Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Martin Luther King Jr.’

MYTER | John F. Kennedys popularitet har aldrig riktigt stått i proportion till vad han lyckades åstadkomma inom politiken.

The Atlantic - John F Kennedy commemorative issue 2013

Speciellt märkligt är att han är så omhuldad i liberala politiska kretsar.

Studerar man hans politik på det inrikespolitiska och utrikespolitiska området framstår hans politik som mer konservativ än progressiv.

När det gäller medborgarrättsrörelsen hamnade han på fel sida om historien. Han kan knappast påstås ha varit drivande när det gäller de svartas rättigheter.

Man kan snarare se honom som en bromskloss. Eller en som var rädd att frågorna skulle stjäla tid och fokus från viktigare uppgifter. Inte minst på det utrikespolitiska området.

Tittar man på hans politik när det gäller Kuba, Vietnamn och Sovjetunionen var han mer hök än duva.

Hans övertro på att CIA kunde lösa alla problem som inte diplomatin rådde bot på gör att han idag mer ser ut som en föregångare till Ronald Reagan än, låt säga, Jimmy Carter.

Redan i valrörelsen kritiserade han sin huvudmotståndare, vicepresident Richard Nixon, från höger. Han påstod att Sovjetunionen hade ett farligt övertag när det gällde kärnvapenmissiler som hotade USA:s säkerhet.

Detta är knappas ståndpunkter som idag borde göra honom populär bland liberaler, vare sig i USA eller i Europa.

Så varför denna popularitet? Det är svårt att se det som något annat än en förälskelse i själva ”varumärket” Kennedy.

Steven Stark är inne på samma tankegångar i artikelen “The Cultural Meaning of the Kennedys”.

Artikel skrevs 1994 och förklarar fenomenet som konsekvenserna av amerikansk kändiskultur. I kändisvärlden är det nämligen alltid bättre att vara en Elvis än en FDR.

Oavsett hur många skandaler som avslöjas om Kennedys privata och politiska liv – och de är bra många vid det här laget – kommer JFK alltid att framstå i positiv dager.

Om en Britney Spears eller Charlie Sheen kan överleva mediala härdsmältor så varför inte en Kennedy?

När man väl gått från att vara en vanlig dödlig till att bli ”kändis” överlever man allt. Och är det något familjen Kennedy alltid har varit skickliga på så är det just att vårda sina egna myter.

Steven Stark skriver:

Because of the current cultural obsession with inner life, biography now tends to stray into the personal more than it once did. Still, the Kennedy family isn’t written about the way that Harry Truman, or Ronald Reagan, or Martin Luther King Jr. is. The Kennedys are different from you and me and them, and not simply because they have more money.

To be sure, the Kennedys have had—and continue to have—a political impact on the nation. To many, they have embodied an ideal of public service. But politics hasn’t been this family’s calling card in the mass culture for some time. Even in the aggregate the Kennedys have never had the political impact of Martin Luther King Jr., FDR, or even Reagan. If President Kennedy is still revered today, it’s more because of his glamorous style and because he died young than for any specific accomplishments.

[…]

As a kind of entertainment family the Kennedys were a prime force in blurring the distinctions between Hollywood and Washington—that blur being a condition characteristic of the age. As the critic Richard Schickel has observed in his book Intimate Strangers, they were certainly not the first to court the film industry or to recognize the consequences of the media era.

