Politik: Att stå ut med Almedalsveckan!

VAL 2014 | Då var det dags för Almedalsveckan igen. Antagligen större och mer bevakad än någonsin. Men alla är inte lika imponerade.

Emma Fagerberg, på den nystartade pockettidskriften Horisont – Gotlands Nyhetsmagasin, har intervjuat några vars uppgift det är att bevaka Almedalen under politikerveckan.

Först Göran Eriksson, politisk analytiker på Svenska Dagbladet:

– Det är inte så att det politiska evenemanget blivit bättre eller förändrats, det är samma sak som det alltid varit. De håller ett tal och har ett seminarium. Där finns liksom ingen förklaring., den verksamheten är ganska oförändrad. En förklaring tror jag är politikens professionalisering. Förr var politik mer en verksamhet för idealister. Man tänkte inte i första hand på kommunikation och media. Med professionalisering menar man hur partierna hela tiden tänker på hur de framstår, allt de säger är processat och beslutat och utrett mellan kommunikationskonsulter. Så var det inte alls för 20 år sedan i samma utsträckning som idag. Och i den processen ingår massor av folk som är PR-människor och kommunikationsmänniskor och allt vad de kallas för. I hög grad är förklaringen till den stora tillväxten pr-branschen som drar dit sina kunder och alla intresseorganisationer och lobbyister runt omkring. Skulle man skala bort dem skulle det vara som 1998 igen. I min verksamhet är det bara det som intresserar mig, säger Göran Eriksson.

En som är ännu mindre imponerad är Lena Mellin på Aftonbladet.

– Partiledarna åker dit när det är deras dag att hålla tal och åker därifrån morgonen efter talen. De går på väl utvalda grejer och håller sitt tal. Jag tror inte att veckan har någon politisk betydelse, säger hon.

– Jag tycker inte om den. Det är på låtsas alltihop. De åker till Almedalen, hittar på ett utspel de inte skulle ha hittat på annars och sedan faller det i glömska. Jag har en direkt negativ inställning, den stör min sommar och ingenting händer.

Vad hoppas du ska hända i år?

– Jag hoppas på ingenting. Jag står bara ut.

Tidskriftsomslag: Horisont – Gotlands Nyhetsmagasin nr 4, 2014.

Read Full Post »

Kampanj: Nu börjar Mosa-Mona del II!

IMAGE: Mona Sahlin (S) var snabbt ute och kritiserade Sofia Arkelsten (M) när hon anklagades för att ha låtit sig bjudas på resor från bl.a. Shell. Nu har tydligen Mona Sahlin själv låtit sig bjudas på tennisbiljetter för 9000 kronor.

Det är säkert detta som brukar kallas gudomlig rättvisa. Samma dubbelmoral visade Gustav Fridolin (MP) exempel på.

Mona Sahlin borde ha varit försiktigare med att kritisera andra för hur man handskas med pengar. Tobleroneaffären definierade Sahlin under många år. Och affären dök naturligtvis upp även i årets valrörelse.

Mer oroande för Sahlin är naturligtvis att hennes motståndare har fått vatten på sin kvarn. Spekulationerna och kraven på hennes avgång har nu återigen tagit fart.

Men när det gäller mutor generellt är det två inställningar som verkar löpa parallellt i debatten.

Det ena är de otydliga reglerna. ”Det går inte att hålla på och peka finger åt varandra när det inte finns något regelsystem”, säger PR-experten Paul Ronge i Metro.

Och Lena Mellin, politisk kommentator i Aftonbladet, säger i samma tidning att det inte behövs några regler – det borde vara tillräckligt med lite eftertanke.

”Det är klart att Mona Sahlin inte borde ta emot en sådan present”. ”Oavsett vad juridiken säger är det politiskt olämpligt”, säger Melin.

Det är lätt att hålla med. Men utan tydliga regler kommer politiker att fortsätta att navigera i en gråzon.

Frågan är bara om politikerna vill ha tydligare regler. Och om det kommer nya tydliga regler kommer dessa sannolikt att bli ganska liberalt tilltagna.

