Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kupp’

MAKTFAKTOR | Hur gick det till när Håkan Juholt avsattes? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var en av de mest pådrivande i kampanjen mot partiledaren.

Det är första gången som LO så öppet agerat för att få bort en socialdemokratisk partiordförande. Och resultatet? Stefan Löfven, ordföranden i LO-förbundet IF Metall, blev vald till ny partiordförande.

Men riktigt så enkelt är det inte. I diskussionerna om att avsätta Juholt var Löfven en av dem som stöttade Juholt.

Och som ytterligare en historisk twist kan nämnas att Stefan Löfven föreslogs till partiledare av just Juholt innan han själv blev tillfrågad. Detta berättar kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar i Östran.

Löfven föreslogs av Håkan Juholt, som då var distriktsordförande i Kalmar, som ny partiordförande inför kongressen i mars förra året. Löfven tackade nej och istället blev det Juholt.

LO är en maktfaktor inom Socialdemokraterna. Oavsett om man vill erkänna det eller inte.

Wanja Lundby-Wedin sitter i partiledningen just för att hon är LO:s ordförande. Och har man ledande positioner i både facket och i partiet blir man per automatik en tung spelare. (Sven-Erik Österberg, en annan av de ledande kuppmakarna, har också en facklig bakgrund.)

Och detta inflytande från LO kommer knappast att bli mindre när Löfven nu tar över partiledarposten.

Av just den anledningen är det inte osannolikt att Löfven försöker ta udden av kritiken genom att göra något som facket inte  kommer att uppskatta.

Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård (research) har i Fokus skrivit en lång essay om kuppmakarna inom Socialdemokraterna. Om LO:s roll skriver man bl.a. följande.

Wanja Lundby-Wedin utgjorde vid tiden efter hyresaffären den andra av Håkan Juholts hårdaste kritiker. Också på den punkten är flera källor eniga.

Hennes bevekelsegrunder varierar med förtäljare. Någon säger att det handlade om sakpolitiken, att Juholt ens snuddat vid tanken på att spara på a-kassan. En annan uppger att hon i grunden sympatiserar med den stockholmska makteliten. En tredje att hon på ett principiellt plan oroade sig för de oklara, dubbla och bedrägliga besked om olika saker Juholt vid den här tiden gav, både internt och offentligt.

Det ena skälet utesluter inte det andra, något av dem kanske är överdrivet. Men hon agerade för att få partiledaren att avgå.

[…]

Det känsliga är det som sker under ytan i december, för det är då det sker. Det vådliga rör Ingvar Carlsson. Få vill bränna honom. Han är det levande helgonet i socialdemokraterna och det finns det säkert goda skäl till. Lägger man pusslet landar man ändå i att han är aktiv nu; han är i högsta grad aktiv.

Under december träffar ett antal medelålders grå eminenser – några äldre än så – varandra i lite olika konstellationer och diskuterar läget.

[…]

För Sven-Erik Österberg och den maktbas som finns bakom honom är hämnd, besvikelse över partiledarens retoriska, och i någon mån politiska, inriktning också potentiella drivkrafter.

Wanja Lundby-Wedin kan, som nämnts, ha flera skäl men källor med insyn i facket och de kristna kretsarna av partiet lägger störst vikt vid hennes person; att hon helt enkelt inte klarar av folk som slirar på sanningen. För Elvy Söderström kan det handla om att återupprätta en del av det inflytande norra Skogen förlorade när Juholt valdes.

Det räcker inte med tre ledamöter i verkställande utskottet. På det faller ingen partiledare.

[…]

Uppgiftslämnare beskriver hur Heléne Fritzon från Skåne och Peter Hultkvist från Dalarna håller fast vid Håkan. Liksom Stefan Löfven, Metallordföranden, som därmed hamnar på en annan sida än LO-basen.

[…]

Till slut nås enighet.

Haken är bara att det inte tycks finnas någon efterträdare. Ingen de kan enas om. Och då är de ju liksom tillbaka på ruta ett.

Det är någonstans här som det äldre etablissemanget kommer in. De har inte riktigt fattat vad som håller på att hända. Var de inte sura på verkställande utskottet tidigare så blir de det definitivt nu. När de förstår att: 1) LO:s ordförande för första gången i historien håller på att avsätta partiets ordförande. 2) De som nu hugger partiledaren inte har någon plan för en efterträdare som kan ena partiet utan tänker kasta ut socialdemokraterna i ledarlöst vakuum som faktiskt kan leda till partisplittring.

Åtminstone är det vad folk tänker denna fredag. Att hela skiten rasar samman.

Sedan blev det Löfven alla fick enas kring när Anders Sundström i sista minuten hoppade av. Men det är en annan historia.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 27 januari-2 februari 2012.

Read Full Post »

STRATEGI: Metro påstår sig ha avslöjat en ”hemlig krisplan hos ledande socialdemokrater” där man vill lansera Margot Wallström som statsministerkandidat. Enligt planens skulle Mona Sahlin bara få stanna kvar som partiledare.

Planen har växt fram i Skåne och Västsverige där Mona Sahlin har sina värsta kritiker. Enligt Metro känner ”flera i partiledningen” till planen även om omfattningen av stödet är oklart.

Det poängteras i flera dokument att planen är ”ytterst konfidentiell”. Samtidigt konstateras att det är ”helt säkert” att Margot Wallström accepterar rollen som statsministerkandidat ”om ett utåt enigt parti ber henne”.

Om en mer omfattande plan existerar – och inte bara är begränsad till några få missnöjda personer – kan man dra vissa slutsatser;

1) Det finns tydligen tillräckligt många inom Socialdemokraterna som inte tror att partiet kommer att lyckas vinna valet 2010. Och tillräckligt många uppfattar tydligen Mona Sahlin som ett sänke snarare än en tillgång inför årets valkampanj. Partiet är populärare än partiledaren.

2) Tillräckligt många gör tydligen också bedömningen att det opinionsmässiga avstånd som idag finns mellan det rödgröna blocket och allianspartierna kommer att smälta bort ju närmare valet vi kommer.

Dessa socialdemokrater menar uppenbart också att ansvaret för detta ligger hos Mona Sahlin och Socialdemokraterna och inte hos Miljöpartiet eller Vänsterpartiet.  

3) Tillräckligt många är uppenbart desperata nog att vilja riskera politiskt självmord för att försöka rädda situationen.

Att riva upp såren efter nygamla ledarstrider nära in på ett riksdagsval framstår säkert för många utomstående som ren idioti. Sunt förnuft talar för att det är bättre att behålla en halvtaskig partiledare än att demoralisera partiet inför öppen ridå. 

Även om planen hade kunnat hållas hemlig för allmänheten och ”bytet” av statsministerkandidat hade kunnat ske under lugna och – och utåt sätt – värdiga former hade partiet drabbats av en enorm PR katastrof. Partiet hade saknat trovärdighet att leda landet när man inte ens klarar av att leda sig själv.

Men inom politiken kan allt hända. Beslut fattas allt som oftast inte efter rationella överväganden utan under inverkan av upprörda känslor och rena önsketänkande. 

För den som inte tror att sådana här saker kan hända i politiken kan bara vända blickarna mot Downing Street i London där Labour har samma problem. Häromdagen undkom premiärminister Gordon Brown ännu ett försök att kuppa bort honom. 

4) En fjärde slutsats man kan dra är att Mona Sahlin är så impopulär i breda kretsar inom partiet att vissa personer till och med är beredda att bidra till en valförlust bara man kan bli av med henne som partiledare.

Vid en valseger – och som ny statsminister – skulle det bli näst intill omöjligt för oppositionen inom partiet att bli av med Mona Sahlin.

Vad som än är sant av skriverierna i Metro visar det åtminstone att Socialdemokraterna inte längre kan förvänta sig en promenadseger i valrörelsen. Alliansen har nu ökat sina möjligheter att ta hem en andra valseger.

Read Full Post »