[…]

But the Kennedys helped complete the revolution. As the biographers tell it, Father Joe ”mingled” with Gloria Swanson and other stars, and his real business interest was in movie production, because he thought that was where the aristocracy of the next generation would be created. Judging from the biographies, much of the next Kennedy generation’s childhood appears to have been one long photo op, culminating in John Kennedy’s marriage to, of all things, an aristocratic photographer. If, in the media planning devised largely by Father Joe, JFK’s 1960 race for the presidency was the first to resemble the packaging of a Hollywood blockbuster—the buildup, the bio, the promos, the publicity shots, the early buzz among influential critics, the reviews, the breakthrough performance (in debates), and, finally, the crowd reaction—that may have been no accident. ”John F. Kennedy treated southern Ohio yesterday as Don Giovanni used to treat Seville,” Murray Kempton wrote one day in a campaign dispatch striking both for its honesty and for the new political phenomenon it was describing. After all this, and an Administration that made the elevation of style over substance into both a zeitgeist and an ideology, not only the hanging out with Sinatra and Marilyn was inevitable; so was the eventual arrival of someone like Ronald Reagan.

Läs mer: Ovanstående artikel finns i förkortad version även i ovanstående tidskriftsnummer. Artiklarna är samlade här. Tidskriftsomslag: The Atlantic: Special Commemorative Issue, 2013.

Read Full Post »

VÄLJARE | Att det politiska landskapet har förändrats till demokraternas fördel visar omvalet av president Barack Obama.

Anhängare till Barack Obama vid Palm Beach County Convention Center, september 2012, West Palm Beach, Florida. Foto av Chip Somodevilla-Getty Images.

Men Obama kan inte ta åt sig hela äran för valsegern enligt Ta-Nehisi Coates på tidskriften The Atlantic.

Åtminstone inte när det gäller svarta väljares benägenhet att gå och rösta.

Coates skriver:

A sober observer could have dismissed Obama’s election in 2008 as an anomaly rather than a sea change. As the first black presidential nominee, Obama naturally benefited from record turnout among African Americans—turnout that might not be sustainable in future elections. He also benefited from an opposition that was saddled with two wars, an unpopular incumbent, and an economy in free fall. In black communities, there was a distinct awareness of the situation: if white folks are willing to hand over the country to a black man, then we must really be in bad shape.

Entering the 2012 election, Obama was no longer a talented rookie; he was the captain of the football team, with a record vulnerable to interpretation, and to attack. The economy was still sluggish. American troops were still being shot in Afghanistan. His base seemed depressed. And the most-loyal members of that base, African Americans, were facing an array of “voter ID” laws that had—what a coincidence—bloomed following his election.

[…]

The black community refused to comply with expectations, and instead turned out in droves. In 2012, minority turnout across the country exceeded 2008 levels; unlike the turnout of other minorities, however, black turnout was not fueled by demographic growth but by a higher percentage of the black electorate going to the polls. For the first time in history, according to a study by Pew, black turnout may even have exceeded white turnout.

You could be forgiven for looking at African American history as a long catalog of failure. In the black community, it is a common ritual to deride individual shortcomings, and their effect on African American prospects. The men aren’t doing enough. The women are having too many babies. The babies are having babies. Their pants are falling off their backsides. But November’s electoral math is clear—African Americans didn’t just vote in 2012, they voted at a higher rate than the general population.

[…]

Martin Luther King Jr. did not create the civil-rights movement any more than Malcolm X created black pride. And the wave that brought Obama to power precedes him: the black-white voting gap narrowed substantially back in 1996, before he was even a state legislator. The narrowing gap is not the work of black messiahs, but of many black individuals.

Bild: Anhängare till Barack Obama vid Palm Beach County Convention Center den 9 september 2012, West Palm Beach, Florida. (Foto: Chip Somodevilla/Getty Images)

Read Full Post »

Så här skall en kampanjvideo se ut! Bättre än så här kan det inte bli.

Många organisationer vill väl men få lyckas slå igenom i mediebruset.

In honor of our Centennial Year in 2013, the Anti-Defamation League launched the “Imagine a World Without Hate” video and action campaign, and we invite you to participate.

Take just 80 seconds of your time to watch this powerful video, which imagines a world without racism, homophobia or anti-Semitism — a world in which the hate violence that took the lives of Martin Luther King Jr., Anne Frank, Daniel Pearl, Matthew Shepard and others did not happen. Imagine what these individuals could have continued to contribute to society if bigotry, hate and extremism had not cut their lives tragically short.

