Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Judar’

OPINION | Fraser Nelson, redaktör på The Spectator, var på Gotland under Almedalsveckan. Det var ingen vacker bild han fick av Sverige.

sverige

Han rapporterar hur Sverige förändrats markant p.g.a. av den massiva invandringen under senare år. ”This has changed the look and feel of several Swedish cities”, skriver han i tidskriften.

Nelson konstaterar att Sverigedemokraterna har gynnats av detta eftersom inget annat parti vågar ta i frågan.

En annan sak som sticker ut är rasismen som riktas mot judar i Sverige. Och som vanligt är det Malmö som får stå i skamvrån.

Det räcker med andra ord för en utländsk gästa att besöka Sverige under några timmar för att han skall dra någotsånär kloka slutsatser om läget i landet.

Slutsatser som ingen partistrateg, än mindre någon partiledare eller partisekreterare, verkar våga dra i vare sig regeringen, hos deras stödparti eller inom Alliansen.

Är det konstigt att Sverigedemokraterna skördar framgång efter framgång i opinionsundersökningar?

Nelson skriver:

To the island of Gotland for Sweden’s annual political festival — elegantly flat-packed into a few days, rather than the weeks of party conferences to which Brits are subjected. Each party has a dedicated day but everyone mixes. I spot the leader of the Christian Democrats; she’s 28 years old. (‘It’s the new 45!’ explains one of her staffers). Party leaders mix with dog-walkers in the park and anyone can turn up to speeches. Quite a contrast to Britain, where party conferences are sealed off from the public by a ring of steel. Things could go wrong — a recent Nordic noir novel imagines Sweden’s entire political class held hostage in Almedalen, the festival site. But the worst that has actually happened was a feminist shaking her naked breasts at the Prime Minister. It’s a risk that the Swedes are prepared to run.

The Woodstock mood of this conference has been rather dampened of late by the presence of the Sweden Democrats, a populist anti-immigration party who now have enough seats to qualify for their own day in Almedalen. Everyone else talks about how to crush the party, but not many talk about the issues that trouble its voters. It’s a fairly typical problem in Scandinavia, which is why, for the first time since the war, only one nation — Sweden — has a social democratic party in power. Populists have felled all the others, and felled Sweden’s conservatives last year.

The problem is fairly obvious to any visitor to Stockholm. The authorities have become so welcoming to immigrants that they are turning a blind eye to misbehaviour, leaving Romanian beggars free to patrol the city’s underground and even camp in the shopping streets. This has changed the look and feel of several Swedish cities. To make matters worse, the government’s euphemism for beggars is ‘EU migrants’, as if all this was the natural result of immigration, rather than poor policing. Tragically, Sweden’s openness is now eating itself, as many voters have come to associate immigration with social decay and disorder.

One woman tells me that she and others now accompany Jews on their way home from the synagogue in Malmö to protect them from Muslim gangs. Such stories are enough to make Swedes wonder whether the government has lost control. My job is to talk about Britain’s ability to integrate immigrants — which, I argue, has been a standout success. Newcomers find work fairly easily here, our police keep order fairly well, and our far-right party, the BNP, was crushed at the general election (its support fell 99.7 per cent).

Read Full Post »

IMAGE: Malmö stad har hamnat i en ny internationell PR katastrof. Återigen har den omfattande antisemitismen i staden uppmärksammats.

Malmö är den mest antisemitiska platsen i Sverige. Och nu har t.o.m. ansedda Simon Wiesenthal Center i Los Angeles tvingats utfärda en varning till alla judar i världen att vara försiktiga. 

Det har länge varit känt att judar flyttar från Malmö p.g.a. den allt öppnare rasismen riktad mot judar. Dessutom har hatbrotten mot judar i Skåne fördubblades under 2009. Attentat utförs och judiska lokaler och gravar skändas. 

Ett stort problem är att kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) tidigare har uttalat att judiska församlingen i Malmö borde kritisera staten Israel. 

Varför svenska judar skall behöva ta på sig skulden för vad Israel gör eller inte gör har Reepalu aldrig lyckats förklara. 

