Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kändisar’

LONDON: Premiärminister David Camerons kommunikationschef lämnar 10 Downing Street.

Genom att själv bestämma tidpunkten har Andy Coulson begränsat skadan för regeringen.

När Coulson var redaktör för News of the World avslöjades att tidningen ägnat sig åt telefonavlysning av en lång rad kändisar inkl. kungliga familjen.

När Coulson lämnade redaktörskapet plockades han snabbt in i teamet kring Cameron. Men de kontinuerliga avslöjandena från tidningsskandalen har fortsatt att vara en belastning för både premiärministern och för regeringen.

Den tidigare ministern Denis MacShane krävde tidigare att premiärministern skulle komma till parlamentet och göra ett uttalande med anledning av avgången.

We’re being informed by television that Mr Andy Coulson, one of the most important figures in Her Majesty’s government and one of the closest aides to the Prime Minister – is now resigning.

As the House is sitting, I believe it would be appropriate for the prime minister to come to the Commons to explain why this is happening and give the public the full details here in the House of Commons, rather than bury this news on a day when, frankly, there’s an awful lot of other news taking place.

Coluson har brutit mot kardinalsregeln att en spin doctor aldrig själv får bli huvudnyheten. Det är därför logiskt att han nu tvingas bort från sin roll som premiärministerns rådgivare.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Tydligen laddas det upp 35 timmar filmklipp på YouTube varje minut. Thomas Pettersson på Expressen har skrivit en intressant artikel om fenomenet som kan göra vem som helst till kändis på några minuter.

De flesta klippen som verkligen brutit igenom mängden och stuckit ut är faktiskt de som inte haft syftet att just slå igenom. Det har mera slumpmässigt blivit en snackis som med hjälp av viral spridning fått genomslag.

Tomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet:

– Vi lever i en individfokuserad tid och med medierna och internet har denna kultur exploderat. Det handlar om att många drömmer om att bli hörda och sedda. Vi tänker på vårt yttre, vår kropp. Vi plastikopererar oss och vi tänker på vår stil på ett helt annat sätt än tidigare. Dessutom lever vi i en kändiskultur. Vi söker bekräftelse och i dag har vi alla möjligheten att faktiskt lyckas nå ut via nya kanaler. You Tube inte minst. (…)

Kommunikationskonsulten Magnus Wallin säger:
– Generellt kan man säga att webben driver mot rörligt innehåll. You Tubes existens är naturligtvis central i denna utveckling.

Read Full Post »

TIDNING: Pressbyrån har idag antagligen Sveriges bästa kundtidning. SID har nu kommit ut med sitt tredje nummer.

Speciellt intressant för denna blog är intervjuerna med chefredaktören Robert Silvers på The New York Review of Books och den grävande journalisten Greg Palast på The Observer.

Även kolumisten på The Guardian Marina Hyde är underhållande. Så här skriver hon t.ex. om media och kändiskulten;

”[D]e flesta människor som syns i skvallertidningar i dag gör det för att de vill synas där. Undantaget är de allra största stjärnorna, de vill nog helst slippa. Som Angelina Jolie – hon är egentligen en b-skådis utan någon större talang. Om du frågar folk vilka filmer hon gjort kommer de knappast ihåg någon annan än Tomb Raider. Hon är känd för att hon är känd, helt enkelt. Hon har tjänat större delen av sina pengar för att hon ofta är ämnet för lögnaktiga artiklar i skvallertidningar. Och ändå tror hon själv att hon är känd för att hon är en bra skådespelerska.[…]

Jag är intresserad av de sponsrade saker de ägnar sig åt. Som när Angelina Jolie och Brad Pitt åkte till Namibia för att adoptera en baby och fick landets regering att utlysa flygförbud i landet för att inga fotografer skulle kunna plåta dem medan de letade efter ett nytt barn. Jag menar, Angelina Jolie är uppenbarligen väldigt intresserad av mänskliga rättigheter, hon pratar ju om dem hela tiden. Men hon har alltså inga problem med att ett helt land stänger ute journalister för att hon ska kunna adoptera ett barn i fred? […]

Framför allt är det mediernas fel. Och, faktiskt, organisationer som FN. De tror att de når ut bättre med sina frågor om de har kändisar som talespersoner. [R]radikalism är viktigt om man vill förändra samhället, och därför kan kändisar aldrig bidra till någon större förändring. De är inte kontroversiella. Det finns ingenting kontroversiellt med att säga att barn svälter i världen. Man löser inte global ojämlikhet genom att säga det. Hela kändisarnas gärning handlar om att ockupera mittfåran.”

Read Full Post »

POLITIK: Skådespelerskan och den centerpartistiska riksdagsledamoten Solveig Ternström funderar på att hoppa av partiet. Nu lockar Miljöpartiet.

Fallet Solveig Ternström (C) visar på problemet med att låta kändisar ha en egen gräddfil in i politiken.

Partier vill gärna värva kändisar för att man tror att deras namn höjer partiets image och skapar goodwill hos allmänheten. Men slår satsningen fel riskerar bra PR bli dålig PR.

Sanningen är att kändisar i politiken ofta skapar mer problem än de löser.

1) Kändisar seglar ofta in på förstaplatserna på partiernas valsedlar utan att ha behövt göra ”värnplikt” i partiet.

Detta skapar naturligtvis irritation bland övriga aktiva som ofta besitter minst lika mycket kunskap och som dessutom har tvingats engagera sig under flera års tid med mindre glamorösa sysslor som också krävs för att partiorganisationen skall fungera.

2) Dessutom skapar denna gräddfil en orealistisk bild hos kändisarna om hur ett parti verkligen fungerar. Kändisar tror ofta att deras åsikter alltid kan tillmötesgås utan hänsyn till andra politiska överväganden som ett parti ständigt ställs inför.  

3) Speciellt kändisar från näringslivet tror ofta att man kan fatta beslut och få saker och ting gjorda med samma snabbhet som i ett företag.

Insikten om att demokrati med nödvändighet måste få lov att ta tid finns inte alltid. Många lämnar därför också partiarbetet efter kort tid. 

4) Partier riskerar lägga onormalt mycket tid på enskilda personer som sedan bara försvinner utan ha gjort något positivt avtryck överhuvudtaget. Partiet investerar tid och pengar på personer som riskerar att tillfoga partiet skada rent PR mässigt när en brytning sker.

5) Undersökningar i USA visar att kändisskap nästan inte alls påverkar allmänhetens bild av ett parti (eller en politiker).

Initialt kan en kändis – som offentligt deklarerar sitt stöd till en presidentkandidat – generera en mindre uppgång i en presidentkandidats opinionssiffror. Men effekten försvinner nästan helt så fort media är klar med sin rapportering om nyheten.

År ut och år in har demokratiska presidentkandidater fått ett överväldigande stöd bland amerikanska nöjesprofiler inom både musik och film. Trots detta har man ständigt förlorat val. Barack Obama är undantaget som bekräftar regeln.

Den oglamorösa sanningen är att politik är ett ganska tråkigt hantverk. Framgång skapas genom idogt arbete med att gå på sammanträden, träffa medborgare på glest besökta möten och skriva tråkiga motioner som inte ens läses inom det egna partiet.

Partierna skulle ha betydligt mer nytta av att lära sig ta hand de medlemmar man redan har. Nästan alla medlemmar har ingångar till väljargrupper som förblir outnyttjade i det löpande partiarbetet. 

Kändisar däremot är rent slöseri med både tid och pengar.

Read Full Post »

KÄNDISAR: Även den mest ointresserade slipper inte undan alla kändisar. Speciellt inte när det rör sig om namn som Paris Hilton eller Britney Spears.

Speciellt svårt blir det när en PR katastrof – äkta eller konstruerad – briserar i media. Plötsligt är kändisarna överallt. Den senaste i raden är golfstjärnan Tiger Woods.

Neal Gabler i Newsweek har funderat kring varför dessa kändisar spelar en sådan framträdande roll i våra liv – vare sig vi vill det eller inte. Ingen tycks gå fri från kändisarna och deras förehavanden.

[W]e have invented celebrity and latched onto it because celebrity does a better job of giving us what traditional art and entertainments once gave us before they became too enervated to surprise us or we became too jaded to be surprised. By the same token, in a symbiotic turn, many protagonists of celebrity narratives have become sophisticated enough to realize that they could recast their narratives as a way of sustaining their own celebrity, turning their life into their work. One will never know how much of Michael Jackson’s eccentricity was a way to keep his narrative (and his celebrity) going (…).

[C]elebrity narratives today are so effective, so ubiquitous, and so vigorous that they overwhelm virtually every other entertainment and art form, even the ones in which entertainers originally made their names. Brad Pitt and Angelina Jolie, to use just one example, are far better known for their life together than for the films they make (…). One might even say that their lives are such a big entertainment that their films are now a product of their celebrity rather than a source for it, to the point where their celebrity narratives can actually obscure their work, making it harder for an audience to accept them as the characters they play. (…)

Since celebrity is a narrative in the medium of life, it requires magazines, newspapers, television shows, and perhaps most especially the Internet to promote it—a service these media happily perform and from which they get great residual benefits.

And so today we are gripped by Tiger Woods’s story, and when his disappears, as it eventually will, another narrative will arrive and then another and then another, ad infinitum.

En nog så deprimerande slutsats. Men ett Eldorado för PR konsulter.

Read Full Post »