Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nato’

Almedalen 2013TAL | Vad var poängen med Göran Hägglunds tal i Almedalen?

Utan någon röd tråd kändes det som om Hägglund försökte skjuta prick med hagelbössa.

Hägglund var lite EU kritisk. Men inte alltför kritisk. Han vill se ett starkare försvar. Men ingen antydan om vilken kapacitet försvaret skall ha.

Så här lät det t.ex. om EU:

Vi är medlemmar. Vi kommer att vara medlemmar.

Frågan är hur vi ska använda vårt inflytande.

Det finns viktiga frågor att debattera om var gränsen för EU:s beslutsmakt ska gå. Jag vill inte ha ytterligare en beskattningsnivå.

Jag vill inte att EU ska hålla sig med en gemensam finanspolitik. Och som jag ser det är frågan om en svensk anslutning till den gemensamma valutan bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid.

Jag är angelägen om att EU gör det som det ska, men inte det som bör vara nationella angelägenheter.

Krisen borde leda till andra slutsatser än ytterligare centralisering av befogenheter.

Detta säger ingenting om någonting. Citatet skulle lika väl kunnat levereras av övriga partiledare .

En svensk anslutning till den gemensamma valutan har t.ex. en majoritet av partierna redan sagt nej till under överskådlig tid.

Och när det gällde försvaret lät det lika vagt.

Sveriges försvarsförmåga är en central uppgift. När hoten byter skepnad behöver också förmågan förändras.

Vi kristdemokrater tror att anslagen till försvaret kommer att behöva öka under kommande planeringsperioden.

Inför det inriktningsbeslut som Riksdagen ska fatta 2015 har vi identifierat ett antal frågor som behöver belysas.

Det handlar om allt från utbildningen av soldater och officerare till möjligheten att försvara strategiskt viktiga platser som Stockholm och Gotland.

[…]

I början av 90-talet tillsattes en bred utredning för att belysa konsekvenserna vid ett svenskt EU-medlemskap, respektive att stå utanför. Därmed skapades en faktagrund för en saklig diskussion.

Det gjorde vi också inför ställningstagandet om euron.

På samma sätt vill Kristdemokraterna tillsätta en förutsättningslös parlamentarisk utredning om ett svenskt Natomedlemskap där både fördelar och nackdelar kan belysas och redovisas öppet.

Jag tycker att fler borde vara beredda att ansluta sig till det förslaget!

Att tillsätta utredningar är alltid populärt bland politiker. Men det lär knappast imponera på väljarna.

Hägglund vill att Kristdemokraterna skall vara lagompartiet. Men det är knappast något valvinnande koncept.

Mycket kändes som om Hägglunds tal var återanvänt material från andra partier. Både förslaget om starkare försvar och en kulturkanon i skolan – eller ”klassikerlista” enligt Hägglund – är något Folkpartiet tidigare försökt profilera sig på.

Och redan Folkpartiets utspel om försvaret lät mer som ett försök att återanvända gamla Moderaternas avlagda profilfråga.

Den stora nyheten i talet var satsningen på barngruppernas storlek inom förskolan. Avgiftshöjningen skulle bli 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra och 33 för tredje.

Den kommun som möter varje ökad krona i avgift från föräldrarna med en krona får ytterligare två av staten.

Men problemet för Hägglund är den samma som för förslaget om vårdnadsbidraget. Bollen ligger hos kommunen. Om en kommun säger nej blir det ingen reform för föräldrarna och inga pengar från staten.

Kristdemokraterna är fortfarande ett parti på jakt efter en vinnande valfråga.

Partiet kommer sannolikt inte att åka ur riksdagen. Det skall mycket till för att ett riksdagsparti skall klappa ihop helt.

Kristdemokraterna har ännu tid på sig för att kunna profilera sig för att kunna klara fyraprocentspärren.

Men vill man bli ett relevant parti med ett bra valresultat i ryggen krävs mer än vad partiet hitintills presterat. Och Göran Hägglunds tal i Almedalen indikerar inte att man riktigt insett problemets omfattning.

Read Full Post »

POLITIK | Frågan om president Barack Obamas pålitlighet i utrikespolitiska frågor riskerar att bli en valfråga.

Det är pinsamt för demokraterna och Vita huset att han har avslöjats med att vädja till ett annat lands president om att i princip hålla inne med kritisk till efter presidentvalet i USA.

”This is my last election. After the election I have more flexibility”.

Mitt Romney var inte sen att svara på händelsen via Twitter och många andra har naturligtvis följt efter på #ObamaFlexibility.

Obamas vädjan kan tolkas som att han inte önskar att de amerikanska väljarna skall få information om hans egen planer för att han då riskerar förlora röster.

Det är svårt att tolka hans kommentar som något annat än att hans egna planer för de europeiska missilerna ligger nära ryssarnas. Misstanken finns nu att Obama är beredd att gå Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin tillmötes och dra bort missilerna.

För både Barack Obama och demokraternas självbild var det viktigt när han lyckades eliminerade Osama bin Laden. Han framstod då som en stark ledare.

Han undanröjde inte bara en farlig fiende till USA utan också den traditionella kritiken från republikanerna om att demokrater saknar handlingskraft och är opålitliga i utrikespolitiska frågor.

Nu riskerar bilden av Obamas handlingskraft att raseras. Istället kan bilden av en svag ledare som manipulerar de amerikanska väljarna börja framtona.

Read Full Post »

PARTIET VALDE Håkan Juholt därför att man behövde en ledare som kunde lyfta Socialdemokraterna ur krisen.

Efter Juholt-skandalerna är det snarare partiet som måste bära upp en skadeskjuten partiledare.

Juholt kommer att vara politiskt död för lång tid framöver. Men få politiker skulle klarat den mediestorm som Juholt har levt med och i under de senaste dagarna. Han gjorde detta med ett lugn som imponerar.

Men om det går dåligt kommer partiet alltid att skylla på Juholt. Och om det går bra kommer det att heta att det gör det trots Juholt. Oavsett vilket kommer skandalerna alltid att hänga med vid en beskrivning av Juholt.

Men något måste göras. Men vad? Partiet kan inte bara sitta och vänta på bättre tider.

1) Möt väljare och medlemmar öga mot öga.

Juholt borde använda sig av premiärminister Tony Blairs strategi i valet 2005.

Väljarna var besvikna på Labour. Istället för att försöka släta över blev det en del av valstrategin att låta Blair utså väljarnas spott och spe.

När väljarna insåg att Blair inte försökte undvika missnöjet utan istället lyssnade kunde partiet också vinna tillbaka tillräckligt med förtroende och därmed vinna valet.

(Det hjälpte naturligtvis att de konservativa ännu inte hade lyckats återrehabilitera sig i väljarnas ögon. Den lyxen har inte Juholt när det gäller Moderaterna.)

2) Ta debatter med Moderaterna.

Juholt är en bra debattör. Det visade han i senaste partiledardebatten i riksdagen. När skandalen var som hetast i media.

Juholt är antagligen den politiker som Fredrik Reinfeldt har svårast för. Han har pondus och kan låta genuint indignerad när han talar om de orättvisor som han skyller regeringen för.

(En varning bara: Är Allianspartierna smarta lyfter man nu upp problemet med det omfattande bidragsfusket i samhället. Ingen kommer att missa vem man då syftar på.)

3) Partiet måste få ordning på sin politik.

Det var länge sedan Socialdemokraterna ”ägde” någon politisk sakfråga.

Partiet kan inte fortsätta att bara reagera på – och sedan anpassa sig till – regeringens politik.

Idag är det ingen som riktigt vet var partiet står i en rad frågor. Det visade sig tydligast när man arbetade med skuggbudgeten. Många hade förväntningar och blev upprörda när utkastet lades på bordet.

Man kan inte säga en sak i högtidliga tal och sedan försöka leverera något helt annat i politiska program.

Här är några ställningstaganden från Juholts korta tid som partiledare. Per T. Ohlsson, Sydsvenskan, skriver:

Skapa osäkerhet om fempartiuppgörelsen om pensionerna och sedan tvingas backa när Saco och TCO avvisade överläggningar med enbart Socialdemokraterna.

[…]

Göra helt om när det gäller fastighetsskatten.

Ställa till med kaos kring den svenska Libyeninsatsen. Den förlängdes till sist, fast i begränsad skala, och kompletterades med en marin bordningsstyrka, som Nato inte behövde.

[…]

Orsaka budgetuppror i riksdagsgruppen och pressas till reträtt om a-kassan, skatterna och sjukförsäkringen.

[…]

Förödmjuka riksdagsledamoten Morgan Johansson genom att först ställa partiet bakom Johansson i frågan om temporära medborgarskap för att sedan ta avstånd från idén.

4) Partiet behöver en organisation som både kan analysera och kommunicera.

Partiets alla politiska turer – alltifrån Libyen-insatsen till skuggbudgeten – visar på att partiet har en organisation som inte hänger med.

