Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kina’

VAL 2016 | Kina utgör inte ett av de mer framträdande ämnena i valrörelsen så här långt. Åtminstone inte i jämförelse med Syrien och ISIS.

Bloomberg Businessweek December 28 2015 - January 10 2016

Trots detta anser Peter Coy på tidskriften Bloomberg Businessweek att kandidaternas inställningen till Kina är en indikator på hur de ser på USA:s roll i världen.

China is a litmus test for how the presidential candidates would govern on a broad range of issues. Are they isolationists or interventionists? Do they see foreign policy as a job for the White House or for Congress? How would they strike a balance between concern for human rights and the economy? Which constituency do they most aim to please—business, labor, religious groups, environmentalists, defense hawks?

Men oavsett vad kandidaterna säger för tillfället kommer man inte kunna ignorera Kina.

Jeffrey Bader, en tidigare rådgivare till Hillary Clinton, ger rådet “Be tough”. “But China is an increasingly powerful country that has its own interests, and it doesn’t listen to us.”

Coy skriver vidare om kandidaterna:

So far, nuance has been missing from the campaign. Donald Trump, the leading Republican in the polls, speaks of China primarily as a cheater.

[…]

The leading Democrat, Hillary Clinton, sounds nearly as hawkish on the subject of Beijing. As Obama’s secretary of state from 2009 to 2013, she introduced the “pivot to Asia” policy, designed in part to prevent Chinese hegemony in the region. At a New Hampshire event last July, shortly after it was revealed that China was behind a massive electronic intrusion into U.S. Department of State personnel records, she accused the country of “trying to hack into everything that doesn’t move in America.”

[…]

“She tends to be harder on China than her husband was,” says Jeffrey Bader, who was chief adviser to the Obama administration on China until 2011 and has remained close to Hillary.

[…]

Human rights, interestingly enough, is an issue that cuts across party lines. Clinton has repeatedly raised concerns about China’s record, most vividly in September, when she criticized President Xi Jinping during a visit to the U.S., which included a White House state dinner in his honor. That enraged the Chinese. Republicans, including Ted Cruz, Marco Rubio, and Carly Fiorina, have been no less harsh. In contrast, Trump and Bernie Sanders, Clinton’s chief Democratic rival, rarely mention Chinese human-rights issues in their speeches—though Sanders has contrasted China favorably with the U.S. on paid maternity leave, a position that drew him a rebuke from the actor James Woods, who called the senator an “utter moron.”

[…]

If history is a guide, the candidate who wins in November is likely to be more moderate in office than he or she was on the campaign trail.

Tidskriftsomslag: Bloomberg Businessweek (internationella upplagan) den 28 december 2015 – 10 januari 2016.

Read Full Post »

INTERVJU | Wired, vetenskap- och tekniknördarnas hippa tidskrift, är ett forum där Bill Clinton och Bill Gates garanterat möter en välvillig publik.

Wired - US editon dec 2013

Så här skriver Steven Levy inledningsvis i en artikel där de två diskuterar alltifrån NSA, HIV, kändisskap och det politiska klimatet i Washington, DC.

As founder of the Bill, Hillary & Chelsea Clinton Foundation, the former president is a forceful explainer in chief, elucidating what needs to be done to alleviate poverty and treat AIDS. And to the surprise of many who followed Gates as a full-tilt techie devoted to preserving Microsoft’s dominance, he has pursued philanthropy with the same passion he once channeled into software. At the Bill & Melinda Gates Foundation, he approaches problem-solving—particularly the scientific arcana of health and agriculture—with an appreciation of scale honed by years of living under Moore’s law.

Men den beundran som lyser igenom kan inte dölja att många av ”Billarnas” svar är ganska banala.

Frågan om hur USA skall möta Kinas ekonomiska framfart visar att briljanta hjärnor inte alltid genererar revolutionerande idéer och svar.

No one in the US wants anything like the political system in China, but sometimes I hear people wistfully compare our situation to one in which a totally empowered engineer like President Xi Jinping can make a huge difference. Meanwhile, by some metrics, the United States is losing ground as a global technology leader. Is the era of American exceptionalism coming to an end?

