Strategi: Vågar (V) ta strid mot (S)?

VAL 2014 | Vänsterpartiet har vind i seglen enligt en rad opinionsundersökningar, nu senast hos Ipsos.

Detta gör det extra intressant att försöka avläsa hur partiet kommer att agera om de rödgröna som block blir större än Alliansen efter valet.

På frågan om Vänsterpartiet kan stödja en regering med bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan man skönja en lite tuffare attityd. Frågan är bara hur tuff.

Skall man tolka Jonas Sjöstedt har Vänsterpartiet egentligen bara ett krav och det är att man aldrig kommer att acceptera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering med ett borgerligt parti.

Vänsterpartiet är näst största partiet bland fackförbundet Kommunals medlemmar. Det gör det extra intressant att lyssna på hur Sjöstedt formulerar sina svar i den känsliga frågan hur partiet kommer att agera i regeringsfrågan vid ett eventuellt segerval för de rödgröna.

Här är två frågor från en intervju med Sjöstedt i fackorganet Kommunalarbetaren:

Ni kräver ett rejält inflytande om ni ska släppa fram en regering som består av S och MP, betyder det att de partierna måste ändra sin politik för att ni ska hjälpa fram dem till regeringsmakten?

– Vårt mål är inte att släppa fram en regering, vårt mål är att ingå i en regering. Vi vill ha en röd-grön regering. Vi kommer aldrig bidra till att släppa fram en regering där det ingår något borgerligt parti.

Men om ni ändå ställs inför faktum att S och MP vill och kan bilda en regering, kräver ni då att de ändrar inställning om till exempel vinster i välfärden, för att ni ska släppa fram dem till regeringsmakten?

– Den dan finns inte då jag hellre vill ha Fredrik Reinfeldt (M) som statsminister än Stefan Löfven (S). Stefan Löfven är en bättre statsminister alla dagar i veckan. Men om det blir så får vi ta fråga för fråga. Det beror på politikens innehåll i fall vi stödjer en sån regering eller inte.

Frågan är om konsekvenserna av denna ”nya” tuffare inställning i realiteten avviker alltför mycket från partiets inställning vid tidigare regeringsförhandlingar.

Vänsterpartiet har nämligen alltid trivts ganska bra med att vara stödparti åt Socialdemokraterna.

Att vara en garant för en socialdemokratisk minoritetsregering (med eller utan Miljöpartiet) ger dem möjlighet att få igenom en del av sin politik samtidigt som man inte behöver bära ansvaret för några tunga beslut som skulle kunna påverkar deras egna väljare.

Read Full Post »

Analys: Juholt är en albatross runt halsen på (S)!

KRIS | Ett av många tecken på ett parti i kris är när man i det oändliga ältar gamla oförrätter.

De flesta väljare har sedan länge lagt turerna kring Socialdemokraternas skuggbudget bakom sig. Men inte partitoppen.

Dagens industri har avslöjat att personer inom Socialdemokraternas högsta ledning fått tag i dokument som avslöjar att Håkan Juholt farit med osanning om partiets budgetprocess och strykningen av a-kassan.

Nu kräver Wanja Lundby Wedin, LO-ordförande och ledamot i partiets verkställande utskott, att saken tas upp i verkställande utskottet. Och tydligen är flera VU-ledamöter inne på samma linje.

För bara ett par dagar sedan skrev Stefan Stern (S), tidigare statssekreterare och stabschef, i Dagens Nyheter följande:

Inte ens nu är partiordföranden socialdemokratins största problem. Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med Håkan Juholts chanser att sitta kvar efter de svårartade misstagen. Väljarförlusterna handlar nämligen i grunden om politik. Den som studerar svenskt väljarbeteende ska finna dessa samband.

Det grundläggande problemet med Sterns argumentering är att Juholts motståndare inom partiet inte kommer att tillåta honom att försöka fokusera på politiken.

Så fort han försöker kommer motståndarna lyfta fram hans misstag, bristande ledarskapsegenskaper eller personliga tillkortakommanden.

Det är i det perspektivet man skall se avslöjandet i Dagens industri.

Håkan Juholt har sedan länge varit politiskt död. Idag hänger han som en död albatross kring partiets hals. Han dra ner partiet hur mycket han än skulle vilja motsatsen.

Det handlar inte längre bara om låga förtroendesiffror för parti och partiledare.

Enligt en enkät i Expressen har t.o.m. folkvalda socialdemokrater idag större förtroende för Jonas Sjögren (V) än för den egna partiledaren. Och varannan socialdemokratisk politiker menar att gränsen för när Håkan Juholt borde bytas redan är passerad.

Sämre än så kan det knappast bli. Eller?

Read Full Post »

Politik: Jonas Sjöstedt prioriterar en vänsterallians!

KOALITION | ”Är det verkligen fred vi vill ha?” Det var frågan Thåström ställde redan på 80-talet.

Och det är säkert frågan många vänsterpartister ställer sig sedan Jonas Sjöstedt redan har börjat tala om ett rödgrönt regeringsalternativ inför 2014.

Sjöstedt hann knappt bli vald innan han började låta som Lars Ohly.

”Rent spontant känner jag att en återgång för Vänsterpartiet till att bli nått sorts stödparti utan inflytande på regeringspolitiken är jag faktiskt inte speciellt intresserad av”, sade Sjöstedt till Rapport.

Det var kanske inte vad många vänsterpartister hade förväntat sig. Det är inte helt säkert att det ens är en prioriterad fråga för många.

Att vara en del av ett regeringsalternativ innebär per definition kompromisser. Och att kompromissa är inte vad många ser som det stora behovet idag. Åtminstone inte innan partiet har återerövrat politisk terräng och stigit i opinionen.

Det knorras redan lite här och var. Så här skriver t.ex. Ronny Åkerberg på bloggen Röda Malmö:

Han vill inte ha en ”återgång till stödparti utan inflytande på regeringspolitiken”. Detta låter ungefär som när v-representanter tidigare talat om att det är dags att ta ”ansvar” för att få ”inflytande”, vilket i praktiken bara inneburit att (v) tagit ansvar för nedskärningar och borgerlig politik fått inflytande på (v).

Under Gudrun Schymans tid blev det stöd till Göran Perssons nyliberalt inspirerade nedskärnings-, bolagiserings- och privatiseringspolitik. Under Lars Ohlys tid körde man i högerdiket igen med det ”rödgröna” projektet som innebar att (v) accepterade ramarna för den borgerliga ekonomiska politiken.

Men troligtvis har Sjöstedt stora möjligheter att göra lite som han vill ett bra tag framöver.

Partiet har i realiteten varit utan någon riktig partiledare sedan Lars Ohly i augusti lämnade besked om att han inte stod till förfogande längre. Partiet kommer knappast att dra igång några fraktionsstrider när man nu äntligen har fått en ny partiledare.

Om Sjöstedt kan få igång oppositionspolitiken kommer aktiva och engagerade känna att partiet åtminstone har kommit igång igen. Om det är något man avskyr i ett parti så är det politisk stiltje.

Read Full Post »