Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘KGB’

PR KAMPANJ: Är det någon som undrar hur Sverige så lätt kom att acceptera oljeledningen i Östersjön?

Detta trots att turerna inramades av att det var Tysklands ex-kansler Gerhard Schröder och Vladimir Putin (f.d. KGB-chef) som drog igång Nordstream och satte en f.d. Stasi officer Matthias Warning som vd.

En bra sammanfattning om den omfattande PR och påverkanskampanj som Nordstream bedrev (och bedriver) i Sverige ges av redaktör Kaianders Sempler i senaste Ny Teknik;

En sådan anläggning skulle utformas som en konstgjord ö, och behöva något slags skydd mot terrorism och annat. Det skulle innebära att ryska säkerhetstrupper stationerades mitt i Östersjön, på själva tröskeln till Sverige. Inspektionstornet skulle komma att krylla av signalspanare och spioner. Fullständigt oacceptabelt!

Förresten krävdes ju en detaljerad miljökonsekvensbeskrivning om en pipeline skulle få dras genom svensk ekonomisk zon. På botten finns vrak, gamla minor, tungmetaller och dumpad giftgas från världskrigen. Bygget av en pipeline skulle kunna röra om i sedimenten och lösgöra stora mängder gifter med en miljökatastrof som följd. Dessutom skulle en pipeline vara till hinder för fisket. (…)

Men till allas förvåning började Nordstream nu beta av kraven ett efter ett. Inspektionstornet utanför Gotland, som hade påståtts vara nödvändigt av tekniska skäl, behövdes plötsligt inte längre. Sträckningen av ledningen ändrades så att inga känsliga områden berördes. Det rysk-tyska konsortiet skickade ut lobbyister som med honungslena stämmor redogjorde för projektets fördelar. Inte nog med att drabbade fiskare skulle få rundlig kompensation för eventuella problem under byggtiden, man skulle också satsa 100 miljoner kronor på projekt på Gotland. Däribland en ny hamn i Slite, forskning på högskolan i Visby och stöd till länsmuseet, kunde SVT rapportera .

Så kom dagen när alla krav var uppfyllda, och miljöminister Andreas Carlgren inte längre kunde skicka tillbaka Nordstreams ansökningshandlingar för ytterligare kompletteringar. Han hade inget val, i synnerhet inte som Sverige då var EUs ordförandenation och måste uppföra sig väl.

Read Full Post »

margot-wallstromSPRÅK: Att kunna kommunicera med omvärlden är en förutsättning för att kunna vinna framgångar inom politiken.

En av de argument som ofta användes för att framhäva Mona Sahlin som partiledarkandidat var just hennes folklighet och förmåga att kommunicera denna ”vanlighet” till omvärlden. 

Men man kan fråga sig varför denna kommunikationsförmåga så ofta måste kopplas samman med barnsliga uttryck och ytlighet?

Visst är det bra att kunna ”tala med bönder på bönders vis och lärde på latin”. Men varför alltid utgå ifrån att människor är ”bönder” men aldrig ”lärda”?

Mona Sahlins nästan tonårsaktiga idoldyrkan av Bruce Springsteen blir nästan pinsamt när man läser dem i tryck. Frågan är om inte sådana exempel snarare hinder än bygger upp Sahlins image på ett positivt sätt.

Ett annat exempel är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins kontakter med sin flickvän på Facebook.

Vad som kan var populärt för en veckotidningsläsare är trots allt inte det samma som får samma veckotidningsläsare att välja Sahlin i vallokalen när det verkligen gäller.

Det senaste i raden av denna ”folklighet” är en intervju med EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström – med ansvar för att bl.a. kommunicera ”Europa” till medborgarna – med anledning av Sydsvenska Dagbladets Europapris för 2009 har tilldelats henne.

I en intervju med politiske chefredaktören Heidi Avellan ger Wallström uttryck för denna folklighet bland annat när hon förklarar sina diskussioner med Vladimir Putin för att få Ryssland att skriva på Kyotoprotokollet;

Jag tror faktiskt att jag lyckades argumentera med Putin, vi tjabbade.

