Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Muslimer’

POLITIK: Har Kristdemokraterna plötsligt insett att strategin att sitta still i regeringbåten inte leder till uppsving i opinionssiffrorna? I Demoskops senaste opinionsundersökning gick t.o.m. Kristdemokraterna om Centerpartiet.

Till viss del beror det säkert på att de övriga allianspartierna för närvarande verkar trötta. Alla ångar på men utan att få det där riktiga lyftet. Plötsligt blir KD intressant igen.

Men den viktigaste anledningen till att Kristdemokraterna nu kanske – med betoning på kanske – har vänt de dåliga siffrorna är att man vågar sticka ut.

Det började med att Göran Hägglund drog igång debatten kring ”verklighetens folk”. Nu tar Hägglund debatten om alla märkliga uttalanden från kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Illmar Reepalu.

När hatbrotten mot judar ökar i Malmö skuldbelägger istället Reepalu judarna för att man inte tar avstånd från Israels politik. Märkligt. Ingen skulle få för sig att förringa hatbrott mot exempelvis muslimer med att man inte har tagit aktivt avstånd från muslimska diktaturer.

Reepalu säger även att ”Israel lobbyn” har intresse av att missförstå hans uttalanden. Alla som följer de attacker som judar och israeler utsätts för vet att begreppet ”israeliska lobbyn” är förtäckta ord för att koppla antisemitism med Israel kritik.

Göran Hägglund rök ihop med Mona Sahlin i Agenda med anledning av Illmar Reepalu. Partiet fick också ta på sig mycket spott och spe för ”verklighetens folk”.

Skall bli intressant att se om Hägglund vågar fortsätta sin mer proaktiva strategi framöver. Ett kristdemokratiskt parti har trots allt bara ett existensberättigande om man vågar avvika från den liberala hopblandning som Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet idag står för.

Övrigt: För den som vill följa alla turer kring Illmar Reepalu kan läsa artiklarna i Skånska Dagbladet.

Read Full Post »

TERRORISM: Bland fundamentalistiska islamister har kvinnor fått en allt större roll som propagandister.

En av de mest framträdande muslimska propagandisterna för Al-Qaeda säger i en intervju med The New York Times;

It’s not my role to set off bombs — that’s ridiculous. I have a weapon. It’s to write. It’s to speak out. That’s my jihad. You can do many things with words. Writing is also a bomb.

Den amerikanska militären rapporterade 2008 att antalet kvinnliga självmordsbombare hade ökat men att det var just rollen som PR-agenter, lärare och propagandister som dessa kvinnor nu alltmer bidrar i terroriströrelserna.

The authorities have noted an incre ase in suicide bombings carried out by women — the American military reports that 18 women have conducted suicide missions in Iraq so far this year, compared with 8 all of last year — but they say there is also a less violent yet potentially more insidious army of women organizers, proselytizers, teachers, translators and fund-raisers, who either join their husbands in the fight or step into the breach as men are jailed or killed (…)

The changing role of women in the movement is particularly apparent in Western countries, where Muslim women have been educated to demand their rights and Muslim men are more accustomed to treating them as equals.

I Newsweek skriver Christopher Dickey;

It’s worth remembering that the widow of a man who kills himself or is killed in combat often gains status from her late husband’s ”martyrdom.” One famous bride of a member of Al Qaeda’s inner circle, Rabia (formerly Robyn) Hutchinson, is an Australian convert to Islam who’s had so many husbands that one former CIA agent reportedly calls her ”the Elizabeth Taylor of the jihad.” Others, more charitably, call her ”the matriarch of radical Islam.”

Medan männen är ute och sprider död genom terrorism och självmordsbombningar tar kvinnorna på sig rollen som ”folkupplysare” och spridare av lögner och propaganda.

Med andra ord agerar man kvinnliga varianter av Joseph Goebbels som var propagandaminister i Adolf Hitlers Tredje Riket.

Read Full Post »

forsvarshogskolan_logotyp_farg_sveFUNDAMENTALISM: Den politiska islamistiska fundamentalismen är på framfart i Rosengård fastslog forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos i en rapport som regeringen beställt.

Och sedan brakade helvetet löst!

Inte oväntat överöstes forskarna med anklagelser om att inte bedriva seriös forskning. Innehållet klassades som undermåligt av en rad ”experter” i media.

Attacken på forskarna från olika håll var så likartad att det mycket väl går att se den som en samordnad kampanj för att misskreditera innehållet och stämpla rapporten som ”islamofobisk”.

Tydligen var det viktigare att agera agenter åt de ultraradikala islamister som bl.a. trakasserar kvinnor än att diskutera hur man skall komma åt problemen som finns i Rosengård.

Att anklaga någon för islamofobi har blivit ett av de vanliga sätten att tysta debatten om radikaliseringen av grupper inom den muslimska minoriteten i Sverige och övriga Europa. Alla politiker tycks lida av någon form av beröringsångest så snart som denna typ av problem ventileras.

Men nu har Lars Nicander och Magnus Ranstorp (chef respektive forskningschef vid Centrum för Asymetriska Hot- och TerrorismStudier (CATS), Försvarshögskolan) gett svar på tal.

Man gör också den kloka iakttagelsen att attackerna har varit politiskt motiverade snarare än vetenskapliga. Det senare är inte minst viktigt eftersom alla ”argumenten” mot rapporten har varit synnerligen illa underbyggda.

Här är Nicanders och Ranstorps argument i sammanfattning;

Det är bara 30 som är intervjuade, och det är inte representativt”. Vårt uppdrag var att skriva en rapport – ej en avhandling e d – på ca 30 sidor för att ge regeringen en lägesbild med möjliga åtgärdsförslag. Vi har under arbetet kontinuerligt stämt av våra intryck med SSP-rådet i Malmö (skola, socialtjänst, polis) (…)

Vi har använt en beprövad kvalitativ undersökningsmetodik kallad Delphimetoden (…)  Den går ut på att man tar fram en representativ panel med personer som oberoende av varandra får besvara samma typ av frågebatteri under timslånga intervjupass. Dessa korsrefereras sedan för att upptäcka eventuella diskrepanser, vilka då följs upp i ytterligare en frågeomgång innan slutlig analys sker. Det är alltså inte någon risk för ”group-think” i detta.

 Det är bara hörsägen och anekdoter” och det är bara lösryckta citat man sprider omkring sig”. Det är inte lite oförskämt att hävda att de personer – socialarbetare, polis, skolpersonal – som är på fältet och sitter allra närmast de problem vi lyfter fram (kvinnoförtryck, tvångsgiften, hotkulturen) inte skulle vara representativa (…)

”Det har inte varit någon från de muslimska församlingarna med som intervjuats”. Detta är fel.

”Rapporten har inget genusperspektiv”. Mycket märkligt men samtidigt talande argument. För det första är det flertalet kvinnor i respondentgruppen. För det andra, är det något som lyfts fram i rapporten så är det ju problematiseringen av det förtryck mot flickor och kvinnor utsätts för (…)

”Det är fel att förstöra källmaterial från undersökningen då dessa ska underställas andra forskares kritiska granskning. Ja, detta kan för det första stämma om det vore en doktorsavhandling, traditionellt forskningsprojekt eller artikel i en vetenskaplig tidskrift som ska ligga till grund för vetenskaplig meritering, men vi har här ett annat tillämpat forskningsuppdrag med regeringen – inte forskarsamhället – som beställare (…)

Beträffande det andra huvudbudskapet som Lundaforskarna lyfter fram – om att resultaten kan befrämja islamofobi – visar man sin egentliga åsiktsagenda. Vi kommer här in på en annan arena som går rakt emot det första huvudbudskapet om vetenskapligheten. Nu är det inte längre objektiv kunskap som eftersträvas, utan om politiskt betingade åsikter. ”Fel” objektiva kunskaper är alltså farligt och skall undvikas menar man. 

Read Full Post »

header_blocksSJÄLVCENSUR: BBC är ett varumärke med högt förtroende i Sverige och omvärlden. Men i England har förtroendet de senaste åren dalat inte minst för den självcensur man ägnar sig åt.

Och precis som i Sverige handlar denna självcensur ofta om en beröringsångest vad gäller kritisk granskning av den politiska islamismen.

Nick Cohen rapporterar om turerna kring The London Bombers en av de mest genomarbetade och politiskt betydelsefulla dramadokumentär som brittisk television har låtit beställa.

Ett team journalister ägnade månader att göra efterforskningar i Leeds slum där tre av de fyra (Sidique Khan, Hasib Hussein och Shehzad Tanweer) ansvariga för bombdådet den 7/7 växte upp.

Teamet, som bestod av minst en muslim, rapporterade till författaren Terry Cafolla. Cafolla har tidigare vunnit en rad utmärkelser för sin dramatisering av religöst hat på en skola i Belfast.  

Det unika här var att journalisterna inte beskrev det islamistiska hatet som en följd av att muslimer har blivit ”förödmjukade” av amerikanare, engelsmän eller av de danska karikatyrteckningarna.

Istället kom man fram till att hatet beror på att Wahhabism – och deras olika teokratiska varianter – kunde fås att framstå som lika modernt som sekulariserad humanism. Denna rena form av religion skulle befria muslimerna från deras fäders pinsamt primitiva och vidskepliga tro. Att acceptera fanatism var ett tecken på överlägsenhet och ett bevis på att man kunde avancera och bli urbant sofistikerad.

Journalisterna lyckade övertala familjerna till tre av de fyra bombarna att samarbeta. Till slut var man överrens om att BBC på ett korrekt sätt beskrev deras söners och bröders liv och uppväxt. Cafolla levererade fem versioner av manuskriptet. Ett slutgiltig version var på gång när BBC plötsligt drog undan mattan och skrotade projektet.

Manuskriptet cirkulerar nu i Samizdat. Den officiella anledningen var att dramat inte höll måttet. Men journalisterna påstår att förklaringen till att BBC stoppade dramat var för att man ansåg det som ”Islamophobic”. 

Nick Cohen skriver:

The defining characteristic of Islamophobic prejudice is the belief that all Muslims are potential terrorists, and yet here, apparently, is the BBC seconding that motion by arguing that a dramatic examination of terrorism would be offensive to all Muslims.

Cohen ser detta som ett resultat av ”the moral contortions of the postmodern liberal establishment”:

In the past few years, the Foreign Office, the Home Office, the West Midlands Police, the liberal press, the Liberal Democrats, the Metropolitan Police, the Crown Prosecution Service, the Lord Chief Justice and the Archbishop of Canterbury have all either supported ultra-reactionary doctrines or made libellous accusations against the critics of radical Islam. All have sought to prove their liberal tolerance by supporting the most illiberal and intolerant wing of British Islam, and by blocking out the voices of its Muslim and non-Muslim critics as they do it.

Read Full Post »