Det blir antagligen som när politiker sätter sina egna löner. Tron att någon ger sig själv en låg lön om man själv har möjlighet att besluta om dessa är knappast realistiskt.

Read Full Post »

Mediekritik: Expert sågar Aftonbladet i Littorinaffären!

PRESSETIK: Aftonbladet har hamnat i rampljuset på grund av sin hantering av Littorinaffären. Tidningen har avslöjats med att ha struntat i en inkommen dementi om sexköp från Littorin via sin pressekreterare.

Bland annat Lena Mellin – tillförordnade ansvariga utgivare och politiska kommentator på Aftonbladet – har hävdat att man aldrig skulle ha publicerat historien om man fått en sådan dementi.

Nu framför även Annika Lagerqvist Veloz Roca, docent i offentlig rätt på Stockholms universitet, kritik när det gäller bevisbördan mot Littorin.

Aftonbladet har bara redovisat två skäl till att de anser att Littorins sexköp är trovärdig. Den prostituerade kvinnan har ett telefonnummer i sitt kundregister på datorn som hon säger tillhört Littorin. Dessutom pekar kvinna också ut honom och säger att Littorin köpte sex av henne.

Det är svaga bevis enligt Annika Lagerqvist Veloz Roca.

Det är lätt att få tag i andras telefonnummer. Det tycker jag har litet bevisvärde. Det att man tycker att man känner igen någon tycker jag också är väldigt svagt.

Hur mycket skall då en offentlig person som Littorin tåla?

Rätt mycket. Men jag tycker att den här publiceringen var ovanligt snaskig. Det är på gränsen.

Men även om publiceringen med påståendet om sexköp är falska, kan Aftonbladet ändå gå fri. Offentliga personer måste finna sig i grova anklagelser.

Man får säga saker som är osanna när det gäller offentliga personer, om det är försvarligt. Om Aftonbladet har gjort vad de har kunnat för att kolla upp att det stämmer, kan det räcka även om påståendet visar sig vara osant.

Må så vara. Men juridik är inte det samma som att något också är moraliskt riktigt. Och det är inte detsamma som god pressetik.

Det börjar alltmer luta åt att Aftonbladet föredrog att publicera en saftig historia snarare än att låta försiktighetsprincipen råda.

Read Full Post »

Mediekritik: Aftonbladet ljög om Sven Otto Littorin!

DEMENTI: Littorinaffären har gått in i en ny fas. Expressen anser sig ha bevis för att Sven Otto Littorins dementi om sexköp kom innan Aftonbladet publicerade uppgifterna.

Detta innebär att Aftonbladet ljög om hela förloppet. 

Redan dagen före avgången dementerar Littorins pressekreterare uppgifterna om sexköp. Aftonbladet struntade i detta och bestämde sig för att gå vidare med publicering.

Aftonbladet har gång på gång hävdat att man inte hade publicerat påståendet om ett sexköp 2006 om ministern bara hade dementerat det. Aftonbladet har också, i tidningen och i olika debatter om sin publicering, sagt att Littorin hade flera dagar på sig att dementera men inte gjorde det.

Men tydligen framförde Littorin just en sådan dementi direkt efter att ha konfronterats av tidningens reporter. Och han gjorde det direkt – via sin pressekreterare – till tidningens nyhetschef.

Den dementin kommenterade tillförordnade ansvariga utgivare och politiska kommentator, Lena Mellin på Aftonbladet, så här: ”Det känner jag inte till.”

Fokus är nu på Aftonbladet och deras bristande pressetiska hållning. Tydligen har tidningen prioriterat att publicera en saftig historia snarare än att följa sina egna etiska pressregler.

En annan förklaring är att Aftonbladet – mitt under politikerveckan i Almedalen och när valrörelsen börjar dra igång – har valt att agera politisk torped åt De Rödgröna.

Det är inte första gången Aftonbladet ägnar sig åt kampanjjournalistik med politiska vinklingar. Den som exempelvis har följt tidningens rapportering kring antisemitism och deras politiska vinklingar kring Israel och Mellanösternkonflikten vet att objektivitet inte är tidningens starkaste sida.

