Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Junilistan’

VAL 2010: Föga förvånande så är temat invandring i Sverigedemokraternas valfilm. Filmen sätter upp motsatsparet ökad invandring eller mer pengar till pensionärerna.

Filmen kommer att älskas av partiets anhängare och hatas av motståndarna. Oavsett vad man tycker om budskapet så är det en effektiv form av politisk kommunikation.

Den lyckas med vad så många andra svenska valfilmer misslyckas med. Den tvingar tittaren att helt enkelt ta ställning. Är Du för eller emot? Är Du med oss eller emot oss? Vill Du att dina pengar skall gå till ökad trygghet för pensionärer eller till ökad invandring? Väljer Du ”invandringsbroms eller ”pensionsbroms”?

Ett problem för partiet är naturligtvis att alla partier i år lovar allt mer till de äldre. Om det är någon specifik grupp som har stått i centrum i årets valrörelse så är det just de gamla. Det tar lite udden av filmen.

Men det bryr sig säkert inte partiet om. Huvudsyftet är nämligen att sätta fokus på sin invandrar- och integrationskritiska politik som är det enda partiet är riktigt känt för hos väljarna.

En strategi att försöka bli lite mer mainstream så här i valets slutspurt hade varit dömt att misslyckas.

Filmen påminner dramaturgiskt om Junilistans valfilm inför Europavalet 2009. Den filmen var valets absolut bästa (och något av det bästa vi hittills set på svensk tv).

Hotet då var EU-byråkratin medan hotet i Sverigedemokraternas film kommer från invandringen – symboliserad av burkaklädda kvinnor med många barn.

Det dramatiska upplägget och tempot i kombination med den mörka ljussättningen gör att filmen tydliggör ett hot. Vilket naturligtvis är partiets syfte.

Sverigedemokraternas valfilm var tänkt att visas i TV4 men kanalen har nu sagt nej p.g.a. innehållet. Skulle inte förvåna om detta garanterar att filmen får stor spridning. Inte minst om övrig media rapportera om händelsen.

Som kuriosa kan sägas att filmen är gjord av en medarbetare på Sveriges Radio enligt Resumé.

Read Full Post »

piratpartietVÄGVAL: Piratpartiets skräll i valet är en bra grund att stå på inför riksdagsvalet 2010. Junilistans katastofval var däremot förutsägbart.

Även om det ännu är för tidigt med alltför självsäkra uttalanden kan man redan nu dra vissa slutsatser om Piratpartiets behov av tydliga vägval framöver. 

Om partiet skall lyckas 2010 måste man redan nu fatta beslut i rad tuffa frågor som kommer att ha direkt bäring på om man kommer att lyckas även inrikespolitiskt.    

Junilistan tog sig till Europaparlamentet 2004 men lyckades aldrig utnyttja denna seger inrikespolitiskt. Piratpartiet har däremot stora chanser att lyckas. Varför?

1) Inom Junilistan fanns det aldrig någon konsensus om partiet överhuvudtaget skulle agera på den inrikespolitiska arenan mer än vid just EU-valen. Piratpartiet verkar inte tveka om att riksdagen är nästa steg.

2) När Junlistan väl bestämde sig för att ställa upp i riksdagsvalet fanns ingen riktig organisation ute i landet som kunde backa upp partiet. Man hade lyckats inbilla sig själva att man var en ny typ av parti som inte behövde riksdagspartiernas traditionella, byråkratiska och gammelmodiga partistruktur.

Men till skillnad från Junilistan – som i realiteten är ett helt vanligt parti om än oorganiserat sådant – är Piratpartiet möjligtvis en helt ny typ av parti som inte behöver partilokaler, ombudsmän och tråkiga sammanträden för att lyckas. Kanske det. Vi får se.

3) Junilistan drevs i valet 2004 fram av positiv mediebevakning och anhängarnas entusiasm (precis som Piratpartiet i år). Efter valframgången försvann partiledningen till Bryssel och hördes aldrig mer av.

Detta är även en risk för Piratpartiet. Om både Christian Engström och partiledaren Rick Falkvinge försvinner till Bryssel för att grotta ner sig i sina specialfrågor kommer detta då att även skapa avtryck i Sverige?

Vem kommer att sköta partiet i Sverige? Kan man göra det på distans? Kommer det att räcka med att blogga tills fingrarna blöder för att hålla grytan kokande i Sverige?

Till skillnad från Junilistans arbete i Europaparlamentet har Piratpartiet en fördel av att driva frågor som sannolikt kommer att vara kvar på den inrikespolitiska agendan framöver. Rätt använt kan Piratpartiet dra nytta av detta.

4) Junilistan drabbades av interna ledarproblem. Den allmänborgerlige Lars Wohlin – som var en av Junilistans Europaparlamentariker – hoppade av till Kristdemokraterna.

Och så småningom lämnade partiledaren Nils Lundgren – f.d. bankman och socialdemokrat – över till en annan socialdemokrat (Sören Wibe) som uppfattades ligga längre till vänster.

Inom Piratpartiet kan man ännu inte se några tecken på maktstrider. Men man kan inte heller se att anhängarna – som omfattar alltifrån nyliberaler till aktivister på vänsterkanten – har mycket mer gemensamt än vad partiet har gått till val på. (En av de första valanalyserna visade dessutom att Piratpartiet tog en stor portion av väljare från Sverigedemokraterna).

Här ligger också sprängkraften i partiets vägval i EU. Vilken partigrupp kommer partiet att välja? Och kommer valet att accepteras av alla aktivister när man väl har gjort sitt val (och börjar rösta därefter)?

5) Inrikespolitiskt har Piratpartiet valt en strategi som säkert oroar riksdagspartierna. Till skillnad från Sverigedemokraterna – som alla partier vill distansera sig ifrån – är situationen det omvända för Piratpartiet.

Alla vill vara piraternas vänner. Alla partierna vill framstå som moderna och kunniga på de frågor som definierar Piratpartiet. Men – som Mikael Sundström, statsvetare i Lund – uttrycker det;

Det är svårt att anklaga Piratpartiet för hyckleri. Detsamma gäller inte de etablerade partier som ryggradslöst försökt förvandla sig till småpirater inför valet. Trodde man på allvar att Piratpartiets väljare skulle tycka att deras senkomna frieri känns äkta?

Piratpartiets frågor (som sannolikt kommer att förblir på den inrikespolitiska agendan) i kombination med en strategi som spelar ut riksdagspartierna mot varandra kan garantera piraternas fortsatta aktualitet.

Christian Engström (PP) utvecklar det på följande sätt;

Vårt mål är att få vågmästarställning. Vi säger till [Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt]: Den av er som lägger bästa budet för att riva upp Ipred, lägga ner FRA och värna de medborgerliga rättigheterna på nätet, den får jobbet som statsminister.

Piratpartiet har stora möjligheter att göra vad Junilistan aldrig lyckades med – ta sig till både Europaparlamentet och riksdagen.

Frågan är bara om man är realistiska nog att inse att detta kommer att kräva fortsatt hårt arbete i Sverige. Det kommer inte att räcka med att bara driva på i Bryssel.

Om inte annat kommer det finnas tillräckligt med partier och journalister med intresse av att utmåla Piratpartiets arbete i Bryssel under 2009-2010 som ett misslyckade.

Riksdagspartierna kommer garanterat att fila på sina egna program kring integritet och rättigheter på nätet framöver.

Read Full Post »

EU-VALET: Valrörelsen är över och det är dags att göra en första sammanfattning av partiernas EU-kampanj.

Toppkandidaterna

Valrörelsen generellt: Trist, trist, trist! Frågan är om inte årets valrörelse har varit tråkigare än t.o.m. förra EU-valrörelsen.

Årets bästa valkampanj: Socialdemokraterna och Folkpartiet. 

Årets sämsta valkampanj: Junilistan. Partiet har helt uppenbart saknat infrastruktur för att klara av att kampanja brett. Trots traditionella grepp som bussreklam och valstugor kombinerat med bra tv-reklam och bra debattinsatser av Sören Wibe i tv har partiet försvunnit bort i valrörelsen.

Bästa personvalskampanjen: Bland toppkandidaterna Gudrun Schyman (FI). Bland icke-toppkandidaterna Anna Maria Corazza Bildt (M). 

Svagaste personvalskampanjen: Gunnar Hökmark (M), Marit Paulsen (FP) och Eva-Britt Svensson (V). Utan repektive partiorganisationers stöd hade dessa toppkandidater aldrig lyckats konkurrera med övriga kandidater.

Valets bästa uppryckning: Socialdemokraterna. Partiet har uppenbart bestämt sig för att bli årets vinnare. Partiet har haft driv och killer instinkt.

Bästa debattör: Carl Schlyter (MP). Har klarat alla debatter – inte minst tv-debatterna – utmärkt.

Årets nykomling: Föga förvånande Piratpartiet.

Årets ”negativ campaign”: Marita Ulvskogs (S). Ulvskog sätter likhetstecken mellan människohandel och uthyrning i Sverige av personal från andra EU-länder. Här kan också nämnas socialdemokraternas bannerförare LO som medvetet missförstå Fredrik Reinfeldt i stora annonser på temat ”Han tycker inte att det är så viktigt att du röstar. Gissa varför!”

Årets flopp I: Sverigedemokraterna. Svag valrörelse från SD trots höga förväntningar bland sina anhängare. Partiet sätter sitt hopp till att det finns en stor dold potential bland väljare som inte öppet vill ge sitt stöd.

Årets flopp II: Libertas. Partiet som registrerade sig hos Valmyndigheten i mars avbröt redan den 21 maj sin valkampanj p.g.a. kostnadsskäl.

Bästa valmaterial: Vänsterpartiets informationsmaterial. Utformat som en kvällstidning.

Bästa valaffischer: Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Socialdemokraterna därför att man har vågat satsa på politisk information och inte bara på slogans. Miljöpartiet därför att man har försökt att vara lite underhållande.

Sämsta valaffischer: Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Tomma och innehållslösa.

Årets mest överreklamerade kampanjgrepp: Partiernas tv-reklam. Junilistan gjorde den klart bästa tv-reklamspotten. Kristdemokraterna den mest menlösa. (Ett stalltips: Nästa valrörelse kommer vi även att se tv-reklam från Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna.)

Årets nyhet: Alla partierna har satsat brett på sociala medier. Till och med Kristdemokraterna som annars brukar vara sist med allt som är nytt har satsat både på tv-reklam och sociala medier. Ella Bohlin (KD) har varit långt ifrån sämst bland toppkandidaterna.

Årets mest överexploaterade fråga: Miljö- och klimatfrågan. Alla vill framstå som miljömedvetna. Inget parti avviker överhuvudtaget från mittfåran. Och resultatet är att väljarna knappast har blivit klokare.

Årets minst debatterade fråga: Europas roll och framtid. Var finns visionerna hos partierna?

Årets bästa EU-informatör: Morgontidningarna. Man har insett att väljarna behöver information och har därför också tagit det ansvar som partierna har missat.

Årets sämsta EU-informatör: Sveriges Televison. Som vanligt är man böjd att säga.

Read Full Post »

JunilistanEU-VALET:  Även Junilistan skall visa politisk reklam på TV. Deras reklamfilm kommer att visas på TV4 veckan innan Europaparlamentsvalet den 7 juni.

Filmen ligger redan på YouTube men är ännu inte riktigt klar enligt Junilistans pressekreterare Björn Jonasson;

Vi ska putsa på den lite till så att den blir lite snyggare. På måndag [den 25 maj] kommer den att vara helt klar (…) Den skiljer sig mycket från övriga partiers filmer. Den är kaxigare och vågar ta för sig. Den kan nog kännas uppfriskande att det är någon som säger hur det verkligen funkar.

Och visst är det här betydligt bättre än vad Kristdemokraterna och Folkpartiet åstadkommit. Deras filmer verkar mer intresserade av att sprida samhällsinformation om EU-valet än respektive partiers politiska budskap.

Problemet för Junilistan är att man knappast kommer att bli ett intressant alternativ för väljarna bara för att man har gjort en bra reklamfilm.

Om man inte har hört av ett parti sedan senaste valet är det knappast troligt att väljarna kommer att belöna partiet med nytt förtroende.

Read Full Post »

EURIKSDAGEN: Idag har det varit riksdagsdebatt om Europavalet. Och visst stod viktiga sakfrågor på agendan.

Mona Sahlin (S) kommer att underminera de sunda statsfinanser som regeringen har byggt upp om man får tro statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Och precis som tidigare kontrade Sahlin med att regeringen var för passiv när det gällde att stödja de arbetslösa och skapa förutsättningar för fler jobb.

Fritt vårdval var en fråga som uppenbart kommer att bli en av EU-valets stora frågor. Näringsminister Maud Olofsson (C) var en av dem som pläderade för reformen i debatten.

Christofer Fjellner (M) – ledamot i Europaparlamenten – anser att fritt vårdval är den enskilt viktigaste frågan i valrörelsen.

Men även om valrörelsen inte saknar intressanta skillnader är frågan om inte den vanliga väljaren har svårt att uppfatta några riktigt konkreta skillnader mellan partierna.

De frågor som partierna lyfter fram är de frågor som partierna även diskuterar inom inrikespolitiken. Det är svårt att uppfatta vad som är konkret ”Europa” i kontrast till det rent inrikespolitiska.

Erik Magnusson – krönikör på Sydsvenskantycker sig ha märkt att partierna strävar efter att lägga sig väldigt nära varandra i sakfrågorna. 

Ju närmare EU-valet vi kommer, desto mer tycks skillnaderna mellan partierna suddas ut.

Magnusson tar som exempel moderaternas valmanifest. Punkt efter punkt i manifestet verkar vara konstruerade mer för att neutralisera politiska motståndare snarare än markera skillnader.

Precis som Socialdemokraterna sätter Moderaterna nu jobben först. I likhet med andra partier tar M ställning för frihet på nätet. På samma sätt som andra vill M verka för ett mer jämställt EU.

På så sätt vill moderaterna – enligt Magnusson – i de olika punkterna bl.a. lugna S-väljare ”som tvivlar på De nya moderaterna är ett arbetarparti”, lugna ”LO-medlemmar som anklagar M för att slå sönder kollektivavtalen”, lugna ”väljare som annars kan rösta på MP och miljöjournalisten Isabella Lövin”, lugna ”unga väljare som överväger att proteströsta på Piratpartiet”, lugna ”de borgerliga män som funderar att ge sin röst till Junilistan”, lugna ”borgerliga kvinnor som överväger att rösta på Fi och Gudrun Schyman” och lugna moderata väljare att Turkiet inte kommer att bli EU-medlem nästa mandatperiod för att på så sätt hindra att man väljer Sverigedemokraterna.

En sådan strategi – att både lugna och locka osäkra väljare – är knappast ovanlig eller speciellt upprörande. Strategin kommer kanske dessutom att visa sig vara framgångsrik för Moderaterna.

Vad strategin däremot inte kommer att åstadkomma är att göra valet mer intressant för den genomsnittliga väljaren.

Och det är bara att gratulera partier som just Piratpartiet, Junilistan, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ som därmed ges möjlighet att skapa nerv och intresse kring sin politik när de etablerade partierna bara får väljarna att somna.

Read Full Post »

Gudrun SchymanEU-VALET: Vet Gudrun Schyman något som ingen annan vet?

Av småpartierna är det än så länge bara Sverigedemokraterna och Piratpartiet som då och då lyckats skapa avtryck i alla de opinionsundersökningar som nu publiceras mer eller mindre dagligen. 

De andra partierna utanför riksdagen – Junilistan, Feministiskt initiativ och Libertas – ligger annars ständigt inbäddade i undersökningarnas kolumn för ”Övriga”.

Men kanske har Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ skapat en strategi som gör att hon – under radaren för medias EU-vals bevakning – kan bedriva en framgångsrik EU-kampanj.

Har man inte mycket pengar gäller det att istället utnyttja kostnadseffektiva alternativ.

