Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Margot Wallström’

LOBBYISM | ”Är inget heligt?” Det utbrister säkert en och annan socialdemokrat. Nu har nämligen även Margot Wallström gått över till näringslivet.  

Affärsvärlden 2 maj 2013

Om den genomsnittlige partimedlemmen tycker att det är lite skumt med storföretag och banker borde man vara ganska chockad över med vilken lätthet många gamla partitoppar hoppar över till näringslivet.

Och det är inte bara socialdemokrater på högerkanten som gör karriär inom ”storkapitalet”.

Erik Wahlin på Affärsvärlden har tittat på den allt tydligare trenden inom det socialdemokratiska toppskiktet.

Den senaste är Margot Wallström, tidigare EU-kommissionär och socialminister, dessutom många gånger utpekad som en potentiell partiledare. Hon tog först oväntat tjänst som projektdirektör på Postkodlotteriet och för ett par veckor sedan meddelades att hon går in i styrelsen för Icas börsnoterade ägarbolag Hakon Invest.

[…]

Stefan Svallfors är gästprofessor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, och driver ett projekt där den svenska lobbyindustrin kartläggs, eller ”policyprofessionella”, som han kallar dem.

– Ett potentiellt problem att folk går in i politiken för att casha in på vad de lär sig och sina kontaktnät. Då kanske man modererar sina ståndpunkter, så att de inte stöter sig med potentiella framtida arbetsgivare. Men om det verkligen är så, är svårt att säga.

Frågan är också om det bör ställas olika krav på vänsterpolitiker och högerpolitiker. Är det mindre iögonfallande att en före detta centerpartistisk minister och partiledare som Maud Olofsson sitter i styrelsen för Sven Hagströmer Creades än att den förra socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds sitter i styrelsen för Mats Qvibergs Öresund?

Det är onekligen också stor skillnad på att, likt gamle näringsministern Anders Sundström, via sitt uppdrag i rörelsebolaget Folksams åtaganden bli ordförande för Swedbank och som den tidigare biträdande partisekreteraren och huvudideologen Stefan Stern ta tjänst i Kreabgrundaren och Wallenbergrådgivaren Peje Emilssons privata bolag Magnora. Åtminstone tycker många socialdemokrater det.

[…]

Socialdemokratin har sedan grundandet haft täta band med arbetarrörelsen och fackförbunden. Partiet har stått på löntagarnas sida, fienden har varit kapitalet. Nu identifierar sig allt fler av de ledande socialdemokraterna med den forna fienden. Vad återstår då – mer än ett vanligt parti?

Läs mer: ”Var tredje byter sida” i Aftonbladet. Dagens Samhälle hade 2012 en lista på ”200 PR-konsulter från politiken”.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden den 2 maj 2013.

Read Full Post »

GÅTA | ”Vem är den halaste ålen i svensk politik? Många skulle säga Carl Bildt. Margot Wallström är inget dåligt alternativ.”

Ovanstående citat är taget från ett reportage om Wallström. Och visst låter det träffande.

Wallström säger ofta att hon är ointresserad av politiska uppdrag. Trots detta sänder hon ständigt dubbla signaler om vad hon vill.

Intervjuad i SVT:s Agenda i juni sade hon t.ex. följande:

-Jag har ju i grund och botten ett starkt politiskt engagemang och intresse och det finns ju kvar. Men det är inte så att jag gått och tänkt att jag ska komma hem och ha ett uppdrag för partiet, men finns det något sätt som jag kan bidra på så gör jag gärna det.

Bilden man får av Wallström är att hon visst är intresserad av uppdrag. Men inte ett tungt politiskt uppdrag som innebära omfattande mediegranskning och en ständigt närvarande politiska motståndare som kan kritisera och granska.

Till Andreas Ekström i Sydsvenskan låter det så här:

– Vi får se. Jag ska inte sitta hemma och vara någon sorts konsult i alla fall. Kanske kan jag hjälpa på något sätt, unga kvinnliga politiker till exempel. Och så oroar jag mig för att vi har ett så apolitiskt klimat just nu. Det är ingen som drar politiska slutsatser av vad de ser i världen. Pendeln slår så väldigt. Nu är det individen som gäller, du ska satsa på dig själv, man säger ”det behövs inte längre någon gemensam kamp för jämställdhet, nu är det gjort, nu är det upp till dig”. Det är säkert ett historiskt fenomen, att sådant går i vågor. Men det är lite sorgligt ändå. Hållbarhetspolitiken kräver insatser. Du kan inte lita på att individer eller marknadskrafter ska ta hand om det.

