Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Libyen’

PARTIET VALDE Håkan Juholt därför att man behövde en ledare som kunde lyfta Socialdemokraterna ur krisen.

Efter Juholt-skandalerna är det snarare partiet som måste bära upp en skadeskjuten partiledare.

Juholt kommer att vara politiskt död för lång tid framöver. Men få politiker skulle klarat den mediestorm som Juholt har levt med och i under de senaste dagarna. Han gjorde detta med ett lugn som imponerar.

Men om det går dåligt kommer partiet alltid att skylla på Juholt. Och om det går bra kommer det att heta att det gör det trots Juholt. Oavsett vilket kommer skandalerna alltid att hänga med vid en beskrivning av Juholt.

Men något måste göras. Men vad? Partiet kan inte bara sitta och vänta på bättre tider.

1) Möt väljare och medlemmar öga mot öga.

Juholt borde använda sig av premiärminister Tony Blairs strategi i valet 2005.

Väljarna var besvikna på Labour. Istället för att försöka släta över blev det en del av valstrategin att låta Blair utså väljarnas spott och spe.

När väljarna insåg att Blair inte försökte undvika missnöjet utan istället lyssnade kunde partiet också vinna tillbaka tillräckligt med förtroende och därmed vinna valet.

(Det hjälpte naturligtvis att de konservativa ännu inte hade lyckats återrehabilitera sig i väljarnas ögon. Den lyxen har inte Juholt när det gäller Moderaterna.)

2) Ta debatter med Moderaterna.

Juholt är en bra debattör. Det visade han i senaste partiledardebatten i riksdagen. När skandalen var som hetast i media.

Juholt är antagligen den politiker som Fredrik Reinfeldt har svårast för. Han har pondus och kan låta genuint indignerad när han talar om de orättvisor som han skyller regeringen för.

(En varning bara: Är Allianspartierna smarta lyfter man nu upp problemet med det omfattande bidragsfusket i samhället. Ingen kommer att missa vem man då syftar på.)

3) Partiet måste få ordning på sin politik.

Det var länge sedan Socialdemokraterna ”ägde” någon politisk sakfråga.

Partiet kan inte fortsätta att bara reagera på – och sedan anpassa sig till – regeringens politik.

Idag är det ingen som riktigt vet var partiet står i en rad frågor. Det visade sig tydligast när man arbetade med skuggbudgeten. Många hade förväntningar och blev upprörda när utkastet lades på bordet.

Man kan inte säga en sak i högtidliga tal och sedan försöka leverera något helt annat i politiska program.

Här är några ställningstaganden från Juholts korta tid som partiledare. Per T. Ohlsson, Sydsvenskan, skriver:

Skapa osäkerhet om fempartiuppgörelsen om pensionerna och sedan tvingas backa när Saco och TCO avvisade överläggningar med enbart Socialdemokraterna.

[…]

Göra helt om när det gäller fastighetsskatten.

Ställa till med kaos kring den svenska Libyeninsatsen. Den förlängdes till sist, fast i begränsad skala, och kompletterades med en marin bordningsstyrka, som Nato inte behövde.

[…]

Orsaka budgetuppror i riksdagsgruppen och pressas till reträtt om a-kassan, skatterna och sjukförsäkringen.

[…]

Förödmjuka riksdagsledamoten Morgan Johansson genom att först ställa partiet bakom Johansson i frågan om temporära medborgarskap för att sedan ta avstånd från idén.

4) Partiet behöver en organisation som både kan analysera och kommunicera.

Partiets alla politiska turer – alltifrån Libyen-insatsen till skuggbudgeten – visar på att partiet har en organisation som inte hänger med.

På senaste tid har vi sett ett ekonomiskt team som inte klarar av att ta fram en skuggbudget och en kommunikationsavdelning som inte klarar att kommunicera i kristid.

5) En trött Alliansregering.

En tröst och hjälp för Juholt är att Alliansen idag är en ganska trött konstruktion.