På senaste tid har vi sett ett ekonomiskt team som inte klarar av att ta fram en skuggbudget och en kommunikationsavdelning som inte klarar att kommunicera i kristid.

5) En trött Alliansregering.

En tröst och hjälp för Juholt är att Alliansen idag är en ganska trött konstruktion.

Regeringen saknar nya bärande idéer. Kristdemokraterna slåss internt och Centerpartiet har precis bytt partiledare. Folkpartiet driver bara skolfrågor. Inte ens Moderaterna verkar längre ha mycket att komma med.

Juholt kan med lite tur dra nytta av det vakuum som finns på den borgerliga planhalvan.

6) Tiden läker alla sår.

Även om det tar tid kommer ilskna väljare snart tröttna på att vara ilskna. För Juholt handlar det därför om att undvika fler misstag. Han har knappast någon fallhöjd kvar.

Om det skall lyckas för Juholt handlar om hur han använder det närmaste året för att positionera sig i väljarkåren. Gör han – och partiet – ett bra jobb så finns det chans inför nästa val. Om inte så är det kört.

Men tiden får avgöra hur mycket till belastning Juholt kommer att bli. Att han är en belastning är tydligt.

Read Full Post »

ATT DIKTATURER använder sig av lögner och propaganda är inget nyhet. Att västerländska medier spelar med är mindre känt.

Media lider ofta av ett sjukligt behov av leverera ”balanserad nyhetsrapportering”. Man ger därför utrymme även år dessa regimers talesmän.

Det behövs knappast någon större kompetens hos journalister och reportrar för att kunna genomskåda spelet. Men trots detta rapporterar media sällan om hur detta propagandakrig fungerar.

Terroristorganisationer som Hamas och Hizbollah använder sig t.ex. av exakt samma överdrifter, lögner och absurditeter som Muammar Khaddafi och hans talesmän använder sig av i Libyen.

Enda skillnaden tycks vara att västmedia har bestämt sig för att Hamas och Hizbollah är ”politiskt korrekta” medan Khaddafi inte är det längre.   

Andrew Gilligan, Londonredaktör för Telegraph Media Group, skriver i The Spectator om hur det kan låta när Khaddafi och hans propagandamaskineri maler på. Men det skulle lika väl kunna handla om någon annan regim eller organisation i Mellanöstern eller norra Afrika.

‘We have some civilian martyrs for you,’ said the Libyan government minder, with the triumphant look of a Soviet housewife who has just found a bottle of Scotch in the state-controlled supermarket.

[…]

It was the kind of thing that stays in the memory — but mainly because that body, and another one next to it, were the first two that any western reporter in Tripoli had seen in weeks. […] Three more corpses were brought out last Tuesday. And that, so far, has been it.

For the Tripoli press corps, a typical Crusader airstrike has three phases. First, nearly always in the middle of the night, comes the bang itself, or multiples thereof — often conveniently close to our hotel, allowing us to report that Nato has launched its ‘heaviest attacks yet’ on the Libyan capital.

Then there is the government-organised bus ride to what is generally an empty building with smoke billowing from it (more sensitive targets tend to be omitted from the tour itinerary). Finally, the evening may conclude with a visit to a hospital, at which we will be told that there have been dozens, even hundreds, of civilian casualties, but will actually be shown perhaps six young men with superficial wounds. The others, it will be explained, are being treated elsewhere, or have already recovered — praise be to Allah!

This week, the regime claimed that Nato has killed 718 civilians since the bombing began. But in the whole ten weeks of the air campaign, the authorities have not produced a single one of the dead babies, bombed schools, or large-scale ‘martyrdoms’ that feature so prominently in the state-controlled media. They are starting to get desperate.

Othman Baraka, an official of the anti-corruption ministry, gave a press conference to denounce a Nato strike on his headquarters. Twenty-five of his civilian staff had been injured, he stormed. No, on second thoughts, make that 54. The hacks politely pointed out that the attack had taken place in the middle of the night. ‘The anti-corruption ministry works around the clock,’ said Mr Baraka.

Read Full Post »

KONFLIKTEN mellan regeringen och Socialdemokraterna kring Libyeninsatsen verkar vara över. Plötsligt har Fredrik Reinfeldt närmat sig Håkan Juholt.

Politiska förlorare är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som har försökt dra nytta av den förvirring som uppstod när Håkan Juholt plötsligt sa nej till en förlängning av uppdraget för de åtta svenska Gripenplanen.

