Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Neo’

SKOLA | När Jan Björlund skall intervjuas vet man vad det kommer att handla om utbildning och skola.

Neo.

Sakområdena är numera så tätt förknippade med Folkpartiet att det är lätt att glömma bort att det inte alltid har varit så.

En fördel med Björklund är att han kan ha få vem som helst att inse det förnuftiga i utbildningsreformerna om han bara får tala till punkt.

Det är ganska uppfriskande att han också vågar säga en och annan obekväm sanning. Speciellt som han därmed också indirekt trampar de egna lokalpolitikerna på tårna.

När Thomas Gür intervjude honom för tidskriften Neo passade han på att ge en liten historielektion:

1991 kommunaliserades den svenska skolan och nu är det lokalpolitikerna och hundratusen lärare som ska se till att normerna mynnar ut i konkreta åtgärder. Det är dessa som är Jan Björklunds kompani- och plutonchefer som ska genomföra hans vision.

Är kommunalpolitikerna uppgiften mogen?

– Nej.

Det är de inte?

– Nej.

Det måste vara bekymmersamt för en befälhavare att veta detta.

– Ja. Det är därför jag inte tror på den kommunaliserade skolan. Sedan den moderna kommunen konstruerades i lagstiftningen på 1860-talet har kommunpolitikernas huvudansvar varit socialtjänsten. Kommunerna har också ägnat sig åt brandkår och sophämtning och sådant, men sociala frågor har dominerat.

– Den avgörande utbildningen för att bli kommunalbyråkrat i Sverige är i praktiken samma som för att bli socialsekreterare. Och när kommunerna fick ansvaret för skolan på 90-talet hade man egentligen inte begripet sig på skolans kunskapsuppdrag. Det sociala uppdraget har legat i fokus. Det är naturligtvis viktigt det också, att elever känner sig trygga, men det är ändå kunskapsuppdraget som är skälet till att vi har en skola. Det begriper inte kommunerna. Och även om man förstår uppdraget, begriper man inte hur man ska hantera det. Själva lärandeuppdraget, det har inte kommunerna tagit. Så ja, skolan måste återförstatligas.

Vi tar det igen, skolan måste återförstatligas?

– Ja. Absolut. Och under tiden, medan vi får tillräcklig politisk enighet för det, kommer staten att behöva styra mer. Både genom att vi utvärderar resultat, men också normativt, för det finns en gräns för hur många utvärderingssystem man kan ha i en så komplex verksamhet.

När får du med dig politisk majoritet för att återförstatliga skolan?

– Det vet jag inte. För stunden är det ju bara Folkpartiet som tycker så i regeringen, även om några andra partier utanför alliansen också säger det. Jag är besviken på Moderaterna. De var lika stora motståndare till kommunaliseringen som Folkpartiet var för tjugo år sedan. Men jag fick också ta en match i mitt eget parti för detta. På partistämma, landsmöte eller partikongress är kommunalråden i majoritet i alla partier.

– Det positiva är att jag numera inte möter en enda politiker från något parti som med glöd försvarar kommunaliseringen. De försvarar den pliktskyldigt, men inte längre med entusiasm.

Bild: Tidskriftsomslaget är Neo nr 6, 2012

Read Full Post »

BUDSKAP | Det är tur för Centerpartiet att Annie Lööf åtminstone är ett populärt intervjuobjekt på tidskriftsredaktionerna.

Utan dessa skulle Centerpartiet idag knappt synas överhuvudtaget. Om intervjuerna sedan har varit medvetna strategiska vägval eller bara rena tillfälligheterna kan bara partikansliet svara på.

I villket fall som helst är det ett smart sätt att under radarn nå specifika målgrupper med riktade budskap. Något varje partiledare borde tänka på eftersom det är här de kunniga, intresserade och engagerade väljarna finns.

Ett exempel är Sunt Förnuft. Åke Jungdalen intervjuar näringsministern i senaste numret av Skattebetalarnas Förenings tidskrift.

Lööf passar på att inte bara tala sig varm för sparande, låga skatter och företagande utan också för kärnkraften.

Det sker nu en stor satsning i Sverige på vindkraft. Vad får det för konsekvenser?

– På sex år har vindkraften femdubblats och ska vi långsiktigt få ned elpriserna och ska vi ha ett mindre sårbart energisystem så behöver vi både kärnkraft, vattenkraft och förnybar energiproduktion i Sverige. Därför är jag glad att vi nu ser en ökad vindkraftproduktion. Det är många företag som satsar och är med på att bygga upp vindkraft runt om i landet.

I stort levererar Lööf ett tydligt liberalt budskap under intervjun. Det borde tilltala en organisation ”som verkar för sänkt skatt, synliga skatter, bättre valuta för dina skattepengar samt ökad rättssäkerhet i skattefrågor”.

Att hon även får med att Sverige ”behöver” kärnkraften uppfattas knappast som något negativt bland dessa läsare.

Övrigt: Text och tidskriftsomslaget ovan är från Sunt Förnuft nr 1, februari 2012. Andra tidskrifter där Lööf på senare tid prytt omslaget är Affärsvärlden, Veckans Affärer, Neo och Passion for Business.

Read Full Post »

LIBERALISM | Centerpartiet ökar med en procent till totalt 5,5 % i SCB:s novembermätning. Är det en Annie Lööf-effekt? Kanske, kanske inte.

Partiet har under Lööf initierat ett stort idéprogramarbete för att få fram ett nytt partiprogram.

Och det är troligtvis först med lanseringen – och väljarnas mottagande – av programmet som vi kommer att kunna se om Lööf har lyckats med Operation Rädda Centerpartiet.

Att redan idag spekulera över partiets utveckling är därför vanskligt. Men någon rivstart har det inte blivit sedan valet av ny partiledare.

Frågan är om inte Lööf redan har drabbats av den traditionella ”ministersjukan”. När en partiledare även är statsråd tenderar partiets behov att hamna i andra hand.

Alla partiledare brukar försvara sig med att partiet gynnas när media har ett ministeruppdrag att fokusera på. Tanken är att en framgångsrik ministrar sprider strålglans även över det egna partiet.

Att så inte automatiskt är fallet visar Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas opinionssiffror.

Mattias Svensson, redaktör för tidskriften Neo, har intervjuat Lööf.

Annie Lööf är allt annat än dyster, men som nytillträdd ordförande för Centerpartiet och näringsminister i alliansregeringen har det hon tycker och tänker blivit allt mer svårtillgängligt. Både under sin kandidatur och som ordförande har hon dolt sina ambitioner under snällismer. Premiärtalet i riksdagens partiledardebatt handlade om en ”möjlighetspolitik” som ”tar tillvara hela Sveriges förmåga och potential”. Sverige ska vara tryggt, grönt och fritt. Det är nog svårt att hitta någon som är emot.

-Nu sitter jag på ett förtroende att driva de frågor majoriteten av centerpartister faktiskt tycker, och då får mina personliga åsikter ge vilka i vissa lägen. Det är en utmaning givetvis eftersom jag har varit ganska tydlig med vad jag tycker.

Den nya rollen innebär förvisso en del tydliga besked. När Neo testar Lööf i ett antal sakfrågor om ekonomisk och personlig frihet för att utröna ”Hur nyliberal är du?” håller hon egentligen bara med i en enda fråga: att tullar och handelshinder ska avskaffas, även om hon också försöker nyansera bilden.

[…]

Den egna profilfrågan går lättare. När jag frågar om ambitionerna på näringslivsområdet är det svårt att få hejd på Annie Lööfs ambitioner: innovationsstrategi, regelförenkling, kostnadsminskningar, regionalt företagande och arbetsrätt. Att ambitionen att gynna företagande stundtals går längre än de liberala principerna om fri konkurrens märks dagen efter intervjun, då Annie Lööf stolt meddelar att amerikanska storföretaget Facebook får 100 miljoner kronor av regeringen för att etablera sig i Luleå.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Neo nr 6, 2011. I samma nummer finns intervjun med Lööf.

Read Full Post »

STRATEGI: Magasinet Neo har publicerat en intervju med Jimmie Åkesson (SD) som kommer att få partistrategerna i Socialdemokraterna och Moderaterna att sätta kaffet i halsen.

Intervjun tydliggör varför det var de två största partierna som tappade mest till Sverigedemokraterna i valet. Sverigedemokraterna har mycket medvetet positionerat sig som ett socialkonservativt parti som tror på både välfärdsstaten och folkhemmet.

Åkesson talar sig varm för traditionella borgerliga frågor som t.ex. frihandel och starkt försvar, men också för fackets positiva roll i samhället.

Socialdemokraterna har vänt sig inåt medan man söker efter en ny partiledare. Vänsterpartiet vet inte om man skall göra sig av med Lars Ohly eller inte. Och inom Alliansen befinner sig småpartierna i politisk och ideologisk förvirring.

När Moderaterna helt dominerar det politiska landskapet skapas utrymme för ett parti att utmana.

Och de enda partier som idag ser ut att kunna utmana och överraska är Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Read Full Post »

POLITIKER: Det liberala nyhetsmagasinet Neo har i sina två senaste nummer intervjuat och porträtterat en lång rad intressanta politiker.

I nr 3 intervjuades Anders Borg (M) och Göran Hägglund (KD).

I det senaste numret – som är ett valspecial (nr 4) – är det Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) som står i fokus.

En reflektion som kan göras är att Johan Ingerö, redaktör på Neo, tecknar en bild av Sahlin som ligger förvånansvärt nära vad vi får av Lotta Gröning, debattredaktör på Aftonbladet (numera på Expressen), i hennes kritiska bok Sanning eller konka – Mona Sahlins politiska liv (Albert Bonniers förlag, 2008).

Att personer från både ”höger” och ”vänster” kan komma fram till samma Mona Sahlin är minst sagt intressant. Så här skriver t.ex. Ingerö på ett ställe:

En stor del av gåtan Sahlin ligger i hennes ofta uttalade och säkert är­ligt menade kärlek till politik. Mona Sahlin har inte behövt sakna attrakti­va jobberbjudanden under åren, men har ändå valt att leva i den politiska världen. Inte ens den plågsamma kon­tokortsperioden i mitten av nittiotalet lyckades sänka hennes lust till politi­ken. Om denna hennes yrkeskärlek och motståndskraft har det skrivits mäng­der av texter. Av politiska reportrar, av kolleger från regeringen och inte minst av Sahlin själv. Ändå är det omöjligt att hitta exempel på att hon på ett seriöst och nyfiket sätt funderar kring politis­ka sakfrågor.

Inte ens i hennes böcker, som hon enligt egen utsago skrivit just för att hon vill kunna fundera, resonera och tala till punkt, förekommer några dju­pare resonemang. […] Den politi­kälskande Mona Sahlin, som vigt sitt liv åt debatter där hon bedöms och kritise­ras, framstår som närmast ointresserad av de sakfrågor och omständigheter som utgör politikens själva grund. […]

Men Mona Sahlin tycks älska politi­ken utan att nämnvärt intressera sig för dess inneboende frågeställningar och utmaningar. Där andra politiker ibland låter ändamålen helga medlen förefal­ler hon göra precis tvärtom – acceptera förekomsten av svåra sakfrågor i utbyte mot nöjet att få ägna sig åt det politiska spelet. Och det är här hennes oförmåga att diskutera sakfrågor och idéer får sin förklaring. Det är helt enkelt inte sak­frågor och idéer som är hennes driv­kraft eller intresse.

Att inta ett fågelperspektiv på sakfrå­gor utan att grotta ner sig i detaljer är inte nödvändigtvis en dålig metod för en statsledare. Men det förutsätter en tydlig politisk kompass. Annars blir po­litiken helt oförutsebar, och det demo­kratiska samtalet lidande.

Read Full Post »

INTERVJU: Maria Wetterstrand (MP) ger alltid intressanta intervjuer. Hon har dessutom en otrolig förmåga att hamna på omslaget till olika tidskrifter.

QX juli 2010

Att hon har varit på omslaget till Miljöaktuellt är kanske inte så konstigt. Men hon har även lyckats med så pass skiftande tidskrifter som det liberala samhällsmagasinet Neo, Modern Psykologi och nu ”gaynöjestidningen” QX.

Detta beror inte bara på att Miljöpartiet har arbetat upp goda relationer till media. Det beror också på att hon uppfattas som en intressant och spännande person.

Att hon är populär hos väljarna bekräftar opinionsundersökningar. Inte konstigt att hon och partiet oroar de övriga partierna inom både Alliansen och De Rödgröna.

Lagom till Pridefestivalen intervjuade QX språkröret om bl.a. partiets strategi, förhållandet till Mona Sahlin (S) och hennes syn på sig själv.

Wetterstrand är tydlig i sina svar och verkar inte intresserad av att vara speciellt inställsam. Svaren känns ärliga. Och Wetterstrand verkar vara en trygg och stabil person och med en befriande distans till sig själv. 

När hon får en fråga om sitt ”perfekta” liv i en ”kärnfamilj” blir hennes svar en stilla undran. ”Ska man behöva ta stryk för att man fått en son och en dotter, bor i villa och har bil? Finns det egentligen några perfekta kärnfamiljer? Jag tror att de flesta människor inte betraktar mig som varken perfekt eller fullt normal.”

Ett bra och balanserat svar. Här nedan ett annat utdrag från intervjun. Observera att Wetterstrand jämför Mona Sahlin med de ”sämre eleverna” i skolan. Nice touch!

Hur har Miljöpartiet förändrats på senare år? Blivit mer etablerade? Gått åt höger? 

Vi har definitivt blivit mer etablerade, och legitimerade som ett dugligt regeringsparti, även om vi inte suttit i någon regering ännu… Förr uppfattades vi som bakåtsträvande, och ett parti som var emot saker. Numera upplevs vi som betydligt mer framtidsinriktade och positiva. Vi har ansetts ligga betydligt längre till vänster än vad vi anses göra i dag. I attitydundersökningar ligger vi numera till höger om Socialdemokraterna, men vem av oss det är som har flyttat sig vet jag inte riktigt. Jag anser å andra sidan att både Folkpartiet och Centerpartiet lämnat mitten och begett sig långt högerut, så mitten har blivit något av ett öppet fält. Det gör att det finns en stor grupp mittenväljare, varav många är akademiker och storstadsbor, som inte känner sig riktigt hemma någonstans. Som ligger någonstans mellan frihetlig vänster och socialliberaler, det vill säga just de väljare som enligt min mening borde kunna vara gröna. 

