Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Koalitionsregering’

POLITIK | Stefan Löfven är den ”den valhänta” och Åsa Romson ”den envisa”. Det hela sammanfattar Fokus i rubriken ”Ledarskap i kris”.

Fokus 22-28 maj 2015

Det är en ganska samstämd bild av Romson och Löfven som tonar fram i Maggie Strömberg och Lena Hennels reportage i Fokus om Romson respektive Löfven.

Vad som slår en efter en genomläsning av de två artiklarna är att statsministern och vice statsministern verkar lida av exakt samma problem.

Båda är ganska dåliga politiker. Båda saknar förmåga till flexibilitet. Och båda har fastnat i sina egna principer.

Löfven är en ”övertygelseetiker” som surrar fast sig i masten för att slippa kompromissa. Andra måste anpassa sig eftersom han aldrig kan vara flexibel.

Resultatet blir det samma för Romson eftersom hennes juridiska bakgrund och fixering vid regler skapar en rigiditet som inte lämpar sig i en koalitionsregering.

Maria Wetterstrand var inte heller särskilt bra till en början. Så säger de. Hon var språkrör i sex år innan hon blev populär. Säger de. Hon kunde inte le, tyckte folk. Hon pratade omständligt. Hon var för arg, för smart, för mycket kvinna, för lite kvinna.

Allt det här och lite till rabblar folk på olika nivåer i partiet när man frågar om språkröret och vice statsministern som fick Expressen att mynta rubrikordet trippelhaveri efter partiledardebatten där hon kallat flyktingkatastroferna i Medelhavet »det nya Auschwitz« och efteråt använde ordet »zigenare« i sin otydliga ursäkt.

De tycker att det är orättvist att jämföra Åsa Romson med hur Maria Wetterstrand var på slutet. Man måste ju få en chans att utvecklas och hitta rollen.

Men, trippelhaveriet lades till ett år av politiska misstag. Ett utskällt Almedalstal om vita miljöförstörande män, en fritidsbåt med oljepanna och giftig bottenfärg och en skakig första regeringstid där hon offentligt gick emot landsbygdsministern.

[…]

Tiden på universitetet säger en del om hur Åsa Romson är som politiker. Vid sidan av sin doktorsexamen i juridik har hon en fil kand i svenska. Hon fascinerades av hur grammatikens regler kunde förklara hela språkets uppbyggnad. Samma sak gillade hon med juridiken. Reglerna. De klara ramarna. Rätt och fel. Struktur.

Men politiken kräver snarare flexibilitet, smidighet, anpassning till en ständigt föränderlig omvärld. De som jobbar med henne beskiver ett starkt behov av att rättfärdiga politiska omsvängningar. Tvingas partiet ändra uppfattning i en fråga måste hon resonera sig fram till att det är rätt och riktigt. Hon har svårt att säga: vi gör den här ändringen för vi måste, politiskt.

Det är en problematik egenskap i en regering där man kan komma att behöva försvara vapenexport till diktaturer och Vattenfalls kolkraft.

De regelälskande juristdragen är också grunden till Åsa Romsons kommunikativa problem. I debatten vill hon förklara och resonera så mycket att tillfället har flugit förbi när hon är mitt uppe i meningens fjärde invecklade bisats.

Det är kanske också ur det perspektivet man ska förstå språkrörets reaktion när Expressen kom på henne med att ha målat sin träbåt med förbjuden bottenfärg. När tidningen konfronterade henne med bilder tagna från hennes blogg svarade hon:

– Det är copyright på de bilderna. Det vet du eller?

På så sätt lyckades hon reta upp inte bara dem som tycker att en miljöminister ska ha bättre koll på bottenfärger utan också dem som tycker att politiker ska vara öppna för granskning och ett gäng piratpartister som inte gillade hur hon skyddade sig med upphovsrätten.

Det var juristen, snarare än politikern, son hanterade saken.

Kanske det. Men det finns också en annan möjlig förklaring.

Kanske har Miljöpartiet allt för länge surfat fram på en räkmacka i media. Granskningen av partiet och deras politik har alltför länge varit näst intill obefintlig.

Denna brist på granskning har gjort dem självgoda. Det har resulterat i att man tagit för mycket för givet.

Dessutom är det inte speciellt svårt för politiker att falla in i känslan av att man alltid har rätt. Det är snarare en del av alla politikers DNA.

Kanske trodde Romson och partiet att denna välvilliga inställning till dem skulle fortsätta även i regeringsställning.

Tidskriftsomslaget. Fokus den 22-28 maj 2015.

Read Full Post »

KAMPANJ | Det är nog ingen överdrift att påstå att många väljare inte tycker sig ha fått det bättre i Storbritannien under nuvarande koalitionsregering.

Det blir därför extra viktigt för ett regeringsparti att visa att man faktiskt har lyckats på områden som alla inser är avgörande om man skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen.

Här är ett bra exempel på hur David Cameron och Conservative Party trots krisen kan kommunicera ett positivt budskap till väljarkåren.

Videon – ”filmed on the streets of London and Manchester”- lades ut den 23 januari i år.

Read Full Post »

VAL | Boris Johnsons seger i Londons borgmästarval var en av få ljuspunkter för premiärminister David Cameron och de konservativa i lokalvalen.

För koalitionspartnern Liberal Democrats blev valet en än större förlust. Daniel Boffey och Toby Helm i The Observer skriver:

Thursday’s local elections and a string of referendums in cities up and down the country, which saw Cameron’s flagship plan for elected mayors rejected, were shocking for both the Conservatives and Liberal Democrats. While the Tories lost 405 seats, the Liberal Democrats had an equally, if not more, disastrous night, shedding more than 300 seats and sinking under a national total of 3,000 for the first time in their history. Boris Johnson’s victory against Ken Livingstone in the race for mayor of London offered some relief to the Conservatives, but Tory celebrations were muted because the contest turned out to be far closer than had been expected.

It is not just the fact that Tories and Lib Dems fared badly themselves that is alarming activists and MPs of both parties – and raising doubts in the minds of many about the electoral effects of being in coalition. It is also that Labour – dismissed by the coalition as moribund and lacking in ideas under Ed Miliband – outperformed everyone’s expectations, most of all its own. ”Labour thrive on bad day for Tories” was yesterday’s front-page headline in the normally Cameron-supporting Times.

As well as the symbolic gain from a Tory-Lib Dem coalition of Birmingham, Britain’s second largest city, Labour made progress in many former Tory strongolds across the south, raising hopes that the ”southern discomfort” that prevented it from forming a government from 1979 until the arrival of Tony Blair is easing again. Exeter and coastal towns such as Great Yarmouth, Southampton and Plymouth were claimed by the supposedly ineffectual Miliband’s party.

In all, Labour added 823 seats, way beyond its most optimistic estimates. In Wales, Labour retook control of 10 councils, including Cardiff, Blaenau Gwent, Bridgend, Caerphilly, Merthyr Tydfil, Newport and Swansea, recording its best results since local government was reorganised in 1996. And in Scotland it did far better than it expected, holding on to Glasgow city council, where it saw off the SNP, and capturing Edinburgh. London was a blot, but one that Labour passed off on the candidate.

Bild: Grafik från The Observer den 6 maj 2012. (The Guardian publicerar allt material från The Observer på sin hemsida.)

Read Full Post »