Några saker är Margot Wallström säker på att hon inte vill syssla med.

– Till exempel tycker jag att jag har gjort mitt med torgmöten. Alltså, jag känner inget förakt för torgmöten, men… tältsemestrar gör jag inte heller längre. Jag har haft blåskatarr för många gånger i tält. Man kan välja bort saker, det är en fördel med att bli äldre.

Att bli partiledare och statsminister är en sådan sak. Frågan slutar aldrig att komma, men hon är säkrare än någonsin på sitt eget beslut: hon vet vad det skulle kräva av hängivenhet och plikttrogenhet.

Men skulle hon verkligen tacka nej till utrikesministerposten? Eller att bli Sveriges FN-ambassadör? Kanske, kanske inte.

Hennes två senaste politiska uppdrag utmärktes av att de var prestigefyllda jobb med hög lön men med ribban satt väldigt lågt för framgång.

I realiteten förväntar sig ingen något speciellt av en EU-kommissionär med ansvar för institutionella relationer och kommunikation eller av FN:s särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikter.

Uppdragen var nog så viktiga men ingen förväntade sig några större framgångar.

Att ”kommunicera Europa” med medborgarna är något alla i EU är officiellt positiva till. Men ingen förväntar sig några gigantiska steg mot ökad öppenhet av den byråkratisk bromsklossen Bryssel. (Trots detta talade The Economist om Wallström i EU som ”a Swede whose ‘kum-bay-yah’ approach grated with colleagues”.)

Samma sak gäller frågor om sexuellt våld i konflikter. Att försöka få psykopatiska diktatorer och gerillaledare i tredje världen att avstå ifrån att våldta kvinnor och barn är näst intill hopplöst om det inte finns sanktioner att ta till.

Om någon lyckas åstadkomma något på dessa poster kommer alla att applådera. Om det inte blir något gjort kommer knappast någon att bli speciellt förvånad.

Bild: Sydsvenskan den 31 augusti 2012.

Read Full Post »

BOKLANSERING | Många gånger verkar det som om Margot Wallström både vill ha kakan och äta upp den.

Det kan t.ex. knappast ha kommit som en överraskning att hennes uttalande om Göran Persson som en mobbare skulle väcka uppmärksamhet.

I boken Margot, som är ett samarbetsprojekt med författaren Bengt Ohlsson, är hon väldigt tydlig med sin kritik.

Att media skulle uppmärksamma just detta avsnitt viste Wallström naturligtvis redan på förhand.

Man kan inte ha haft så många tunga tunga politiska uppdrag som Wallström har haft utan att också lära sig ett och annat om hur media fungerar.

Trots detta försöker hon låtsas som om det är media som är fixerad vid hennes relation till Persson och inte tvärt om.

När t.ex. Expressen frågar Wallström om hon har någon kontakt med Persson i dag svarar hon:

Jag vill inte svara på de där frågorna. Det är så uttjatat det där med Göran Persson, det känns väldigt trist att det är det enda som beskrivs i tidningen. Folk kan få läsa om det i boken.

Just det. Boken.

Och hon inte hade velat att boken skulle ta upp något om den mobbning hon utsattses för av Persson hade hon inte behövt nämna det. Det var ju trots allt hon som valde Bengt Ohlsson och inte tvärt om.

Det hela luktar gammalt PR- och marknadsföringstrick från både förlag och bokens huvudperson.

Förlaget vill naturligtvis öka intresset kring boken. Och detta ger naturligtvis Wallström tillfälle att ge igen mot riksbuffeln Persson. Är det inte det som brukar kallas en vinn-vinn-situation?

Som bonus blir boken också en möjlighet at signalera att hon är tillbaka och är redo för ett uppdrag. Om uppdraget är tillräckligt intressant vill säga.

Dagens Nyheter har publicerat ett längre utdrag från Ohlssons bok. Här är några valda delar:

När jag berättat för människor att jag skriver en biografi om Margot Wallström finns det några frågor som ständigt återkommer: Vad hände mellan henne och Göran Persson? Kommer hon någonsin att bli aktuell som partiledare för Socialdemokraterna. Och, om inte – varför inte?

