Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ledarkris’

LEDARKRIS | Inte alltför överraskande vann Göran Hägglund partiledarstriden inom Kristdemokraterna.

Ser man bara till siffrorna var det en övertygande seger. Den slutna omröstningen gav Hägglund 198 av ombudens 286 röster. Mats Odell fick 88 röster.

Men situationen är inte normal. Det är inte var dag en sittande partiledare utmanas. Det är inte normalt i något parti. Hans tvåtredjedelsmajoritet framstår mer som en pyrrhusseger.

När kandidater strider om en vakant partiledarpost kan segraren alltid hävda att han fått ett starkt mandat. Det blir då också lättare att framstå som en samlande kraft. Det fungerar inte nu.

Det enda Göran Hägglund nu kan göra för att få med sig motståndarna är att börja driva en tydlig och röstvinnande politik. Han måste helt enkelt profilera partiet både inom och utanför regeringen. Något han hitintills misslyckats med.

Anledningen till att så många olikartade grupper och personer kunde samlas kring Odell är att Kristdemokraterna idag saknar tydlig politik och en bärande grundidé om vad partiet vill långsiktigt.

Även bland Hägglunds allierade sprider sig rädslan att partiet sakta men säkert håller på att utplånas.

Den mest akuta risken är inte att man åker ur riksdagen vid nästa val. Snarare handlar det om att partiet håller på att raderas ut både lokalt och regionalt runt om i landet.

Och har man ingen lokal förankring kan man inte mobilisera inför nästkommande val. Det är då risken för att åka ur riksdagen blir som störst.

Read Full Post »

LEDARKRIS | Håkan Juholt kommer att tillkänna ge sin avgång idag. Åtminstone om man får tro SVT:s Rapport och TV4.

Då uppstår frågan vem som blir nästa partiledare och hur den personen kommer att utses.

Om det finns någon överlevnadsinstinkt kvar inom partiet väljer man i detta läge en person som står för stabilitet, erfarenhet och kompetens.

De enda namn som då rimligtvis kan komma ifråga är Thomas Östros eller Sven-Erik Österberg.

Men partiet måste nu också ta chansen att utse nästa ledare i en öppen process där flera olika partiledarkandidater får ttävla mot varandra. Och då vet man inte vad som kan hända.

Det bästa för partiet skulle vara om dessa partiledarkandidater fick åka land och rike runt och kampanja för sin sak och debattera politik med varandra.

Detta skulle sända en kraftfull signal om att partiet går in i en ny tid. Dessutom skulle det få den positiva bieffekten att media inte längre bara kan fokusera på låga opinionssiffror och vendettor.

Media skulle då tvingas intressera sig för kandidaternas politiska åsikter och inte bara om de rykten och den smutskastning som alltid följer när partier väljer en sluten valprocess.

Ju mer fokus det blir på olika kandidater och deras politik ju mindre kommer det att handla om partiets sönderfall i spåren av Juholt.

Väljare och medlemmar har inget emot att kandidater är kritiska mot varandras åsikter när det sker i öppna debatter.

Människor är inte dummare än att man förstår att kandidaterna ibland måste spetsa till formuleringarna för att det skall bli lite intressant.

Rätt upplagt skulle partiet kunna framstå som både dynamiskt och nytänkande. Detta låter kanske osannolikt idag men om Labour kunde göra det borde även Socialdemokraterna kunna klara det.

Men lockelsen med en öppen process är just att inget är avgjort innan rösterna är räknade.

Detta skrämmer naturligtvis alla gamla politruker i partiet som är vana vid att partiledarval skall avgörs i stängda sammanträdesrum snare än av medlemmar.

Alla trodde att David Miliband var självklara valet för Labour. Istället blev det lillebror Ed Miliband som tog hem segern.

Oavsett vem som väljs kommer valet att sända en mycket tydlig signal om hur partiet ser på sig själv och sin framtida roll i svensk politik.

Read Full Post »