Regeringen saknar nya bärande idéer. Kristdemokraterna slåss internt och Centerpartiet har precis bytt partiledare. Folkpartiet driver bara skolfrågor. Inte ens Moderaterna verkar längre ha mycket att komma med.

Juholt kan med lite tur dra nytta av det vakuum som finns på den borgerliga planhalvan.

6) Tiden läker alla sår.

Även om det tar tid kommer ilskna väljare snart tröttna på att vara ilskna. För Juholt handlar det därför om att undvika fler misstag. Han har knappast någon fallhöjd kvar.

Om det skall lyckas för Juholt handlar om hur han använder det närmaste året för att positionera sig i väljarkåren. Gör han – och partiet – ett bra jobb så finns det chans inför nästa val. Om inte så är det kört.

Men tiden får avgöra hur mycket till belastning Juholt kommer att bli. Att han är en belastning är tydligt.

Read Full Post »

ABF:s TIDSKRIFT Fönstret har intervjuat Mona Sahlin ”om livet efter smällen”.

Fönstret nr 3, 2011

Sahlin är en person som levt hela sitt liv inom ”rörelsen”. Och det märks. Sahlin har t.ex. aldrig någonsin varit på riktig anställningsintervju.

Det som har irriterat henne mest är kritiken om att hon ”bara har gått i gymnasiet”. Detta förklarar Sahlin med att hon fick barn tidigt och kom in i riksdagen vid 25.

Inget fel i det. Men Sahlin bekräftar också indirekt kritiken. ”Så politiken blev mitt universitet. Och så utbildade jag mig i SSU, gick massor av studiecirklar.”

Detta skulle låta ok om Sahlin hade tillhört August Palms och Hjalmar Brantings generation. Då var inte högre utbildning tillgänglig för arbetare. Bildningsförbund inom kyrkor och arbetarrörelsen tog då på sig rollen att utbilda.

Men idag utgår man ifrån att utbildning innebär att man först tillgodogör sig någon form av objektiv kunskap innan man går vidare och bildar sig en uppfattning om världen runt om kring.

Bra utbildning ger också studenterna verktyg att analysera fakta och se på problem från olika perspektiv innan man själv bestämmer sig för vad som är ”rätt” eller ”fel”.

Med risk för att låta snobbig framstår politiska och fackliga studiecirklar som ett dåligt substitut för en sådan utbildning. Dessa studiecirklar kan möjligtvis ge en viss typ av ”kunskap” men frågan är om de ger ”bildning” i traditionell bemärkelse.

Hela intervjun ger just en sådan lite kluven bild av Sahlin. Och det behövs inte mycket mer än en följdfråga för att Sahlin skall backa.

Om politiska rådgivare:

– Du, det där är ett missförstånd, folk verkar tro att politiker omges av en massa stylister hela tiden?

Jag har sett dig retuscherad på massor av affischer.

– Okej, rådgivare har man ju. […]

Om Håkan Juholt:

Du kommenterar redan Håkan Juholt. Jag trodde att det fanns en hederskodex som säger att man inte ska kommentera sin efterträdare offentligt?

– I så fall var det länge sen den hederkodexen slutade att gälla.

– Min företrädare (Göran Persson, Fönstrets anm.) gav ut en bok där han skrev att min starka sida inte var att tänka. Men jag säger ingenting om hans politiska vägval. Jag har bara kommenterat att han var väl hård mot Thomas Bodström.

Men du kommenterade visst hans vägval, redan i juni, då du kritiserade hans Libyenpolitik?

– Ja … men Libyen är ett undantag, det är en så viktig del av S utrikes- och säkerhetspolitik, berör själva kärnan i svensk utrikespolitik. Men jag ska vara sparsmakad i fortsättningen.

Svaret på frågan om hur hon gjort skillnad under sina tjugonio år i politiken imponerar inte heller.

– Kampen mot hedersvåldet. För partnerskapet, rätten för att gifta sig. Att S har blivit mer positiva till entreprenörer. Att vi genomförde varannan damernas i regeringen. Att jag var den första kvinnan som var ordförande och partisekreterare. Valvinsten 1994.

Kampen mot hedersvåld har knappast legat högt på Socialdemokraternas dagordning. Tvärt om har man snarare backat så fort man har anklagats för att fiska i grumligt vatten. Och äktenskap mellan två personer av samma kön blev lagligt först 2009 under Alliansregeringen.

När det gäller entreprenörskap var detta något Sahlin drev innan hon blev partiledare. Under valrörelsen var frågan helt frånvarande. Detta trots att man här hade haft goda möjligheter att slå in kilar mellan Allianspartierna.

Varannan damernas och ”första kvinnan som var ordförande och partisekreterare” är strikt interna socialdemokratiska angelägenheter.

Möjligtvis intressant för den som levt hela livet inom partiet men knappast för någon utanför. Speciellt inte som både Folkpartiet och Centerpartiet fick kvinnliga partiledare långt innan Socialdemokraterna.

Det är därför svårt att komma ifrån tanken att valet av Mona Sahlin till partiledare var ett stort misstag som Socialdemokraterna fortfarande lider av.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Fönstret nr 3, 2011

Read Full Post »

ATT DIKTATURER använder sig av lögner och propaganda är inget nyhet. Att västerländska medier spelar med är mindre känt.

Media lider ofta av ett sjukligt behov av leverera ”balanserad nyhetsrapportering”. Man ger därför utrymme även år dessa regimers talesmän.

Det behövs knappast någon större kompetens hos journalister och reportrar för att kunna genomskåda spelet. Men trots detta rapporterar media sällan om hur detta propagandakrig fungerar.

Terroristorganisationer som Hamas och Hizbollah använder sig t.ex. av exakt samma överdrifter, lögner och absurditeter som Muammar Khaddafi och hans talesmän använder sig av i Libyen.

Enda skillnaden tycks vara att västmedia har bestämt sig för att Hamas och Hizbollah är ”politiskt korrekta” medan Khaddafi inte är det längre.   

Andrew Gilligan, Londonredaktör för Telegraph Media Group, skriver i The Spectator om hur det kan låta när Khaddafi och hans propagandamaskineri maler på. Men det skulle lika väl kunna handla om någon annan regim eller organisation i Mellanöstern eller norra Afrika.

‘We have some civilian martyrs for you,’ said the Libyan government minder, with the triumphant look of a Soviet housewife who has just found a bottle of Scotch in the state-controlled supermarket.

[…]

It was the kind of thing that stays in the memory — but mainly because that body, and another one next to it, were the first two that any western reporter in Tripoli had seen in weeks. […] Three more corpses were brought out last Tuesday. And that, so far, has been it.

For the Tripoli press corps, a typical Crusader airstrike has three phases. First, nearly always in the middle of the night, comes the bang itself, or multiples thereof — often conveniently close to our hotel, allowing us to report that Nato has launched its ‘heaviest attacks yet’ on the Libyan capital.

Then there is the government-organised bus ride to what is generally an empty building with smoke billowing from it (more sensitive targets tend to be omitted from the tour itinerary). Finally, the evening may conclude with a visit to a hospital, at which we will be told that there have been dozens, even hundreds, of civilian casualties, but will actually be shown perhaps six young men with superficial wounds. The others, it will be explained, are being treated elsewhere, or have already recovered — praise be to Allah!

This week, the regime claimed that Nato has killed 718 civilians since the bombing began. But in the whole ten weeks of the air campaign, the authorities have not produced a single one of the dead babies, bombed schools, or large-scale ‘martyrdoms’ that feature so prominently in the state-controlled media. They are starting to get desperate.

Othman Baraka, an official of the anti-corruption ministry, gave a press conference to denounce a Nato strike on his headquarters. Twenty-five of his civilian staff had been injured, he stormed. No, on second thoughts, make that 54. The hacks politely pointed out that the attack had taken place in the middle of the night. ‘The anti-corruption ministry works around the clock,’ said Mr Baraka.