Schyman har en egen hemsida och egen kampanjhemsida – skickaschymantillbryssel.nu – där det finns en shop där anhängare kan köpa profilprodukter (t.ex. fyra disktrasor för 125 kronor) och trycka ut flygblad, affischer och information.

Schyman är också krönikör på tidningen Ment.se.

En av de få kostnader som kampanjen har dragit på sig är att man har tryckt upp ”FI-tjugor” som man kan köpa för riktiga pengar. Mycket annat görs tydligen ideellt.

Gudrun Schyman;

Det är egentligen den enda kostnaden vi har. Kampanjen kör vi med en nollbudget.

Och när Schyman inte turnerar så twittrar hon på twitter.com/gudschy och träffar ”vänner” via Facebook.

Det är uppenbart att allt är kopierat från Barack Obamas valkampanj. Och det är också ganska uppenbart att det inte handlar speciellt mycket om Feministiskt initiativ.

Allt kretsar kring Gudrun Schyman som person. Inget fel i det. Det är trots allt en personvalskampanj. Men man får också lätt känslan att Feministiskt Initiativ är till för Schyman snarare än tvärt om.

Kommer Schyman att fortsätta att bry sig om FI om partiet inte lyckas ta henne till Bryssel eller till riksdagen 2010?

Vi får se. Schyman är trots allt inte känd för sin uthållighet.

Read Full Post »

libertasPARTIER: Ett nytt politiskt parti – Libertas – har bildats i Sverige.

Uppenbart är att Libertas är ett intressant alternativ till de övriga politiska partierna. Att vilja stärka EU och göra det mer demokratiskt gör att partiet inte framstår som ett traditionellt nej-sägande höger- eller vänsterparti.

Dessutom vågar man vara mer tydlig med att man vill se pro-europeiska demokratiska reformer vilket de borgerliga partierna ännu inte har lyckats artikulera på ett trovärdigt sätt.

De borgerliga partierna har aldrig tagit den oro som finns bland de egna väljarna kring bristande demokrati, dålig transparas och byråkrati på riktigt allvar. Det finns en seriös oro hos en pro-europeisk allmänhet – både till vänster och höger – kring exempelvis Lissabonfördraget.

Libertas vill inte att Sverige skall lämna EU. Man vill inte heller bara flytta makt tillbaka från Bryssel till Sverige vilket är den vanliga infallsvinkeln i svensk EU-kritik.

Idén med ett gemensamt parti för hela Europa är onekligen mycket intressant. Detta minimerar dessutom risken för att partiet bara kommer att uppfattas som ännu ett missnöjesparti som försöker utnyttja en misstänksamhet i väljarkåren.

Snarare är Libertas ett EU positivt parti som vill skapa mer demokrati exempelvis genom att låta folket välja en president för hela EU. Något som inget annat parti i Sverige har vågat föreslå. 

Om man lyckas på den korta tid som återstår till valet lyckas kommunicera detta till väljarna borde man ha en rimlig chans att röra runt i den politiska grytan i Sverige. Väljarnas förtroende för att de etablerade partierna har ett genuint intresse för EU är inte direkt översvallande.

Med viss rätt uppfattar väljarna att riksdagspartierna bara är intresserad av EU-politik när det börjar dra ihop sig till val. Och knappt då. Väljarna är inte dummare än att man känner att de etablerade partierna drar igång sina EU-kampanjer lika mycket för att man är rädda att ett dåligt valresultat skall uppfattas som en indikation på hur det skall gå i kommande riksdagsval.

Risken för Libertas är att man inte kommer till i media för att diskutera sitt partiprogram (som ännu inte är lanserat i sin helhet).

Risken för Libertas är att mycket utrymme i media kommer att fokusera dels på att grundaren – Declan Ganley – råkar vara en irländsk miljonär och att partiets toppkandidati Sverige – Stefan Kihlberg – har varit aktiv i både Ny Demokrat, Kristdemokraterna och Junilistan tidigare.

Stefan Kihlberg;

Jag var med i Ny Demokrati så länge det var ett friskt parti. Junilistan har spårat ur och blivit ett vänsterparti.

Read Full Post »