Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘KFML(r)’

PROPAGANDA | ”Tänk att det har funnits tider då politiska partier kunde anlita bildkonstnärer för att skapa valaffischer…”

Valaffisch VPK 1979

Valaffisch SKP 1973

Valaffisch KFML(r) 1973

skrev Nina Lekander i Expressen med anledning av boken Affischerna från den svenska alternativrörelsen 1967-1979.  

Det var speciellt översta bilden – en av VPK:s valaffischer 1979 – som Lekander beundrade:

Den är fin, Lucia Briones bild som under rubriken ”Kvinnokamp” i flowerpower-slingrande bokstäver visar en man och tre muskulösa kvinnor arm i arm över parollen ”För socialism och frigörelse”. En av kvinnorna höjer näven till kamp.

Det är en så lustig blandning av flum, brigadmåleri och gammal totalitär, kollektivistisk propaganda. Som naturligtvis vore omöjlig i dag och snart nog skulle följas av sossarnas famösa yuppiekille och en dalmatiner i nercabbad skrytbil.

Oavsett om det gäller affischerna från partier på yttersta vänsterkanten eller andra proggrörelser var formspråket både originellt och tidstypiskt.

Detta hade både för- och nackdelar för de partierna som använde sig av stilen.

De stack onekligen ut från mängden. Målet var säkert också att få betraktaren att känna att det var i den ”progressiva” rörelsen som framtiden formades.

Men det finns också en fara med att uppfattas vara alltför cuting edge.

Det vänsterrörelsen såg som progressivt uppfattades av många andra som både udda och extremt. Och med all rätt. Budskapet i både text och bild var inte så sällan revolutionsromantiskt, våldsfixerat och aggressivt.

Man stödde mer än gärna kommunistdiktaturer (KinaNordvietnam, terrorism (Ulrike Meinhof, IRA) och en revolutionär omdaning av Sverige. De affischer som hade udden riktad mot exempelvis Sovjetunionen är lätt räknade.

Proggrörelsen ville gärna tro att man skrämde upp ”borgerskapet”, men i realiteten stärktes deras motståndare bara i sin övertygelse om att vänstern bestod av naiva virrhjärnor och farliga våldsdyrkare. Och några större valframgångar blev det aldrig för vare sig KFML(r), SKP, APK eller ens VPK.

Men trots detta kan man hålla med Lekander om att sammanställningen av dessa affischer (se även proggposters.se) är lite av en kulturgärning:

”Affischerna” är en estetisk upplevelse, en konst- och designhistorisk lärobok och överhuvudtaget en upptäcktsresa både för er som inte var med, för oss som bara var småsyskon till 40-talisterna och för nyblivna pensionärer över hela Sverige.

Det kan man hålla med om. Men vad som slår en mest när det gäller estetiken är hur fasansfullt fula alla dessa affischer är.

Till skillnad från de sovjetiska propagandaaffischerna, från framförallt 1900-talets början, kan de svenska proggaffischerna endast älskas av nostalgiker som var med när det begav sig.

Bild: Valaffischer VPK 1979, SKP 1973 samt KFML(r), troligtvis också inför valet 1973.  

Read Full Post »

REVOLUTION: Ibland är politiker ofrivilligt lustiga.

I år firar Kommunistiska Partiet och dess tidning Proletären 40 år. I en ledare – ”Vi har framtiden för oss” – skriver partiordförande Anders Carlsson följande:

”[D]et vore lögn att påstå att partiet idag är vad vi hoppades att det skulle bli när vi bildade KFML(r) hösten 1970. Då kunde vi knappt föreställa oss att kapitalismen skulle överleva till 2011 och trots vår egen litenhet såg vi på oss själva som bäraren av det nya socialistiska samhälle som skulle komma.”

Citatet påminner lite om de sinnesförvirrade personer som går omkring med plakat med texten: ”Världen går under imorgon!”

Frågan är när man nu tror sig kunna avskaffa kapitalismen. 2051?

Read Full Post »