Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Madeleine Rinman’

FÖRNYELSE | Alla partier säger sig vilja gå utanför den egna organisationen för att fånga upp nya idéer och människors politiska engagemang.

Vi har hört det förut. Ofta handlar det mer om att legitimera redan fastslagna ståndpunkter än att tänka nytt.

Men kanske – med betoning på ”kanske” – går Miljöpartiets arbete lite djupare.

Det handlar inte bara om att man har satt som mål att inför valet 2014 ha haft kontakt med 250 000 vanliga svenskar. Antalet i sig är ganska ointressant.

Om man pratar med 250 personer eller 250 000 spelar ingen större roll om man inte också är beredd att göra några smärtsamma förändringar av sin politik.

Nej, vad som verkligen är intressant är att Miljöpartiet har bett författaren och skribenten Ulrika Kärnborg skriva ihop de politiska idéerna till ett nytt partiprogram.

Kärnborg sympatiserar med partiets grundvärderingar men har tidigare också varit ledarskribent på Expressen och skrivit för Dagens Nyheter. Sedan 2010 skriver hon för Aftonbladet.

Detta är ett spännande nytt sätt att arbeta.

”Ett bra partiprogram ska vara tydligt och klart så att man direkt ser vad partiet står för, men det ska också vara poetiskt utan att vara flummigt. Det ska språkligt tillföra någonting och det är därför jag ska skriva det här, så att det blir visionärt även i språket”, säger Ulrika Kärnborg till Riksdag & Departement.

”Förhoppningsvis blir det ett bra partiprogram som är roligt att läsa, men det är partiet som får stå för ideologin.”

Madeleine Rinman, Riksdag & Departement, skriver:

Miljöpartiet har under ett år frågat, lyssnat och sökt efter inspiration till sitt nya partiprogram. Människor, företag och organisationer runtom i Sverige har fått bidra med idéer.

[…]

Miljöpartiet har använt sig av sociala medier under idéarbetet. Utgångspunkten har varit en blogg med tematVilket Sverige vill du ha 2025”. En arbetsgrupp under ledning av riksdagsledamot Yvonne Ruwaida har arbetat med att ta fram underlaget till partiprogrammet. Gästskribenter har också fått bidra med inlägg på bloggen.

Partiet har uppenbart gått inför arbetet.

Trots detta är det långt kvar till målet 250 000 personer. Vilket Yvonne Ruwaida också erkänner indirekt partiprogrambloggen.

Partiprogramsgruppen och lokalavdelningar har lyssnat på idéer från människor, företag och organisationer på över 120 möten över hela landet. 250 samhällsaktörer har bidragit med idéer här på partiprogramsbloggen och genom rundabordssamtal. Närmare 5000 har gett sin input i två enkäter.

Men hur många som verkligen har deltagit är mindre viktigt. Det är innehållet – och om man verkligen har låtit sig påverkas – som är det viktiga.

Som det ser ut nu har Miljöpartiet det klart intressantaste förnyelsearbetet bland partierna. Det skall bli intressant att få läsa slutresultatet. Första utkastet skall vara klart den 20 september.

Läs mer: En intervju med Ulrika Kärnborg finns på pariprogramsbloggen.

Read Full Post »

FOLKVALDA | Politiker ser sig själva som ett hårt arbetande skrå. Men för den genomsnittlige riksdagsledamoten är arbetet rena sinekuren.

Och detta gäller inte bara riksdagsledamöter. Även i EU blir arbetet i parlamentet lite vad politikerna själva gör det till.

Madeleine Rinman i Riksdag & Departement konstaterar t.ex. att EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M) ännu inte har lyckats producera en enda motion.

”Hon är också den ledamot som har varit absolut sämst av svenskarna på att närvara under omröstningarna.”

Skribenten och litteraturvetaren Carl Rudbeck har skrivit en krönika – ”Politiken lockar inte längre de bästa och smartaste” – som belyser en del av problemet med våra politiker.

Den borgerliga regeringen är avideologiserad. Statsministern framstår alltmer som ett slags generaldirektör för Sverige med de övriga ministrarna (finansministern undantagen) som glorifierade handläggare och projektledare. För en utomstående är det svårt att föreställa sig djuplodande ideologiska diskussioner under ett regeringssammanträde där olika idéer om liberalismens och konservatismens natur bryts mot varandra, där anhängare till John Stuart Mill råkar i luven på Leo Strauss hejarklack. Istället för uppfriskande ideologiska gräl administrerar man i god byråkratisk ordning statens angelägenheter.

Riksdagen ska vi helst inte tala om. Att ledaren för oppositionen kan fungera utan att ens ha en plats där säger mycket. Det som borde vara Sveriges främsta ideologiska tummelplats är numera en förvaringsplats för partigängare som uppbär hög lön och åtnjuter sällsynt privilegierade anställningsvillkor utan att behöva göra särskilt mycket i gengäld.

Allt detta gör att politiken idag känns övermåttan tråkig.

Read Full Post »