Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ledarskap’

LEDARSKAP | Alla partier vill uppfattas som öppna och tillgängliga. Inte konstigt att ”lyssnande” har blivit vår tids politiska mantra.

Fredrik Reinfeldt reser ständigt land och rike runt för att lyssna in medborgarnas åsikter. Och Miljöpartiet har dragit igång en kampanj för att 250000 svenskar skall kunna påverka partiet. Detta är bara två exempel från senare tid.

Nu hänger även Annie Lööf på trenden i Passion for Business. I en stor intervju poängterar hon just lyssnandet när hon skall beskriva sitt politiska ledarskap.

– I mitt uppdrag vill jag ha ett lyssnande förhållningssätt, det är ett modernt ledarskap. Jag har en tydlig agenda, men är också ödmjuk till att förändra den genom att lyssna på väljare, på näringslivet. De som arbetar närmast mig har inget egenintresse, deras uppdrag är att få fram Centerpartiets, Regeringens eller Annie Lööfs åsikter. Så det är viktigt att behålla det personliga. Det är därför jag fortsätter att blogga, finns på facebook och twitter som mig själv. Jag vill fortsätta att vara synlig och tillgänglig och då måste jag organisera arbetet. Jag har inbokade tider för att hinna blogga.

[…]

Vad händer om medlemmarna ute i landet vill något annat med Centerpartiet än vad du vill?

– Jag är ju en lyssnande partiledare och har rest runt under tiden som riksdagsledamot och har fångat ett starkt stöd. Jag har också ett stort förändringsmandat i ryggen från partistämman. Men det som är viktigt är att en partiledare aldrig kan gå i otakt med sina uppdragsgivare, även om jag nu fått fria tyglar. Det är ingen One Women Show, det är något som hela organisationen, hela Centerpartiet, måste vara med på.

– När Socialdemokraterna föll för andra gången talades det mycket om att de inte lyssnade på vad folket ville. Men jag tycker att ett parti också ska fånga folket, leda folket. Inte bara lyssna. Då blir det väl bara populism.

Är det en svår balans?

– Vi ska inte bara sticka upp fingret i luften och fundera ut vad vi ska tycka idag. Vi ska ha en tydlig ideologi för entreprenörskap, för människors skaparkraft och valfrihet, för tillväxt i hela landet, miljö och hållbarhet. Jätteviktiga parametrar, men man kan samtidigt inte stänga in sig i ett rum och tro att man där ska utmejsla alla politiska strategier. Jag måste ha en tydlig kompass inombords, samtidigt som jag lyssnar in världen. Det är en viktig framgångsfaktor.

Det låter nästan för bra för att vara sant!

Själv anser hon sig vara både ”modern”, ”lyssnande” och ”ödmjuk”. Hon har dessutom en ”tydlig agenda”. Det senare är kanske lite av överraskande. Men hon kan ju inte gärna säga motsatsen.

Men varför tvivla? Om hon nu har alla dessa positiva egenskaper finns det ju ingen anledning att misstro henne!

Att hennes medarbetare dessutom är helt utan ”egenintresse” borde då kännas exstra tryggt för centerpartisterna.

Rimligtvis måste det betyda att ingen har gett sig in i politiken p.g.a. personliga maktambitioner. Inte heller att de drivs av något så vulgärt som en vilja att göra politisk karriär. Alla vill tydligen bara göra största möjliga nytta för treenigheten Centerpartiets, Alliansen och Annie Lööf.

Det hela låter helt fantastiskt även om det klingar mer osannolikt för alla som sett ett parti inifrån.

Men det är naturligtvis lätt att raljera. Det är trots allt politikerns roll att upprepa banaliteter in absurdum.

Annie Lööf trycker trots allt på de rätta knapparna. Hon säger det hon måste säga. Och hon säger det bra.

Men om ett ”lyssnande förhållningssätt” och ett ”modernt ledarskap” också kan generera valframgångar återstår att se.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är Passion for Business nr 8, 2011. Intervjun finns bara i papperstidningen.

Read Full Post »

FÖRVIRRINGEN kring Socialdemokraternas budgetförslag har återigen satt fokus på Håkan Juholts ledarskap.

”När den socialdemokratiska riksdagsgruppen i tisdags fick se Håkan Juholts och ekonomiska talespersonen Tommy Waidelichs förslag till budget blev protesterna starka”, skrev Sveriges Radio.

Partiet har länge krävt höjd a-kassa, men det fanns inte med i det nya förslaget. Och den nya ledningen ville inte heller sänka avgifterna till a-kassa lika mycket som tidigare.

Ledningen föreslog dessutom bara 100 miljoner kronor mer till förbättringar i sjukförsäkringen jämfört med regeringen, och en mindre sänkning av skatten för pensionärer. Sammantaget blev det för mycket för flera av riksdagsgruppens medlemmar som protesterade mot förslagen. Uppgifterna kommer från början från SVT:s Rapport men har bekräftats för Ekot.

Det blev inte bättre när Juholt sedan skulle förklara sig i en intervju i Aftonbladet. Han ger där, uppenbart omedvetet, en bild av förvirring, gränsande till kaos.

Men det låter som allvarlig kritik från en gruppledare att säga att vi har en budget som inte håller måttet?

– Hon hade helt rätt. Den var inte färdig. Exempelvis hela försvarspolitiken var inte med. Stora delar av sjukvårdspolitiken var inte med.

[…]

– Jag inledde med att säga ”flera avsnitt saknas. Prata. Vad är viktigast?”. Vi har inte gjort så tidigare, och jag tycker i grund och botten att det är positivt. Det blev bra politiska diskussioner. 

Men det här, att [gruppledare] Carina Moberg säger att budgeten bör skrivas om?

– Det var också att vi inte hade någon kapitelindelning. Vi hade huller om buller och så vidare. Strukturen var inte bra, det var oöverskådligt. Vi låg en hel vecka före. Det är i dag dokumentet ska ut, men jag ville ha ut det tidigare. 

[…]

– Jag har ända sedan jag blev vald för sju månader sedan sagt att i Sverige ska sjuka och arbetslösa inte tvingas in i fattigdom. Att någon då trodde att jag inte skulle försöka reparera A-kassa och sjukförsäkring, det är helt obegripligt. 

Så det stämde inte, det som läckte ut?

– Nej, nej. Det var inte ens skrivet.

[…]

Det är inte så att ni har backat på några förslag?

– Vi hade inga förslag. Det här är förslagen. Vi Hade inga förslag på det sättet. Gruppstyrelsen hade inte behandlat det. Däremot kastade vi ut ett antal olika frågeställningar som inte var beredda. 

Men fick ni backa på grundmaterialet som ni kastade ut?

– Nej. Det kan man inte säga heller. Det var inte ett beslutsmaterial på något sätt […] 

När det gäller A-kassan då?

– Ja, där fanns inget förslag.

Det fanns inget förslag, utan det tog riksdagsgruppen fram tillsammans?

– Ja, det tar man fram med sin gruppordförande och arbetar fram det ihop. 

Och socialförsäkringarna?

– Det är samma där. Det har jag hela tiden sagt. Vi ska reparera sjukförsäkringarna och A-kassan.

[…] 

Du ser inte det här som negativ publicitet?

– Nej jag ser det som rakt igenom positivt. Faktiskt. För det talar om att det här är partiet man bryr sig mest om.

Juholt försöker få det att låta som om det bara har handlat om att han har velat ha en öppen diskussion där alla skall få lov att vara med.

Det hela låter gulligt och rart om det hade varit i en frimärksklubb. I ett stort parti som Socialdemokraterna är det knappast det mest effektiva sättet att jobba på.

Dessutom finns det ingenting som säger att öppna och inkluderande diskussioner behöver vara fullständigt ostrukturerade.

Read Full Post »

MITT ROMNEY gjorde det starkaste intrycket under gårdagens debatt mellan de republikanska presidentkandaterna.

Han var lugn och statsmannamässig även när han kritiserades. Han gav sig aldrig in i någon pajkastning med övriga kandidater.

Hans problem var möjligtvis att han saknade glöd. Kommer tittarna att minnas hans insats?

Den utrikespolitiskt intressantaste debatten var mellan Rick Santorum och Ron Paul om Iran och vad USA skall göra för att hindra att landet skaffar kärnvapen.

Det var också Rick Santorum som var den stora överraskningen på det utrikespolitiska området. Men hans problem var att han kom igång sent.

När det gällde frågor kring skuldtaket, ekonomin och jobbskapande åtgärder var kandidaternas svar väldigt lika varandra. Väljarna kommer inte utifrån deras svar på dessa frågor kunna avgöra vem som passar bäst i Vita huset.

När det gäller spännande ordväxlingar så var den giftigaste mellan Michele Bachmann och Tim Pawlenty angående vem som har bäst erfarenheter av ledarskap.

En debatt som aldrig uppmärksammas i den svenska rapporteringen från USA är den ideologiska frågan om var ansvaret för den federala staten upphör och var delstaternas tar vid.

Och med tanke på att kandidaterna var så lika varandra när det gällde ekonomin kan svaren här kanske avgöra hur tittarna ställer sig till kandidaterna generellt.

Men det mest troliga är dock att väljarna avvaktar innan man bestämmer sig.

Det är ännu långt kvar till och kandidaterna har mycket kampanjande kvar innan väljarna börjar intressera sig för valet 2012.

Dessutom kommer utgallringen av kandidaterna att förändra det republikanska startfältet. Fler kandidater kommer att ge sig in i leken och andra kommer att falla ifrån.

Övrigt: Deltagare var Michele Bachmann, Ron Paul, Mitt Romney, Herman Cain, Rick Santorum, Tim Pawlenty, Jon Huntsman och Newt Gingrich.

Se hela debatten från Fox NewsYouTube. Se några intressanta glimtar på The Daily Beast och The Huffington Post.

Read Full Post »

DAVID CAMERON visade idag prov på kraftfullt ledarskap i samband med de pågående upploppen i Storbritannien.

Premiärministern var tydlig och bestämd när han idag mötte pressen utanför 10 Downing Street.

Budskapet var att lagar skall upprätthållas, laglydiga skall skyddas och de kriminella straffas. Och berörda områden skall få hjälp till återuppbyggnad. Han passade också på att backa upp de poliser och brandmän som arbetar i det pågående kaoset.

Enkelt, tydligt och utan utrymme för misstolkningar. Budskapet var helt enkelt briljant i sin enkelhet.

Precis så skall en ledare kommunicera och agera i en krissituation. Cameron uttryckte bland annat följande:

[P]eople should be in no doubt that we will do everything necessary to restore order to Britain’s streets and to make them safe for the law abiding.

Let me first of all completely condemn the scenes that we have seen on our television screens and people have witnessed in their communities. These are sickening scenes, scenes of people looting, vandalising, thieving, robbing. Scenes of people attacking police officers and even attacking fire crews as they try to put out fires.

This is criminality pure and simple and it has to be confronted and defeated.

[…]

People should be on no doubt that we are on the side of the law abiding. Law abiding people who are appalled by what has happened in their own ommunities. As ever police officers have shown incredible bravery on our streets in confronting these thugs […]

And I have this very clear message to those people who are responsible for this wrongdoing and criminality. You will feel the full force of the law and if you are old enough to commit these crimes you are old enough to face the punishments and to these people I would say this, you are not only wrecking the lives of others, you are not only wrecking your own communities, you are potentially wrecking your own life too.

Läs mer: Premiärminister David Camerons uttalande i sin helhet finns på partiets hemsida.

Read Full Post »

EN TYPISK representant för nya Moderaterna. Det är den bild man får av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström.

I en intervju om arbetsmiljö och ledarskap i Chefstidningen framstår hon som en empatisk minister. Men hon framstår också som en minister utan några lösningar på arbetsmiljöproblemen.

Det är ett klassiskt knep. Erkänn problemen och tala om hur svårlöst det hela är. Det ger bilden av en sympatisk och reflekterande minister som brottas med problemen. Det ger också bra manöverutrymme i intervjusituationer.

Så här kan det låta när Eva Brandsma intervjuar:

Ökad psykisk ohälsa bland unga ser man en tendens över hela Europa att den ökar – de finns en stor grupp med unga som inte klarar av kraven som ställs i dagens arbetsliv.

Vad ska man göra åt det?

– Jag vet inte det. Det vi ser är ju att arbetslivet har blivit så slimmat, vi har färre jobb för de personer som har en del arbetssvårigheter. De jobben finns inte kvar, för de jobben har vi rationaliserat bort. Eller exporterat bort.

Och så låter det genom hela intervjun. Många problem lyfts fram av både intervjuare och intervjuad. Men några tydliga svar får man inte.

Engström verkar inte ens tro att hon som ansvarig minister och politiker kan göra något åt problemen. Det är andra som måste fixa det.

Du har talat om arbetsgivares ansvar. Vilket ansvar har de för de personer som inte är högpresterande?

– Jag har sagt flera gånger att det ansvaret måste öka.  Jag har under det senaste halvåret som arbetsmarknadsminister besökt arbetsgivare som gör mer än andra. Och de är för få. Jag har inte ens kunnat fylla min kalander med besök som jag hade velat göra. 

 Krävs det inte ett politiskt beslut, påtrykningar från regeringen att få arbetsgivare att ta ett större ansvar?

– Jag tror inte att man kan tvinga fram människor att bli goda. Man kan inte lagstifta fram det. Men man kan ta fram goda exempel.

”Ta fram goda exempel”. Det är det typiska politikersvaret när man inte vet – eller vill – göra något.

Read Full Post »

LEDARSKAP: Lars Ohly (V) har bara förlustval bakom sig. Ett parti med självinsikt borde byta ut en sådan partiledare.

”Minst hälften av riksdagsgruppens 18 ledamöter vill ha en ny partiledare, några är tveksamma, bara ett par ledamöter stöttade honom””, enligt en undersökning genomförd av SVT:s Aktuellt

Att striden om partiledarskapet kan bli riktigt uppslitande är något America Vera-Zavala kan vittna om:

Just nu pågår en smutsig kampanj mot Lars Ohly för att pressa honom att sluta. Samtidigt pågår en annan smutsig kampanj mot Jonas Sjöstedt om att han är psykopat för att se till att han aldrig blir vald. Smutsiga kampanjer verkar inte bara vara en olycklig del av politiken, det verkar vara politik.

Aron Etzler, chefredaktör på Flamman (”oberoende socialistisk nyhetstidning”) har skrivit en intressant ledare om Ohly och situationen inom partiet:

Han har lett ett parti mot krympande röstandel i ett läge där socialdemokratin imploderat opinionsmässigt. Han är den partiledare som har sämst förtroendesiffror och som motståndare och häcklare reserverar sina mest förödande omdömen för. För utomstående verkar det idag närmast obegripligt att inte byta ut Lars Ohly. […] 

Under åren har satsningar på feminism, ekonomiskt politik, gräsrotsaktivism, antirasism högtidligt utlovats, nödtorftigt påbörjats och sedan passerats av nya idéer. [I]dag är det mycket svårt att förknippa någon profilfråga med Ohly. Av den gräsrotsorganisatoriska storsatsning under kongressparollen ”Förändring” 2008 är det svårt att se några större konsekvenser. 

De flesta är därför ense om att Vänsterpartiet år 2011 saknar det som krävs för att utgöra effektiv opposition – starkt utomparlamentariskt arbete, enveten opinionsbildning, förmåga att skapa debatt och väcka sympati.

[…]

Partiets vänsterflank valde honom, väl medveten om att han egentligen stod i mitten, men med förhoppningen att kunna pressa honom vänsterut. Att Ohly sedan blev den drivande kraften för det rödgröna samarbetet är närmast oförlåtligt för många av dem som organiserade hans tillträde. Den stora paradoxen är att många som stödjer Ohly idag samtidigt är de mest besvikna över det som han själv uppfattar som sin viktigaste insats – att gå in i det rödgröna samarbetet.

Det var genom att både hålla en tydlig vänsterretorik och anamma nya idéer som Lars Ohly vann sitt en gång kompakta stöd inne i Vänsterpartiet. Det är genom att inte mena allvar med dem han har förlorat det. Kvar finns förmågan att hålla ihop partiet.

[…]

Samma kritik som finns mot honom internt – att han inte menar allvar med vad han lovat – gäller hans sätt att fungera som opinionsbildare. Den låga trovärdigheten kommer av att Ohly lovar benhård opposition, men sedan inte fyller rollen. Stora ord om hur fruktansvärd borgerlig politik är imponerar inte när man samtidigt inte lyckas vare sig att punktera Reinfeldt med sina ord eller visa handfasta alternativ.

Många av dem som anser att Ohly skall sitta kvar för att han är ”bättre än alla andra alternativ” missar att allt talar för att Ohly i allmänhetens ögon är förbrukad. Jag själv kan inte se hur han skulle kunna vända sin trend. I det läget är både Josefin Brink, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde bättre kandidater. 

Read Full Post »

LEDARSTRID: ”Jag vill stötta Göran Hägglund”, säger Mats Odell (KD) med anledning av att han har föreslagits som partiledare av bl.a. det starka Uppsaladistriktet.

Men Odell utesluter inte att han kommer att kandidera till partiledarposten i Kristdemokraterna om partiet kallar.

Reporter: Men är det bästa sättet att stötta Göran Hägglund på att inte utesluta att man själv kan tänka sig ta över hans jobb?

Mats Odell: Det kan jag inte svara på.

På politikerspråk betyder det att Odell kommer att kandidera om han får tillräckligt stort stöd för att kunna vinna. Får han inte tillräckligt stöd kandiderar han inte.

Brasklappen om att han inte kommer att kandidera om det skulle skapa splittring är naturligtvis bara ett sätt för Odell att kunna säga nej om stödet inte är tillräckligt starkt.

Att kandidera är per definition att ”skapa splittring” eftersom kandidat står mot kandidat. Enda sättet att inte bidra till splittring är om Odell inte kandiderar eller om en kandidat har så lite stöd att han blir utklassad i en omröstning.

(Ett alternativt scenario är att Göran Hägglund lämnar walkover om han känner att han börjar förlora stöd.)

Vad vi nu ser är ett chicken race mellan Göran Hägglund och Mats Odell. Hägglund har sagt att han är revanschsugen och Odell att han kan tänka sig kandidera.

Den som blinkar först har förlorat. Game on!

Read Full Post »

KRIS: Mona Sahlins krishantering misslyckades. Att Sahlin avgår är logiskt p.g.a. valmisslyckandet men också för den otydliga politiken under hennes ledarskap.

Lägger man sedan till den ryggsäck av personliga skandaler som Sahlin tog med sig till partiledarskapet är det inte konstigt att partiet nu tar chansen till en omstart.

Problemet är att det inte finns alltför många med kapacitet att leda partiet. Två av de säkraste korten – Sven-Erik Österberg och Thomas Östros – tillhör Sahlins innersta krets och kan få det svårt att bygga upp ett förtroende.

Nu väntar åtminstone ett år av förvirring och kampanjer bland personer som önskar positionera sig själva eller sina favoriter inför det stundade partiledarvalet.

Sahlins misslyckande illustrerades tydligast av en undersökning som LO genomförde bland 2000 av sina medlemmar.

Sex av tio LO-medlemmar visste inte vilken politik Socialdemokraterna gick till val på. Medan fler av de tillfrågade förstod vad Moderaterna gick till val på.

Och enligt Socialdemokraterna var det endast 22 procent av dem som har ett jobb som lade sin röst på partiet. 32 procent i den gruppen valde Moderaterna.

Eller som Mona Sahlin själv uttryckte det: ”Vi är arbetarrörelsen som ratades av dem som har ett jobb”.

Read Full Post »

LEDARSKAP: Redan i morgon skall Socialdemokraterna hålla ännu ett krismöte. 

Först skall man fastställa en krisplan och sedan skall distriktsordförandena ta ställning till den. 

Det hela är, enligt Rapport, sammankallat med kort varsel. ”Det visar på den extremt allvarliga situation som partiet befinner sig i”, enligt en partikälla

Men frågan är varför denna panikartade hantering? 

Valet är över och ingenting behöver fixas nu med en gång. Det hade varit bättre att saker och ting görs rätt snarare än snabbt. Risken är att man nu slarvar fram en krisplan bara för att tillfredställa kritikerna.

Eller handlar det om något annat? Kanske är förklaringen snarare de interna personstriderna. Man försöka nu förekomma vidare personattacker genom att agera snabbt. 

Frågan är bara vem det är som driver på? Tydligen har Mona Sahlin själv kallat till mötet. Så Sahlin försöker uppenbart agera snabbt för kunna undanröja hotet från motståndarna.

Är detta början på en socialdemokratisk motorsågsmassaker?

Read Full Post »

LEDARSKAP: Kampen om vem som skall bli Labours nästa partiledare är i full gång.

Men Peter Mandelsons politiska memoarer The Third Man fortsätter att ställa till det för Labour.

Patrick Wintour som är ”political editor” i The Guardian skriver i The Spectator:

”Most vendettas, at least in Sicilian legend, are accompanied by omertà, a belief that it is shameful to betray your worst enemies even if it would benefit your cause. New Labour has long felt at ease with the vendetta, but has struggled with the concept of omertà. The Mandelson memoirs, the Blair memoirs, the [Alastair] Campbell diaries, the [Robin] Cook diaries, the [David] Blunkett diaries, the Deborah Mattinson assessment, the [Andrew] Rawnsley confessionals, the New Labour literature and score-settling would make even the most capacious Kindle fuse at their sheer volume. […]

The book is published at a critical time for Labour, when the party is in the middle of a leadership contest that appears to be going nowhere. For years, Labour figures have been calling for a healthy discussion about the party’s values, policy, organisation and direction. […]

Many inside Labour have been dismayed at the quality of the leadership debate. As one party adviser put it to me: ‘We have waited all these years, and it has turned into a contest to see who can get onto Twitter first to denounce the government. They don’t sit there thinking, they sit there texting.’ The rest of the time, the candidates haul themselves around the country in a hustings format designed to minimise clarity and maximise entertainment. Like some repertory theatre company locked in a bad production, they can recite each other’s indifferent lines in their sleep, acutely aware they are not heading for the West End.”

Och Trevor Kavanagh, kolumnist i The Sun fyller på i The Spectator.

So why didn’t the Labour party take the course pursued with devastating efficiency last month by the Australian Labor party and put their leader out of his misery? Why did it not save the country from Brown? Mandelson’s memoirs make clear that the country was the last thing on ministers’ minds. Their mission was all about self-preservation, keeping Labour in power, stopping the Tories at any cost — even the cost of economic stability. Mandelson even quotes Blair to this effect. ‘It’s not about loyalty to one man. It’s about loyalty to the party. It’s about saving the party.’ No mention of the national interest here.

David Miliband, described correctly by Blair as ‘not perfect’, denies it was lack of courage that stopped him challenging Brown two years ago. He tells Mandelson he held back because a change of leadership would have forced Labour into an early election. Consider the rationale. Having chucked out one Prime Minister, the last thing Labour’s high command wanted was for voters to have a say on his unelected successor. […]

Today, with a real leadership campaign to fight, Mr Miliband confesses: ‘We talked about “we” but it meant us, not them.” He was not alone. Time after time, Mandy makes clear he and the rest of the anti-Brown faction were interested solely in their political futures, not the fate of Britain. This government was cursed with the certainty of entitlement.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »