Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Näringslivet’

LOBBYISM | ”Är inget heligt?” Det utbrister säkert en och annan socialdemokrat. Nu har nämligen även Margot Wallström gått över till näringslivet.  

Affärsvärlden 2 maj 2013

Om den genomsnittlige partimedlemmen tycker att det är lite skumt med storföretag och banker borde man vara ganska chockad över med vilken lätthet många gamla partitoppar hoppar över till näringslivet.

Och det är inte bara socialdemokrater på högerkanten som gör karriär inom ”storkapitalet”.

Erik Wahlin på Affärsvärlden har tittat på den allt tydligare trenden inom det socialdemokratiska toppskiktet.

Den senaste är Margot Wallström, tidigare EU-kommissionär och socialminister, dessutom många gånger utpekad som en potentiell partiledare. Hon tog först oväntat tjänst som projektdirektör på Postkodlotteriet och för ett par veckor sedan meddelades att hon går in i styrelsen för Icas börsnoterade ägarbolag Hakon Invest.

[…]

Stefan Svallfors är gästprofessor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, och driver ett projekt där den svenska lobbyindustrin kartläggs, eller ”policyprofessionella”, som han kallar dem.

– Ett potentiellt problem att folk går in i politiken för att casha in på vad de lär sig och sina kontaktnät. Då kanske man modererar sina ståndpunkter, så att de inte stöter sig med potentiella framtida arbetsgivare. Men om det verkligen är så, är svårt att säga.

Frågan är också om det bör ställas olika krav på vänsterpolitiker och högerpolitiker. Är det mindre iögonfallande att en före detta centerpartistisk minister och partiledare som Maud Olofsson sitter i styrelsen för Sven Hagströmer Creades än att den förra socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds sitter i styrelsen för Mats Qvibergs Öresund?

Det är onekligen också stor skillnad på att, likt gamle näringsministern Anders Sundström, via sitt uppdrag i rörelsebolaget Folksams åtaganden bli ordförande för Swedbank och som den tidigare biträdande partisekreteraren och huvudideologen Stefan Stern ta tjänst i Kreabgrundaren och Wallenbergrådgivaren Peje Emilssons privata bolag Magnora. Åtminstone tycker många socialdemokrater det.

[…]

Socialdemokratin har sedan grundandet haft täta band med arbetarrörelsen och fackförbunden. Partiet har stått på löntagarnas sida, fienden har varit kapitalet. Nu identifierar sig allt fler av de ledande socialdemokraterna med den forna fienden. Vad återstår då – mer än ett vanligt parti?

Läs mer: ”Var tredje byter sida” i Aftonbladet. Dagens Samhälle hade 2012 en lista på ”200 PR-konsulter från politiken”.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden den 2 maj 2013.

Read Full Post »

UTSPEL | Försöker Stefan Löfven stjäla Moderaternas avlagda kostym? Vill han positionera Socialdemokraterna som det företagsvänliga partiet?

”Vi ser inte företagen som ett särintresse”, sade Stefan Löfven (S) vid ett möte med Samak (Samarbets­organisationen för de nordiska socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen).

Piken var tydlig. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har ofta med illa dold förtjusning upprepat att Svenskt Näringsliv bara är ett särintresse bland många andra.

Göteborgs-Posten skriver:

– Vi behöver en mycket, mycket mer aktiv näringspolitik, sade Löfven […]

[Den nordiska] Modellen har fyra ben, enligt Löfven: ordning och reda i ekonomin, öppenhet mot omvärlden, trygga och friska medborgare med god utbildning samt jämställdhet.

Den svenska borgerliga regeringen har dock gjort felsatsningar som missriktade skattesänkningar och har inga bra recept för att minska arbetslösheten, enligt den svenske S-ledaren. Och regeringen har inte förstått vikten av samarbete med företag och fack.

– Vi uppfattar det som om regeringen och näringslivet inte har en bra dialog. För oss är det oerhört viktigt att ha en bra dialog, jag känner många företagsledare och jag beundrar många av dem. Man kan inte betrakta företag eller fack som särintressen, sade Stefan Löfven till journalister efter sitt tal.

När Reinfeldt & Co bestämde sig för att dekontaminera varumärket Moderaterna var det centralt att låta mindre som de gamla Moderaterna och mer som Socialdemokraterna.

Nu verkar Stefan Löfven pröva samma trick. Fast omvänt.

Det är inte omöjligt att han insett att den snabbaste vägen tillbaka för partiet är att erövra lite av den mark som ”det nya arbetarpartiet” Moderaterna övergav.

En majoritet av väljarna är vare sig fanatiska företagskramare eller fackföreningskramare. De allra flesta kan se poängen med att arbetsmarknadens parter balanserar varandras inflytande.

Löfvens kritik av regeringen (läs: Moderaterna) blir då ett sätt att återvinna mittenpositionen i svensk politik.

Om Löfvens utspel inte bara var en tillfällig fullträff ser vi kanske nu konturerna av en genomtänkt strategi för att göra Socialdemokraterna mer relevant igen.

Kanske kommer vi nu att se en Löfven som tar upp kampen med en försoffad och oinspirerad regering. I så fall skulle det inte bara vara till gagn för Socialdemokraterna utan också för Allianspartierna.

Löfven skulle då kanske också kunna – håll tummarna! – göra det roligt med politik igen.

Read Full Post »

NÄRINGSMINISTER Maud Olofsson (C) sågas i senaste Affärsvärlden. ”Regeringen gav 3 miljarder kronor till fordonsforskning under krisen. Det kunde den ha låtit bli. Satsningen är ett praktfiasko.”

Under Olofsson har Centerpartiet försökt ta över Moderaternas gamla roll som näringslivets främsta företrädare i riksdagen.

Därför är det speciellt allvarlig att få tummen ner i en publikation vars läsare tillhör just partiets primära målgrupper – företagare och näringslivsfolk.

Rubriken är ”Platt fall”. För något nummer sedan talade Veckans Affärer om att Olofsson har Noll koll” på regeringens riskkapital.

Olofsson verkar ha blivit Maria Wetterstrands direkta motpol inom politiken.

När Wetterstrand var språkrör för Miljöpartiet var det alltid med en positiv vinkling hon hamnade på tidskriftsomslagen. Med Olofsson är det alltid tvärtom.

Att vara miljöpartist är tydligen det mest politiskt korrekta som finns för redaktioner och media. Att vara Maud Olofsson – not so much.

Read Full Post »

wanja-lundby-wedinSTRATEGI: Att säga att Wanja Lundby-Wedin har haft hög svansföring när det gäller att kritisera näringslivets bonussystem är att uttrycka sig diplomatiskt.

Frågan är vad man nu kan göra för att rädda LO:s anseende utåt. Det mest rimliga borde vara att Lundby-Wedin helt enkelt avgår. Detta skulle vara det absolut bästa strategin om LO (och socialdemokratin) överhuvudtaget menar allvar med att återta initiativet i den inrikespolitiska debatten.

Om Lundby-Wedin avgår skulle LO och socialdemokratin kunna uppnå en rad – på sikt – positiva effekter;

1) En avgång skulle rensa luften rejält och flytta fokus bort från de LO representanter och socialdemokrater – inte bara Lundby-Wedin – som nu sitter i en rad styrelser som godkänt höga bonusar och löner utan att reservera sig mot besluten.

Att sitta kvar som ordförande innebär i realiteten att Lundby-Wedin blir en ”lame duck” inrikespolitiskt. LO riskerar att tappa all förmåga att kommunicera moralisk upprördhet över hur regeringen ”missköter sig” eller hur näringslivets toppar ”skor sig” under kristider.

2) Att avgå skulle också befria Socialdemokraterna från problemet att behöva gå en balansgång mellan att kritisera excesser inom näringslivet samtidigt som man inte vill kritisera enskilda fackliga representanter och socialdemokrater för deras brist på civilkurage när man inte har reserverar sig mot besluten om astronomiska bonusar.

Eller som en ledare i den av arbetarrörelsen närstående Dagens Arena uttrycker det;

Att socialdemokraterna i detta läge inte har självbevarelsedrift nog att säga att hon [Wanja Lundby-Wedin] har fel, var [socialdemokraternas partisekreterare] Ibrahim Baylans patetiska framträdande i söndags i Agenda i SVT ett bevis på.

3) En avgång skulle vara första steget om LO och socialdemokratin vill kunna återta initiativet i debatten. Efter en avgång skulle man kunna hävda att man nu vill satsa på ”riktiga fackliga representanter” som har både kompetens och de egna medlemmarnas bästa för ögonen.

Dagens Arena igen;

Blev LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin grundlurad? Eller stödde hon beslutet att ge AMF Pensions avgående vd en pension på 60 miljoner kronor, väl medveten om vad som gällde? Ingen av förklaringarna är särskilt smickrande för henne. För LO är det en katastrof.

Att LO:s och socialdemokratins representanter måste ha ett genuint fackligt engagemang (och inte bara intresse av att fylla sina egna plånböcker) är en viktig signal som arbetarrörelsen måste sända om man vill kunna återskapa det förtroende som man nu har tappat hos väljare och medlemmar.

Krishanteringen måste börja i den egna organisationen innan man kan förvänta sig förståelse ute i landet.

4) En avgång skulle också vara en befrielse för Mona Sahlin. Så länge som Lundby-Wedin sitter kvar i partistyrelsen kommer hon att vara som elefanten i rummet som ingen vill kännas vid. 

Hur skall Sahlin kunna gå på offensiv mot regeringens påstådda fel och brister om partiet inte ens klarar av göra rent framför sin egen dörr?

Frågan är naturligtvis om LO och Socialdemokraterna orkar göra sig av med Lundby-Wedin. Om man skall utgå ifrån Ibrahim Baylans agerande i Agenda så handlar strategin snarare om att försöka rädda henne kvar. (Ur ren kommunikationssynvinkel gjorde dock Baylan bra ifrån sig med tanke på det omöjliga budskapet han hade att förmedla.)

Samordnat eller ej. Det är uppenbart att LO och Socialdemokraterna nu försöker sig på en tvådelad strategi för att försöka rädda ansiktet utåt.

Medan Socialdemokraterna försöker att inte kritisera ”enskilda” representanter från arbetarrörelsen (utan bara bonussystemen generellt) satsar LO på att låta Lundby-Wedin distansera sig från specifika styrelsebeslut.

Genom att ”känna sig grundlurad” och kräva en ”rättslig utredning” vill Lundby-Wedin rikta sin upprördhet mot att AMF:s tidigare vd Christer Elmehagens har flyttat eget kapital från AMF:s pensionsförsäkring inför ett väntat återtåg på grund av börsraset.

Lundby-Wedin citeras i Sydsvenskan idag;

Jag blir upprörd när jag ser hur mycket han har fått. Styrelsen har nu beslutat att skyndsamt utreda hur beslutet kring detta har fattats och om Christer Elmehagens flytt av det egna kapitalet varit förenligt med bolagets etiska riktlinjer.

Frågan är om det räcker att bara gå till attack mot en aspekt av problemet.

Att Wanja Lundby-Wedin inte tidigare har motsatt sig att två direktörer i AMF Pension och AFA Försäkring har beviljats pensionsavtal som kostat bolagen cirka 98 miljarder kronor ökar knappast hennes trovärdighet.

Read Full Post »