Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Makthavare.se’

STRATEGI | Det är en partisekreterares uppgift att ibland agera spinndoktor. Det gäller att vara positiv även när opinionssiffrorna pekar neråt.

Kristdemokraten nr 1, 2013

Men när Acko Ankarberg Johansson försöka förklara Kristdemokraternas ”nya” strategi har hon svårt att dölja att det inte finns mycket nytt under solen. Det mesta har vi hört förut.

Redan 2011 lyfte man t.ex. fram i media att fokus skulle ligga på barns och ungdomars uppväxtvillkor.

Tommy Winberg intervjuade Ankarberg Johansson för Kristdemokraten:

SCB:s senaste opinionsundersökning gav Kristdemokraterna 3,8 procent av väljarnas sympatier. 1,2 procent av den siffran räknades som stödröster. Är KD på väg ut ur Sveriges riksdag?

– Tveklöst nej. 1991-1994 – när vi satt i regeringen – fick vi kristdemokrater 4,1 procent av rösterna. Då vi mellan 2006-2010 återigen suttit i regeringsställning fick vi 5,6 procent av rösterna. Jag tycker att det bevisar att vi har lärt oss hur vi ska agera inför kommande val för att ännu en gång öka vårt valresultat.

[…]

Men KD måste ändå vända nuvarande negativa trenden i opinionsundersökningarna. Hur tycker du att det ska gå till?

– Inför valet 2014 har vi ändrat partiets strategi. Det som vi gjort fel tidigare år är att vi trott att vi måste berätta om alla våra valfrågor på en gång. Detta har gjort oss otydliga för väljarna. Därför har vi – med stöd från våra egna utvärderingar – betstämt oss för att fokusera på ett enda område: Barn och ungas uppväxtvillkor, enligt ett enhälligt beslut på rikstinget.

– Det som också är nytt inför valet 2014 är att vi nu jobbar intensivt med att tillsammans med distrikten försöka hitta partiets målgrupper, så att vi ser vilka grupper av människor vi skal nå först. Under våren 2013 ska vi därefter bestämma hur ofta vi ska nåd dessa grupper med vårt budskap. Detta är ett av de sätt som vi tror skal vända den negativa trenden och öka vårt antal väljare och sympatisörer.

[…]

Kristdemokratrena lägger sitt fokus på barn och ungdomars uppväxtvillkor. Men ett sådant fokusområde kan väl de flesta andra partier också ställa upp på?

– Jo, men skillnaden är att de andra partierna kan tala sig varma för barn och ungdomars situation. Men det är vi kristdemokrater som ser till att politiken förändras och att det händer något konkret med deras situation.

Barnen har länge varit ett sätt för partiet att indirekt framhäva familjepolitiken. Att lägga till ännu en åldersgrupp – ungdomar – gör inte med automatik partiet mer populärt.

Även Ankarberg Johanssons påstående att partiets otydlighet beror på att man har drivit för många valfrågor samtidigt är tveksamt.

Ett större problem är att väljarna har svårt att identifiera någon politik överhuvudtaget. Idag är det t.o.m. svårt att identifiera kärnan i familjepolitiken.

Trots att man ”äger” Socialdepartementet, och därmed haft alla förutsättningar att konsekvent driva sina frågor, har man inte lyckats sätta fokus på någon hjärtefråga.

När partiet i ett utspel nu vill förlänga skolan med en vecka är det svårt att se om detta tydliggör eller ytterligare grumlar partiprofilen.

Tanken är att eleverna skall bli bättre på att läsa. Så även om man här fokuserar på barn och ungdom kan det lika väl uppfattas som om man ger sig i skoldebatten.

Och skall man slå igenom med nya frågor – oavsett hur många dessa är – krävs uthållighet. Något partiet inte är direkt känt för.

Att partiet skall definiera sina målgrupper låter inte heller direkt revolutionerande. Rimligtvis har man gjort detta även tidigare. Målgruppsanalys är rutin inom alla partier.

Det enda nya tycks vara att man skall göra detta tillsammans med distrikten. Inget fel på det. Alla partier tenderar nämligen att behandla sina lokalavdelningar och distrikt styvmoderligt. 

Men det kommer inte att råda bot på problemet. Målgruppsbearbetning kräver tid, pengar och personella resurser. Något man inte har alltför mycket av lokalt.

Men oavsett strategi måste partiet bli bättre på att få genomslag för sin politik i regeringen.

Och det räcker inte med att bara bli överrens inom Alliansen. Kristdemokraterna måste kunna visa för väljarna att man tagit strid inom regeringen och vunnit.

Men det finns även omständigheter som partiet skulle kunna utnyttja.

Vem hade t.ex. trott för bara några månader sedan att Centerpartiet skulle hamna på sämre siffror än Kristdemokraterna i opinionsundersökningar?

Centerpartisternas nyliberala förslag till idéprogram har rört upp många negativa känslor bland partiets kärnväljare. Situationen var allvarlig redan innan förslaget presenterades.

Om partiet fortsätter hamna under fyraprocentspärren i undersökningar kommer många att se idéprogrammet som en bidragande orsak till att partiet inte klarar av att återhämta sig efter alla de negativa skriverier som följt sedan förslaget presenterades.

Statsvetaren Anders Sundell har visat att Kristdemokraterna och Centerpartiet har störst samsyn – 96 procent – av alla partier vid voteringar i riksdagen.

Det är inte helt osannolikt att en och annan missnöjd centerpartist ute i landet kan tänka sig att proteströsta på Kristdemokraterna om bilden sätter sig att deras parti gått i nyliberal riktning.

(Sundell vill själv inte dra för stora växlar på siffran. Alla Allianspartierna ligger trots allt ganska nära varandra.) 

Programförslaget skall inte behandlas förrän den 23 mars på en extra partistämma. Det är en evighet för ett parti som riskerar att falla ur riksdagen.

Bild: Tidskriftsomslaget är Kristdemokraten, nr 1 2013. (Inläggert publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

POLITIK | Många verkar genuint förvånade över att motståndet mot Jimmie Åkesson kommer när intresset för Sverigedemokraterna är som störst.

Linda Eriksson skriver t.ex. i Fokus:

Paradoxalt intensifieras alltså den interna striden samtidigt som partiet har rekordhöga opinionssiffror. På ena sidan står en skadeskjuten partiledning, som i det toppstyrda partiet redan är överbelastad med arbete. På den andra en hungrig opposition som stärks alltmer.

Men alla borde insett att något inte stod rätt till när partiledningen tidigare i år försökte lansera Paula Bieler som alternativ till ordförande i ungdomsförbundet SDU.

”Nationalisten” Gustav Kasselstrand vann en överlägsen seger med trettionio röster mot tio.

Antingen var detta bara ett desperat försök att kasta grus i ”nationalisternas” maskineri eller en gigantisk missbedömning från partiledningens sida om sin egen förmåga att påverka händelseutvecklingen. Troligtvis lite av varje.

Oavsett vilket är alltid intresset för att intrigera konstant bland ideologiska motståndare. Det minskar inte nödvändigtvis bara för att partiet växer i opinionen. Tvärtom.

Ett parti som hamnar mellan 7-11 procent är alltid betydligt intressantare än om det inte klarar av att registrera något väljarintresse i opinionsundersökningar.

Om inte annat för att en framgångsrik partiledare riskerar att cementera sin maktposition när det går bra. Om motståndarna inte agerar snabbt riskerar man hamna på historiens skräphög.

Inom alla partier finns alltid falanger som tycker sig vara mer ideologiskt renlärig än sittande partiledning.

Vad som utmärker dessa falanger är att de alltid tror sig kunna förbättra opinionssiffrorna. Alternativt bryr man sig inte om opinionen så länge man bara får sätta sin prägel på partiet.

Sverigedemokraternas interna problem påminner om Kristdemokraterna under Alf Svensson. Svensson – precis som Jimmie Åkesson nu – var alltid populärare än sitt parti.

Inom Kristdemokraterna tilläts aldrig någon ledargestalt växte till sig i skuggan av den store ledaren. Att försöka synas för mycket sågs per definition som något högst suspekt.

Resultatet av Kristdemokraternas bristande framförhållning ser vi idag. Ett blekt ledargarnityr med opinionssiffror i fritt fall.

Det unika med Erik Almqvist var att han som ekonomiskpolitisk talesperson på ett naturligt sätt tog plats p.g.a. sina uppenbara kvalifikationer. (Eriksson skriver att den nu avlidne William Petzäll en gång sågs som en potentiell partiledare. Om detta är sant illustrerar det bara hur tunt det är på talanger inom partiet.)

Vad borde då partiledningen göra i dagsläget?

Med en hängiven ideologisk motståndare finns det bara en väg framåt. Och det är att se till att vinna maktstriden. Eriksson igen:

Sedan förra valet har 267 sverigedemokrater lämnat sina uppdrag i kommunfullmäktige, enligt Expo. Och källor inom partiet säger till Fokus, att partiledningen har en plan att inom ett par veckor rensa ut ett tiotal personer på en och samma gång, som ett resultat av policyn om nolltolerans. En åtgärd som inte väntas få några applåder av den interna oppositionen.

Ett säkert tecken på att man har kompetensproblem inom partiet är att Johnny Skalin nu tillfälligt ersätter Almqvist som ekonomiskpolitisk talesperson. Samma Skalin har tidigare petats från just denna post.

Frågan är om en skadeskjuten Jimmie Åkesson klarar av att hantera sina ideologiskt motiverade motståndare när kompisgänget närmast honom så kraftigt har decimerats.

Övrigt: Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 16-22 november 2012.

Read Full Post »