Med anledning av att Nato nu ber Sverige om fortsatt hjälp i Libyen har Reinfeldt plötsligt lagt sig så nära Juholt att man inte ens kan få in ett flugpapper mellan dem.

Även Reinfeldt talar nu om en vidare svensk uppgift än bara åtta Gripenplan. Detta var kärnan i den kritik som Juholt riktade mot regeringen.

Fredrik Reinfeldt:

Det har talats för mycket om bara flygplan. Vi har ett läge där vi kanske i närtid har en vapenvila och då måste vi prata mer om humanitära insatser, befrielsen av det libyska folket och att bygga upp en utveckling mot en demokrati. Det är viktigt för Håkan Juholt och Socialdemokraterna och det är också viktigt för regeringen.

Och naturligtvis har Socialdemokraterna nappat på inviten.

Urban Ahlin (S), utrikespolitiske talesman, säger att Natos nya önskemål kan komma att påverka deras vilja att kompromissa med regeringen.

Det är klart att det blir mycket enklare för oss att nå en överenskommelse nu när det är uppenbart att Nato frågar inte bara efter åtta Gripenplan, utan också efter sådant vi har pekat på, till exempel vapenembargo, marina insatser och bordning av större fartyg.

Plötsligt är regeringen och Socialdemokraterna återigen på samma linje internationellt.

Och både Moderaterna och Socialdemokraterna kan nu också kommunicera att man är statsmannamässiga när man tar ansvar för svensk utrikespolitik.

Dessutom slipper båda bli beroende av Sverigedemokraterna i en utrikespolitisk fråga. Något som bara skulle minska deras egen – och regeringens –  prestige och öka Sverigedemokraternas.

Read Full Post »

KONST: Danmarks förra statsminister (2001-2009) Anders Fogh Rasmussen, numera NATO:s generalsekreterare, har fått sitt officiella porträtt avtäckt i Folketinget. Konstnären är Simone Aaberg Kærn.

Simone Aaberg Kærn är den första kvinnan som har blivit vald till att föreviga en förre detta statsminister. Av tradition är det den som skall avbildas som också väljer konstnären.

Så här säger Simone Aaberg Kærn till danska TV2:

Jeg blev meget overrasket. Portrætmaleri er egentlig en profession for sig, og jeg har mest beskæftiget mig med andre ting – for tiden et projekt med kvindelige militærpiloter. Så det kom bag på mig at få sådan en officiel forespørgsel,” siger hun og lægger ikke skjul på, at den politiske enighed mellem de to er begrænset 

”Politisk set er vi ret uenige. Men i forhold til portrættet af ham, har vi begge haft det ønske, at når en skoleklasse om ti år besøger Christiansborg og kigger på de forskellige statsministerportrætter, så stopper de op ved Fogh-billedet og begynder at diskutere, hvem han var, hvad han gjorde, og hvorfor han gjorde det,” siger Simone Aaberg Kærn.

Read Full Post »

BroderskapsrörelsenPOLITIK: Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen har haft kongress i Malmö. Kongressen utmynnade bland annat i ett uttalande med spetsen riktad mot försvarsminister Sten Tolgfors (M) och Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

Intressant är att uttalandet har många likheter med hur Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman Hans Linde argumenterade i Aftonbladet.

Ett omständigt resonemang utmynnar i ett både-ha-kakan-och äta-upp-den-uttalande;

Sveriges regering ska kräva att FN tar över ansvaret för all utländsk trupp i Afghanistan, och göra detta till villkor för fortsatt svenskt truppdeltagande.

(Detta borde rimligtvis innebära att Broderskapsrörelsen kommer att kräva att alla allierade trupper skall lämna landet om de inte kommer under FN-flagg.)

Anna Ardin som är politisk sekreterare för Broderskapsrörelsen har sammanfattat inställningen till ”Tolgfors krigsretorik” på följande sätt:

Säkerheten: Just nu är det faktiskt lika rimligt att argumentera tvärtemot det Tolgfors gör, det vill säga att Nato:s närvaro och bombningar bidrar till att öka osäkerheten i regionen. Det finns ingen militär lösning på konflikten.

Idag finns det ingen som påstår att lösningen bara skulle handla om militära insatser. Men att påstå att militära aktioner skulle vara helt öveflödigt är direkt orealistiskt.

Man dessutom undra varför Broderskapsrörelsen tycker det är OK med svenska militära insatser under FN-flagg om militär nu inte kan spela någon positiv roll för utvecklingen. Talibanerna blir trots allt inte mer tillmötesgående bara för att militärbaskrarna är blå istället för gröna.

Demokratin: Den militära närvaron riskerar på sikt att urholka den Afghanska demokratins legitimitet.

Hur kan man vara så säker på det? Det finns inget ödesbestämt med militär närvaro. Hur soldater uppträder (om det nu är det som åsyftas) beror på om de står under ett ledarskap som kan upprätthålla disciplin och respekterar demokratiska spelregler. 

Vad man däremot kan säga med säkerhet – med utgångspunkt från Afghanistans historiska erfarenheter – är att demokratin inte kommer att överleva om talibanerna tillåts återta makten i landet. 

Kvinnorna: Nya lagar i Afghanistan urholkar kvinnornas rättigheter, bistånd och stöd till utveckling skulle göra mycket mer än militära insatser.

Detta är ännu ett av argumenten som Hans Linde (V) har använt sig av.  Är det OK om militär från USA och dess allierade stannar kvar och garanterar fortsatt bistånd och utveckling? Eller bör dessa truppor också lämna landet? Och vem skall kunna garantera ”bistånd och utveckling” om talibanerna återtar makten?

Kvinnornas situation kommer knappast att förbättras om de allierade trupperna lämnar landet. Dessutom är demokratiska rättigheter – både kvinnor och mäns – ett problem i alla muslimska länder. Att Afghanistan skall genomföra ett val är inte något övriga muslimska länder kan skryta med.

Terrorismen: Natos bombningar väcker hat och känslor som underlättar rekrytering av terrorister.

De USA-ledda insatserna i Afghanistan har också gjort det möjligt att kanalisera en del av missnöjet till mer konstruktiva saker som demokratiska val, återuppbygg av delar av landet, ökad trygghet i vissa delar av landet, nyöppnade skolor och rätten att lyssna på musik för att nu bara nämna något.

Solidariteten: Solidariteten med Afghanistans folk kommer inte nödvändigtvis bäst till uttryck genom att vi fungerar som stödpatrull till USA och Nato. I stället skall vi satsa mer på dialog- och utvecklingsarbete.

[V]i kräver att all trupp i Afghanistan – inklusive USA – skall stå under FN:s ledning! USA:s insatser i Afghanistan sker utan samordning med FN:s trupp och USA attackerar civila – utan att skyldiga bestraffas. Genom ett rakryggat försvar för FN och folkrätten skyddar vi inte bara Afghanistan, utan i förlängningen även Sveriges intressen.

Detta är typiskt svenskt. En övertro på FN:s förträfflighet. En tro på att FN alltid är garanten för allt som är rätt och riktigt sitter så djupt hos svenska politiker att det nästan har blivit en del av den svenska identiteten.

Med tanke på FN:s långa historia av korruption, misslyckade internationella insatser och återkommande handlingsförlamning är det bra märkligt att organisationen har så gott rykte.

Inbördeskriget i Rwanda – som leda till mord på en miljon människor och två miljoner på flykt – fick inte FN (inte heller USA eller EU) att agera. Serbernas framfart på Balkan stoppades först när USA ingrep. Listan på FN:s misslyckanden skulle kunna göras lång.

Trots detta är FN något politiker alltid kan ta sin tillflykt till så fort det dyker upp problem som kräver mer än bara fina ord.

För Broderskapsrörelsen som utgår från kristna värderingar borde fråga sig om det verkligen är moraliskt försvarbart att inte ingripa bara för att det inte görs under FN-flagg?   

Det är självklart att ett agerande alltid leder till någon typ av konsekvenser för omgivningen. Men detta betyder inte att passivitet skulle vara något neutralt. Att inte agera får också konsekvenser.

Passivitet är aldrig något neutralt. Att exempelvis stå och se på när någon blir nedslagen – utan att själv ingripa – kommer definitivt att leda till konsekvenser för den som blir överfallen.

Ett tillbakadragande av allierade trupperna från Afghanistan kommer att få allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det skulle i realiteten innebära att landet återigen hamnar under Al-Qaidas och talibanernas terrorrvälde.

Broderskapsrörelsens uttalande är därför typiskt för politiker som inte vill smutsa ner fingrarna men tycker det är okey om andra gör det.  

Det är alltid lätt att sitta i Sverige och försöka konstruera moraliskt oantastliga ståndpunkter. Ståndpunkter som innebär att man antingen accepterar att USA och dess allierade får göra grovjobbet eller också struntar i konsekvenserna om de egna kraven leder till större lidande för befolkningen.

Read Full Post »