Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mediekritik’

RON PAUL ignoreras av media. Och nu är det inte bara Paul själv som säger det. Bilden bekräftas av en undersökning.

Paul har bra opinionssiffror och en andraplats i Iowas ”straw poll” och en förstaplats i ett liknande arrangemang anordnat av unga republikaner i New Hampshire.

Men när media väl skriver om Paul handlar det mest om medias brist på bevakning av hans kampanj.

Eller som Jason Linkins, på The Huffington Post, lite lustigt beskriver det:

[W]e noticed that Ron Paul finished second in the Ames Straw Poll, attracting enough voters to qualify as a personal best, barely missing taking the top spot from Michele Bachmann. On Sunday, we noticed that no one had noticed this. By Monday, we noticed that other people had noticed that no one had noticed this. We also noticed that there were other people who noticed this, but figured Paul deserved no notice. By week’s end, we noticed that Paul’s ”fifteen minutes” had been declared ”over.” But those minutes were spent debating whether he should have had them in the first place!

Read Full Post »

INTERVJU: SVT:s Rapport intervjuade igår Andrew Brown från The Guardian med anledning av bröllopet mellan prins William och Kate Middleton.

Journalisten Marit Hübinette frågade Brown varför britterna i så mycket större utsträckning än svenskarna uppskattar sina kungligheter.

Browns förklaring till varför hela 80 % av britterna stödjer sitt kungahus var att britterna inte uppskattar sin demokrati lika mycket som svenskarna!

Andrew Brown: Man sätter inte samma värde på demokratin i England som man gör i Sverige.

Marit Hübinette: Därför accepterar man kungligheterna mer?

Andrew Brown: Ja, det tycker jag. 

Man tar sig för pannan.

Att sådana grumliga och dåligt underbyggda åsikter får stå oemotsagda i en intervju säger det en hel del om den attityd som stora delar av media – inklusive SVT – gärna intar så fort det handlar om monarkin.

Brown är säkert medveten om att det är just bland de tjugo procenten som inte uppskattar kungahuset som alla politiska extremisterna på vänster och högerkanten samlas.

Skulle dessa marxist-leninister, trotskister, politiska islamister och våldsdyrkande gatuaktivister – för att nu bara nämna några – verkligen sätta större värde på demokratin än de 80 % som stödjer den konstitutionella monarkin?

Read Full Post »

VAL: Nöjesguiden är knappast den första publikation man vänder sig till när det gäller politik. Men även här finns små guldkorn.

Krönikören med det omöjliga namnet Carl Reinholdtzon Belfrage gör följande lilla reflektion:

Som för att ytterligare dra ett löjets skimmer över årets valbevakning, skickar SVT sin hovnarr Kristian Luuk att ”skoja till det” när partiledarna anländer till den avslutande valintervjun. Att SVT underskattar svenska folkets intelligens är en sak, men ur Luuks perspektiv: måste den mannen tacka ja till allting SVT slänger till honom? Finns det ingen skam längre? Att sedan se Claes Elfsberg och Sören Holmberg bråka som små pojkar i en sandlåda understryker bara vilka fantastiskt löjliga och fåfänga personer som har varit delaktiga i årets valrörelse. Det enda positiva inslaget var journalisten Niklas Orrenius bevakning av Sverigedemokraterna. Där fanns bara plats för allvar och intelligens.

Så sant, så sant! Men roligast är nog ändå följande sågning;

Göran Rosenberg. Varför bjuds han fortfarande in till offentliga samtal? Han var intressant någon gång mellan juni och juli 1987 (hans dotter ska vi inte prata om).

Read Full Post »

TIDNING: Pressbyrån har idag antagligen Sveriges bästa kundtidning. SID har nu kommit ut med sitt tredje nummer.

Speciellt intressant för denna blog är intervjuerna med chefredaktören Robert Silvers på The New York Review of Books och den grävande journalisten Greg Palast på The Observer.

