Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Malmö’

europavalet

EUROPA: De enda partier som än så länge har lyckats generera någon form av ”buzz” kring Europaparlamentsvalet är småpartierna.

För Piratpartiet är detta bl.a. en följd av Pirate Bay-rättegången. För Sverigedemokraterna har anledningen varit mer indirekt.

Media har börjat granska partiet i en aldrig skådad omfattning och med en underliggande fråga som gör granskningen extra aktuell. Kommer partiet att lyckas i Europaparlamentsvalet och därmed få en språngbräda inför riksdagsvalet 2010?

För Piratpartiet handlar mycket om den uppslitande politiska debatten kring FRA, Pirate Bay-domen och Ipred-lagen kommer att generera framgång för ett uttalat enfrågeparti med syfte att bara driva kampanjer kring integritetsfrågor, Internet och upphovsrätt.

(För Feministiskt initiativ är situationen klart problematisk. Det är uppenbart att partiet hoppas att Gudrun Schymans kändiskap och förmåga att synas i media skall räcka för att man skall göra ett bra val. Som det ser ut idag är denna strategi inte tillräcklig.)

I går höll Piratpartiet sitt första (?) torgmöte i Malmö. Antalet lyssnare var inte speciellt imponerande med tanke på att man själva säger sig ha fler medlemmar än alla andra riksdagspartier med undantag av Centerpartiet.

Huvudtalare var partiledare Richard Falkvinge som höll ett inspirerande tal som övriga partier sällan lyckas med på sina torgmöten. Publiken på Gustaf Adolf torg var i huvudsak ungdomlig och det är uppenbart att det finns en entusiasm från partiledningen kring budskapet.

En analys av Piratpartiet gjord av Mikael Sundström, demokratiforskare på Lunds universitet, bedömer att partiet har goda chanser i EU-valet;

Rädslan [hos väljarna] att kasta bort sin röst är mindre därför att man faktiskt inte riktigt bryr sig om hur det går i detta dimhöljda val (…) Det är också sannolikt att Piratpartiets välsmorda mediemaskineri kommer att generera nya röster. När man lyckas spinna webbklickande sympatisörer så att de jämförs med traditionella partimedlemmar så kan man ett och annat om politisk kommunikation.

Piratpartiet och Sverigedemokraterna är två småpartier som har utformat två diametralt motsatta strategier som man hoppas skall leda till valframgångar.

Medan Sverigedemokraterna vill skaka av sig bilden som ett enfrågeparti med bara invandrar- och integrationskritik på sin agenda vill Piratpartiet istället satsa på ett nischat politiskt budskap som bara koncentrerar sig på olika former av det man uppfattar som integritetskränkande i samhället.

Rickard Falkvinge i Malmö;

Vi siktar på att ta minst ett mandat (…) Alla integritetskränkande åtgärder som nu införs här kommer från EU. Enskilda parlamentariker som brinner för en fråga kan göra oerhört mycket.

Enligt sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kommer partiet att agera ”mycket kraftfullare” när man kommer in i riksdagen jämfört med hur man har agerat i Region Skåne där Söder är gruppledare.

Björn Söder;

Vi kommer att vara bättre förberedda. Vi jobbar nu fram en valplattform, som ska antas i mars nästa år. Huvudfrågorna blir invandringspolitiken, kriminalpolitiken och äldrevårdspolitiken.

Utifrån de två partiernas förutsättningar och historia har man valt rätt strategi.

Om Piratpartiet hade försökt utforma en politik även för exempelvis barnomsorg och fiskepolitik skull man behöva ägna en stor del av sin tid till långa och tidskrävande sammanträden. Man skulle tappa momentum och riskera att tappa både politiskt fokus och kärnväljarnas intresse.

För Sverigedemokraterna är målet att bli accepterat som ett parti bland många andra. Man vill bli accepterat i politikens finrum. För att kunna uppnå detta krävs att man skapar en politik på en olika politikerområden.

På så sätt vill man kunna nå även de väljare som redan idag sympatiserar med huvuddragen i partiets invandrar- och integrationskritiska politik men som ännu inte litar på att partiet har gjort upp med sitt högerextrema förflutna.

Två partier, två strategier. Skall de etablerade partierna kunna plocka några av de väljare som kan tänka sig att rösta på dessa småpartier måste man snart börja kampanja om både ”hearts and minds” bland väljarna.

Read Full Post »

francesco-ricci-bitti-3VARUMÄRKE: Nu har det börjat uppmärksammas att Malmö Stad och Ilmar Reepalu utnyttjade Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel för sina egna politiska ändamål.

Både Malmö och Region Skåne har länge velat marknadsföra sig som ledande när det gäller event för att kunna konkurrera i Öresundsregionen med Köpenhamn.

Men bilden av Malmö som det naturliga valet när näringslivet och idrottsorganisationer skall välja ort för event och stora konferenser kommer nu alltmer att ifrågasättas.

Internationella Tennis Förbundets president Francesco Ricci Bitti har nu markerat att Malmö inte kan komma på tal som arrangör för Davis Cup i framtiden.

Bitti säger så här när han citeras av Jim Litke som är nationell sportskolumnist för The Associated Press;

I believe sports and politics are not excluding each other, and never will. But what is not acceptable is when politicians use sports for their own position. Surely, the city of Malmo, will not be welcome to organize such an event again. We will discuss this when we meet with the Davis Cup committee and the board of the ITF at the end of March.

Litke beskriver Svenska Tennisförbundets defensiva agerande i föga smickrande ordalag;

Sweden’s capitulation in what is best described as a political stunt – and some would suggest collaboration isn’t too strong a word – only emboldens the next city or state with a sports team and a grudge determined to do the same.

Men även Henrik Källén, generalsekreteraren i Svenska Tennisförbundet, har nu markerat mot Malmö;

På längre sikt tror och hoppas vi att tennissporten inte har skadats av Malmö Stads agerande (…) Men efter Davis Cup-matchen i Malmö ser vi också över avtalen med arrangörerna.

(…)

Det är dock viktigt att markera att vi inte accepterar att lokala politiker sätter sin egen agenda före idrotten. Vi beklagar djupt att dessa lokala ledande politiker har utnyttjat tennisen och idrotten för sina egna politiska syften.

Det måste vara unikt bland svenska städer att få så mycket dålig PR internationellt som Malmö nu har lyckats med på extremt kort tid.

Read Full Post »

ilmar-reepaluNÄRINGSLIV: Efterdyningarna av tennisturneringen mellan Sverige och Israel kan ha rejält skadat varumärket Malmö Stad.

Nu har även sponsorer i och utanför Malmö börjat fundera över om man kan lita på Malmö stad efter att den politiska ledningen lätt politik styra deras strategi kring evenemanget.

Det började redan när Stockholm erbjöd sig att ta över Davis Cup- arrangemanget. Tiden var dock för kort (vilket man troligen också kände till) för att man skulle kunna hinna flytta tennisen.

Vad man dock lyckade med var att sända en positiv signal till näringslivet och sponsorer att huvudstadsregionen är en betydligt mer pålitlig och mer professionell partner än vad Malmö stad är.

Som största orten på den svenska sidan i Öresundsregionen riskerar Malmö stads agerande inte bara att påverka den egna stadens näringslivskontakter utan också Region Skåne.

Catella är den enskilt största tennissponsorn i Sverige. Tidigare koncernchefen och med uppdrag rörande företagets tennissponsring – Gunnar Rylander – påpekar i en intervju i Dagens Media att vad som har hänt i Malmö ännu inte påverkar deras agerande;

Men det är möjligt när vi efter matchen vet bättre vad som hänt är av en annan åsikt och att man då får överväga hur man ska förhålla sig när politik kommer in i idrotten.

Blandas politik in blir idrotten lidande och särskilt om inte publik kan komma. Då blir det inte lika roligt att sponsra. För börjar idrott att förknippas med politik och trubbel kommer företag att avstå från sponsring.

Medan polisen i Malmö ansåg att tennisen kunde spelas inför publik gjorde Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, en politisk bedömning att så inte skulle ske.

Lennart Schuss, vd Catella Corporate Finace, har reagerat som privatperson;

Lokala politiker som Ilmar Reepalu utnyttjar tennisen för politiska manifestationer. Dessutom är antisemitismen i Malmö ganska omfattande och Ilmar Reepalu legitimerar denna antisemitism.

(…)

[D]et Reepalu gör i samband med Davis Cup-matchen är bara skamligt och han bidrar till att öka våldet och hatet mot judar.

Även internationellt har Malmös stads agerande uppmärksammats.

The Wall Street Journal – som läses av näringslivsfolk över hela världen – har uppmärksammat de märkliga turerna kring hur Ilmar Reepalu och Socialdemokraterna i Malmö har kommunicerat sin politik.

