sig för att koalitionsbygget mellan (s), (mp) och (v) var ”a good thing” för partierna.

Att (s) och (mp) i vissa opinionsunderökningar t.o.m. hade egen majoritet innan Socialdemokraterna började strida internat om vilka partier som skulle få vara med i ett samarbete nämndes inte.

Inte heller att Vänsterpartiet skulle ha stora chanser att långsiktigt tjäna på att stå utanför en framtida (s-mp) regering. Detta eftersom man då skulle kunna ställa krav utan att behöva ta regeringsansvar om (s-mp) skulle få en bräcklig majoritet. Detta inte minst om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och blir vågmästare.

Men än så länge är alla – inklusive de borgerliga partierna (!) – glada över samarbetet (med undantag av Miljöpartiet som nu riskerar att bli stödparti åt (s) när ett ”riktigt” vänsterparti blir en del i vänsteralliansen). 

Och lanseringen av de Rödgröna gjordes med lite nya kommunikationsgrepp vilket säkert muntrade upp gräsrötterna. (Bland annat hoppade man över den annars så obligatoriska debattartikeln i Dagens Nyheter till förmån för YouTube och Newsmill

Men några nya infallsvinklar har nu börjat dyka upp i debatten om de Rödgrönas strategi. På denna blogg har tidigare diskuteras att ett formaliserat samarbete inte är helt problemfritt för något av partierna.

Och på Dagens Media har man bl.a. lyft fram ett nära samarbete nu kan komma att urholka partiernas varumärken (vilket är precis vad som har hänt för Allianspartierna – åtminstone för de tre mindre partierna).

Dagens Samhälle kan man läsa om hotande ”blockchock” och att en ”schizofren valrörelse” väntar 2010.

Read Full Post »

KONSERVATISM: En ny politisk blogg för konservativ debatt har sett dagens ljus. Tradition & Fason vill bli en motvikt till mer socialliberala debattbloggar som exempelvis Newsmill och den mer vänsterinriktade Arvid Falk.

På bloggen skriver man bl.a. i sin idéförklaring att ”traditionen är identitetsskapande och därmed grund för trygg gemenskap” och att fasonen alltid är ”vägen bort från en riskabel ofullkomlighet, bort från egoismen och allas krig mot, i riktning mot en sann mognad som människa”.

Och eftersom varje människa är en ”levande länk mellan det förflutna och framtiden” är det bättre att söka framgång via det ”beprövade och fungerande” snarare än via det som bara ”väcker intresse för att det är nytt”.

En av initiativtagarna – Jakob E:son Söderbaum – förklarar i en intervju målet med debattbloggen;

Det behövs en äkta konservativ publikation i Sverige. Ett organ för konservatism har inte funnits här på många år. Det är dags att vi öppnar upp en kvalificerad diskussion om vad konservatism är och står för. Detta är vad vi vill göra med Tradition & Fason.

Detta kan man säkert hålla med om. Frågan är bara hur framgångsrik man kan bli med tanke på att det inte har funnits någon riktig konservativ idéutveckling inom vare sig något politiskt parti eller inom kulturområdet på ett bra tag.

Det räcker inte att bara ”värna” och lyfta fram traditionella frågor som exempelvis starkt försvar och familjen för att det automatiskt skall uppstå sympati för konservatismen. (En av anledningar till att Moderaterna sedan länge har övergett alla konservativa värderingsfrågor är naturligtvis för att det aldrig gav något riktigt utdelning på valdagen).

En konservatism som inte bara vill vara tillbakablickande, introvert och en bromskloss mot alltför snabba samhällsförändringar måste se till att också debattera alla de mindre sexiga vardagsfrågor som politiken är full av. Vad skiljer konservativa lösningar från liberala inom områden som exempelvis a-kasseregler, finanskrisen och kollektivtrafik? 

Det närmaste vi har sett en antydan av att ”konservativa” idéer har fått ta plats i mer breda sammanhang är i tidskriften Axess. Problemet här är att man aldrig riktigt har lyckats driva på – eller sätta avtryck – i samhällsdebatten i stort.

Read Full Post »