Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mahmoud Ahmadinejad’

REPORTRAR utan gränser är avsändare i en kampanj som bl.a. får dikatorn i Iran – Mahmoud Ahmadinejad – att börja tala.

Först skannar man in QR-koden. Om man sedan placerar mobilen över munnen på en av diktatorerna – eller ”rovdjuren” – i pappersannonsen får man höra en journalist berätta om förföljelserna och censuren i respektive land.

Läsaren – eller snarare lyssnaren – hänvisas sedan vidare till organisationens hemsida för mer information. Så här skriver man t.ex. om Mahmoud Ahmadinejad:

Some mouth will never speak the truth

Mahmoud Ahmadinejad

Since President Mahmoud Ahmadinejad’s disputed reelection on 12 June 2009, the opposition has been constantly and mercilessly repressed. More than 200 journalists and bloggers have been arrested, 40 are still in prison and 100 or so have been forced to flee abroad, the biggest exodus since the 1979 revolution. A score of media outlets have been shut down by the culture ministry’s censorship arm, the Press Authorisation and Surveillance Commission.

The state monopoly of broadcast media continues, access to thousands of web pages is blocked and private ownership of satellite dishes forbidden. The government does all it can to stop foreign radio and TV broadcasts in Persian being picked up in Iran. Foreign media are closely watched and their local correspondents can have their accreditation withdrawn at any time.

Mahmoud Ahmadinejad is still one of the world’s biggest predators of press freedom in 2011

Read Full Post »

LÄCKOR: En oväntad konsekvens av de senaste läckorna från WikiLeaks är att Israel framstår som det sunda förnuftets röst i Mellanöstern.

Israels varningar när det gäller hotet från Iran och terrorismen besannas nu i dokumenten.

De flesta stater i Mellanöstern har sedan länge insett att Iran är ett av vår tids största hot. Det är bara det att man inte säger det öppet därför att man är rädd för konsekvenserna från Iran och deras allierade bland skurkstater och terrororganisationer.

Dessutom har det blivit uppenbart att andra terroristsympatisörer som Syrien inte har något som helst intresse av fred i området.

De enda länder som inte verkar vilja se sanningen är USA och länderna i EU.

Och det är inte bara Saudiarabien som har fått nog av Iran. Från The Guardian:

In talks with US officials, Abu Dhabi crown prince Sheikh Mohammad bin Zayed favoured action against Iran, sooner rather than later. ”I believe this guy is going to take us to war … It’s a matter of time. Personally, I cannot risk it with a guy like [President Mahmoud] Ahmadinejad. He is young and aggressive.”

Från The New York Times:

Cables describe the United States’ failing struggle to prevent Syria from supplying arms to Hezbollah in Lebanon, which has amassed a huge stockpile since its 2006 war with Israel. One week after President Bashar al-Assad promised a top State Department official that he would not send “new” arms to Hezbollah, the United States complained that it had information that Syria was providing increasingly sophisticated weapons to the group.

Read Full Post »

Don Wright den 3 januari 2010

Read Full Post »

Mahmoud AhmadinejadTEOKRATI: Att man i Iran har arresterat brittisk ambassadpersonal är ett tydligt tecken på att regimen i landet vill rikta uppmärksamheten bort från det egna fusket i presidentvalet.

Det är ett klassigt trick i politisk krishantering att skylla motståndare för värre saker än vad man själv anklagas för. På så sätt kan man få ner – om än inte helt radera – negativ mediebevakning. 

President Ahmadinejad och Väktarrådets strategi är tydlig. Man hoppas att anklagelsen att Storbritannien har hjälp oppositionen i valkampanjen – och därmed blandat sig i landets inre angelägenheter – skall vara tillräcklig trovärdig bland befolkningen för att också kunna misskreditera regimens inhemska politiska motståndare.

Det är därför viktigt att inte tappa fokus på grundproblemet att regimen är en diktatur som gör allt för att kunna behålla makten.

Brittiska nyhetsmagasinet New Statesman har listat 10 tecken på att valet i Iran har varit riggat.