Här är ett utdrag från ordväxlingen där Aftonbladet får reda på att Littorin förnekar alla anklagelser om sexköp. Dementin är markerad med fetstil.

Agnes Palinski: Hej, Agnes Palinski, pressekreterare hos arbetsmarknadsministern. Är det du som är nyhetschefen?

Nyhetschefen på Aftonbladet: Ja, jag är nyhetschef, en av dem.

AP: Jo, det hände oss en märklig sak här. NN (reporterns namn) hos er, kriminalreporter, vi landade på Visby flygplats och han konfronterade oss med en mängd frågor. Och vi vill gärna ha bevis för de här påståendena han kommer med då. Och jag ringer NN och han har ju stängt av mobiltelefonen. Så jag vet inte hur vi ska göra.

NC: Det har han absolut inte gjort och han vill absolut träffa er. Men jag pratade med honom efteråt och han har beskrivit det som att ni inte ville svara på några frågor. Och att han försökte prata om de bevis som finns.

AP: Mm. Men jag vill komma i kontakt med honom och så vill jag fråga, jag vill veta exakta detaljer om det här. För ministern säger att han aldrig någonsin har betalat sex. För att vi ska kunna bemöta det här så vill vi höra exakta detaljer på vilka bevis ni har så vi kan bemöta detta.

NC: Självklart så vill vi ju prata med er. Det var ju det NN försökte.

AP: Absolut. Men vi var ju inte riktigt beredda på det här och det är ju stora anklagelser ni kommer med.

NC: Jag vet att NN har gjort vad han har kunnat för att kunna få till ett möte i enskildhet. Därför att det hade varit det bästa. […]

Han svarar givetvis i telefon. Om det var så att av någon anledning, så har inte de samtalen gått fram. […]

NC: Det är uppgifter som vi ville konfrontera honom med, som vi ville ge honom en chans att bemöta. Jag har fått det beskrivet av NN som att det fanns ingen som helst vilja och ville inte ens dementera, utan sa jag kommenterar inte sådana saker. Men om ni vill kommentera det nu så är ni välkomna att göra det.

AP: Jag vill veta exakta detaljer för att vi ska kunna bemöta kritiken. Ministern säger att han aldrig någonsin har betalat för sex. Det är ju det som gäller. Nu vill jag veta detaljer för att vi ska kunna bemöta det här. Det är ju väldigt kraftiga anklagelser. […]

Read Full Post »

Mediekritik: Aftonbladets bristande etik i Littorinaffären!

PRESSETIK: Media är inte alltid lika konsekventa som man vill få alla att tro. Logiskt tänkande i media är inte alltid vad man tror.

Med anledning av Sven Otto Littorins avgång och avslöjandet kring sexköpsanklagelsen mot honom chattade Lena Mellin, politisk kommentator på Aftonbladet, med läsarna.

Kommentar från Claes Nilsson: Finns det, enligt din mening, en liten liten chans att han faktiskt inte köpt sex av henne och att därmed ”Anna” hittat på historien?

Lena Mellin: Anna har inte hittat på historien. Vi litar givetvis helt och fullt på henne, annars hade vi inte publicerat. Men utrymme för missförstånd finns alltid i mänsklig samvaro.

Kommentar från Håkan: Lena.. Om Littorin hade dementerat uppgifterna hade ni ändå skrivit om detta ändå?

Lena Mellin: Nej.

Detta skall tydligen tolkas så här:

Vi är helt säkra på att Anna inte ljuger när hon säger att Littorin köpte sex av henne. Men om Littorin hade förnekat att han hade köpt sex av Anna skulle vi inte ha litat på Anna längre.

Antingen tror man på Anna eller så tror man på Littorin (om han nu hade valt att dementera). Båda kunde då inte ha haft rätt. Åtminstone inte samtidigt.

Men eftersom Littorin vägrade kommentera anklagelserna så litade Aftonbladet på Anna.

Det betyder att om Aftonbladet bara har en sida av en story kan man publicera. Har man två motstridiga versioner kan man inte publicera.

Tydligen litade Aftonbladet inte helt på sin egen research även om man påstår motsatsen.

