Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mikael Sundström’

piratpartietVÄGVAL: Piratpartiets skräll i valet är en bra grund att stå på inför riksdagsvalet 2010. Junilistans katastofval var däremot förutsägbart.

Även om det ännu är för tidigt med alltför självsäkra uttalanden kan man redan nu dra vissa slutsatser om Piratpartiets behov av tydliga vägval framöver. 

Om partiet skall lyckas 2010 måste man redan nu fatta beslut i rad tuffa frågor som kommer att ha direkt bäring på om man kommer att lyckas även inrikespolitiskt.    

Junilistan tog sig till Europaparlamentet 2004 men lyckades aldrig utnyttja denna seger inrikespolitiskt. Piratpartiet har däremot stora chanser att lyckas. Varför?

1) Inom Junilistan fanns det aldrig någon konsensus om partiet överhuvudtaget skulle agera på den inrikespolitiska arenan mer än vid just EU-valen. Piratpartiet verkar inte tveka om att riksdagen är nästa steg.

2) När Junlistan väl bestämde sig för att ställa upp i riksdagsvalet fanns ingen riktig organisation ute i landet som kunde backa upp partiet. Man hade lyckats inbilla sig själva att man var en ny typ av parti som inte behövde riksdagspartiernas traditionella, byråkratiska och gammelmodiga partistruktur.

Men till skillnad från Junilistan – som i realiteten är ett helt vanligt parti om än oorganiserat sådant – är Piratpartiet möjligtvis en helt ny typ av parti som inte behöver partilokaler, ombudsmän och tråkiga sammanträden för att lyckas. Kanske det. Vi får se.

3) Junilistan drevs i valet 2004 fram av positiv mediebevakning och anhängarnas entusiasm (precis som Piratpartiet i år). Efter valframgången försvann partiledningen till Bryssel och hördes aldrig mer av.

Detta är även en risk för Piratpartiet. Om både Christian Engström och partiledaren Rick Falkvinge försvinner till Bryssel för att grotta ner sig i sina specialfrågor kommer detta då att även skapa avtryck i Sverige?

Vem kommer att sköta partiet i Sverige? Kan man göra det på distans? Kommer det att räcka med att blogga tills fingrarna blöder för att hålla grytan kokande i Sverige?

Till skillnad från Junilistans arbete i Europaparlamentet har Piratpartiet en fördel av att driva frågor som sannolikt kommer att vara kvar på den inrikespolitiska agendan framöver. Rätt använt kan Piratpartiet dra nytta av detta.

4) Junilistan drabbades av interna ledarproblem. Den allmänborgerlige Lars Wohlin – som var en av Junilistans Europaparlamentariker – hoppade av till Kristdemokraterna.

Och så småningom lämnade partiledaren Nils Lundgren – f.d. bankman och socialdemokrat – över till en annan socialdemokrat (Sören Wibe) som uppfattades ligga längre till vänster.

Inom Piratpartiet kan man ännu inte se några tecken på maktstrider. Men man kan inte heller se att anhängarna – som omfattar alltifrån nyliberaler till aktivister på vänsterkanten – har mycket mer gemensamt än vad partiet har gått till val på. (En av de första valanalyserna visade dessutom att Piratpartiet tog en stor portion av väljare från Sverigedemokraterna).

Här ligger också sprängkraften i partiets vägval i EU. Vilken partigrupp kommer partiet att välja? Och kommer valet att accepteras av alla aktivister när man väl har gjort sitt val (och börjar rösta därefter)?

5) Inrikespolitiskt har Piratpartiet valt en strategi som säkert oroar riksdagspartierna. Till skillnad från Sverigedemokraterna – som alla partier vill distansera sig ifrån – är situationen det omvända för Piratpartiet.

Alla vill vara piraternas vänner. Alla partierna vill framstå som moderna och kunniga på de frågor som definierar Piratpartiet. Men – som Mikael Sundström, statsvetare i Lund – uttrycker det;

Det är svårt att anklaga Piratpartiet för hyckleri. Detsamma gäller inte de etablerade partier som ryggradslöst försökt förvandla sig till småpirater inför valet. Trodde man på allvar att Piratpartiets väljare skulle tycka att deras senkomna frieri känns äkta?

Piratpartiets frågor (som sannolikt kommer att förblir på den inrikespolitiska agendan) i kombination med en strategi som spelar ut riksdagspartierna mot varandra kan garantera piraternas fortsatta aktualitet.

Christian Engström (PP) utvecklar det på följande sätt;

Vårt mål är att få vågmästarställning. Vi säger till [Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt]: Den av er som lägger bästa budet för att riva upp Ipred, lägga ner FRA och värna de medborgerliga rättigheterna på nätet, den får jobbet som statsminister.

Piratpartiet har stora möjligheter att göra vad Junilistan aldrig lyckades med – ta sig till både Europaparlamentet och riksdagen.

Frågan är bara om man är realistiska nog att inse att detta kommer att kräva fortsatt hårt arbete i Sverige. Det kommer inte att räcka med att bara driva på i Bryssel.

Om inte annat kommer det finnas tillräckligt med partier och journalister med intresse av att utmåla Piratpartiets arbete i Bryssel under 2009-2010 som ett misslyckade.

Riksdagspartierna kommer garanterat att fila på sina egna program kring integritet och rättigheter på nätet framöver.

Read Full Post »

europavalet

EUROPA: De enda partier som än så länge har lyckats generera någon form av ”buzz” kring Europaparlamentsvalet är småpartierna.

För Piratpartiet är detta bl.a. en följd av Pirate Bay-rättegången. För Sverigedemokraterna har anledningen varit mer indirekt.

Media har börjat granska partiet i en aldrig skådad omfattning och med en underliggande fråga som gör granskningen extra aktuell. Kommer partiet att lyckas i Europaparlamentsvalet och därmed få en språngbräda inför riksdagsvalet 2010?

För Piratpartiet handlar mycket om den uppslitande politiska debatten kring FRA, Pirate Bay-domen och Ipred-lagen kommer att generera framgång för ett uttalat enfrågeparti med syfte att bara driva kampanjer kring integritetsfrågor, Internet och upphovsrätt.

(För Feministiskt initiativ är situationen klart problematisk. Det är uppenbart att partiet hoppas att Gudrun Schymans kändiskap och förmåga att synas i media skall räcka för att man skall göra ett bra val. Som det ser ut idag är denna strategi inte tillräcklig.)

I går höll Piratpartiet sitt första (?) torgmöte i Malmö. Antalet lyssnare var inte speciellt imponerande med tanke på att man själva säger sig ha fler medlemmar än alla andra riksdagspartier med undantag av Centerpartiet.

Huvudtalare var partiledare Richard Falkvinge som höll ett inspirerande tal som övriga partier sällan lyckas med på sina torgmöten. Publiken på Gustaf Adolf torg var i huvudsak ungdomlig och det är uppenbart att det finns en entusiasm från partiledningen kring budskapet.

En analys av Piratpartiet gjord av Mikael Sundström, demokratiforskare på Lunds universitet, bedömer att partiet har goda chanser i EU-valet;

Rädslan [hos väljarna] att kasta bort sin röst är mindre därför att man faktiskt inte riktigt bryr sig om hur det går i detta dimhöljda val (…) Det är också sannolikt att Piratpartiets välsmorda mediemaskineri kommer att generera nya röster. När man lyckas spinna webbklickande sympatisörer så att de jämförs med traditionella partimedlemmar så kan man ett och annat om politisk kommunikation.

Piratpartiet och Sverigedemokraterna är två småpartier som har utformat två diametralt motsatta strategier som man hoppas skall leda till valframgångar.

Medan Sverigedemokraterna vill skaka av sig bilden som ett enfrågeparti med bara invandrar- och integrationskritik på sin agenda vill Piratpartiet istället satsa på ett nischat politiskt budskap som bara koncentrerar sig på olika former av det man uppfattar som integritetskränkande i samhället.

Rickard Falkvinge i Malmö;

Vi siktar på att ta minst ett mandat (…) Alla integritetskränkande åtgärder som nu införs här kommer från EU. Enskilda parlamentariker som brinner för en fråga kan göra oerhört mycket.

Enligt sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kommer partiet att agera ”mycket kraftfullare” när man kommer in i riksdagen jämfört med hur man har agerat i Region Skåne där Söder är gruppledare.

Björn Söder;

Vi kommer att vara bättre förberedda. Vi jobbar nu fram en valplattform, som ska antas i mars nästa år. Huvudfrågorna blir invandringspolitiken, kriminalpolitiken och äldrevårdspolitiken.

Utifrån de två partiernas förutsättningar och historia har man valt rätt strategi.

Om Piratpartiet hade försökt utforma en politik även för exempelvis barnomsorg och fiskepolitik skull man behöva ägna en stor del av sin tid till långa och tidskrävande sammanträden. Man skulle tappa momentum och riskera att tappa både politiskt fokus och kärnväljarnas intresse.

För Sverigedemokraterna är målet att bli accepterat som ett parti bland många andra. Man vill bli accepterat i politikens finrum. För att kunna uppnå detta krävs att man skapar en politik på en olika politikerområden.

På så sätt vill man kunna nå även de väljare som redan idag sympatiserar med huvuddragen i partiets invandrar- och integrationskritiska politik men som ännu inte litar på att partiet har gjort upp med sitt högerextrema förflutna.

Två partier, två strategier. Skall de etablerade partierna kunna plocka några av de väljare som kan tänka sig att rösta på dessa småpartier måste man snart börja kampanja om både ”hearts and minds” bland väljarna.

Read Full Post »