1. Opinionsundersökningar innan valet visade att oppositionens huvudkandidat Mir Hossein Mousavi hade ett starkt övertag precis innan valdagen. På bara några timmar hade detta övertag förvandlats till en jordskreds seger för sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

2. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även vann i Teheran. Detta trots att Ahmadinejad inte är populär i huvudstaden och trots att Mousavi bara några dagar innan valet hade miljoner anhängare som demonstrerade ute på stadens gator.

3. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även skulle ha vunnit i Mousavis hemstad Tabriz. Dessutom har Tabriz en etnisk sammansättning som i vanliga fall skulle ha gjort det enkelt för Mousavi att vinna i staden.

4. Det är inte bara Mousavi som talar om valfusk. Även de två andra oppositionskandidaterna – liberalen Mehdi Karroubi och konservative Mohsen Rezaei – har krävt en granskning av resultatet.

5.  Karroubi fick se sin andel av rösterna minska från 17 procent (valet 2005) till mindre än1 procent i årets val. Detta gällde även för hans hemprovins Lorestan. Karroubi är inget okänt namn i Iran. Han har tidigare innehaft posten som landets talman.

6. Regimen införde svartläggning av olika informationskällor efter valet. Mobiltelefonerna slutade att fungera. Utländska hemsidor som exempelvis BBC och Facebook blockerades.

7. Inrikesministeriet utnämnde Ahmadinejad till segrare redan två (2) timmar efter det att vallokalerna hade stängt. Irans Högste Ledare (Suprime Leader på engelska) Ayatollah Khamenei skrev under på valresultatet direkt därefter. I vanliga fall skall valresultatet alltid föregås av en tre dagar lång verifikationsprocess som skall garantera att valet har utförts på ett korrekt sätt.

8. Mer än 100 medlemmar inom oppositions större partigrupper arresterades dagen efter valet. Bland annat arresterades expresident Mohammad Khatami som är en central profil inom oppositionen.

9. Det har rapporterats om oegentligheter i de städer som är anhängare till Mousavi. I Tabriz blev man utan valsedlar redan klockan 11 på förmiddagen. 

10. Ahmadinejad är idag en impopulär president som idag leder ett land med stagnerande ekonomi. Vid valet 2005 sågs hans som något nytt och fräscht. Trots detta fick han i år en högre andel procent än 2005.

Den islamistiska regimen har sett sin legitimitet minska kraftigt under senare år. Fareed Zakaria på Newsweek gör följande analys;

First came Khatami, the reformist, who won landslide victories and began some reforms before he was stymied by the Guardian Council. That experience made the mullahs decide they had to reverse course on the only element of democracy they’d permitted in Iran – reasonably open elections. The regime’s method of control used to be to select permissible candidates, favor one or two, but allow genuine, secret balloting. In the parliamentary elections of 2004, however, the Guardian Council decided that normal methods would not achieve acceptable results. So it summarily banned 3,000 candidates, including many sitting parliamentarians. Because public support was even less certain this time, the regime went further, announcing the election results in two hours and giving Ahmadinejad victory by such a wide margin that it would preclude any dispute. Khamenei revealed the strategy in his sermon last Friday. ”A difference of 11 million votes – how can there be vote rigging?” he asked.

Read Full Post »

Mir Hossein MousaviDIKTATUR: Irans valrörelse är över och sannolikheten att det inte har valfuskats är mikroskopiskt liten.

Oppositionen har gett sig ut på gatorna för att protestera i en omfattning som landet inte har sett sedan revolutionsåret 1979.

Men frågan kvarstår vad huvudkandidaten Mir Hossein Mousavi egentligen står för rent politiskt. I en analys för Newsweek konstaterar Maziar Bahari att Mousavi är en gåta;

Even by the baffling standards of Iranian politics, he and his candidacy are a puzzle (…) Mousavi’s platform largely remains an open question. He calls himself a ”reformist principalist” – a phrase that sounds just as vacuous in Farsi as in English. The term ”principalist” is Iranian political jargon for the conservatives who support [Ayatollah Ali] Khamenei and want to preserve the power of the Supreme Leader.