Read Full Post »

Krishantering: Littorinaffären blir en långkörare?

INFORMATION: Vad som först verkade vara en effektiv krishantering efter Sven Otto Littorins snabba avgång ser idag snarare ut att kunna bli en långkörare i media.  

Idag avslöjas nämligen att statsminister Fredrik Reinfeldt redan under tisdagen fick reda på att det handlade om en anklagelse om sexköp. Varför försökte detta döljas?

Nu påstår Reinfeldt dessutom att Littorin till honom har dementerat uppgifterna om sexköp. Detta gör att media har fått en ny vinkling att rapportera utifrån. Och så länge som Littorin själv inte uttalar sig är det svårt att se att affären bara skulle försvinna.

Lena Mellin, politisk kommentator på Aftonbladet, erkänner i en läsarchatt att Aftonbladet bidrog till att rykten och spekulationer tog fart eftersom man inte med en gång skrev om vad anklagelsen mot Littorin handlade om.

Lena Mellin: Om det inte kommer nya avslöjanden tror jag inte att det här kommer att påverka valrörelsen. Vi går mot fyra veckors semester och därefter är det antagligen helt andra frågor som står i fokus.

Kommentar från Claes Nilsson: Finns det, enligt din mening, en liten liten chans att han faktiskt inte köpt sex av henne och att därmed ”Anna” hittat på historien?

Lena Mellin: Anna har inte hittat på historien. Vi litar givetvis helt och fullt på henne, annars hade vi inte publicerat. Men utrymme för missförstånd finns alltid i mänsklig samvaro.

Kommentar från Annica: ska ni följa upp det?

Lena Mellin: Ja, givetvis. Hur vet jag inte riktigt än.

Kommentar från Håkan: Lena.. Om Littorin hade dementerat uppgifterna hade ni ändå skrivit om detta ändå?

Lena Mellin: Nej.

Kommentar från Mehmet: Hur länge har ni haft dessa uppgifter i er ägo?

Lena Mellin: Som det står i dagens artikel, Anna kontaktade oss för ett par veckor sedan. Därefter har vi kontrollerat dem så långt det är möjligt. I tisdags var det dags att ställa frågan till Littorin.

Kommentar från Patrick: Vem anser du skapat underlag för de ”vilda” rykten som uppstår?

Lena Mellin: Det är givetvis Aftonbladets artikel i onsdags där vi säger A men inte B.

Lena Mellin förklarade i en artikel anledningen till att man trots allt beslutade skriva om det eventuella sexköpet. Mellin angav fem tunga skäl:

1) Om Aftonbladet tiger bidrar man till ryktesspridningen.

2) Det finns ett allmänintresse.

3) Historieskrivningen kräver det.

4) Littorins förklaring till sin avgång var inte fullständig alternativt inte helt korrekt.

5) Den politiska dimensionen. Att köpa sex är olagligt och Moderaterna anser att man skall följa lagarna. Partiet har dessutom föreslagit en skärpt sexköpslag. 

I flera dygn har vi avstått från att berätta det. Jag har motiverat det med att Littorin inte längre är en offentlig person och att vi vill prata med honom före publicering. Littorin är fortfarande ingen offentlig person. Och vi har fortfarande inte pratat med honom.

 Ändå publicerar vi. Varför då? 

Ett viktigt skäl är att det uppstår en märklig situation när en tidning tiger. Då frodas rykten […] 

Minst lika viktigt är skälet till att en minister brådstörtat lämnar regeringen två månader före ett riksdagsval som ser ut att bli mycket jämnt. För det finns ett starkt och berättigat allmänintresse. 

Orsaken till att en minister avgår är viktig historieskrivning. 

Sven Otto Littorin motiverade sin avgång med en besvärlig vårdnadstvist som han ansåg hårdbevakats av media. 

Men det finns all anledning att tro att det inte var det enda skälet. Inte ens det huvudsakliga. […] 

Aftonbladets uppgifter hade först relevans eftersom Sven Otto Littorin var Sveriges arbetsmarknadsminister. Efter hans hastiga avgång har de fortfarande relevans som möjlig förklaring till att han lämnar sitt ämbete. 

Men det finns också en politisk dimension. I Sverige är det olagligt att köpa sex. Littorins partikamrat Beatrice Ask, liksom flera andra, har velat förstärka sexköpslagen.

När Littorin snabbt avgick efter att ha fått besvärande frågor från Aftonbladet följdes detta av en lika snabbt sammankallad presskonferens där Reinfeldt distanserade sig från Sven Otto Littorin och samtidigt utsåg Tobias Billström till tillförordnad arbetsmarknadsminister.

Snabbt och effektivt kan tyckas. Nu ser det mer ut som ännu ett exempel på misslyckad politiska kommunikation. Moderaterna är det enda partiet inom Alliansen som har en lång rad avhoppade ministrar på sin ”meritlista”.

Read Full Post »

Spin: Gudrun Schymans dåliga omdöme!

PR: Gudrun Schyman (FI) har eldat upp 100 000 kronor. Kvinnor har lägre lön än män så därför eldar vi upp mellanskillnaden i protest.

Jaha?

Att hennes argumentering inte hänger ihop rent logiskt var det många av hennes naturliga allierade som upptäckte. 

”[F]örstöra pengar för att visa att kvinnor har mindre pengar. Obegripligt”, skrev ledarskribenten Katrine Kielos på Aftonbladet.

Inte heller Petter Larsson på tidningens kultursida eller Lena Mellin, politisk kommentator, fick ihop det. Och när man inte ens kan hitta någon på Aftonbladet som köper argumenteringen har det gått bra långt.

Men det är inte första gången som Schyman har visat att hennes utspel mer handlar om att få publicitet än om att hålla fast vid sina övertygelser.

Eva Buskas skriver t.ex. på bloggen Politikerkollen:

Förra året gick Gudrun Schyman till generalangrepp mot supandet i Almedalen. I debatt efter debatt propagerade hon mot rosévinspimplandet och festandet. 

Och attacken gick hem.

För någon månad sedan deklarerade Gotlands kommun att Almedalsinvigningen skulle bli alkoholfri och portförbjöd ordet ”mingel” i programmet. Dessutom infördes striktare regler för mingelsammankomsterna med krav på gästlistor och vakter.

Men trots segern verkar Gudrun själv nu inte leva som hon lär. På Primes populära rosévinsmingel i går kväll sågs hon segla förbi hela den långa kön och nonchalant passera entrén utan att bocka av sig på listan.

Ändamålet helgar medlen. Om Gudrun Schyman får bestämma.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Världens bästa Göran Persson!

SAP: 1 maj gjorde det tydligt att Socialdemokraterna har lagt in en extra växel för att försöka mobilisera inför Europaparlamentsvalet.

Utan ett bra val i år riskerar partiet att tappa kraft inför riksdagsvalet 2010.

Men nu anser Lena Mellin på Aftonbaldet att ”någonting har hänt”;

Bakom 1 maj-talens ordridåer anas en ny beslutsamhet. Ett sammanbitet, hit men inte längre (…) Men i går, på arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj, kunde man ana konturerna av en omstart. Den otydliga oppositionspolitiken, som mer gått ut på att gnälla på regeringen än att presentera alternativ, ska vässas.

Och visst gav Mona Sahlins löfte om att pensionärerna inte skall behöva betala högre skatt än löntagare om Socialdemokraterna vinner valet en känsla av att partiet nu har hittat en riktigt vinnande fråga som man kan börja trumma in hos väljarna.

Men om man inte lyckas ge besked om hur detta skall finansieras – eller hur lång tid det skall ta innan pensionärerna kan se resultatet av löftet i sina plånböcker – kan det slå tillbaka på partiets trovärdighet.

Allianspartierna har redan lyckats ganska bra med att måla upp bilden av ett ekonomiskt oansvarigt socialdemokratiskt parti. Regeringen skulle inte ha något emot om man lyckas plantera följande tankekedja hos väljarna 2010: (Toblerone) + (Mona Sahlin) = Ekonomisk risktagande.

En som har förstått sakernas tillstånd är Göran Persson. Förre statsministern framförde sin frustration i sitt 1 maj-tal i Hälleforsnäs.

Partiet är för defensivt enligt Persson. Det behövs mer aggressivitet i partiets politiska kommunikation om man skall lyckas utmana regeringen om makten; 

Socialbidraget har börjat växa i kommunernas utgifter. Häromdagen stod den här Littorin, mannen med en köpt akademisk examen, på moderaternas kommundagar och sa att ”ni får väl höja kommunalskatten” (…) Och när socialbidragen växer beror det på att man har förstört a-kassan. Det som har tagits bort i form av statlig insats för att ge människor en trygghet, ska nu ersättas med kommunala socialbidrag. Och så ska de betala som själva har drabbats av försämringen.

Och så kommer det som får Aftonbladet – som den tabloidtidning man är – att tala om Perssons ”påhopp” på Mona Sahlin och att hon är för ”mjäkig”;

– Ska det vara så svårt att förklara det här? Nej, naturligtvis inte. Vi får skärpa oss lite och se till att vi jobbar hårdare.

Efter talet fortsatte han att kritisera den socialdemokratiska ledningen:

– Oppositionen bör skärpas och inrikta sig på hårdare attack mot regeringen. Den kommer för lindrigt undan i den här diskussionen.

Men Persson skulle inte vara Persson om han inte också lyckades framföra kritiken med inte så lite självgodhet;

– Hur man gör [för att skärpa sin kritik], det är deras sak. Men det ska inte vara så svårt tycker jag. Det räckte i alla fall med tio minuter för mig på scenen här idag för att göra högerns konstruktion tydlig.

Och visst har Göran Persson rätt.

Som betraktare kan man inte mer än förvåna sig över att Socialdemokraterna har behövt så lång tid på sig för att finna formen i opposition. Kanske var 1 maj startskottet på en mer självsäker socialdemokrati?

Read Full Post »

Strategi: LO:s försök att påverka media!

MEDIA: Den enda LO-bas som har vågat kräva Wanja Lundby-Wedins avgång är Kenneth Björkman i Skåne. Nu slutar han som LO-bas.

Själv hävdar han att anledningen till att han slutar inte beror på att han har kritiserat Lundby-Wedin. Det finns ingen anledning att betvivla detta. Men det utesluter inte heller att Björkman kritiserade Wanja Lundby-Wedin just därför att han snart skulle sluta som LO-ordförande i Skåne.

Den nya ordföranden – Jimmy Runesson – är förutsägbart mer försiktig. Kanske hjälper det att han har en bakgrund från Kommunal;

Det är lätt när något händer att känslor och tankar skenar iväg som hästar i en hage. Men när hagen tar slut måste hästarna stanna upp.

Detta är ett annat tonläge än när Björkman säger;

Alla som är läskunniga kunde se i årsredovisningen hur mycket som skulle avsättas till Elmehagen. Förstår man inte måste man fråga.

(Sen kan man naturligtvis fundera över hur en hel styrelse – i ett av Sveriges största pensionsbolag – inte klarar av att ens förstå de pensionsavtal man själva har att ta beslut om.)

Att det kan bli tufft för personer som vågar kritisera LO visar en ny skandal som har drabbat Wanja Lundby-Wedin.

Resumé har avslöjat att LO tidigare har tryckt på för att Aftonbladet skall tysta sina frispråkiga krönikörer Lena Mellin och Lotta Gröning.

Lundby-Wedin har via sin pressekreterare svarat att det inte finns någon sanning i dessa skriverier. Men förre chefredaktören på Aftonbladet Anders Gerdin bekräftar att LO försökte påverka innehållet;

Det är tydligen mycket Wanja inte känner till nu för tiden. Om hon vill kan jag friska upp hennes minne med datum när våra möten hölls. Jag informerade dessutom redaktionsledningen om påtryckningarna från Wanja och [LO:s förre avtalssekreterare] Erland Olauson.

Och medan detta avslöjas ”simmar [Aftonbladets chefredaktör] Helle Klein omkring i LO:s gräddfil” enligt grundaren av Dagens Media Rolf van den Brink.

Read Full Post »