Naturligtvis ställer jag frågorna.

[…]

Jag ställer frågorna gång på gång.

Efter ett tag känner jag mig inte ens obekväm eller dum eller trögfattad längre. Jag inser att jag helt enkelt får fortsätta ställa frågorna tills jag tycker mig ha fått svar på dem, och om jag fortfarande inte fattat varför hon inte vill bli partiledare, då beror det på att hon inte lyckats förklara det på något bra sätt, och om hon inte lyckats förklara det på något bra sätt kan det bero på att det inte är riktigt glasklart för henne heller.

– Om du har det här ämbetet, om du är Sveriges statsminister, då har du ett speciellt ansvar att uppträda värdigt och liksom fylla den rollen.

– Ingvar Carlsson kan vara den mest spralliga människan privat och sitta och supa med oss en kväll eller ringa och ägna sig åt practical jokes. Men man kunde vara säker på att när vi hade regeringssammanträden, då var han landets statsminister och gick aldrig ifrån den rollen. Han uppträdde värdigt.

– Han lät alla prata, och sen sammanfattade han. Göran hade först en lång utläggning, sen tittade han på klockan och sa: Nä fan, nu har vi ont om tid, nu får ni vara korta.

– När jag var kommissionär i EU och han kallade mig till lunchen på Sagerska var det viktigt för honom att först sätta mig på plats inför allihopa, att fråga mig hur mycket jag tjänade eller säga något elakt om mina chefer eller medarbetare i Bryssel.

– Han gillade att trycka till folk, bringa dem ur fattningen. Han kunde vara extremt elak. Han var väldigt intresserad av att skvallra om folk och samla på sig information. Sen spelade han ut den när han tyckte att det var lämpligt.

– Han kunde gå fram till en medarbetare som var svårt bakfull och spänna ögonen i honom och säga: Din pappa var präst va?

Margot berättar andra exempel. Hur Göran kunde skämta om folks vikt, och sätta fingret i magen på motståndare och säga: Dig ska jag ta itu med senare.

Ändå har jag svårt att se någon riksbuffel framför mig, bara en arbetsledare som mänskligt nog grips av en viss svindel där uppe i tornet och som mer eller mindre desperat söker kontakt med de gamla arbetskamraterna under honom, med hjälp av en fumlig skämtsamhet som han blivit alldeles för mäktig för, men han vägrar inse det.

Hur var det nu han uttryckte det? Aldrig ensam, alltid ensam.

Men Margot är kallsinnig till den sortens förklaringar.

– Jaha, tough luck då. Då är det bättre att söka sig till någon sorts terapi. Jag orkar inte med det där spelet. Om du har en sån post måste du förstå att du inte befinner dig i ett kompisgäng. Ingvar Carlsson visste när man kunde tjabba vid kaffeautomaten och när man inte kunde det.

Men varför sa hon inte ifrån? Blir det inte beklämmande ofta så runt makthavare, att ingen vågar ifrågasätta dem öppet? Däremot står alla runt omkring och noterar varje felsteg och varje klantighet i det tysta, och så fort chefen lämnar rummet börjar man tissla och tassla sinsemellan … såg du vad han gjorde? Hörde du vad hon sa?

– Jo, jag skulle nog ha markerat mycket tidigare var gränsen går och vad jag tolererar. En uppriktig ilska hade nog burit långt. Det är ju till ens nackdel att man är uppfostrad till att vara snäll. Flickor speciellt. Man får inte gräla och skrika och vara arg. Sånt sitter ju väldigt djupt inom en.

Bild: Den 26 augusti publicerade Dagens Nyheter ett längre utdrag ifrån boken.

Read Full Post »

VAL: Nu har t.o.m. ledande socialdemokrater tröttnat på alla politiker som aldrig kan tala klartext om man kandiderar till partiledare eller inte.

Nu kräver kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul (S) att man stryks från listan över möjliga kandidater om man en gång har tackat nej till att bli partiledare för partiet.

Margot Wallström, Pär Nuder, Thomas Bodström och Ulricka Messing har sagt nej. De kan inte komma tillbaka efter några veckor och ändra sig. Det göder politikerföraktet, det skadar politiken och förtroendet för demokratin.

Det var inte en dag för tidigt.