GATES: Nation-state competition is not zero-sum competition. It was not good for the world for the United States to be so far ahead, for 5 percent of the global population to generate 30 percent of the economic activity and 60 percent of the scientific R&D. The way China runs its economy today is far better than it was, and we’re all better for it. It’s OK for China to invent cancer drugs that cure patients in the United States. We want them to catch up. But as the leader, we want to keep setting a very, very high standard. We don’t want them to catch up because we’re slowing down or, even worse, going into reverse.

CLINTON: I agree. We should never want to hold anybody else back. America needs to stop majoring in the minors. That is, we need to look more at what other countries are now doing better than we are and learn from it instead of being in denial about it. We have laboratories of innovation all over the world: How much do we spend on health care compared to what the two highest-rated systems—Germany and France—spend? What are the Chinese really good at? Answer: aggregating capital and investing in technology and infrastructure. What’s their weakness? They tend to see a big engineering solution for every problem, so in trying to run water from the Yangtze River down to the Yellow River, they may dry them both up. What are the Indians really good at? They’re good at technology and entrepreneurialism, but not good at aggregating capital. Is there a way we can help each do the other? We need to be working on these things together. Nobody’s got an interest in massive drought. If you believe we’re living in an interdependent world, then we should be trying to build a future of shared success and responsibility.

”If you believe we’re living in an interdependent world, then we should be trying to build a future of shared success and responsibility.”

Det skulle kunna ha sagts av vilken liberal som helst med basala kunskaper om internationell politik.

Tidskriftsomslaget: Wired (amerikanska utgåvan), december 2013.

Read Full Post »

KINA | Ett dygn kan vara en evighet i politiken. Tänk då vad som kan hända på lite mer än 48 timmar.

I sin kolumn Analys i Sydsvenskan skriver Erik Magnusson om näringsminister Annie Lööf.

I lördags antydde hon att Sverige mycket väl kan sälja vapen till Kina, i söndags tog hon tillbaka allt hon sagt, igår morse lovade hon att ställa tydligare demokratikrav vid vapen­export, igår eftermiddag välkomnade hon Kinas premiärminister Wen Jiabao till Sverige.

Som Homer Simpson skulle ha sagt: “It’s funny ‘cause it’s true!”

Read Full Post »

ORD | ”[F]ör att bli större måste vi bli tydigare”, säger Annie Lööf (C) i en intervju.

”Det är viktigt att skapa en klarhet i politiken och att tydliggöra vad som skiljer Centerpartiet från andra partier”, heter det i en annan.

Och så låter det ofta när näringsministern intervjuas. Hon framhäver gärna att partiet jobbar med ett nytt idéprogram och en vassare kommunikationsstrategi.

Men världen står inte stilla medan man väntar på att detta skall komma på plats. Kommunicerar man inte, finns man inte. Det är den enkla regeln inom politiken.

Men det är aldrig lätt att kommunicera när man inte har något att säga. Risken är då stor att det bara blir förvirrat.

Det senaste exemplet på detta är näringsminister Annie Lööf och frågan om svensk vapenexport.

Jag tror att det är väldigt svårt att ställa upp ett strikt diktatur- eller demokratikrav i vapenexportlagstiftningen.

Det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina, till exempel? Hur definierar vi Kina som land? Och vad får det för konsekvenser för exporten för övrigt?

När Tomas Ramberg ställer den logiska följdfrågan under Ekots lördagsintervju om Lööf därmed också öppnar upp för vapenexport till kommunistdiktaturen Kina blir svaret:   

Sverige ska exportera till dom länder som vi har samarbete med och samförståndsavtal med så länge den lagstiftning vi har respekteras.

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, säger till Dagens Nyheter apropå detta märkliga resonemang.

Om den intervjuade har en god form i opinionen och betraktas som företroendefull blir den väldigt lätt förlåten för grodor, men har man redan problem kan man hamna i ett negativt läge.

Och ett mer ”negativt läge” än Centerpartiets får man leta efter.  

Bild: Läs om denna och andra kinesiska propaganda affischer på Chinese Posters.

Read Full Post »

BÖCKER: I år kom Kalle Lind ut med boken Proggiga barnböcker: därför blev vi som vi blev som är en rolig redogörelse av 1970-talets vänsterpropaganda för barn.

Många av böckerna kom ut på ansedda bokförlag och författarna hymlade inte med sin beundran för socialismen i Sovjetunionen, Kina eller t.o.m. Nordkorea.

Många av propagandisterna – barnboksförfattare eller inte – kunde utan några större problem fortsätta att avancera på karriärstegen utan att behöva lida något avbräck för sitt stöd för dessa mördarregimer.

Är det någon som överhuvudtaget ens har behöva be om ursäkt för sitt medlöperi? Knappast.

I tidningen Nya Upplagan (december 2010) ger Lind exempel på hur det kunde låta.

1969 regisserade Suzanne Osten – med tiden en av Sveriges internationellt mest erkända regissörer – den revolutionära gruppen Fickteatern i ”Ett spel om plugget” (utgiven i bokform, ”Spelet om plugget”, Rabén & Sjögren, samma år). [Sven] Wernström var för övrigt den mest aktive av alla socialistiska barnbokspropagandister; bara åren 1971-74 gav han ut femton (15!) olika barn- och ungdomsböcker med en uttalat politisk agenda. Fickteaterns tre skådespelare for runt till tjugoen svenska skolaulor och uppmuntrade med pjäsen eleverna att bilda elevråd, skolka från den obligatoriska morgonandakten, sluta hyckla kring sexualitet, stödja FNL och ifrågasätta all borgerlig skit adjunkterna och magistrarna matade dem med.

Som så ofta när man sätter sej i tidsmaskinen slås man av vilka förskjutningar som har skett sen dess. Å ena sidan förstår man av pjäsen att eleverna 1969 inte sa du till sina lärare. Å andra sidan kunde en teatergrupp kuska runt för kulturbidrag och öppet uppmana till revolt.

Tom: Fröken, fröken!

Lottie: Ja, min lille vän?

Leif: Vilka är världens stora problem idag?

Lottie: Tja… hunger, analfabetism, massjukdomar.

Tom: Var finns dom?

Lottie: I uländerna förstås.

Leif: I Kina? Svälter dom i Kina?

Lottie: Nej, det gör dom väl inte.

Tom: I Nordkorea?

Lottie: Nej, det har jag inte hört.

Leif: Är dom analfabeter på Kuba?

Lottie: Nej, inte precis.

Leif: Alla problem

Tom: som hela världen talar om i dag

Leif: varför finns inte dom

Tom: i dom där socialistiska

länderna, fröken?

Leif: Fröken?

Tom: Fröken?

Leif: Fröken?

Lottie: Avsågad.

Read Full Post »

HUVUDROLL: Tydligen är den kommunistiske massmördaren Mao Zedong fortfarande populär i Kina. En lång rad skådespelare har specialiserat sig på rollen som Mao i patriotiska filmer och tvåloperor.

                                                                                                                                                                                                                                      Time visar i ett bildspel åtta personer som verkar mer eller mindre krupit in i Maos skin. Eller som Yang Huiming uttrycker det: ”Varje dag hör jag president Maos ord i mina öron”. 

Finns det inte medicin för sådant?

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Evgeny Morozov skriver i Prospect om varför den ökade användningen av sociala medier inte med automatik underminerar diktaturer.

Artikeln är ett bra botemedel mot den alltför utbredda naiva tron att social medier kan bota allt mellan himmel och jord.

Despite what digital enthusiasts tell you, the emergence of new digital spaces for dissent also lead to new ways of tracking it. (…)  

Social networking, then, has inadvertently made it easier to gather intelligence about activist networks. Even a tiny security flaw in the settings of one Facebook profile can compromise the security of many others. A study by two MIT students, reported in September, showed it is possible to predict a person’s sexual orientation by analysing their Facebook friends; bad news for those in regions where homosexuality carries the threat of beatings and prison. And many authoritarian regimes are turning to data-mining companies to help them identify troublemakers. TRS Technologies in China is one such company. It boasts that “thanks to our technology, the work of ten internet cops can now be done by just one.” (…) 

[T]he advent of blogging and social networking has also made it easier for the state to plant and promote its own messages, spinning and neutralising online discussions before they translate into offline action. The “great firewall of China,” which supposedly keeps the Chinese in the dark, is legendary. In truth, such methods of internet censorship no longer work. (…) Governments have long lost absolute control over how the information spreads online, and extirpating it from blogs is no longer a viable option. Instead, they fight back. It is no trouble to dispatch commentators to accuse a dissident of being an infidel, a sexual deviant, a criminal, or worst of all a CIA stooge. 

Moreover, the distracting noise of the internet—the gossip, pornography, and conspiracy theories—can act as a de-politicising factor. Providing unfettered access to information is not by itself going to push citizens of authoritarian states to learn about their government’s crimes. (…) [M]ost people, whether in democracies or not, prefer to read about trivia and what’s useful in daily life—restaurant and film reviews and so on—than about the tedious business of governance. (…) 

Authoritarian governments know that the internet could be a new opium for the masses. They are tolerant of rampant internet piracy, as in China. In many cases, they push the cyber-hedonistic pursuits of their youth. Government-controlled internet providers in Belarus, for example, run dedicated servers full of pirated digital goodies for their clients to download for free. Under this new social contract, internet users are allowed plenty of autonomy online—just so long as they don’t venture into politics.

Read Full Post »

file1UTRIKESPOLITIK: Varför finns det inget politiskt motstånd mot diktaturen i Kina bland företrädare inom politik och näringsliv?

Detta är inget som är typiskt bara för Sverige. Även i kapitalismens högborg USA saknas det kritik mot den kinavänliga politik som har präglat amerikansk utrikespolitik sedan åtminstone Richard Nixons dagar.

Detta trots att argumentet att ökad handel och investeringar skulle skapa både politiska och ekonomiska förbättringar i landet har visat sig grovt överdrivna. Enligt USA:s utrikesdepartement rapport om mänskliga rättigheter har förbättringarna i Kina snarast varit obefintliga eller högst begränsade.

Enligt Ken Silverstein, redaktör på Harper´s Magazine, beror USA:s ”constructive engagement” med Kina helt enkelt på ett stöd köpt genom intensivt lobby arbete från – inte Kina själv – utan från alla som kan dra nytta av den kinesiska marknaden.

Their money also funds think tanks, creates pro-trade business groups, and endows international-finance professorships. Academics and intellectuals who favor engagement thereby reap career and financial rewards: when they do not hold government posts, they can revolve into jobs at sympathetic institutes or at high-paid consultancies whose corporate clients aim to tap the Chinese market.

Silverstein refererar också till en essä där Mark Lagon (idag ”ambassador-at-large” i Bush administrationen) beskriver den överlappande koalition som garanterar att det ständigt råder konsensus kring USA:s Kina politik.

Koalitionen består av 1) näringslivsförespråkare som vill se utvidgad handel och investeringar i Kina, 2) Demokratiska partiets förespråkare från Carter- och Clinton-eran som ville se en politik av ”conciliatory diplomacy” för att kunna knyta affärsband (t.ex. Anthony Lake och Sandy Berger), 3) intellektuella och Sinologer inom den akademiska världen, samt 4) geostrateger, exempelvis Henry Kissinger (och Brent Scowcroft och Alexander Haig), från det Republikanska partiet som ursprungligen såg Kina som en motvikt till Sovjetunionen.  

Som exempel på hur politik och näringslivs blandas ihop kan nämnas Sandy Berger – tidigare i Clintons administration och Barack Obamas rådgivare – som är en av grundarna av Stonebridge International. Denna firma är en av de mest eftersökta firmorna i Washington och Berger ger råd till näringslivsföreträdare som vill göra affärer med Kina.

Enligt firman själv handlar arbetet om att;

[Stonebridge] works together with top multinationals to develop and implement tailored strategies to solve critical problems (…) Stonebridge understands how governments around world operate and we are in a position to help our clients navigate the system to achieve their specific objectives.

Silverstein beskriver det tydligare;

Stonebridge might best be seen as a sort of one-step shop for international fixers – a collection of former government officials who replicate, in privatized and miniatured form, the official foreign-policy apparatus.

Andra exempel på kopplingarna mellan politik och näringsliv är Alexander Haig (f.d. utrikesminister under Ronald Reagan) driver konsultbyrån Worldwide Associates, Inc.

Och en person som har gett John McCain råd är Brent Scowcroft (f.d. nationell säkerhetsrådgivare för George H. W. Bush och ordförande i Foreign Intelligence Advisory Board under nuvarande Bush) driver nu firman The Scowcroft Group.

Så den som förväntar sig att president Barack Obama kommer att driva på och stödja demokratiförespråkare i Kina och för att Tibet skall få sin frihet från kommunistregimen i Beijing kommer att bli besvikna.

Tyvärr tyder inget på att USA (eller Sverige och EU för den delen) kommer att lägga om sin Kinapolitik.

Read Full Post »