Read Full Post »

KONFLIKTEN mellan regeringen och Socialdemokraterna kring Libyeninsatsen verkar vara över. Plötsligt har Fredrik Reinfeldt närmat sig Håkan Juholt.

Politiska förlorare är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som har försökt dra nytta av den förvirring som uppstod när Håkan Juholt plötsligt sa nej till en förlängning av uppdraget för de åtta svenska Gripenplanen.

Med anledning av att Nato nu ber Sverige om fortsatt hjälp i Libyen har Reinfeldt plötsligt lagt sig så nära Juholt att man inte ens kan få in ett flugpapper mellan dem.

Även Reinfeldt talar nu om en vidare svensk uppgift än bara åtta Gripenplan. Detta var kärnan i den kritik som Juholt riktade mot regeringen.

Fredrik Reinfeldt:

Det har talats för mycket om bara flygplan. Vi har ett läge där vi kanske i närtid har en vapenvila och då måste vi prata mer om humanitära insatser, befrielsen av det libyska folket och att bygga upp en utveckling mot en demokrati. Det är viktigt för Håkan Juholt och Socialdemokraterna och det är också viktigt för regeringen.

Och naturligtvis har Socialdemokraterna nappat på inviten.

Urban Ahlin (S), utrikespolitiske talesman, säger att Natos nya önskemål kan komma att påverka deras vilja att kompromissa med regeringen.

Det är klart att det blir mycket enklare för oss att nå en överenskommelse nu när det är uppenbart att Nato frågar inte bara efter åtta Gripenplan, utan också efter sådant vi har pekat på, till exempel vapenembargo, marina insatser och bordning av större fartyg.

Plötsligt är regeringen och Socialdemokraterna återigen på samma linje internationellt.

Och både Moderaterna och Socialdemokraterna kan nu också kommunicera att man är statsmannamässiga när man tar ansvar för svensk utrikespolitik.

Dessutom slipper båda bli beroende av Sverigedemokraterna i en utrikespolitisk fråga. Något som bara skulle minska deras egen – och regeringens –  prestige och öka Sverigedemokraternas.

Read Full Post »

HÅKAN JUHOLT försökte på dagens presskonferens ta partiet ur dilemmat med att ha sagt nej till en förlängning av uppdraget för de åtta svenska Gripenplanen.

Efter att ha sagt nej till en fortsättning av planens Libyenuppdrag framstod Juholt som utrikespolitiskt naiv, oseriös och en gisslan till partiets vänsterflank.

Regeringen framstod å andra sidan som statsmannamässiga när man följa den svensk traditionen att ställa upp när internationella samfund kallar.

När Juholt nu presenterar flera alternativa insatser i Libyen där Sverige skulle kunna ställa upp – inklusive militära – vill man få regeringen att framstå som fantasilösa och småaktiga när man hänger upp hela sin Libyenpolitik på åtta stridsflygplan.

Vi sade ja till att upprätthålla flygförbudszonen med åtta Gripenplan i ett läge där Kadaffi bombade sitt folk. Att vi nu i detta läge fortsätter, när Kadaffis flygvapen inte fungerar, tycker vi är för lågt ställd ambition och felaktigt helt enkelt.

Möjligheterna att se in i framtiden kan inte vara så begränsade att man levererar samma lösning på uppgiften i dag som man gjorde när bombflyget på Gaddafis sida var verksamt. Vi har högre ambitioner än så till stöd för det libyska folket.

Frågan för Juholt är om detta räcker.

Kanonaden i media mot Socialdemokraterna för att ha övergett Sveriges traditionellt positiva inställning till internationella uppdrag kan ha allvarligt skadat partiets profil.

Det är uppenbart att Juholt och partiet drabbades av panik när man insåg vad man ställt till med när man sade nej till fortsatta insatser.

Nu håller man säkert tummarna för att media skall rapportera ”rätt” vinkling av partiets utspel.

Övrigt:Läs om Håhan Juholt och Socialdemokraternas Libyenpolitik i ”Därför svängde Juholt i Fokus.