Tjabbade? Det skulle möjligen inte vara så att Putin – en av de tuffaste maktpolitierna i världspolitiken – såg det som en seriös diskussion mellan statsmän och att en signatur mer skulle bero på om Moskva gjorde bedömningen att man mer skulle tjäna på att skriva under än att inte göra det?

Wallströms fortsättning är också belysande;

Putin kan frågan, jag argumenterade för att ”ni har allt att vinna och nu får ni för fasiken också skriva på” och till slut sade jag att om jag inte får en underskrift idag så vill jag åtminstone ha en autograf.

Det var säkert detta som fick den gamle KGB agenten och slaktaren av Tjetjenien att slutligen skriva på avtalet. Sure

När det gäller alla möten mellan politiker i EU framhäver Wallström följande;

 Att de måste pussas med jämna mellanrum är motorn i det europeiska samarbetet, om det faller bort är det mycket som fallerar. När Merkel och Sarkozy pussas skickar det en signal till européerna om att allt är väl, att de fortfarande är sams.

Oh, please! Skulle det inte kunna vara så att kindkyssar är kulturellt betingat och knappast har något att göra med att de är ”motorn i det europeiska samarbetet”?

Men kanske är det så att om inte Merkel och Sarkozy ses ”pussas” så kommer paniken att sprida sig över hela den europeiska kontinenten, euron kommer att falla och blod kommer att flyta i spåren efter kravaller på våra gator och torg.

Då är det bra tur att vi har politiker som förstår att göra välden säker med sitt ”tjabbande” och ”pussande”.

Read Full Post »

sovjet_oversiktVILNIUS: Hur garanterar man att människor inte glömma vår tids avskyvärda händelser?  

För den som är det minsta intresserad av historia och politik är det ständigt lika deprimerande när man märker att den utbredda okunskap som finns när det gäller exempelvis förintelsen under andra världskriget, Gulaglägren i Sovjetunionen eller våldtäkten av Tibet.

Att ungdomar har vaga uppfattningar om massmorden under Maos kulturrevolution kan möjligtvis förklaras av urusel historieundervisning.

Mer oroande är när journalister och politiker – som borde veta bättre – vrider och vänder, ignorerar eller snedvrider det som borde vara självklarheter för varje vuxen med minsta lilla intresse för objektivitet.

Det mest aktuella exemplet är det ointresse – som bara kan tolkas som acceptans – bland media och politiker när lugna och demokratiska pro-israeliska demonstrationer i Sverige avbryts av horder av fanatiker som ropar ”Heil Hitler” och ”Ner med sionismen” utan att någon drar den logiska slutsatsen att öppen anti-semitism är näst intill accepterat i vårt samhälle.

Hur skall man då utforma informationskampanjer om vår historia för att det skall attraherar så många som möjligt?

I Litauen, utanför Vilnius, finns en anläggning där besökare kan få uppleva hur det var för politiska dissidenter att kastas in i den kommunistiska motsvarigheten till de nazistiska koncentrationslägren.

Under mer än två timmar får besökarna uppleva hur det var att bli arresterad av KGB år 1984.

Besökaren marscheras runt, blir förödmjukade och skrämda av skådespelare (många är f.d. KGB officerare). I en 3000 kvm stor före detta KGB bunker får ”fångarna” lyssna på gamla sovjetiska tv-program, lära sig Sovjetunionens nationalsång och blir t.o.m. förhörda av ”lägerofficerare”.

I en intervjuArena beskriver producenten Ruta Vanagaite bakgrunden till denna sovjetbunker anno 1984;

There are still many in Lithuania who have the illness of Soviet nostalgia, so we started this show to help them to recover. We also wanted to show foreigners how we lived for 50 years in the Soviet Union.

När besökarna lämnar lägret blir man serverad en autentisk sovjetisk måltid (konserverad) med tillhörande måltidsdryck (självklart Vodka).

Read Full Post »