Skulle någon överhuvudtaget kräva att andra religiösa eller nationella minoriteter är skyldiga att ta på sig ett ansvar för vad som händer på andra sidan jorden? Nej naturligtvis inte.

Men enligt Reepalu måste just judarna göra det. Tyvärr är övriga socialdemokrater så pass svaga i Malmö att man kommer att låta Reepalu hållas.

Reepalu har tidigare också använt den gamla konspirationsteorin om att ”israeliska lobbyn” (en omskrivning för judar) skulle skulle utgöra ett problem.

Så här skriver Simon Wiesenthal Center i sitt pressmeddelande:

We reluctantly are issuing this advisory because religious Jews and other members of the Jewish community there have been subject to anti-Semitic taunts and harassment. There have been dozens of incidents reported to the authorities but have not resulted in arrests or convictions for hate crimes […] A contributing factor to this decision has been the outrageous remarks of Malmo mayor Ilmar Reepalu, who blames the Jewish community for failing to denounce Israel. The travel advisory urges extreme caution when visiting southern Sweden. It is not connected to last week’s Islamist terrorist bombing in the heart of Stockholm.

Läs mer: Artikelserie i Skånska Dagbladet om hatet mot judar i Malmö.

Read Full Post »

Der ewige Jude - antisemitisk filmaffisch ca 1940PRESSETIK: Uttrycket ”nyttig idiot” antyder att den som sprider lögner gör detta omedvetet. När det gäller Aftonbladet och Donald Boströms antisemitiska artikel på kultursidan är det uppenbart att det inte handlar om okunnighet. 

Tre faktorer sammanfaller som förklarar varför Aftonbladet har accepterat publiceringen av en sådan artikel på sin kultursida. Det handlar om politisk övertygelse, kampanjjournalistik och en önskan om att se bevis där det inte existerar några bevis.

Jerusalem Post publicerade igår uppgifter som visar att den palestinska familj som spelar huvudrollen i tidningens historia om att israeliska armén skulle vara involverade i organstöld inte har några bevis för att så har skett. Familjens moder förnekade dessutom att hon ens skulle ha sagt till någon utländsk journalist att dådet hade utförts.   

Så vad är det som har hänt på Aftonbladet? Varför har Donald Boströms påstående om att israelisk militär dödat unga palestinier och skurit ut deras organ publicerats i Aftonbladet? Förklaringen är ganska enkel om än otrevlig.

1. Medvetet politiska vinklar: Aftonbladet är inte direkt känd för att driva en neutral nyhetsrapportering från Mellanöstern. Både ledarsidan och kultursidan – men även ordinära nyhetsartiklar – har länge haft en politisk vinkling som har varit utpräglat antiisraelisk. 

Är man per definition både antiisraelisk och propalestinsk är det inte konstigt om Boströms artikel inte ansågs behöva granskas innan publicering.

Varför kontrolla källor när man vet att man har politiskt rätt? Och även om källorna skulle vara ”lite vinklade” så gagnar det trots allt den ”goda saken”. Israel blir misskrediterat internationellt och dess fiender framstår som good guys oavsett hur många dödsbombningar man har på sitt rymliga samvete.

(Är det verkligen någon som tror att ett omvänt påstående – d.v.s. att palestinier stjäl organ från döda israeliska soldater – skulle ha fått publiceras i Aftonbladet utan bevis?)

2. Kampanjjournalistik: Att tidningar ägnar sig åt kampanjjournalistik är knappast någon hemlighet. Kampanjjournalistik argumenterar alltid för det som anses som ädelt och för det till synes självklara.

Avsikten är att läsarna utifrån denna nyhetsförmedling ska kunna dra sina egna slutsatser. Men om redaktionen från början har bestämt sig för vad som är rätt och fel, bra och dåligt, svart och vitt så är förstås risken uppenbar att rapporteringen om sakfrågan blir snedvriden. Journalistiken underordnas i praktiken målsättningen eftersom det knappast är troligt eller rimligt att redaktionen efterforskar och publicerar tunga argument och hårda fakta som talar mot den linje man själv går i spetsen för och uppmanar läsarna att ansluta sig till.

