Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mediestrategi’

POLITIK | Socialdemokraterna har längre sett ut som Napoleon efter det ryska fälttåget. Men nu har Stefan Löfven börjat skruva upp tempot.

Sakta men säkert har man nu börjat samlat ihop resterna för att kunna presentera sin politik. Men allt har inte kommit på en gång. Istället har man valt att släppa små nyheter både här och där i media under en längre tid.

Detta antagligen för att Löfven har behövt tid att tänka igenom vad som måste göras. Men också för att vänja partiet vid obekväma ståndpunkter.

”Ni journalister skulle helst vilja att jag kommenterade allt, men jag tänker bara göra det när jag har något att säga.” Stefan Löfvens, och hans pressekreterare Erik Nises, mediestrategi är en del av partiledarbygget.

skriver Lena Hennel i Svenska Dagbladet.

Ex-ministern Berit Andnor ledde valberedningen som föreslog Håkan Juholt som ny partiledare efter Mona Sahlin. Efteråt måste hon ha tagit sig för pannan många gånger, åtminstone om hon var något så när uppdaterad med den statsvetenskapliga forskningen. Är hon det inte, så borde hon ha läst på.

Valforskarna i Göteborg mäter nämligen inför varje val hur statsministerkandidaterna matchar varandra. Kriterierna handlar om jordnära saker:

Hur pålitlig, inspirerande, kunnig och sympatisk är partiledaren? Finns förmågan att prata så att folk förstår och kunskapen om hur ”vanligt” folk har det? Hur stark ledare är man? Pålitlighet väger tyngst, enligt forskarna.

[…]

När sedan Stefan Löfven kliver upp på scenen möts han av partivännernas applåder.

– Sådant här är lite svårt för en svetsare att hantera, säger han med en publikfriare som det inte är sista gången han kör.

Men talet tas emot utan att väcka något riktigt jubel. Kanske har det att göra med det där som vännerna i Ö-vik var inne på: Löfven slår fast att det är målet som är det viktiga.

– Vi får aldrig bli nostalgiska, säger han.

Socialdemokrater som drömmer om slopat jobbskatteavdrag får fortsätta att drömma. Stefan Löfven lovar inga återställare, en besk medicin som än så länge accepteras i alla S-led. Baksmällan efter den förre partiledaren måste botas.

Bild: Uppslag från Svenska Dagbladet den 29 april 2012.

Read Full Post »

VALRÖRELSEN 2012 kommer troligtvis inte att bli lika enkel för president Barack Obama som många trodde för bara ett år sedan.

Läget i landet har tvingat Barack Obama att förändra alltifrån politisk strategi, mediestrategi och sättet han kommunicerar med de amerikanska väljarna.

John Heilemann skrev om förändringarna redan i januari och med tanke på att ingen – vare sig demokrater, republikaner eller vanlige väljare – har imponerats av uppgörelsen kring skuldtaket är Obama nu i än större behov av en omstart.

Since the midterm elections, Obama and his lieutenants have been grappling with the implications of the self-described “shellacking” inflicted by republicans on the president and his party, and laboring to devise a recovery strategy for the next two years. One of their chief conclusions is that Obama must occupy a higher plane than he did in the last two, elevating himself above the posturing, petulance, and incessant bile-spewing that have come to bedevil Washington in this age of incessant acrimony and polarization.

[…]

But positioning and rhetoric are only part of the broader project under way inside the White House, which amounts to a full-scale reboot of the Obama presidency. The most visible manifestations of this involve personnel […] Beneath the surface, however, substantial changes are afoot in every realm, from management structure and political strategy to communications, policy, and even the president’s conception of his own role—as he and his people try to navigate the newly Republicanized legislative landscape and gear up for what they now fretfully assume (after months of airily believing otherwise) will be a difficult reelection campaign.

[…]

[T]he White House’s troubles fell into three baskets—the first of them labeled “insularity.” […] “I think they felt like if they had listened to conventional wisdom in 2007, they never would have run. When they hear criticism, they say, ‘Been there, done that, we’re gonna stay the course.’ There’s almost a Zen-like quality about how they’ve been in their own universe and their own bubble.”

[…]

The second basket […] had to do with a trap the White House had fallen into of being too tactical and reactive. To some extent, this was the result of the fusillade of crises and imperatives […] that hit the administration in rat-a-tat succession right from the get-go.

[T]hird […] was the failure to use Obama’s gifts as a communicator to full effect. He was overexposed. He was in the weeds. The thread got lost. “With these big legislative fights, he was almost like a prime minister or negotiator-in-chief,” says the same official. “The price for that was, we lost the vision, the inspiration.”

Övrigt: Både citatet och tidskriftsomslaget ovan är från tidskriften New York den 31 januari.

Read Full Post »

POLITIK: Vänsterpartiet och Lars Ohly besöker Norge för att lära sig hur man inte skall hamna i klorna på Socialdemokraterna om man bildar koalitionsregering 2010.

Uppenbart vill man inte drabbas av de problem som Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har fått i skuggan av Moderaterna i Alliansregeringen.

I Norge sitter V:s motsvarighet Sosialistisk venstreparti i regeringen och lär nu de svenska vänsterpartisterna hur man skall agera. Redan 2006 genomfördes studiebesök till Norge för att man skulle lära sig av SV. Idéer hämtade även från Holland.

Enligt Sydsvenskan har partiet nu fått tio råd från sitt norska systerparti;

1. Ställ krav på att regeringen bedriver vänsterpolitik och får en radikal framtoning.

2. Se till att ha en bra och genomarbetad regeringsförklaring att utgå från.

3. Stå upp för en nordisk välfärdsmodell och en stark offentlig sektor.

4. Stå upp för partiets profilfrågor – både inåt och utåt, i förhandlingar, tal och intervjuer.

5. Ställ krav på tunga ministerposter vid fördelningen mellan tre partier.

6. Var beredd på att tunga poster är riskabla. De straffar sig om politiken misslyckas.

7. Arbeta i full öppenhet. Det skapar förståelse för att partiet ibland måste vika sig.

8. Förhandla fram politiska kompromisser på rätt nivå i partiorganisationen.

9. Förankra alltid svåra beslut i interndemokratiska processer i partiet.

10. Håll fast vid ett brett kontaktnät utanför regering och riksdag.

Tio goda råd som kan bli nog så svåra att följa. Men det är det sjunde rådet – att alltid ”arbeta i full öppenhet” – som kan komma att sätta den rödgröna alliansen under stark press beroende på hur man hanterat det.

Öppenhet är inte så enkelt som det låter. Frågan är hur Vänsterpartiet kommer att tolka rådet när man väl står i hetluften.

Kommer man att springa och ”informera” media så fort något händer i förhandlingarna med Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Det kan mycket väl leda till kaos om de två andra partierna inte är med på strategin.

Kommer man att utnyttja ”öppenhet” som en strategi för att helt enkelt pressa de två andra partierna till eftergifter? ”Öppenhet” kan mycket väl vara en omskrivning för både politisk spin och för ren informationsspridning.

Öppenhet kan mycket väl utnyttjas för att både ”sätta bilden” av sakernas tillstånd eller vara en informationsstrategi för att undvika att medierna lockas till spekulationer och försök att sätta agendan.

Hur Lars Ohly och Vänsterpartiet tolkar ”öppenhet” kommer därför att bli intressant att följa. En inte alltför djärv tolkning är att man kommer att göra lite av varje.

En mediestrategi kommer att tas fram både inom Vänsterpartiet (och hos de två andra partierna). Dessutom kommer den rödgröna alliansen att skapa en gemensam överrenskommelse för hur man skall presentera resultatet av sina överenskommelser.

Men för Vänsterpartiet kommer det att bli lockande att i sin politiska kommunikation försöka utnyttja alla förhandlingssituationer till att driva den rödgröna alliansen åt vänster. Deras väljare förväntar sig en rejäl strid för att forma ett regeringsprogram med tydlig vänsterprofil.

Ett färdigt regeringsprogram som signalerar att Vänsterpartiet har gått förlorande ur förhandlingarna riskerar att än mer marginalisera partiet i opinionen.

Vad är poängen med att vara det mest radikala vänsterpartiet i en regering om man inte samtidigt kan visa upp att man även har lyckats vrida politiken radikalt åt vänster?

Read Full Post »