Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nazism’

POLITIK | Tidskriften Expo är utmärkt läsning för alla som vill informera sig om den alfabetsoppa som är extremhögern.

Expo nr 1 2015

Expo är som bäst när man kartlägger historien bakom, och kopplingarna mellan, olika organisationer och nyckelpersoner.

Betydligt sämre är man på bevakningen av de två andra extremgrupperingarna i dagens samhälle; vänsterextremismen och den islamistiska fundamentalismen.

Detta är speciellt märkligt med tanke på att Säpo anser att just våldsbejakande islamism utgör det största hotet idag av de tre grupperingarna. Dessa grupper är dessutom uttalat rasistiska. Det är bara att läsa vad de skriver om judar eller hur de uppför sig i arabvärlden.

Anledningen till denna slagsida är naturligtvis att högerextremismen är stiftelsens och tidskriftens raison d’être.

På hemsida skriver man att ”Stiftelsen Expo kartlägger, granskar och informerar om högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.” ”Vi granskar den rasistiska och intoleranta miljön, och inte ’extremism’ i allmänhet.

Man kan alltid komma undan med att vänsterextremismens hat inte är ”rasistiskt” utan är klassbetonat. Det har alltid funnits en förvånansvärd hög acceptans i samhället för hat från vänstern riktat mot t.ex. ”överklassen”, ”klassförrädare” och ”kapitalister”.

Mer svårförklarat är varför islamisternas hat mot t.ex. judar inte uppmärksammas lika mycket. Speciellt oroande är de konspirationsteorier som de senaste åren har börjat sprids inom självaste Socialdemokraterna.

Tittar man på tidskriftens bevakning av de fascistiska eller nazistiska partier får man dessutom den märkliga känslan att deras varningar inte riktigt står i proportion till de fakta man själva presenterar.

I senaste numret konstaterar Expo att Svenskarnas parti gjorde ett sämre val 2014 än 2010. (Och då var inte 2010 speciellt imponerande.)

Trots en historisk stor valfond på över 1,3 miljoner, en omfattande propagandaspridning och en torgmötesturné lyckades partiet inte upprepa framgången från valet 2010, då partiet fick ett mandat i Grästorp.

I riksdagsvalet slutade det på 4 189 röster. Men trots att det inte lyckades få ett enda eget kommunalt mandat kom en partimedlem in i Säters kommunfullmäktige efter att fyra personer hade skrivit in hans namn på Sverigedemokraternas öppna valsedel.

Totalt sett genomförde partiet 1 770 aktiviteter under 2014, varav 1 673 innan valdagen. Valsatsningen gav dock inte gensvar i antal röster. Inte ens det massutskick med valpropaganda som skickades ut i ett antal kommuner gjorde att partiet lyckades uppnå sitt mål. Efter valdagen föll aktivitetsnivån rejält.

Den enda parlamentariska framgång en nazistisk organisation kan ståta med står Svenska motståndsrörelsen (SMR) för.

En av organisationens mest uppmärksammade händelser under 2014 inträffade i slutet av september. Då blev det klart att Pär Öberg röstats in på ett Sverigedemokratiskt mandat i Ludvika kommunfullmäktige. Pär Öberg är veteran inom motståndsrörelsen, sitter i riksledningen och är alltså en av organisationens ledare. Med 18 röster på Sverigedemokraternas valsedlar fick han en av partiets stolar. Sverigedemokraternas lokala representant kommenterade det hela som ”för jävligt” och Öbergs valframgång uppmärksammades i hela landet. Samma sak hände i Borlänge där en av SMR:s medlemmar tog plats som ersättare i kommunfullmäktige i februari 2015.

Drygt en vecka senare meddelade organisationen via sin sajt att man skulle försöka bilda ett politiskt parti ”som ska representera organisationens ståndpunkter i val”.

Dessutom har Nationaldemokraterna lagt ner sig verksamhet. Partiet har upphört att existera.

Den 23 april kom beskedet. Nationaldemokraterna hade gått i graven. På partiets hemsida meddelade partiledaren Marc Abramsson: ”Som många varit medvetna om har verksamheten varit ytterst begränsad de sista åren, ja sedan 6 juni 2013 har den i praktiken varit helt vilande, så beslutet kommer troligen inte som en överraskning för någon.”

Inte speciellt imponerande. Som politiska partier är nazisterna fullständigt impotenta.

Dess partier utgör inget hot mot det demokratiska systemet. Däremot utgör högerextrema organisationer ett hot mot enskilda personer. Vilket är illa nog.

Utvecklingen här i Sverige påminner om situationen i Storbritannien. Vid valet 2015 ställde t.o.m. skämtpartiet Official Monster Raving Loony Party upp med fler kandidater än fascistiska British National Party (BNP).

Partiet tappade 99, 7 procent av rösterna jämfört med 2010. BNP ställde bara upp med åtta (8) kandidater.  

Redan 2014 föll partiet mer eller mindre samman när man uteslöt partiledaren Nick Griffin.

Men tillbaka till Expo. Betydligt mer irriterande är hur Expo kommer med gliringar mot demokratiska partiers representanter.

Och detta från två annars välrenommerad och seriösa skribent som Ola Larsmo och Per Svensson.

[S]omliga borgerliga svenska politiker kanske också borde ägna en smula tid åt att studera den svenska borgerlighetens mindre smickrande historia. För vi tar för givet att exempelvis Sara Skyttedal, ordförande Kristdemokraternas ungdomsförbund, inte vet vilken tradition det är hon knyter an till när hon på partiets webbsida slår fast att KDU ”tar avstånd från både socialism som liberalism”.  (Från ”Det högerradikala arvet” i papperstidningen nr 1, 2015.)

Skrivningen att ”vi tar för givet” att Sara Skyttedal ”inte vet vilken tradition det är hon knyter an till” är ett fullt försök att antyda att kristdemokratin (eller Skyttedals eventuella konservatism) med automatik skulle göra henne allierad med högerextremister.

Författarna borde läsa lite europeisk historia. Då hade de kunnat inse att kristdemokratin har varit en rörelse som tagit avstånd från både nazismen och kommunismen.

Att Per Svensson är liberal, och inte kan förstå att alla andra inte också är det, ger honom inte rätt att på så lösa grunder koppla samman människor med extremister.

Expo borde hålla sig för god för att låta den typen av gliringar slinka igenom korrekturläsningen.

Tidskriftsomslag: Expo, nummer 1: 2015.

Read Full Post »

BOK I Bruna pennor har Bibi Jonsson studerat nazistiska motiv i romaner som är skrivna av svenska kvinnliga författare under främst 1930-talet.

Jonsson, som är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, intervjuades förra året i Forskning & Framsteg av Henrik Höjer.

En intressant paradox dök upp under intervjun:

Hur ser motiven ut?

– Det starkaste är rasismen – frågan om judar och romer. Samtidigt ska man veta att även icke-nazister kunde beröra dessa frågor. Eftersom det är kvinnliga författare så är kvinnorollen ofta i fokus. Det handlar ofta om att kvinnan ska vara hemmafru och föda ariska barn. Annie_Åkerhielm_1959

Var de i första hand författare eller nazister?

– De var författare. Men de var alla mer eller mindre aktiva i olika föreningar med en nazistisk agenda. Och flera av dem var mycket etablerade, Annie Åkerhielm var exempelvis utgiven på Albert Bonniers förlag och sålde mycket bra.

Vad förenar dessa kvinnor, förutom nazismen?

– Flera hade överklassbakgrund, ett par av dem var gifta med tyska eller österrikiska män. Andra kom från radikala vänstergrupperingar. Så de kom från den yttersta högern eller den yttersta vänstern. Men de var alla lite äldre. Nazismen hyllade ungdom och manlighet, så som äldre kvinnor var de egentligen helt fel ute. De engagerade sig politiskt för att kvinnor inte skulle engagera sig politiskt – de skulle vara hemma och föda barn. Men själva arbetade de för fullt med sina romaner och flera av dem fick inga barn!

Men vad som framstår som paradoxalt är kanske inte det vid en närmare granskning.

Det tycks alltid vara så med företrädare som ser sig som uttolkare av totalitära ideologier som nazism och kommunism. De kan alltid motivera varför just de själva skall få lov att avvika från de ideologiska dogmerna.

Anser man sig tillhöra eliten behöver man inte följa spelreglerna. Regler är till för ”de andra” som inte vet sitt eget bästa.

Adolf Hitler var t.ex. aldrig urtypen för den blonda ariske mannen. Och behövde inte heller vara det. Han var ju ett geni och ett geni är inte som vi andra.

Det samma kan sägas om Vladimir Lenin, Mao Zedong och Fidel Castro. Det ledande skiktet i de styrande kommunistiska partierna var alltid lite förmer än arbetarna man sade sig tala för.

De behövde aldrig köa till butikerna för att köpa toalettpapper. Att vara förtrupp och leda arbetarklassen och folket mot seger och socialismen är ju ett tufft jobb. För dem fanns alltid specialbutiker med lyxprodukter.

Läs mer: ”Ur nazistiska kvinnors synvinkel” av Johan Östling, Svenska Dagbladet.

Bild: Annie Åkerhielm (1869-1956).

Read Full Post »

GRANSKNING: Senaste numret av tidskriften Expo handlar om Sverigedemokraterna och valrörelsen.

Artiklarna är välskrivna och framstår som både ballanserade och genomtänkta. Men det samlade intrycket blir ändå lite märkligt.

Känslan Expo ger är att situationen inte är speciellt allvarlig. Expo kan mycket väl ha rätt men det är inte vad man förväntat sig av tidningen.

Det betyder inte att Expo har fel. Tvärt om. Men exemplen som tidningen tar upp tyder inte på att världen håller på att gå under bara för att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

I Södertälje bedrev Nationaldemokraterna, enligt Expo, en intensiv valkampanj med flygbladsutdelning, torgmöte och valstuga. Trots detta lyckades man bara behålla sina två mandat.

Men Sverigedemokraterna – som knappt bedrev någon kampanj – lyckades däremot ta fem mandat. Uppenbart p.g.a. en gynnsam valvind ute i landet.

Detta ger knappast en bild av extremister på frammarsch.

Om Nationaldemokraterna inte kunde lyckas i ett Södertälje där nästan 43 (!) procent av invånarna är invandrare är det svårt att se att man kommer att lyckas bättre någon annanstans.

I en artikel hävdas att Sverigedemokraternas framgångar kommer att sporra vit makt-rörelsen. Men ökad konkurrens leder inte nödvändigtvis till fler mandat.

Om flera partier konkurrerar om exakt samma mängd väljare blir det svårare för var och ett av partierna att också få tillräckligt med röster för mandat.

Ökad konkurrens kan också leda till mer splittring, interna kupper och inbördesstrider inom och mellan dessa partier. Är det något man här tycker illa om – förutom invandrare – så är det andra partier med samma ideologi.

(Det öppet nazistiska Svenskarnas parti har t.ex. redan fått problem med sitt enda mandat i Grästorps kommun.)

När det gäller Sverigedemokraterna är det viktigt att komma ihåg att förväntningarna trots allt var betydligt högre än de 5,7 procent man landade på. Det är inte otänkbart att deras grumliga förflutna påverkade valresultatet.

Detta påminner om Vänsterpartiet. Partiet försökte långt innan Berlinmurens fall distansera sig från sitt kommunistiska förflutna utan att riktigt lyckas.

Och i år talade allt för Vänsterpartiet. Man ingick i den rödgröna alliansen och lyckades påverka politiken mer än förväntat. Trots detta blev valresultatet bara 5,6 procent.

Om man skall försöka spå Sverigedemokraternas framtid kan Vänsterpartiets utveckling vara en bra utgångspunkt.

Read Full Post »

Leni RiefenstahlIDEOLOGIER: Boken God dag kampsyster av Maria Blomquist och Lisa Bjurwald har fått stor uppmärksamhet eftersom man driver den intressanta tesen att den svenska nazismen också är en kvinnorörelse. En kvinnorörelse som dessutom är på frammarsch.

Med ett sådant ingångsvärde är det inte svårt att få media att reagera. Frågan är bara hur relevant tesen är.

I Metro exempelvis framhäver man att dessa nazistkvinnor ”går först i demonstrationståget” och de ”skriker slagord”. Inom naziströrelsen anordnar man numera även ”mammaträffar” med ”hoppborg och ponnyridning”.

Det hela låter onekligen både nytt, angeläget och värt ett och annat granskande reportage. Och att författarna vill ha uppmärksamhet är knappast att förundra sig över.

Frågan är bara varför media inte kan vara lite mer återhållsam. Inte minst när det visar sig vara en ganska tunn soppa om man får tro en intervju med en av författarna.

När den relevanta frågan om hur många dessa nazistiska familjer är blir svaret ett antiklimax.

Metro;

Hur många barn växer upp med nazistföräldrar?

Lisa Bjurwald;

Omöjligt att säga – men vi kan konstatera att de finns.

Jaha. Var det allt?

Ingenting om det rör sig om 10, 100, 1000 eller kanske 10 000 barn? Bara ett självklart konstaterande att det måste finnas åtminstone några barn som lever med föräldrar som är nazister.

Detta är naturligtvis bara ett banalt konstaterande. Ett konstaterande som följer av det logiska resonemanget att det måste finnas barn som bor med nazistföräldrar eftersom det finns nazister i Sverige. Upprörande? Visst, men knappast speciellt underligt.

Per Svensson på Sydsvenskan har konstaterat detsamma;

Kvinnor är engagerade i ”rörelsen” inte bara som flickvänner utan också som bloggare, talare och artister på Vit Makt-scenen. Anmärkningsvärt i sig. Men man måste ändå ha klart för sig att det här handlar om procent av bråkdelar, något eller några hundratal organiserade kvinnliga nazister.

Man kan också konstatera att anledningen till att fler kvinnor engagerar sig inom extremgrupper också är en logisk följd av kvinnans frigörelse. Paradoxalt nog kommer idéerna om jämställdhet och jämlikhet också att leda till att kvinnor blir mer aktiva även i rörelser som traditionellt inte har haft en välkomnande syn på aktiva kvinnor.

Med andra ord kommer framgångar för feminismen – oavsett om den är borgerlig eller vänster – att leda till att fler kvinnor kommer att bli fler och mer aktiva i olika former av extremgrupper på högerkanten.

Tron att ”upplysning” bara leder till att människor väljer kloka, sunda och demokratiska alternativ är en utopisk. Ger man människor valmöjligheter kommer garanterat ett visst antal människor alltid att välja idéer på extrema vänster- och högerkanten.

Kampen mellan olika idéer och ideologier kommer alltid att pågå i ett fritt samhälle. Och det enda som garanterat kan ge totalitära idéer ökad sprängkraft är naturligtvis om demokratiska partier slutar att debattera ideologiskt. Vilket har varit fallet de senaste åren.

De demokratiska partierna i riksdagen verkar idag vara mer intresserade av att samlas i någon form av avideologiserat mittfällt där alla tycker och tänker lika. Detta ökar definitivt möjligheterna för extrema åsikter att få ökat spelrum i samhället.

Read Full Post »

sovjet_oversiktVILNIUS: Hur garanterar man att människor inte glömma vår tids avskyvärda händelser?  

För den som är det minsta intresserad av historia och politik är det ständigt lika deprimerande när man märker att den utbredda okunskap som finns när det gäller exempelvis förintelsen under andra världskriget, Gulaglägren i Sovjetunionen eller våldtäkten av Tibet.

Att ungdomar har vaga uppfattningar om massmorden under Maos kulturrevolution kan möjligtvis förklaras av urusel historieundervisning.

Mer oroande är när journalister och politiker – som borde veta bättre – vrider och vänder, ignorerar eller snedvrider det som borde vara självklarheter för varje vuxen med minsta lilla intresse för objektivitet.

Det mest aktuella exemplet är det ointresse – som bara kan tolkas som acceptans – bland media och politiker när lugna och demokratiska pro-israeliska demonstrationer i Sverige avbryts av horder av fanatiker som ropar ”Heil Hitler” och ”Ner med sionismen” utan att någon drar den logiska slutsatsen att öppen anti-semitism är näst intill accepterat i vårt samhälle.

Hur skall man då utforma informationskampanjer om vår historia för att det skall attraherar så många som möjligt?

I Litauen, utanför Vilnius, finns en anläggning där besökare kan få uppleva hur det var för politiska dissidenter att kastas in i den kommunistiska motsvarigheten till de nazistiska koncentrationslägren.

Under mer än två timmar får besökarna uppleva hur det var att bli arresterad av KGB år 1984.

Besökaren marscheras runt, blir förödmjukade och skrämda av skådespelare (många är f.d. KGB officerare). I en 3000 kvm stor före detta KGB bunker får ”fångarna” lyssna på gamla sovjetiska tv-program, lära sig Sovjetunionens nationalsång och blir t.o.m. förhörda av ”lägerofficerare”.

I en intervjuArena beskriver producenten Ruta Vanagaite bakgrunden till denna sovjetbunker anno 1984;

There are still many in Lithuania who have the illness of Soviet nostalgia, so we started this show to help them to recover. We also wanted to show foreigners how we lived for 50 years in the Soviet Union.

När besökarna lämnar lägret blir man serverad en autentisk sovjetisk måltid (konserverad) med tillhörande måltidsdryck (självklart Vodka).

Read Full Post »