Dessa ”principalists” kommer tydligen i två olika varianter. Den ena falangen är reaktionärer som vill tillbaka till de gamla revolutionära värderingarna som präglade landet efter revolutionen. President Mahmoud Ahmadinejad tillhör denna gruppering.

Den andra gruppen – ”logical principalists” – tror att den islamistiska regimen bara kan överleva om den moderniseras. Det är denna gruppering som Mousavi har försökt attrahera i valrörelsen.

En historiker som Maziar Bahari har intervjuat beskriver Mousavi på följande sätt;

Mousavi is a real believer in the holiness of the Islamic Republic system. You can call it his weakness or strength. But he believes that this system is a sacred phenomenon that should be protected by any means necessary.

En strategi som Mousavis kampanj har använt sig av är att aktivt söka stöd bland de präster som leder fredagsbönen. Dessa präster har stort inflytande i samhället. Får man dessa präster på sin sida når man även ut till befolkningen.

Denna taktik har fått många i oppositionen att tvivla om Mousavi är en äkta reformist.  

Hans vaga politiska program har gjort det möjligt för var och en inom oppositionen att väga in alla sina egna högst personliga politiska förhoppningar i hans kandidatur.

Men man kan också se det på ett annat sätt. Vem som helst skulle trots allt vara bättre än dagens rasistiska, antisemitiska, krigshetsande och ekonomiskt oansvariga politik som präglar president Ahmadinejad.

Åtminstone tills man får en annan rasistisk, antisemitisk, krigshetsande och ekonomiskt oansvarig president.

Read Full Post »

iranVALRÖRELSER: Tidskriften Foreign Policy har sammanställt en inte helt komplett lista över några intressanta val som kommer att genomföras under 2009. Påpekas bör kanske att det är skillnad mellan val och val.

Att Iran avhåller ”val” i juni är knappast intressant ur demokratisk synvinkel. Snarare handlar det om en möjlighet för utomstående att få en bättre bild av vilken konstellation av makhungriga tokstollar som råkar ha ”the upper hand” i landets maktstrider.

Den rasistiske och anti-semitiske presidenten Mahmoud Ahmadinejad har lyckats med konststycket att under sin tid i ämbetet både hota Israel med utplåning, ge terroristorganisationer sitt stöd och uppmuntra till fler självmordsbombningar samtidigt som han har lyckats köra Irans ekonomi i botten, samt skapa massarbetslöshet och hög inflation.

Inte illa! Inte konstigt att utländska investerare flyr landet. Inte heller konstigt att han ännu inte har meddelat om han kommer att kandidera.

Mer intressant ur demokratisk synvinkel är valet i Indien.

Efter terrorangreppet i Mumbai/Bombay blir det intressant att se om väljarna i ”världens största demokrati” kommer att straffa Kongresspartiet.

Med tanke på att partiet lyckades vinna tre delstatsval i december mot nationalistiska hindupartiet Bharatiya Janata Party ser partistrategerna nu mer positivt på situationen än tidigare.

Det betyder naturligtvis inte att BJP inte kommer att försöka göra valet till en folkomröstning om landets säkerhet och terroristhotet. Och Indien – precis som så många andra länder – har också drabbats av den världsomspännande ekonomiska krisen.

Kanske landet väljare drar slutsatsen att man inte gärna kan skylla globala problem på landets inhemska politiker. Åtminstone kan man tolka den inrikespolitiska situationen i andra länder på detta sätt.

Både Fredrik Reinfeldt och Gordon Brown har gjort bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna efter krisen än innan. Så länge som man inte tar politiska beslut som verkar förvärra situationen kan man t.o.m. dra nytta av ett dåligt ekonomiskt läge för att genomföra nödvändiga reformer och/eller lansera populära (eller om man så vill populistiska) förslag.

Read Full Post »