Många ser dig även som ett hot mot Mona Sahlin, trots det rödgröna samarbetet. 

Det tycker jag är lite beklagligt, eftersom vi ju är med i samma lag. Men det hade å andra sidan varit mycket värre om det vore så att jag också hade dåliga förtroendesiffror. Jag har svårt att köpa argumentet att man själv ska bli sämre för att gynna någon annan. Det är lite grann som att dra ner de bästa eleverna i skolan så att de inte blir för bra, och de sämre eleverna därmed blir ledsna… Jag tycker att man ska stötta de duktiga eleverna. Också. Om man gör på rätt sätt kan man lyfta upp hela klassen, i det här fallet hela det rödgröna alternativet. Visserligen har vi gott självförtroende i Miljöpartiet, men vi inser också att Socialdemokraterna trots allt är tre gånger större än vad vi är. Dessutom har de en enorm regeringserfarenhet. Mona Sahlin som person är väldigt kompetent, och har dessutom gjort en enorm nytta inom Socialdemokraterna genom att ta kontroversiella ställningstaganden. Exempelvis det här samarbetet med oss. Det ska hon ha all heder av. Hon har vågat ta strider som få andra. 

Vad är det hos dig som folk gillar tror du? 

Att jag inte hymlar med mina åsikter, och att folk förstår vad jag pratar om. Jag är populär även hos folk som inte alls tycker som jag, troligtvis just för att de tydligt och klart får veta att de inte tycker som jag. Jag försöker nämligen inte säga det folk vill höra, utan det jag tycker är riktigt. Det är i och för sig en linje som kan vara svår att upprätthålla så här i valtider, eftersom det är lätt att man blir nervös för att skrämma bort väljare. Och så tonar man ner och blir otydlig. Det finns en stor risk i det.

Read Full Post »

INTERVJU: Maria Wetterstrand (MP) har blivit ett av de mest eftertraktade intervjuobjekten inom svensk politik. 

Intresset är så pass stort att Wetterstrand nu har hamnat på omslaget och gett intervjuer i allt ifrån det liberala samhällsmagasinet Neo och tidskriften Modern Psykologi.

Vad som brukar utmärka politiker som blir ”populära” är att en viss försiktighet börjar prägla svaren på de mest banala frågor som ställs.

Tack och lov verkar Wetterstrand ännu inte ha drabbats av denna politikersjuka.

I Modern Psykologi (pappersupplagan nr. 3, maj 2010) ställer Cecilia Garme bl.a. en fråga angående Miljöpartiets förhållande till Socialdemokraterna.

Partikulturer är olika. I regeringsförhandlingarna efter valet 2002 ska du ha chockats över attityden ni mötte från Socialdemokraterna.

– Ja. Eller i alla fall tyckte jag att attityden var intressant. Vi i Miljöpartiet är intellektuella, resonerande människor, tycker vi själva om vi får beskriva oss. Vad vi mötte då var en förhandlingskultur som är mer facklig, i bemärkelsen att man har hårda strider – och en näst intill aggressiv attityd.

Och vad hände?

– Det var ju intressant att Socialdemokraterna trodde att det var ett bra sätt att resonera med Miljöpartiet på. För det var ju fullständigt fel. Vår reaktion var att de hade en taskig attityd och då behövde vi inte prata med dem. Då kunde vi väl prata med någon annan.

– Sedan undrade folk hur vi kunde prata med Folkpartiet. Ja, det är den enkla förklaringen. Attityden.

Även om man utgår ifrån att samtalen med Folkpartiet också var en del i ett politiskt spel för att skrämma upp Socialdemokraterna är det trots allt också en intressant bild av skillnaderna mellan de två partierna som Wetterstrand målar upp.

Maria Wetterstrand visar också i intervjun att man inte alltid behöver vara så tillmötesgående gentemot media om media ställer idiotiska frågor.

Du fick en intervjufråga i tidningen Fokus nyligen om vad du tycker om havet. Den ville du inte svara på.

– Men frågan var ju inte vad jag tyckte om havet, för det hade jag absolut kunnat svara på! Då hade vi kunnat prata fiskeripolitik, till exempel. Reporterns fråga var: ”Vad känner du inför havet?” Och då tänkte jag: ”Det har väl inte du med att göra”.   

Synd att Wetterstrand bara tänkte det. Hade varit en njutning att få se reporterns reaktion om hon också hade sagt det.

Read Full Post »

Older Posts »