Read Full Post »

IMAGE: Vad vill Socialdemokraterna? Den rivstart som alla förväntade sig från partiet när Håkan Juholt valdes till partiledare uteblev.

Inte ens när det gäller fastighetsskatten, förmögenhetskatten eller RUT-avdraget – frågor som partiet kritiserade långt innan valet – inte ens här kan man ge några tydliga svar.

Och när man väl ger besked verkar det vara illa genomtänkt.

Nu vill partiet att Sverige redan efter tre månader skall dra sig ur Libyeninsatsen. Ett beslut som knappast bygger upp den  statsmannamässiga image som partiet så väl behöver.

När man saknar besked i viktiga inrikespolitiska frågor väljer partiet istället att profilera sig på en fråga som knappast får någon mer än kärnväljare på vänsterkanten att gå igång.

Varför Socialdemokraterna väljer att återigen lägga sig i samma fåra som Vänsterpartiet och Miljöpartiet (och Sverigedemokraterna) är en gåta. Speciellt som partiets nya strategi snarare har handlat om att försöka utforma en politik bortom det rödgröna samarbetet.

Dessutom var Urban Ahlin (S), utrikespolitisk talesperson, tidigt ute och krävde åtgärder från regeringen när det gällde Libyen.

Jan Björklund (FP) slog huvudet på spiken när han sade;

Men vi ha ju precis landat på Sicilien med de här flygplanen att redan nu efter några veckor säga att vi skall åka hem är en väldigt märklig signal.

Om man gav sig in i detta och trodde att Libyen skulle vara en fredlig demokrati inom ett par veckor är man naiv. När man ger sig in i ett sådant här åtagande måste man räkna med att det kan bli långvarigt.

De var tidigt ute och hade hög svansföring och kritiserade regeringen för att inte agera, men nu när det gäller, då vågar de inte.

Read Full Post »

NÖJESINDUSTRIN: Sångerskan Beyoncé Knowles har uppträtt för diktatorn Muammar al-Khadaffis son Hannibal för ett arvode på 2 miljoner dollar.

Uppenbart har mångmiljonärskan Beyoncé lockats av pengarna (alla kan ju behöva ett par extra miljoner på bankkonto även om man redan är miljonär). 

Bloggen Lost in Showbiz The Guardian tagit sig en liten titt på Hannibals CV;

[I]f you’re having trouble keeping your Gaddafi spawn straight, you should know that Hannibal, 33, is fast cementing his place as the black sheep of an otherwise enchanting family. Sure, his elder brother Moatessem-Billah is alleged to have once attempted a coup against his own father, but Mo’s totally back inside the Bedouin tent now. In fact, he’s a national security adviser, so he’s positively pissing out of it, while Hannibal . . . well, what can you say about the boy? He’s an absolute scumbag, my darlinks – such an unusual trait in a waster fifth son of a tenuously sane dictator – and though I’m given to understand that even saying so will draw a call to the editor from the dedicated team of diplomats charged by Hannibal’s papa with dealing with the crap he leaves in his wake, I can’t think we should worry ourselves too much about such things.

Space doesn’t permit a full rundown of Hannibal’s misdemeanours, though you might recall that it was only this Christmas Day that police were called to his suite at London’s Claridge’s hotel, after sustained screams were heard coming from it. According to witnesses, they found his extremely distressed wife, Aline, blockaded into a room by his bodyguards, bleeding heavily from her face and with a clearly broken nose. She later claimed her injuries were the result of an accidental fall.

Visst är han en riktigt schysst lirare denna Hannibal från Libyen! 

Inte konstigt att Beyoncés PR gäng först försökte dölja vem som stod för notan. Men frågan är om man inte var överdrivet försiktiga. Beyoncés image har knappast tagit någon skada och hennes fans bryr sig knappast.

Varför? Därför att Libyen och dess diktator (och hans son) knappast står högt på listan över politiskt korrekta stridsfrågor som engagerar kändisarna. När nyheten briserade hade en axelryckning räckt. Tyvärr.

Read Full Post »