Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kampanjmetoder’

KAMPANJ | ”Varför har dagens socialdemokrater så förtvivlat svårt att göra som Palme, undrar mormor.”

Arena nr 2 2014

Samma fråga ställer författaren och journalisten Lars Berge. I en längre essay i tidskriften Arena söker han svar åt både sig själv och sin mormor.

Frågan är inte ny. Den har varit ett stående tema i vänsterpressen åtminstone sedan Socialdemokraterna förlorade valet.

Svensk politik har för närvarande förvånansvärt många partier som söker – eller borde söka  – sin själ.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna är tre tydligaste exempel på partier som skulle må bra av lite ideologisk och politisk rannsakan och självkritik.

Om Alliansen förlorar valet är det inte osannolikt att även Moderaterna börjar fundera över sin roll. Vad är poängen med att vara moderat? Vad är det man egentligen vill? Förutom att vara bra på att vinna val, vill säga.

Vad som skiljer Socialdemokraterna från de övriga är att det åtminstone finns en levande diskussion bland sympatisörer och debattörer om vart man vill att partiet skall gå.

En sådan interndebatt är naturligtvis ett sundhets tecken i sig. Det är antagligen också ett tecken på att partiet känner att man står på hyfsat fast mark.

Om partiet inte drabbas av oförutsedd katastrof (tänk Håkan Juholt) kommer man alltid kunna lita på att man kommer att inta en central roll i svensk politik.

Annat är det för Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Dessa partier påminner mer om en person som håller på att drunkna. De har fullt upp med att hålla näsan över fyraprocentspärren.

Ingen kan förvänta sig en person (eller parti) som befinner sig i nöd skall fundera över hur man hamnat där man är. Det gäller bara att försöka rädda sig, till vilket pris som helst.

Socialdemokraternas problem, enligt Berge, handlar om att gått från att vara ett folkrörelseparti till att bli ett genomprofessionaliserat parti.

Det är tisdag den 16 januari. Jag befinner mig instängd i en hiss tillsammans med den socialdemokratiske valledaren Jan Larsson.

[…]

I ena hörnet finns ett callcenter som ska informera och mobilisera partiets medlemmar inför den stundande samtalskampanjen. Målet är att besöka 1,5 miljoner hushåll, den mest omfattande dörrknackning partiet någonsin genomfört. Strategier för insamling och hantering av den enorma mängd data dessa samtal kommer att generera är under utveckling. Självklart är allt mycket hemligt.

Vid ett bord i loungen sitter den ansvarige för väljarkampanjen, Christian Scharf. Han väger begrepp mot varandra inför de kommande annons- och affischkampanjerna. I år sköts uppdraget av Granath Havas, som skapat identiteter åt allt från hudkrämer till globala fondförvaltare. Reklambyrån ligger även bakom appen med budskapet som min mormor ser som en förolämpning mot slutkörd vårdpersonal och utbrända lärare: ”Framtiden byggs inte av snoozare.” Men Christian håller inte med. Han tycker att det är en slogan med ”glimten i ögat”. Han borde ju veta. Han är ju utbildad på Berghs reklamskola.

– Den senaste valkampanjen 2010 var väldigt stram, med svartvita bilder. Den här gången vill vi bli mer inbjudande. Det är känslan av gemenskap vi är ute efter. Det är grunden i vår ideologi, säger Christian. Exakt vilka ord man laborerar med vill han inte avslöja. Men de måste vara få, slagkraftiga och kretsa kring begreppet ”samarbete”.

[…]

– Just nu befinner vi oss i positioneringsfasen. Men snart blir det mer volleyspel. Då handlar det inte om att vinna i medierna varje dag, utan att vinna varje timme.

Jag tycker det låter stressigt. Inte Janne.

– Skitkul, säger han.

Han vet att Socialdemokraterna vinner de flesta förtroendeomröstningarna. Han vet att undersökningar visar att väljarkåren egentligen stödjer en socialdemokratisk politik, trots att en majoritet röstat på Alliansen. De tänker rött, men röstar blått. Han vet att väljarna vill att det stundande valet ska handla om jobben, skolan och välfärden. Men han vet också om motståndarsidans taktik, den som varit så framgångsrik de båda senaste valen.

– Vi vill prata sakpolitik. Vi vill prata skillnader i politiken. Vi vill prata om att ytterligare skattesänkningar inte är vägen framåt. De kommer försöka triangulera och göra det personligt genom att försöka sätta bilder och ord på våra företrädare.

Enligt partistrategen är det precis så Alliansen vann det senaste valet 2010.

[…]

Varför har dagens socialdemokrater så förtvivlat svårt att göra som Palme, undrar mormor. Tala om vad de egentligen står för. Jag pekar på en bild där kampanjstaben har listat vad de vill att Socialdemokraterna ska och inte ska förknippas med inför valet 2014. Stolt historia är inte ett av de önskvärda karaktärsdragen. Inte heller ”snällhet”. I stället ska partiets företrädare upplevas som ”framtidsorienterade” och ”handlingskraftiga”. Jag pekar på partisymbolen.

– Kolla, det står ju här. ”Socialdemokraterna – framtidspartiet”.

Jag berättar om dörrknackningskampanjen. Kanske vill de komma in på en kopp kaffe och förklara hur de resonerar, undrar mormor förhoppningsfullt. Jag drar in luft mellan tänderna och bläddrar fram till ett cirkeldiagram.

– Du tillhör den här gruppen, säger jag och pekar på en vinröd tårtbit som representerar 16 procent av väljarna. Det är Socialdemokraternas ”kärnväljare”. De som röstar på partiet i vått och torrt.

– Er behöver de ju inte övertyga. Därför satsar partiet främst på att nå den här målgruppen.

Jag pekar på en grisrosa tårtbit som motsvarar 12 procent av väljarna. […] Mormor tycker att det är märkligt att låta en liten grupp ”velpellar” definiera en hundraårig folkrörelses politiska inriktning.

– Antingen så står man väl för sin politik, eller så gör man det inte. Med demokrati menas väl att det är folket som ska välja på vilket sätt landet ska styras, eller hur?, säger hon.

Jag försöker förklara att det inte är exakt så modern politik fungerar.

Det finns inget enklare än att göra sig lustig över moderna kampanjmetoder.

Men problemet för Berge och alla andra som drömmer sig tillbaka till ett tänkt politiskt urtillstånd är att detta inte skulle garanterar några valvinster.

Det är lätt att måla upp en bild att det professionaliserade partiet har tappat kontakten med sina folkliga rötter. Och att detta skapat politisk otydlighet.

Men det är inte professionaliseringen som förändrat Socialdemokraterna. Förändringen står partiet själv för via sina medlemmar och förtroendevalda.

Resonemanget håller inte att allt skulle bli så mycket bättre om man bara kunde gå tillbaka till hur det en gång var.

Är det verkligen troligt att Socialdemokraterna – oavsett politiskt innehåll och ideologisk framtoning – någonsin kommer att dumpa dessa förhatliga kampanjmetoder?

Eller att man plötsligt skulle anamma mer ”amatörism” på bekostnad av professionalisering? Knappast.

Oavsett vilken falang som kontrollerar politikutvecklingen kommer partiet alltid anpassa sig till vad som behöver göras för att kunna vinna val.

Ingen kommer att försöka vrida klockan tillbaka till den mytiska tid när val kunde vinnas endast med brandtal och valaffischer.

Tidskriftsomslaget: Arena nr 2, 2014

 

Read Full Post »