Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Johan Ingerö’

MISSTANKE | Var det medvetet som en av Göran Hägglunds ”närmaste medarbetare” antydde att partiets gett med sig och accepterat att det inte skulle bli någon sänkt pensionärsskatt i höstbudgeten?

Lite väl konspiratoriskt? Kanske. Men konstigare saker har hänt inom politiken.

Vad vi vet är följande:

De ledande kristdemokraterna har inte varit de bästa på att värna partiets varumärke i regeringsställning.

Antingen har man medvetet låtit bli att ta upp känsliga frågor inom Alliansen eller så har man helt enkelt förlorat när det blivit dags för förhandlingar.

Resultat? Låga opinionssiffror och missnöje inom partiet.

Som en konsekvens utmanades Hägglund om partiledarposten av Mats Odell. Odell och hans allierade förlorade striden men lyckades se till att partiet fokuserar mer på traditionella frågor.

Så oavsett om den ”nära medarbetaren” av misttag eller medvetet antydde att Hägglund vikt ner sig fick det en given effekt.

Plötsligt hade Hägglund målats in i ett hörn. Nu kunde han inte ge efter – även om han skulle vilja – utan att det skulle se ut som ännu ett gigantiskt nederlag.  

När presschefen Johan Ingerö (KD) tvingades dementera ryktena ”å det bestämdaste” förstärkte han bilden av en trängd Göran Hägglund.

Vad talar mot denna lilla konspirationsteori?

Well, partiets politiker – oavsett om de är ”vänster” eller ”höger” – har aldrig varit direkt kända för att spela hardball.

Kanske är det helt enkelt så att de som vill se en tydligare partiprofilering har blivit serverade en gratis chans?

Read Full Post »

POLITIKER: Det liberala nyhetsmagasinet Neo har i sina två senaste nummer intervjuat och porträtterat en lång rad intressanta politiker.

I nr 3 intervjuades Anders Borg (M) och Göran Hägglund (KD).

I det senaste numret – som är ett valspecial (nr 4) – är det Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S) som står i fokus.

En reflektion som kan göras är att Johan Ingerö, redaktör på Neo, tecknar en bild av Sahlin som ligger förvånansvärt nära vad vi får av Lotta Gröning, debattredaktör på Aftonbladet (numera på Expressen), i hennes kritiska bok Sanning eller konka – Mona Sahlins politiska liv (Albert Bonniers förlag, 2008).

Att personer från både ”höger” och ”vänster” kan komma fram till samma Mona Sahlin är minst sagt intressant. Så här skriver t.ex. Ingerö på ett ställe:

En stor del av gåtan Sahlin ligger i hennes ofta uttalade och säkert är­ligt menade kärlek till politik. Mona Sahlin har inte behövt sakna attrakti­va jobberbjudanden under åren, men har ändå valt att leva i den politiska världen. Inte ens den plågsamma kon­tokortsperioden i mitten av nittiotalet lyckades sänka hennes lust till politi­ken. Om denna hennes yrkeskärlek och motståndskraft har det skrivits mäng­der av texter. Av politiska reportrar, av kolleger från regeringen och inte minst av Sahlin själv. Ändå är det omöjligt att hitta exempel på att hon på ett seriöst och nyfiket sätt funderar kring politis­ka sakfrågor.

Inte ens i hennes böcker, som hon enligt egen utsago skrivit just för att hon vill kunna fundera, resonera och tala till punkt, förekommer några dju­pare resonemang. […] Den politi­kälskande Mona Sahlin, som vigt sitt liv åt debatter där hon bedöms och kritise­ras, framstår som närmast ointresserad av de sakfrågor och omständigheter som utgör politikens själva grund. […]

Men Mona Sahlin tycks älska politi­ken utan att nämnvärt intressera sig för dess inneboende frågeställningar och utmaningar. Där andra politiker ibland låter ändamålen helga medlen förefal­ler hon göra precis tvärtom – acceptera förekomsten av svåra sakfrågor i utbyte mot nöjet att få ägna sig åt det politiska spelet. Och det är här hennes oförmåga att diskutera sakfrågor och idéer får sin förklaring. Det är helt enkelt inte sak­frågor och idéer som är hennes driv­kraft eller intresse.

Att inta ett fågelperspektiv på sakfrå­gor utan att grotta ner sig i detaljer är inte nödvändigtvis en dålig metod för en statsledare. Men det förutsätter en tydlig politisk kompass. Annars blir po­litiken helt oförutsebar, och det demo­kratiska samtalet lidande.

Read Full Post »