Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Margaret Thatcher’

VAL 2015 | Många av de väljare som Margaret Thatcher fick att känna sig välkomna i partiet har övergett Conservative Party för UKIP.

David Cameron - Reuters

De är väljare som David Cameron nu måste locka tillbaka om man skall ha någon chans att vinna valet.

Hela deras strategi går ut på att locka tillbaka de väljare som står för något parlamentarikern Robert Halfon kallar ”white-van Conservatism”.

”White-van”-väljare, eller ”aspirational working-class voters”, refererar till väljare, inte så sällan småföretagare, som lockades av Thatcher på 1980-talet och Tony Blair på 90-talet.

The Economist skriver:

Over one in ten people who voted Conservative in 2010 have since left the party for UKIP, which detests the European Union and immigration. The defectors are typically male, white and working-class. Lynton Crosby, the Tories’ campaign chief, reckons that the party’s typical target voter earns about £15,000 ($23,000) a year—40% less than the national average—reads the Sun on Sunday, a right-wing tabloid, and values economic and national security above all else.

This analysis colours the entire Conservative campaign. In an interview on April 6th Mr Cameron urged UKIP voters to “come home”. At the party’s manifesto launch on April 14th, he described the Tories as “the real party of working people”. Two weeks later he called it the party of “the grafters and the roofers and the retailers and the plumbers”. He talks endlessly about security.

The Tories have courted white-van man in their manifesto and in the promises they have made on the campaign trail. The prime minister has pledged to create 50,000 new apprenticeships, expand free child care and take those earning the minimum wage out of income tax. He even promises to legislate against any increases in the government’s main revenue-raising taxes until 2020. He has revived Margaret Thatcher’s totemic bid for working-class support by promising to extend the “right to buy” social housing to tenants of housing associations.

The pursuit of van-driving voters also partly accounts for the Conservatives’ frequent dire warnings about the risk to Britain’s economic and political stability of a Labour government propped up by the separatist, left-wing Scottish National Party. Polls suggest UKIP supporters worry more about this than most.

Bild: David Cameron talar till anhängare i Abingdon, södra England, 4 april, 2015. Reuters.

Read Full Post »

VAL 2015 | I en intervju med BBC:s Andrew Marr lyckades David Cameron på ett mycket kraftfullt sätt förklara faran med SNP. När han fick tala till punkt vill säga.

Vad premiärministern sade var bland annat följande:

[T]his would be the first time in our history that a group of nationalists from one part of our country would be involved in altering the direction of the government of our country, and I think that is a frightening prospect, for people thinking in their own constituencies is that bypass going to be built, will my hospital get the money it needs? Frankly, this is a group of people that wouldn’t care about what happened in the rest of the country. The rest of the United Kingdom, England, Wales, Northern Ireland, wouldn’t get a look in and that’s the prospect that we face if we don’t get the majority Conservative government that is in our reach.

[…]

[T]here is a fundamental difference when you have a group of nationalists that want to be involved in the government of a country which they don’t want to belong to. So you have to ask yourself, if you’re a voter in England or Wales or in Northern Ireland, would these people care at all about what happens in my life and my constituency?

[…]

They have every right as members of Parliament, but they do have a fundamentally different approach to any other Member of parliament, which is they don’t believe in the Westminster Parliament, they don’t believe in the United Kingdom, they wouldn’t be coming to Westminster to help our country; they’re coming to Westminster to break up our country and what Ed Miliband needs to do is rule out any sort arrangement because otherwise you’re not only putting not only about the money…

Valet har utvecklats till det mest svårbedömda på många år. En anledning är att det inte längre bara handlar om de stora giganterna Conservative Party och Labour.

I år kommer även valresultatet för UKIP och SNP avgöra vem som som får bilda regering. Om det sedan dessutom måste till en ny koalitionsregering blir läget än mer komplicerat.

Nigel Farages möjligheter att locka väljare från de konservativa kan bli avgörande för om Cameron kommer att kunna få ihop nog med mandat för en majoritetsregering. En nästintill omöjlig uppgift även utan hotet från UKIP.

Samtidigt ser det ut som om separatistiska Scottish National Party skulle kunna utplåna Labour i Skottland.

Hur har det blivit så här? Tittar man historiskt har de två stora partierna bara sig själva att skylla sig själva.

I februarinumret av History Today skriver dess redaktör, Paul Lay, om hur partiet straffade ut sig i Skottland under Margaret Thatchers tid.

[F]or most Britons, the swinging sixties only got going in the 1979s and 1980s; Thatcherism was as much a democratization of the permissiveness and self-love of 1960s elites as it was an attempt to turn back the clocks. It is hardly surprising, therefore, that a more cautious, less individualistic Scotland turned its back on a Conservative party that appeared to want to conserve little.

När Labour inte längre behövde konkurrera med de konservativa i norr blev man lata och självbelåtna.

Fraser Nelson, chefredaktör The Spectator, skriver i Axess:

Först kom 1997 års konservativa kollaps i Skottland, som verkade vidarebefordra hegemonin till Labour. Efter tio år av vunna val utan kamp blev Labour lata. Partiapparaten började gynna sina egna pampar; före detta chaufförer och portföljbärare ärvde säkra mandat. När Donald Dewar, Skottlands före detta försteminister, avled ställde hans före detta kontorschef upp i hans ställe. Labour kunde ha letat efter framtida begåvningar: istället ville man ha lydiga jasägare som garanterat skulle rösta rätt.

I stora delar av Skottland vägde man hellre än räknade Labours röster – partiet brydde sig inte om att värva röster, eller registrera väljare, eller ta hand om lokala partiföreträdare. Skotska Labours strategi gick ut på att säga ”vi hatar de konservativa” – och det fungerade under 1990-talet. Budskapet började bli lite väl lätt att genomskåda under 00-talet. Efter 2010 har det fullkomligt förlorat sin dragningskraft: skottarna slutade att uppfatta konservatismen som ett enda ont. Att rösta på de konservativa ses numera som en harmlös perversion, ungefär som transvestism eller cricket. Att hata de konservativa räckte inte för att bära upp Labour. Men detta blev inte uppenbart förrän under valkampanjen inför folkomröstningen, då en stor del av skotska Labours väljare gick över till jasidan, lockade av det kraftfulla och effektiva budskapet från nationalisterna.

Dessa avhopp i parti och minut från skotska Labour till SNP:s famn är sannerligen egendomliga – separatisterna fantiserar fortfarande om att styra tillsammans med Labour i en koalition. Deras företrädare talar nu om ”chansen att återställa den allmänna hälso- och sjukvården i England till vad den en gång var” – med andra ord, en återställare av de marknadsinriktade reformerna under Tony Blairs år. Det är åtminstone teorin. Men den allians som SNP behöver nu är mellan Nicola Sturgeon, dess nya ledare, och David Cameron. Hon har uteslutit en koalition med de svekfulla konservativa, men ändå behöver hon honom mer än någon annan politiker i Storbritannien. Om hon får välja vem hon skulle installera i Downing Street i maj så skulle hon välja honom.

Så där har vi det. De två statsbärande partierna i Storbritannien har med en kombination av likgiltighet och självgodhet gjort sig mer eller mindre omöjliga i Skottland.

Inte konstigt att valet ser ut att bli en rysare.

Read Full Post »

FRONT PAGE | Den 9 oktober 1959 hade The Guardian rubriken ”Conservatives bring off the hat-trick” på sin framsida.

The Guardian Friday 9 October 1959

Detta året tog Conservative Party sin tredje raka valseger. Harold Macmillan blev ny premiärminister.

The Guardian – tidigare Manchester Guardian – visar på sin hemsida fler av sina framsidor med anledning av valen i Storbritannien mellan åren 1945-2005.

Framsidan hade också en kort notis om Margaret Thatcher som detta år tog plats i parlamentet.

It supplements the returns available up to 3am with a projection by ‘the Ferranti Pegasus computer, in a special service for the Guardian’. Pegasus reckoned the Tories would manage 368 seats; in the end they only got to 349. The third column, after the double-column lead, offers hopes of a Liberal revival – Jeremy Thorpe had won North Devon, the first seat they had gained at a general election since 1950, although by the end of the night that would be balanced with a loss. Feeling at party HQ was that the results ‘provided a solid base on which to found Mr Grimond’s programme of overtaking Labour as the principal Opposition in time’. A box in the right-hand column welcomes the first new woman member of the new parliament: ‘a barrister, Mrs M. Thatcher’

Bild: The Guardian den 9 oktober 1959.

Read Full Post »

POLITIK | Med annonskampanjen ”Political Face Swap” vill Social Economy Alliance uppmuntra politiker att tänka annorlunda.

Churchill-Gorbatjov --Social Economy Alliance

Winston Churchill – Michail Gorbatjov

Thatcher-Che--Social Economy Alliance

Margaret Thatcher – Che Guevara

Reagan-Castro--Social Economy Alliance

Ronald Reagan – Fidel Castro

Tankesmedjan vill att politikerna skall tänka bortom de traditionella vänster-höger argumenten som man anser bara vill framhäva motsättningar mellan företagande och samhället i övrigt.

Read Full Post »

Invesco Perpetual ad 2014

Var skall man använda Margaret Thatcher i sin reklam om inte i en konservativ tidskrift? Denna helsidesannons är från The Spectator den 7 juni.

Här ser man Thatcher framför 10 Downing Street. 1979 var året Thatcher blev premiärminister efter att ha besegrat Labour och James Callaghan.

Denna helsidesannons från Invesco Perpetual inleds så här:

Equity in the UK

We’ve been building it since 1979

Ever since we launched our first UK equities fund we’ve strived to build a strong team, who work closely together, over many years. In fact, on average, our team members have been with us for at least 9 years. This allows us to consistently apply the same investment philosophy and use our past to shape our future.

Read Full Post »

IMAGE | Det cirkulerar många skämt om partiledaren för Labour i Storbritannien. Men det är kanske något Ed Miliband kan bjuda på.

The Spectator 26 april 2014

“A new cruel joke is doing the rounds about Ed Miliband: that the Labour leader is like a plastic bag stuck in a tree. No one is sure how he got up there, but no one can be bothered to take him down”, skrev t.ex. Fraser Nelson i The Spectator.

Ett annat skämt är att utmåla honom som en av figurerna i ”Wallace & Gromit”. Både New Statesman och The Spectator har haft tidskriftsomslag på temat.

Ovanstående bygger vidare på temat och kombinerar det med en valaffisch från Conservative Party; ”New Labour. New Danger.” från 1979

New Labour New Danger Conservative Party 1979

Texten på affischen från reklambyrån Saatchi & Saatchi, som egentligen lanserades månader innan själva valrörelsen, lyder:

One of Labour’s leaders, Clare Short, says dark forces behind Tony Blair manipulate policy in a sinister way. ”I sometimes call them the people who live in the dark.” She says about New Labour: ”It’s a lie. And it’s dangerous.”

Även om de konservativa förlorade valet kom Tony Blair snart att uppfattas som just manipulativ.

Hur mycket affischen bidrog till detta kan naturligtvis diskuteras. Valaffischer spelar trots allt mindre roll än vad en regering verkligen gör när man väl fått makten.

Poängen här är att tidskriftsomslaget knappast skulle fungera om läsarna inte minns originalet. Om affischen varnade för en ”ondskefull” Blair så varnar omslaget snarare för vad som kan hända om en ”inkompetent” Miliband tar över.

En kampanjaffisch från 90-talet hjälper därmed Tories – via media – att definiera hur väljarna skall uppfatta Ed Miliband inför valet 2015.

Men Miliband och Labour behöver kanske inte bry sig alltför mycket. Det är trots allt valresultatet som gäller. Och alla opinionsundersökningar pekar mot ett regeringsskifte efter nästa val.

Läs mer: “Miliband spinner embraces Wallace and Gromit resemblance” 

Read Full Post »

Lagom inför debatten mellan Nick Clegg och Nigel Farage släppte Miljöpartiets motsvarighet i Storbritannien, Green Party, denna video.

Som valfilm är den lite för lång och det tar nästan två minuter innan vi får träffa huvudpersonen.

Videon, som driver med partiledarna för Liberal Democrats och United Kingdom Independence Party (UKIP), laddades upp lagom inför andra debatten mellan Clegg och Farage.

Lägg märke till fotot på Angela Merkel på skrivbordet och Margaret Thatcher i baren.

Read Full Post »

Older Posts »