Read Full Post »

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)

Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »

STRATEGI: Metro påstår sig ha avslöjat en ”hemlig krisplan hos ledande socialdemokrater” där man vill lansera Margot Wallström som statsministerkandidat. Enligt planens skulle Mona Sahlin bara få stanna kvar som partiledare.

Planen har växt fram i Skåne och Västsverige där Mona Sahlin har sina värsta kritiker. Enligt Metro känner ”flera i partiledningen” till planen även om omfattningen av stödet är oklart.

Det poängteras i flera dokument att planen är ”ytterst konfidentiell”. Samtidigt konstateras att det är ”helt säkert” att Margot Wallström accepterar rollen som statsministerkandidat ”om ett utåt enigt parti ber henne”.

Om en mer omfattande plan existerar – och inte bara är begränsad till några få missnöjda personer – kan man dra vissa slutsatser;

1) Det finns tydligen tillräckligt många inom Socialdemokraterna som inte tror att partiet kommer att lyckas vinna valet 2010. Och tillräckligt många uppfattar tydligen Mona Sahlin som ett sänke snarare än en tillgång inför årets valkampanj. Partiet är populärare än partiledaren.

2) Tillräckligt många gör tydligen också bedömningen att det opinionsmässiga avstånd som idag finns mellan det rödgröna blocket och allianspartierna kommer att smälta bort ju närmare valet vi kommer.

Dessa socialdemokrater menar uppenbart också att ansvaret för detta ligger hos Mona Sahlin och Socialdemokraterna och inte hos Miljöpartiet eller Vänsterpartiet.  

3) Tillräckligt många är uppenbart desperata nog att vilja riskera politiskt självmord för att försöka rädda situationen.

Att riva upp såren efter nygamla ledarstrider nära in på ett riksdagsval framstår säkert för många utomstående som ren idioti. Sunt förnuft talar för att det är bättre att behålla en halvtaskig partiledare än att demoralisera partiet inför öppen ridå. 

Även om planen hade kunnat hållas hemlig för allmänheten och ”bytet” av statsministerkandidat hade kunnat ske under lugna och – och utåt sätt – värdiga former hade partiet drabbats av en enorm PR katastrof. Partiet hade saknat trovärdighet att leda landet när man inte ens klarar av att leda sig själv.

Men inom politiken kan allt hända. Beslut fattas allt som oftast inte efter rationella överväganden utan under inverkan av upprörda känslor och rena önsketänkande. 

För den som inte tror att sådana här saker kan hända i politiken kan bara vända blickarna mot Downing Street i London där Labour har samma problem. Häromdagen undkom premiärminister Gordon Brown ännu ett försök att kuppa bort honom. 

4) En fjärde slutsats man kan dra är att Mona Sahlin är så impopulär i breda kretsar inom partiet att vissa personer till och med är beredda att bidra till en valförlust bara man kan bli av med henne som partiledare.

Vid en valseger – och som ny statsminister – skulle det bli näst intill omöjligt för oppositionen inom partiet att bli av med Mona Sahlin.

Vad som än är sant av skriverierna i Metro visar det åtminstone att Socialdemokraterna inte längre kan förvänta sig en promenadseger i valrörelsen. Alliansen har nu ökat sina möjligheter att ta hem en andra valseger.

Read Full Post »

EUROPA: EuropaPosten som har varit den svenska representationens månadstidning läggs ner som papperstidning.

EU-kommissionen har beslutat att de papperstidningar man finansierar i medlemsländerna skall bli webbaserade p.g.a. kostnadsskäl.

Avgående EU-kommissionären Margot Wallström – med just ansvar för kontakterna mellan de europeiska institutionerna och för kommunikationsstrategi – borde ha lagt ner lite tid på att försöka rädda tidningen.

En elektronisk version av tidning kommer knappast att kunna kompensera bortfallet av papperstidningen.

Tidningen har behandlat aktuella EU-frågor och gått på djupet genom att beskriva bakgrunden till de politiska frågor som diskuteras och behandlas inom unionen.

Även om EuropaPosten har varit lite småtråkig och ”träig” i sin stil har det trots allt varit ett nödvändigt tillskott i tidningsfloran.

De etablerade tidningarna i Sverige har vare sig intresse eller kunskap när det gäller att följa eller gå på djupet kring EU:s inre arbete.

Vila i frid EuropaPosten!

Read Full Post »

Older Posts »