Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Karin Enström’

VAL | Det är svårt att se hur en riktig försvarsvän skulle kunna rösta på Moderaterna. Problemet är bara att de andra partierna inte är mycket bättre.

Det svenska försvaret

Trots detta är det troligen Socialdemokraterna som tjänar på Alliansens försvarspolitik.

Medan försvarsminister Karin Enström försöker få det att låta som om svensk försvarskapacitet har stärkts sågar den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) regeringens försvarspolitik i en intervju i Dagens industri.

Enligt Odenberg har speciellt Anders Borgs inflytande på försvarspolitiken varit förödande.

”Jag tycker det varit rätt mycket av en walkover i försvarspolitiken. Det är i stor utsträckning finansdepartementet som har fått sköta försvarspolitiken och det har inte varit bra. Försvarspolitiken måste utformas i ett säkerhetspolitiskt sammanhang, inte i ett finanspolitiskt”, säger han.

[…]

”De grundläggande obalanserna, differensen mellan vad försvaret har för uppgifter och tilldelade resurser, finns kvar. Regeringen gör precis på samma sätt som Socialdemokraterna. De skjuter problemen framför sig, men så småningom kommer verkligheten i kapp.”

[…]

”Ibland kan jag få en déjà vu-känsla från 2006 med en regering som säger att den ser ljuset i tunneln, och en opposition som säger att vi inte har adresserat de viktiga samhällsproblemen. Det är lite så nu, fast tvärtom. Och det är inte lätt att ändra på den bilden.”

Det låter som om du tror att det blir regeringsskifte?

”Ja, så känns det i dag. Det är klart att Socialdemokraterna har ett bra slagläge.”

Alliansen räknar säkert med att försvarspolitiken inte blir någon stor valfråga. Må så vara men det är inte detsamma som att försvarspolitiken inte kommer att påverka valresultatet. Även om det bara blir på marginalen.

Om missnöjda borgerliga försvarsvänner proteströstar på Stefan Löfven – eller avstår från att rösta – kan detta påverka valresultatet om det blir jämt i september. Även om det faktiska antalet proteströster inte blir så många.

Kanske en socialdemokrati som inte vill se Sverige som medlem i Nato är mer benäget att satsa resurser på att rusta upp försvaret.

Men frågan är om det idag längre finns något parti som överhuvudtaget är berett att satsa de resurser som krävs för att Sverige skall få ett starkt försvar igen.

En som tvekar om detta är Charly Salonius-Pasternak, finländsk försvarsforskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.

[E]tt land som Finland vars historia är så väl inflätad med Sveriges, blir naturligt nog oroligt när de beslut som har tagits av Sveriges riksdag börjar äventyra regional stabilitet – rent av orsakar diskussion och tankar om ett säkerhetsvakuum.

[…]

När man kokade ihop marknadens effektivitet, personlig frihet, slagkraften i frivillighet och inom högteknologi tillsammans med en omvärldsbild som inte speglade realiteter – och dessutom med otillräckliga resurser – blev resultatet pinsamt: Den svenska försvarsförmågan förskingrades på mindre än ett decennium.

[…]

Det positiva är dock att i grund och botten är situationen ännu sådan att de svenska politikerna kan välja att lösa problemen runt landets försvar. Det kräver bara politiskt mod att ta ansvar för ett av ett lands viktigaste uppgifter – det nationella försvaret. Mer pengar, långsiktigare planering utan ständigt politiskt petande och fokus på effekt (inte bara försvarsindustri) skulle förbättra situationen betydligt.

Svenska politiker har ett ansvar att förbättra situationen eftersom de tillsammans har valt en försvarspolitik som kommer till uttryck i solidaritetsdeklarationen om hjälp till andra och emottagande av hjälp. Om den försvarsväg som nu är vald av Sverige inte finansieras och organiseras (speciellt personalförsörjningen) rationellt så kommer landet varken att ha kapacitet att ge eller ta emot hjälp i den utsträckning som förväntas av en historiskt sett regional stödpelare.

Det skulle också utplåna alla möjligheter till faktiskt fördjupat försvarssamarbete med Finland.

Detta är betydligt tuffare språkbruk än vad någon inom Alliansen idag vågat använda.

Om Salonius-Pasternak har rätt kommer det inte att räcka med vad Jan Björklund (FP) föreslår. Ännu en omorganisering av försvaret för att återinföra värnplikten gör i dagens situation vare sig till eller från.

Bild: Från bloggen Kompasskurs.

Read Full Post »

IMAGE | Sommaren är kort. Med bara några timmars mellanrum har två ministrar hamnat i blåsväder.

Försvarsminister Karin Enström (M) har problem att hålla reda på om Saudiarabien är en diktatur eller demokrati.

Någon spin doctor på departementet insåg dock det hopplösa att fortsätta glida på orden. Ganska snabbt därefter kom ett ”förtydligande”.

Därmed lyckades man troligtvis begränsa skadan och antalet negativa rubriker. Dessutom har Enström fått oväntad hjälp från en annan minister att begrava storyn.

För näringsminister Annie Lööf (C) är problemet betydligt större. Departementets gamla krognotor fortsätter att dyka upp med en besvärande regelbundenhet.

Richard Aschberg skriver i Aftonbladet:

Annie Lööf och hennes departement hade en julfest för över 600 000 kronor.

[…]

Det gällde att visa upp sin ”glitter och glamoursida” i samband med middagen då ”The sparkling bureaucrat Award” skulle delas ut till de bäst klädda.

Bara jul-, scen- och entrédekoren som byggdes upp i lokalen gick loss på över 30 000 kronor.

Annie Lööf bjöd sig själv och alla 288 på ett dryckespaket med mousserande, öl och vin för 256 kronor per person.

Efter julbordet var det dans och departementet hade abonnerat en buss som körde löpande mellan Finnboda och Slussen.

Genom att festen var bokförd som seminarium har Annie Lööf och hennes departement sluppit uppmärksamhet för den kostsamma internrepresentationen i samband med Aftonbladets granskning i förra veckan.

Att det den här gången mycket väl kan vara i linje med Skatteverkets föreskrifter lär inte hjälpa Lööf.

Skandalen har nu pågått så länge att en negativ bild av Lööf troligtvis har fastnat på väljarnas näthinna.  Det skall nu bra mycket till för att Centerpartiet skall lyfta i kommande opinionsundersökningar.

Läs mer: Se programmet för Näringsdepartementets dag. Mycket lägligt kan man idag också läsa i Svenska Dagbladet debattartikeln ”Återupprätta etiken i politiken av Barbro Westerholm (FP) och Johan Westerholm (S).

Read Full Post »

DIKTATUR | Regeringens ministrar verkar ha problem med grundkursen i statsvetenskap.

Krumbukterna när det gäller demokrati kontra diktatur fortsätter.

Först var det näringsminister Annie Lööf (C) som hade svårt att se kommunistregimen Kina som en diktatur.

Sedan var det dags för försvarsminister Karin Enström (M) när det gäller den islamistiska arabdiktaturen Saudiarabien.

Och nu, fyra månader senare, är Enström igång igen. Om samma Saudiarabien.

I en intervju i SR:s Ekot vill hon inte tala klartext om Saudiarabien. Hon föredrar epitetet ”auktoritär” när det gäller landet.

– Vi gör inte listor på länder, men man kan väl helt klart säga att det inte är en demokrati.

Kan du se det som en diktatur?

– Vi gör ju inte listor, och i det här fallet när det handlar om hur man ska bedöma ett land utifrån om man ska exportera krigsmateriel eller inte, så görs ju det på grundval av ett antal bedömningskriterier.

Men som försvarsminister, och om man bortser från vapenexport, ser du Saudiarabien som en diktatur?

– Alltså, vi gör ju inte den indelningen av länder men det är ju en mycket auktoritär regim.

Tala om pinsam intervju. Detta var det naturligtvis ohållbart i längden.

Återigen höll regeringen på att hamna i ett utdraget spel med opposition och media om ordens valör – ett spel regeringen inte kunde vinna.

Snart kom därför ett s.k. ”förtydligande” från försvarsministern:

Saudiarabien är en auktoritär regim och en absolut monarki, där det förekommer grova brott mot mänskliga rättigheter. Regeringen delar inte in världens länder i demokratier eller diktaturer, men om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen en demokrati eller diktatur så bör Saudiarabien beskrivas som en diktatur.

Kanske kan utbildningsminister Jan Björklund (FP) kan ge ministrarna en grundkurs i olika statsskick.

Här är en liten lathund för Mellanöstern: Israel – demokrati. Resten av länderna – not so much.

Read Full Post »