PR: Vem granskar miljölobbyisterna?

MEDIA | Tidskriften Miljöaktuellt har med kritiska ögon tittat på den del av PR- och lobbybranschen som försöker påverka dagens miljöpolitik.

Jon Röhne skriver intressant om symbiosen mellan politiker, media och lobbyisterna i PR-företagen.

Trots branschens självbild kan listan över tvivelaktigt svenskt pr-arbete göras lång. Utöver Doles misslyckade kupp mot Fredrik Gerten [p.g.a. dokumentärfilmen ”Bananas”] kan nämnas Primes dolda kampanj för att vända Socialdemokraterna och Centerpartiet i kärnkraftfrågan, en kampanj som Svenskt näringsliv i det tysta betalade 20 miljoner för och som till sist lyckades. Det avslöjades när byrån inte kunde låta bli att skryta om bedriften på ett kärnkraftsevent i USA. Skandalen anses vara en bidragande orsak till att regeringen kunde driva igenom sitt slutliga kärnkraftförslag i riksdagen.

Efter vårdskandalen kring företaget Carema var det också Prime som fick i uppdrag att blogga åt företaget i syfte att ”nyansera debatten”. Carema anlitade också Storbritanniens största pr-firma Brunswick för att minska svenska mediers hårda kritik.

Nyligen kom det också fram att Carl Bildt värvade Georgien som kund till Kreab, där han var ordförande, strax innan han blev utrikesminister 2006. På Kreab säger man att man sedan ess varit ”Georgiens extrahänder i Bryssel”. Carl Bildt har samtidigt kritiserats för att i sin ministerroll ha tagit ställning för Georgien i flera fall, till och med då valfusk uppdagats.

[…]

Den 4 juli i år, mitt under politikerveckan i Almedalen, meddelades att Centerpartiet anlitar pr-företaget Prime för att hjälpa till att förbättra ”partiets image”. Prime är just den pr-firma som tidigare har skrutit om att ha lyckats vända Centern i kärnkraftfrågan på uppdrag av Svenskt näringsliv. Det hindrar alltså inte Centern för att inleda ett samarbete.

– Prime kunde ge oss bra metodstöd för mätningar och annat. Vi valde Prime för att vi tyckte att de kunde ge oss ett bra utifrån-in-perspektiv. Vi hade gjort en valanalys och ville bli tydligare i vår profilering, sade Centerpartiets kommunikationschef Jenny Persson till Miljöaktuellt på plats i Almedalen.

Ett intressant och angeläget reportage. Men jämför man det med en tidigare artikel ser man att det inte är PR och lobbyism som Miljöaktuellt är speciellt kritiska emot.

Vad kritiken handlar om är snarare den PR som driver frågor eller åsikter som inte överrensstämmer med tidskriftens egen miljöagenda.

När man gjorde ett reportage om en av Sveriges – och Europas – tyngsta miljölobbyister var det aldrig tal om någon kritisk granskning.

Anders Hellberg skrev i februari:

Under åren har Mikael Karlsson byggt upp ett kontaktnät som få andra. Han var vice ordförande i Naturskyddsföreningen redan på den tid då Anna Lindh var miljöminister. Som ordförande har han sett Kjell Larsson, Lena Sommestad och Andreas Carlgren passera på den post som Lena Ek nu innehar. Eftersom han dessutom är ordförande i Europeiska miljöbyrån (EEB) som samlar över 140 europeiska miljöorganisationer sträcker sig möjligheterna att påverka politiken långt utanför Sveriges gränser.

[…]

Naturskyddsföreningen har idag ungefär 192 000 medlemmar spridda över landet. Organisationen är uppdelad i 24 länsförbund och 275 kommunkretsar. Dessutom har man ett antal nätverk uppdelade i sakområden, som havs- skogs- och klimatnätverk. Riksstämman är det högsta beslutande organet och vartannat år utses en styrelse som leder föreningens arbete och som till sin hjälp har ett kansli med cirka 80 anställda.

Som ordförande är Mikael Karlsson den som leder styrelsen. Det innebär att han dels har ansvar för den strategiska utvecklingen, det han kallar för den strategiska klockan som tickar på fyra fem år. Dels ansvarar han för den taktiska klockan som tickar på ett år, med verksamhetsplaner och budget och den årsredovisning där styrelsen följer vad kansliet gör.

Han är även operativt verksam i det dagliga arbetet, vilket innebär ett direkt policyansvar för egentligen alla sakområden. Exempelvis går han igenom och godkänner samtliga remissvar.

Snacka om idolporträtt.

Borde inte en sådan tung maktspelare granskas mer närgående? Jo, visst. Men det är något Miljöaktuellt aldrig kommer att göra.

Tidskriften är nämligen alldeles för ideologiskt och sakpolitiskt allierad med Naturskyddsföreningen för att kunna göra en objektiv och kritisk granskning.

Övrigt: Tidskriftsomslagen är Miljöaktuellt nr 9, oktober 2012 respektive nr 2, februari 2012.

Read Full Post »

Kommunikation: Wetterstrand om strategi och politik!

INTERVJU: Maria Wetterstrand (MP) ger alltid intressanta intervjuer. Hon har dessutom en otrolig förmåga att hamna på omslaget till olika tidskrifter.

Att hon har varit på omslaget till Miljöaktuellt är kanske inte så konstigt. Men hon har även lyckats med så pass skiftande tidskrifter som det liberala samhällsmagasinet Neo, Modern Psykologi och nu ”gaynöjestidningen” QX.

Detta beror inte bara på att Miljöpartiet har arbetat upp goda relationer till media. Det beror också på att hon uppfattas som en intressant och spännande person.

Att hon är populär hos väljarna bekräftar opinionsundersökningar. Inte konstigt att hon och partiet oroar de övriga partierna inom både Alliansen och De Rödgröna.

Lagom till Pridefestivalen intervjuade QX språkröret om bl.a. partiets strategi, förhållandet till Mona Sahlin (S) och hennes syn på sig själv.

Wetterstrand är tydlig i sina svar och verkar inte intresserad av att vara speciellt inställsam. Svaren känns ärliga. Och Wetterstrand verkar vara en trygg och stabil person och med en befriande distans till sig själv. 

När hon får en fråga om sitt ”perfekta” liv i en ”kärnfamilj” blir hennes svar en stilla undran. ”Ska man behöva ta stryk för att man fått en son och en dotter, bor i villa och har bil? Finns det egentligen några perfekta kärnfamiljer? Jag tror att de flesta människor inte betraktar mig som varken perfekt eller fullt normal.”

Ett bra och balanserat svar. Här nedan ett annat utdrag från intervjun. Observera att Wetterstrand jämför Mona Sahlin med de ”sämre eleverna” i skolan. Nice touch!

Hur har Miljöpartiet förändrats på senare år? Blivit mer etablerade? Gått åt höger? 

Vi har definitivt blivit mer etablerade, och legitimerade som ett dugligt regeringsparti, även om vi inte suttit i någon regering ännu… Förr uppfattades vi som bakåtsträvande, och ett parti som var emot saker. Numera upplevs vi som betydligt mer framtidsinriktade och positiva. Vi har ansetts ligga betydligt längre till vänster än vad vi anses göra i dag. I attitydundersökningar ligger vi numera till höger om Socialdemokraterna, men vem av oss det är som har flyttat sig vet jag inte riktigt. Jag anser å andra sidan att både Folkpartiet och Centerpartiet lämnat mitten och begett sig långt högerut, så mitten har blivit något av ett öppet fält. Det gör att det finns en stor grupp mittenväljare, varav många är akademiker och storstadsbor, som inte känner sig riktigt hemma någonstans. Som ligger någonstans mellan frihetlig vänster och socialliberaler, det vill säga just de väljare som enligt min mening borde kunna vara gröna. 

Många ser dig även som ett hot mot Mona Sahlin, trots det rödgröna samarbetet. 

Det tycker jag är lite beklagligt, eftersom vi ju är med i samma lag. Men det hade å andra sidan varit mycket värre om det vore så att jag också hade dåliga förtroendesiffror. Jag har svårt att köpa argumentet att man själv ska bli sämre för att gynna någon annan. Det är lite grann som att dra ner de bästa eleverna i skolan så att de inte blir för bra, och de sämre eleverna därmed blir ledsna… Jag tycker att man ska stötta de duktiga eleverna. Också. Om man gör på rätt sätt kan man lyfta upp hela klassen, i det här fallet hela det rödgröna alternativet. Visserligen har vi gott självförtroende i Miljöpartiet, men vi inser också att Socialdemokraterna trots allt är tre gånger större än vad vi är. Dessutom har de en enorm regeringserfarenhet. Mona Sahlin som person är väldigt kompetent, och har dessutom gjort en enorm nytta inom Socialdemokraterna genom att ta kontroversiella ställningstaganden. Exempelvis det här samarbetet med oss. Det ska hon ha all heder av. Hon har vågat ta strider som få andra. 

Vad är det hos dig som folk gillar tror du? 

Att jag inte hymlar med mina åsikter, och att folk förstår vad jag pratar om. Jag är populär även hos folk som inte alls tycker som jag, troligtvis just för att de tydligt och klart får veta att de inte tycker som jag. Jag försöker nämligen inte säga det folk vill höra, utan det jag tycker är riktigt. Det är i och för sig en linje som kan vara svår att upprätthålla så här i valtider, eftersom det är lätt att man blir nervös för att skrämma bort väljare. Och så tonar man ner och blir otydlig. Det finns en stor risk i det.

Read Full Post »

Mediekritik: Miljöaktuellt riggar lista över ”miljömäktiga”!

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)
Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »