Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lena Adelsohn Liljeroth’

KULTUR | ”Minister i motvind” har Svenska Dagbladet kallat sitt porträtt av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Svenska Dagbladet den 31 augusti 2014

Texten av Erica Treijs är en bra plats att söka svaret på frågan varför svensk kulturpolitik ofta får människor att känna frustration.

I kulturdepartementets entré lyser en konstinstallation upp den annars gråvita sörja som kallas vår. Det är ett välknådat videoverk signerat Nathalie Djurberg som ljudlöst loopar i hörnet. Besökarna borstar bort snö från kläderna och försöker rädda det som finns kvar av dagens frisyr. Ingen bryr sig om att titta på skärmen där ett mänskligt skelett tillsammans med en färggrann fågel utför ett slags mardrömslik katt- och råttalek. Hörlurarna dinglar fritt. Oanvända. Vakten är inte road, inte heller receptionisten som resolut vänder ryggen mot tv-skärmen där den nakna knöggliga människokroppen nu förs iväg av den flaxande fågeln.

– Det tog bara sju och ett halvt år att få hit ett verk, säger kulturministern sarkastiskt medan hon knaprar på ett äpple.

Varför det varit så svårt att implementera konst i departementets entré vet hon inte säkert, mer än att det handlar om det vanliga: många kockar, motstridiga viljor, regler, tycke och smak. Jag muttrar något om att hon ändå är chef och borde kunna bestämma över det första intrycket av kulturens högborg.

– Då och då lägger jag ner några konstböcker i entrén utan att fråga. Om de försvinner gör inte så mycket. Förhoppningsvis kommer de till användning ändå, säger hon.

Hur kan en kulturminister ägna sju år att försöka få ett konstverk till entrén till ett statligt departement? Är det verkligen den mest publika – och därmed prioriterade – platsen för ett sådant konstverk?

Och vilken politiker har tid med att springa omkring lägga ut böcker på samma departement?

Är inte detta snarare en perfekt bild över hur vilsen och andefattig – för att inte säga meningslös – kulturpolitik tenderar att bli i händerna på alla dessa s.k. kulturpolitiker?

Bild: En sida av Svenska Dagbladet den 31 augusti 2014.

Read Full Post »

Socker, grädde, nötter och mandelflarn.

Och så sist men inte minst en liten ros av marsipan.

Smörkräm, krikon, snabbkräm och gott gelé.

Frasses deg och en flaska saft och så en liten klick med sylt.

Övrigt: ”Tårtan” skapades av Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson. Premiär i SVT 1973. Läs om deras skrattfria humor”.

Read Full Post »

KULTUR | Händelsen med Lena Adelsohn Liljeroth och tårtan på Moderna Museet visar på skillnaden mellan kultur och kulturpolitik.

Adelsohn Liljeroth tillhör den grupp politiker – ofta liberaler – som aldrig har åsikter om enskilda kulturyttringar. Genom att åberopa yttrandefriheten slipper man ta ställning.

Inget fel i det. Men man kan då undra varför de överhuvudtaget deltar på kulturutställningar? Vad är poängen med att studera konst om man ändå aldrig vågar eller vill ha några åsikter om kvalité eller innehåll?

En cyniker skulle säga att inget gott kan komma av kulturevenemang. Förr eller senare hamnar politiker nämligen i kontroverser.

Och inte bara politiker. Kulturbråk tenderar att dyka upp från ingenstans. Tänk bara på hur många spaltmeter det har skrivits om Björn Ranelid och hans läppar!

Därför är det tur att ingen utanför kultursvängen bryr sig. Detta trots att ”skandalerna” tenderar att få överdrivet mycket utrymme i media. Antagligen för att det är här som kulturarbetarna jobbar och har sina vänner.

Kulturutövare och skribenter på landets kultursidor tenderar dessutom alltid att leva i en liten – med betoning på liten – värld för sig själva. Alltid uppfyllda av sin egen förträfflighet, alltid politiskt korrekta och alltid nära till att känna sig kränkta av minsta lilla inbillade oförrätt.

Dagens kulturliv handlar dessutom mer om PR-jippon än om kvalitet och genuint konstnärskap. Vilket tårtan på Moderna Museet är ett bevis för.

Sedan kan man fråga sig varför Afrosvenskarnas Riksförbund alltid verkar missa poängen i det man protesterar mot.

Förra året fick man förlaget Rabén & Sjögren att stoppa en planerad nyutgåva av boken Ture Sventon i Paris därför att ordet ”neger” fanns med.

Vilket naturligtvis visar hur ryggradslös man är i förlagsbranschen som har att förvalta delar av vårt kulturarv. Men också att politisk korrekthet lätt glider över i censur.    

För bara några dagar sedan handlade protesterna om Marika Carlssons föreställning ”En negers uppväxt”. Carlsson ser inte direkt ut som en typisk svensk vilket borde ha fått afrosvenskarna att misstänka att föreställning inte var rasistisk. Men icke.

Och nu kravet på kulturminister Adelsohn Liljeroths avgång.  

”Med tanke på det fattiga utbud som finns i Sverige av konstnärer som skulle kunna definiera sig som afrosvenskar, så hade man ju hoppats att Afrosvenskarnas riksförbund var litet mer insatta i den konst som jag håller på med”, säger konstnären Makode Linde.

Nästa gång kanske Afrosvenskarna kunde börja med att ta reda på fakta innan man börjar överösa redaktionerna med sina pressmeddelanden.

Bild: Urklipp från Dagens Nyheter den 19 april 2012.

Read Full Post »