I en ledarartikel The Swedish Emirat – jämförs Malmö med diktaturen Dubai (ett av emiraten i Förenade Arabemiraten) i Persiska viken som inte gett visa till en israelisk idrottare;

As in Dubai, politics, not security concerns [vilket Reepalu hävdat], were the real issue in Malmö. The city council vote to ban spectators split along party lines (…) This was not a case of radicals intimidation officials into embarrassing the Israeli guests. Rather, the radicals already run the city. ”My personal opinion is that one should not play a match against Israel at all in this situation [Israel’s Gaza operation],” said the mayor, Ilmar Reepalu, in January.

Like the organizers in Dubai, Mr. Reepalu was afraid the Jewish athletes could antagonize his constituency. ”A large part of Malmö’s population is from the Middle East … I understand they are uncomfortable about this and want to demonstrate. This is not a match against just anybody. It’s a match against the state of Israel.”

Sverige får nu skämmas internationellt och varumärket Malmö har blivit allvarligt skadats. Barbarerna står inte vid Malmös portar, barbarerna är redan mitt i bland oss!

Read Full Post »

100x150_bjorklund_4MALMÖ: På Folkpartiets riksmöte idag höll Jan Björklund ett tal som tog upp situationen kring Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel.

Björklund har länge varit partiledaren som medvetet har valt som strategi att kommunicera en image av att Folkpartiet somdet naturliga valet om man vill vara säker på att det ska bli ordning och reda på både gator och torg och i skolan.

Denna ”batong”-image har nu fått sin legitimering med tanke på de kravaller med antisemitiska undertoner som har startats av representanter från yttersta vänster- och och högerkrafter i Malmö.

Björklunds analys är träffande med tanke på de antisemitiska uttalanden som tvingade vice ordförande för s-kvinnorna i Skåne – Ingalill Bjartén – att avgå och som Lars Ohly har legitimerat i Vänsterpartiet;  

Under senaste tiden har en synagoga i Helsingborg och ett judiskt kapell i Malmö utsatts för brandattentat.

Malmös socialdemokratiska ledare Ilmar Reepalu har genom fientliga uttalanden hetsat upp både vänstergrupper och nynazister mot sex unga judiska tennisspelare på besök i Sverige.

(…)

Om man ska välja vilka idrottskvinnor och idrottsmän i världen man vill möta i tävling, på grundval av politiken i idrottsutövarnas hemland, så kommer det internationella idrottsutbytet att bli mycket komplicerat (…) I handbolls-VM [i Malmö 2011] finns sannolikt Saudiarabien, Algeriet och Kuba (…) I Saudiarabien kan kvinnor dömas till spöstraff för umgänge med män innan äktenskapet. Vilka länder av dessa kommer att godkännas av Ilmar Reepalu? Eller är det bara Israel som det är politiskt korrekt att hetsa mot?

Antingen är Ilmar Reepalu omedveten om vilka stämningar han nu piskar upp, och då är han aningslös, eller så är han fullt medveten om vilka stämningar han piskar upp och då är han ansvarslös. Det är dags för Mona Sahlin att träda fram och ta avstånd från Ilmar Reepalu!

Debatten mellan Björklund och Reepalu kl. 16.00 på SR:s Studio Ett (2009-03-06) kan rekommenderas.

Read Full Post »

forsvarshogskolan_logotyp_farg_sveFUNDAMENTALISM: Den politiska islamistiska fundamentalismen är på framfart i Rosengård fastslog forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos i en rapport som regeringen beställt.

Och sedan brakade helvetet löst!

Inte oväntat överöstes forskarna med anklagelser om att inte bedriva seriös forskning. Innehållet klassades som undermåligt av en rad ”experter” i media.

Attacken på forskarna från olika håll var så likartad att det mycket väl går att se den som en samordnad kampanj för att misskreditera innehållet och stämpla rapporten som ”islamofobisk”.

Tydligen var det viktigare att agera agenter åt de ultraradikala islamister som bl.a. trakasserar kvinnor än att diskutera hur man skall komma åt problemen som finns i Rosengård.

Att anklaga någon för islamofobi har blivit ett av de vanliga sätten att tysta debatten om radikaliseringen av grupper inom den muslimska minoriteten i Sverige och övriga Europa. Alla politiker tycks lida av någon form av beröringsångest så snart som denna typ av problem ventileras.

Men nu har Lars Nicander och Magnus Ranstorp (chef respektive forskningschef vid Centrum för Asymetriska Hot- och TerrorismStudier (CATS), Försvarshögskolan) gett svar på tal.

Man gör också den kloka iakttagelsen att attackerna har varit politiskt motiverade snarare än vetenskapliga. Det senare är inte minst viktigt eftersom alla ”argumenten” mot rapporten har varit synnerligen illa underbyggda.

Här är Nicanders och Ranstorps argument i sammanfattning;

Det är bara 30 som är intervjuade, och det är inte representativt”. Vårt uppdrag var att skriva en rapport – ej en avhandling e d – på ca 30 sidor för att ge regeringen en lägesbild med möjliga åtgärdsförslag. Vi har under arbetet kontinuerligt stämt av våra intryck med SSP-rådet i Malmö (skola, socialtjänst, polis) (…)

Vi har använt en beprövad kvalitativ undersökningsmetodik kallad Delphimetoden (…)  Den går ut på att man tar fram en representativ panel med personer som oberoende av varandra får besvara samma typ av frågebatteri under timslånga intervjupass. Dessa korsrefereras sedan för att upptäcka eventuella diskrepanser, vilka då följs upp i ytterligare en frågeomgång innan slutlig analys sker. Det är alltså inte någon risk för ”group-think” i detta.

 Det är bara hörsägen och anekdoter” och det är bara lösryckta citat man sprider omkring sig”. Det är inte lite oförskämt att hävda att de personer – socialarbetare, polis, skolpersonal – som är på fältet och sitter allra närmast de problem vi lyfter fram (kvinnoförtryck, tvångsgiften, hotkulturen) inte skulle vara representativa (…)

”Det har inte varit någon från de muslimska församlingarna med som intervjuats”. Detta är fel.

”Rapporten har inget genusperspektiv”. Mycket märkligt men samtidigt talande argument. För det första är det flertalet kvinnor i respondentgruppen. För det andra, är det något som lyfts fram i rapporten så är det ju problematiseringen av det förtryck mot flickor och kvinnor utsätts för (…)

”Det är fel att förstöra källmaterial från undersökningen då dessa ska underställas andra forskares kritiska granskning. Ja, detta kan för det första stämma om det vore en doktorsavhandling, traditionellt forskningsprojekt eller artikel i en vetenskaplig tidskrift som ska ligga till grund för vetenskaplig meritering, men vi har här ett annat tillämpat forskningsuppdrag med regeringen – inte forskarsamhället – som beställare (…)

Beträffande det andra huvudbudskapet som Lundaforskarna lyfter fram – om att resultaten kan befrämja islamofobi – visar man sin egentliga åsiktsagenda. Vi kommer här in på en annan arena som går rakt emot det första huvudbudskapet om vetenskapligheten. Nu är det inte längre objektiv kunskap som eftersträvas, utan om politiskt betingade åsikter. ”Fel” objektiva kunskaper är alltså farligt och skall undvikas menar man. 

Read Full Post »

hgf_logoOPINIONSBILDNING: TV-programmet Uppdrag granskning avslöjade den 19 november hur oseriösa fastighetsägare låter människor bo i misär i Rosengård i Malmö.

Bara en vecka senare flaggar Bo Nilsson, Hyresgästföreningens ordförande i södra Skåne, för att Hyresgästföreningen kommer att bli mer aktiva i sin opinionsbildning.

I en debattartikel i Sydsvenskan den 25 november (när detta skrivs endast i papperstidningen) förklarar Bo Nilsson det nya PR greppet;

(…) i framtiden kan Hyresgästföreningen driva rättsprocesser också i opinionssyfte för att visa att lagens redskap inte räcker.

I artikeln riktar Hyresgästföreningen udden mot regeringens förslag att ta bort kraven på godkännande av hyresvärdar.

Bo Nilsson håller med bostadsminister Mats Odell om att ”det är kommunernas ansvar att förvalta statens bostadspolitik och att de har ett ansvar för bostadsförsörjningen”. Men då måste staten också ”skapa rimliga förutsättningar för kommunerna. Idag brister det betänkligt”.

Och därmed kan man se konturerna av Hyresgästföreningen opinionsbildande strategi framöver.

Uppenbart kommer Hyresgästföreningen att lägga en hel del krut på att försöka påverka regeringen direkt och indirekt i sitt arbete. Och detta kommer man bl.a. att göra genom att välja juridiskt intressanta fall som garanterat kommer att väcka massmedialt intresse.

Read Full Post »

« Newer Posts