After 100 years of fighting bigotry and fostering respect, we are celebrating our successes, while at the same time recognizing that we still have a long way to go to achieve the reality of a world without hate. Join us by watching, sharing and taking steps every day to create a world without hate. Thank you for stepping up to create a world without hate as an individual, community, school or corporation.

ADL is most grateful to the families of those featured in the video, whose commitment and participation made this campaign possible, and to the Estate of John Lennon for granting us the rights to use his beautiful and iconic song.

Imagine a World Without Hate™. We do. Join us.

Mer: Läs om Anne Frank, Yitzhak Rabin och de övriga personerna i videon.

Read Full Post »

ATT BARACK OBAMA kommer att få en klar majoritet av de afroamerikanska rösterna i presidentvalet är det knappast någon som betvivlar.

Men för att se till att demokraterna tvingas avsätta resurser även för att nå dessa väljargrupper – och därmed avleda resurser från mer angelägna målgrupper – har The National Black Republican Association börjat sätta upp stora annonstavlor i bl.a. Florida där man informerar om att människorättskämpen doktor Martin Luther King jr var republikan.

The Republican Parti är det parti som befriade de svarta från slaveriet i USA. Och på NBRA:s hemsida berättar bland annat doktor Alveda C. King – systerbarn till Martin Luther King – om familjens omfattande relationer med republikanska partiet.

På hemsidan skriver Alveda Kings band annat;

My grandfather, Dr. Martin Luther King, Sr., or ”Daddy King”, was Republican and father of Dr. Martin Luther King, Jr. who was Republican.

Förutom att detta kommer att få alla på vänsterkanten att vrida sig i plågor ökar det möjligheterna för John McCain och republikanerna att hålla liv i debatten bland kristet motiverade väljare om man inte kan lita på Obama i värdekonservativa frågor. McCain är t.ex. motståndare till abort medan Obama är för aborter.

Ett problem för McCain är att Obama har lyckats bättre att kommunicera betydelsen av sin kristna tro. Obama försöker inte dölja sin egen omvändelse till Kristus och att detta har påverkat honom som både människa och politiker. 

Obama talar ett språk som troende förstår, som man kan relatera till och som man här uppfattar som äkta. På just denna punkt har Obama mer gemensamt med George W. Bush än vad McCain har.

Ingen förväntar sig heller att McCain skall lyckas lika bra – för en republikan vill säga – som Bush gjorde bland de svarta väljarna.

Till detta skall läggas att McCain snarare har gjort sig känd som en politiker som tidigare tog strid mot vissa inom den kristna högern. Bland annat kallade han 2000 de religiösa ledarna Jerry Falwell och Pat Robertson ”agents of intolerance”.

Detta är en anledning till att McCain har haft svårt att entusiasmera de kristna republikanska gräsrötterna. Detta har man nu lagt ner mycket tid och pengar på att försöka rätta till.

John McCain har just denna anledning haft ett möte med den numera 89 år gamla evangelisten Billy Graham. Dessutom har 90 evangelistiskt kristna ledare beslutat att öppet stödja McCain inför valet efter ett möte med senatorn.

Man uppmanar nu också McCain att utse f.d. Arkansas guvernören och baptistpastorn Mike Huckabee – som var en av McCains motståndare i kampen om att bli republikanernas presidentkandidat – till sin vicepresidentkandidat. 

Huckabee genomförde en mycket uppskattad och framgångsrik insats när han kampanjade under slagorden ”Faith, Family, Freedom”. Om McCain skulle utse senatorn från till sin vicepresident skulle detta definitivt få fart på de kristna republikanska gräsrötterna.

Sannolikheten för detta är trots allt större än att Barack Obama skulle utse sin tidigare rival Hillary Clinton till vicepresidentkandidat.

Read Full Post »