Även kolumisten på The Guardian Marina Hyde är underhållande. Så här skriver hon t.ex. om media och kändiskulten;

”[D]e flesta människor som syns i skvallertidningar i dag gör det för att de vill synas där. Undantaget är de allra största stjärnorna, de vill nog helst slippa. Som Angelina Jolie – hon är egentligen en b-skådis utan någon större talang. Om du frågar folk vilka filmer hon gjort kommer de knappast ihåg någon annan än Tomb Raider. Hon är känd för att hon är känd, helt enkelt. Hon har tjänat större delen av sina pengar för att hon ofta är ämnet för lögnaktiga artiklar i skvallertidningar. Och ändå tror hon själv att hon är känd för att hon är en bra skådespelerska.[…]

Jag är intresserad av de sponsrade saker de ägnar sig åt. Som när Angelina Jolie och Brad Pitt åkte till Namibia för att adoptera en baby och fick landets regering att utlysa flygförbud i landet för att inga fotografer skulle kunna plåta dem medan de letade efter ett nytt barn. Jag menar, Angelina Jolie är uppenbarligen väldigt intresserad av mänskliga rättigheter, hon pratar ju om dem hela tiden. Men hon har alltså inga problem med att ett helt land stänger ute journalister för att hon ska kunna adoptera ett barn i fred? […]

Framför allt är det mediernas fel. Och, faktiskt, organisationer som FN. De tror att de når ut bättre med sina frågor om de har kändisar som talespersoner. [R]radikalism är viktigt om man vill förändra samhället, och därför kan kändisar aldrig bidra till någon större förändring. De är inte kontroversiella. Det finns ingenting kontroversiellt med att säga att barn svälter i världen. Man löser inte global ojämlikhet genom att säga det. Hela kändisarnas gärning handlar om att ockupera mittfåran.”

Read Full Post »

FORSKNING: Är journalister höger- eller vänstervridna i sin rapportering? Låter journalisterna sig påverkas av sina egna politiska åsikter?

Professor Jesper Strömbäck reder ut begreppen och konstaterar att det är medielogiken och inte journalisternas eller medieägarnas politiska preferenser som avgör hur politiken vinklas.

Både till vänster och höger i politiken finns det många föreställningar om att medierna och journalistiken inte är politiskt neutrala, och att de gynnar motståndarsidan. […] 

Rent logiskt kan båda sidorna inte ha rätt. Däremot kan båda sidorna ha fel, eller dra fel slutsatser av korrekta fakta. […]

[I] varje valrörelse är något eller några partier som gynnas respektive missgynnas i medierna – men också att det handlar om olika partier i olika valrörelser. Det är inte så att samtliga eller några av de borgerliga partierna alltid gynnas eller missgynnas, eller att samtliga eller några av partierna till vänster alltid gynnas eller missgynnas. Olika partier gynnas respektive missgynnas i olika valrörelser. […] 

Det finns mot den bakgrunden inget fog för vare sig vänsterkritiken eller högerkritiken mot journalistikens innehåll. […] 

Svensk journalistik är vare sig höger- eller vänstervriden. Dess innehåll påverkas inte i någon egentlig utsträckning av politiska värderingar. Däremot styrs den av journalistiska nyhetsvärderingar, av medielogiken och av mediernas behov av spännande och dramatiska berättelser som kan fånga människors uppmärksamhet samtidigt som de passar de egna mediernas format och nyhetsvärderingar. Det gör journalistiken medievriden. […] 

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först var det Sverigedemokraternas valfilm som stoppades av TV4. Nu stoppas deras radiojingel av SBS Radio.

SBS Radion stoppas den med den absurda motiveringen att partiet använder ordet ”invandringsbroms” i jingeln! 

Man kan möjligtvis ha olika åsikter om man tycker att valfilmen är stötande eller inte. Men att påstå att ordet invandringsbroms är stötande är direkt löjligt.