I frågor där en tidning är politiskt motiverad kan det naturligtvis vara intressant att ägna sig åt just kampanjjournalistik för att på så sätt också gagna det slutgiltiga politiska målet. 

3. Palestinsk propagandakrigsföring: I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrivs den omfattande propagandakrigsföring som västerländska medier medvetet spelar med i.

Fabricering av pro-palestinska nyheter har tagit sådana proportioner att det har fått ett eget namn – Pallywood – ett palestinskt Hollywood där lögner paketeras som sanningar för att sedan kablas ut över världen via västerländska media organisationer.

Och varför vill västerländska medier spela med i detta spel? Objektivitet är ju annars det som all nyhetsmedia brukar förespråka. Melanie Phillips, författare och krönikör på Daily Mail, förklarar fenomenet;

The answer lies in a combination of their dislike of Israel, professional self-preservation, and the fact that they depend upon local stringers who are virtually all partisans of the Arab and Islamist cause.

Nu är Donald Boström inte en ”local stringer” utan en svensk journalist, fotograf och författare som helt uppenbart har velat spela med i att sprida de palestinska propagandalögnerna.

Och Boström har nu också backat från sina själsäkra omdömen i sin artikel i Aftonbladet. På bloggen Fred i Mellanöstern kan man inte bara läsa om hans krumbukter i efterhand utan också hur svenska Utrikesdepartementet, kyrkor och fackföreningsrörelsen har bidragit till att göra det möjligt för Boström att sprida sina lögner.

4. Antisemitism som är förklädd till ”Israelkritik”: Det finns tre sätt att avslöja när ”Israelkritik” snarare är antisemitism.  

1. När statens Israel existens ifrågasätts

2. När Israel tillskrivs egenskaper och handlingar av ”monstruös” art.

3. När det finns oproportionerligt negativt fokus på Israel jämfört med andra konflikter (eller andra folk som befinner sig i konflikt).

Här har Aftonbladet lyckats med konststycket att uppfylla två av tre kriterier för antisemitism.

Read Full Post »

100x150_bjorklund_4MALMÖ: På Folkpartiets riksmöte idag höll Jan Björklund ett tal som tog upp situationen kring Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel.

Björklund har länge varit partiledaren som medvetet har valt som strategi att kommunicera en image av att Folkpartiet somdet naturliga valet om man vill vara säker på att det ska bli ordning och reda på både gator och torg och i skolan.

Denna ”batong”-image har nu fått sin legitimering med tanke på de kravaller med antisemitiska undertoner som har startats av representanter från yttersta vänster- och och högerkrafter i Malmö.

Björklunds analys är träffande med tanke på de antisemitiska uttalanden som tvingade vice ordförande för s-kvinnorna i Skåne – Ingalill Bjartén – att avgå och som Lars Ohly har legitimerat i Vänsterpartiet;  

Under senaste tiden har en synagoga i Helsingborg och ett judiskt kapell i Malmö utsatts för brandattentat.

Malmös socialdemokratiska ledare Ilmar Reepalu har genom fientliga uttalanden hetsat upp både vänstergrupper och nynazister mot sex unga judiska tennisspelare på besök i Sverige.

(…)

Om man ska välja vilka idrottskvinnor och idrottsmän i världen man vill möta i tävling, på grundval av politiken i idrottsutövarnas hemland, så kommer det internationella idrottsutbytet att bli mycket komplicerat (…) I handbolls-VM [i Malmö 2011] finns sannolikt Saudiarabien, Algeriet och Kuba (…) I Saudiarabien kan kvinnor dömas till spöstraff för umgänge med män innan äktenskapet. Vilka länder av dessa kommer att godkännas av Ilmar Reepalu? Eller är det bara Israel som det är politiskt korrekt att hetsa mot?

Antingen är Ilmar Reepalu omedveten om vilka stämningar han nu piskar upp, och då är han aningslös, eller så är han fullt medveten om vilka stämningar han piskar upp och då är han ansvarslös. Det är dags för Mona Sahlin att träda fram och ta avstånd från Ilmar Reepalu!

Debatten mellan Björklund och Reepalu kl. 16.00 på SR:s Studio Ett (2009-03-06) kan rekommenderas.

Read Full Post »