Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marine Le Pen’

BRYSSEL Trots framgångarna i EU-valet kommer Marine Le Pen och hennes Front National inte lyckas  montera ner EU i första taget.

Time - May 26 2014 - European edition

Så frågan återstår vad nästa steg blir när man nu trots allt fått ökade möjligheter att arbeta inifrån Europaparlamentet för att avveckla EU-projektet.

Vivienne Walt skrev i Time strax innan EU-valet om vad Le Pen troligtvis kommer att göra om hon skulle lyckas forma en slagkraftig grupp av likasinnade inom EU-parlamentet.

For all their blustery rhetoric, the European politicians who would destroy the E.U. know they can only bring about their revolution in increments. Le Pen and her allies in other countries know they won’t win nearly enough seats in the upcoming elections to win passage of radical proposals likes closing Europe’s internal borders or severely limiting immigration to E.U. countries. Yet if the bloc expands in the coming years, as Le Pen plans, it could, for example, succeed in pushing a few countries to hold referendums on E.U. membership – with the prospect of perhaps one member exiting. That would be a disastrous scenario in the eyes of many analysts.

Le Pen’s bloc would likely try to stifle all moves within the E.U. at increasing European integration, including sabotaging current plans for a new fiscal and banking union, which economists believe is key to ending the euro crisis and restoring growth. “We’ve transferred legislative, budgetary, monetary powers [to the E.U.],” she says. “Countries have fewer powers that each of the 50 states in the U.S.”

It Le Pen does put together an influential far-right bloc, then she will inevitably run the risk of becoming part of the Establishment – rather than fighting to topple it. Much like [Geert] Wilders and Nigel Farage, leader of UKIP, she has won voters and fame by rattling the gilded cage of those in power, with blunt talk and canny leadership. Her challenge now will be to change the French and European political systems from within while still appealing to voters who warm to outsiders.

Mer: Läs även Walts intervju med Le Pen i Time. Tidskriftsomslag: Time, 26 maj 2014.

Read Full Post »

VAL Partier på högerkanten ser ut att bli framgångsrika i EU-valet i maj. Men det leder inte automatiskt till några framgångar nationellt.

The Economist 4-10 januari 2014

Och även om partierna skulle få möjlighet att påverka politiken även nationellt i större utsträckning än vad man gör idag är det inte säkert att de klarar av att hantera sådana maktpositioner.

Partierna på yttersta högerkanten är lika instabila som partierna på yttersta vänsterkanten. Den typen av partier har alltid bråkat minst lika mycket internt som med politiska motståndare.

Dessutom är många av populistpartiernas framgångar starkt kopplade till deras partiledares utstrålning.

Det är inte säkert att de partier som Marine Le Pen i Frankrike, Geert Wilders i Nederländerna och Nigel Farage i Storbritannien leder skulle överleva en period med mindre karismatiska ledare.

Frågan återstår dock hur de etablerade partierna skall hantera dessa partiers när de nu verkar kunna skörda framgångar i kommande Europaparlamentsval.

För att lyckas måste man först lära sig hur deras väljare tänker kring partierna. Att vifta t.ex. med högerspöket när det gäller Sverigedemokraterna är dömt att misslyckas.

Det är lika ineffektivt som om Alliansen nu skulle börja dra fram kommunistspöket för att varna för en eventuell medverkan av Vänsterpartiet i en kommande socialdemokratisk regering.

The Economist är inne på samma linje när man analyserar nationalistiska högern i Europa.

To raise the spectre of a return to 1930s fascism, however, is “not the right question,” argues Catherine Fieschi, director of Counterpoint, a British think-tank. Most of Europe’s populist parties either have no roots in the far right or have made a conscious and open effort to distance themselves from such antecedents. A better question is how far these parties can use popular dissatisfaction to reshape Europe’s political debate, and whether they can use that influence to win real power.

[…]

What they all have in common is that they are populist and nationalist, that they have strong views on the EU, immigration and national sovereignty, and that as a result they are doing very well in the polls.

The euro-zone crisis, and its aftermath, goes some way to explaining why—but it is far from a complete answer. The populist right is nowhere to be found in austerity-battered Spain and Portugal. But it thrives in well-off Norway, Finland and Austria. Between 2005 and 2013, according to calculations by Cas Mudde, at the University of Georgia, there are almost as many examples of electoral loss for parties of the far and populist right (in Belgium, Italy and Slovakia, among others) as there are of gain (in Austria, Britain, France, Hungary, the Netherlands).

But if euro-zone economics are not a full explanation, the crisis has been crucial to setting the scene for the potent new pairing of old nationalist rhetoric with contemporary Euroscepticism. Across Europe disillusion with the EU is at an all-time high: in 2007 52% of the public said it has a positive image of the EU; by 2013 the share had collapsed to 30%. The new identity politics is a way of linking the problems of Europe and those of immigration. It also taps into concerns about the way globalisation, defended by the mainstream political consensus, undermines countries’ ability to defend their jobs, traditions and borders.

[…]

Ms Fieschi at Counterpoint argues that the tension between the moderation needed for power and the outsider status that attracts a dispirited public makes such parties “fundamentally unstable” in a way that limits their growth. As Matthew Goodwin at Nottingham University points out, Austria’s Freedom Party imploded after it joined government in 2000 because it could not manage the conflict between protest and power. On this analysis, Europe’s populists may be near the height of their influence. Were the economy to recover and unemployment to drop, their message might fall on less receptive ground. Within the European Parliament, rivalry between them may thwart their high hopes for influence.

Läs mer: ”Europe’s Tea Parties, ledare i The Economist.

Tidskriftsomslag: The Economist den 4-10 januari 2014.

Synskull 

Read Full Post »

FRANKRIKE | Nästa president i Frankrike ser ut att bli François Hollande. Nicolas Sarkozy verkar ha förlorat kampen om både höger- och mittenväljarna.

Även innan Marine Le Pen meddelade att hon tänker rösta blankt såg det mörkt ut för president Sarkozy.

Nu har dessutom François Bayrou, första rundans mittenkandidat, meddelat att han tänker rösta på Hollande.

Expert efter expert som jag träffar i Paris upprepar samma sak: det är ingen valkampanj, det är en folkomröstning för eller emot Sarkozy.

–Det enda Hollande behöver göra är att vara en anti-Sarkozy. Att han har legat före i opinionsmätningarna beror inte på att folk gillar Hollande, utan på att de avskyr Sarkozy, säger författaren Marc Lambron och påpekar att det är därför François Hollande inte bedriver någon normal kampanj. Det verkar räcka att påminna om presidentens brister.

Det är inte svårt att förstå att fransmännen upplever kampanjen negativt. Nästan inget prat om krisen, eller hur Frankrike ska bli mer konkurrenskraftigt. Istället haglar de personliga påhoppen, samtidigt som presidentvalets upplägg öppnat för populism.

[…]

Det har fått Sarkozy att fiska efter nationalistiska Marine Le Pens väljare, genom att driva frågor om invandring och märkning av religiöst slaktat kött. Hollande har i sin tur satt igång en hetsjakt på rika och krävt en marginalskatt på 75 procent på alla inkomster över en miljon euro. Utspel som går hem hos många fransmän.

skrev Therese Larsson i Svenska Dagbladet redan innan första omgången i presidentvalet. Valkampanjen har inte blivit lättare för Sarkozy under andra valomgången.

The Economist förklarar varför vallogiken talar för Hollande:

[O]n April 22nd Mr Hollande chalked up 28.6% of the vote in the first round of the presidential election, pushing Mr Sarkozy, the right-wing incumbent, into second place. Mr Sarkozy is striving to court supporters of the National Front’s Marine Le Pen, who came third with a record 18%, but his prospects for the second round, on May 6th, do not look good. Ms Le Pen’s support is highly diverse, including the working-class communist left as well as the xenophobic far right. Polls suggest that although half of her vote will go to Mr Sarkozy in the second round, a third will go to Mr Hollande. Meanwhile Mr Hollande will get the votes that went to a left-wing firebrand, Jean-Luc Mélenchon, as well as some of those garnered by a centrist, François Bayrou. Opinion polls, which have favoured Mr Hollande for the second round throughout the campaign, now do so by a margin that no previous candidate in the history of the Fifth Republic has managed to overturn.

Bild: En sida i Svenska Dagbladet den 18 mars 2012.

Read Full Post »