Partiet kommer nu att censurera sig själva. ”Vi kommer nog att censurera det ordet med pip-ljud. Vi vill få ut reklamen så snabbt som möjligt”, säger pressekreterare Erik Almqvist (SD).

 

SBS Radio äger 42 radiostationer i Sverige. Mix Megapol är enligt deras hemsida deras största nätvärk med 29 sändare runt om i landet.

Read Full Post »

VINKLAT: ”Maria Wetterstrand ratas på MP:s valaffischer”, lyder en rubrik i Expressen. Som så ofta är kvällspressen mer intresserad av att sälja lösnummer än att ge korrekt information. 

Tidningen använder medvetet ”ratad” för att antyda en konflikt. Dessutom illustreras artikeln med ett foto på Wetterstrand med ett stort rött kryss över ansiktet.

Men ingenting i artikeln legitimerar vare sig val av rubrik eller bild.

Sanningen är att ingen politiker – vare sig Wetterstrand, Peter Eriksson eller någon annan miljöpartist – pryder partiets affischer i år.

Partiet har helt enkelt valt ett annat koncept än att framhäva språkrören.

Read Full Post »

MEDIA: Bilden föreställer Aisha som är 18 år. Talibanerna skar av henne näsa och öron eftersom hon försökte fly från släktingar som började utnyttja henne efter hennes giftemål.  

 

“What Happens if We Leave Afghanistan” är en relevant rubrik även för svensk inrikesdebatt. Aishas historia ställer två frågor på sin spets. 

1) När kommer man i svensk debatt att ställa de politiker och partier mot väggen som kräver att allierad och svenska trupp lämnar över Afghanistan till talibanernas islamistiska diktatur? 

Ofta är det exakt samma politiker som är de ivrigaste feministerna som också vill lämna över Aisha och andra afghanska kvinnor (och män) till den talibanska ”rättvisan”.   

2) Och när får vi se svensk media våga använda denna typ av vinkling i rapporteringen från Afghanistan?

Läs mer: Omslaget är Time den 9 augusti 2010.

Read Full Post »

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)

Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »

PRESSETIK: Aftonbladet har hamnat i rampljuset på grund av sin hantering av Littorinaffären. Tidningen har avslöjats med att ha struntat i en inkommen dementi om sexköp från Littorin via sin pressekreterare.

Bland annat Lena Mellin – tillförordnade ansvariga utgivare och politiska kommentator på Aftonbladethar hävdat att man aldrig skulle ha publicerat historien om man fått en sådan dementi.

Nu framför även Annika Lagerqvist Veloz Roca, docent i offentlig rätt på Stockholms universitet, kritik när det gäller bevisbördan mot Littorin.

Aftonbladet har bara redovisat två skäl till att de anser att Littorins sexköp är trovärdig. Den prostituerade kvinnan har ett telefonnummer i sitt kundregister på datorn som hon säger tillhört Littorin. Dessutom pekar kvinna också ut honom och säger att Littorin köpte sex av henne.

Det är svaga bevis enligt Annika Lagerqvist Veloz Roca.

Det är lätt att få tag i andras telefonnummer. Det tycker jag har litet bevisvärde. Det att man tycker att man känner igen någon tycker jag också är väldigt svagt.

Hur mycket skall då en offentlig person som Littorin tåla?

Rätt mycket. Men jag tycker att den här publiceringen var ovanligt snaskig. Det är på gränsen.

Men även om publiceringen med påståendet om sexköp är falska, kan Aftonbladet ändå gå fri. Offentliga personer måste finna sig i grova anklagelser.

Man får säga saker som är osanna när det gäller offentliga personer, om det är försvarligt. Om Aftonbladet har gjort vad de har kunnat för att kolla upp att det stämmer, kan det räcka även om påståendet visar sig vara osant.

Må så vara. Men juridik är inte det samma som att något också är moraliskt riktigt. Och det är inte detsamma som god pressetik.

Det börjar alltmer luta åt att Aftonbladet föredrog att publicera en saftig historia snarare än att låta försiktighetsprincipen råda.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »