Politisk kommunikation: (M) drar igång ny kampanj!

VAL 2014 | Moderaternas drar igång en ny kampanj med mottot ”Alla behövs”. Man har tagit fram en bra video som är lite över en minut lång.

Föga förvånande är arbetslinjen i fokus i både film och kampanjmaterial. För, som man skriver, ”alla behövs i bygget av ett bättre Sverige”.

Read Full Post »

Strategi: (S) vill inte göra någon missnöjd!

POLITIK | I en intervju i Svenska Dagbladet försöker Stefan Löfven tala klarspråk. Resultatet blir lite si så där.

Socialdemokraterna har länge anklagats för att inte våga prioritera. Inget har förändrats på den punkten. Tydligen gäller fortfarande att alla skall med och ingen får bli missnöjd.

Strategin kan fungera så länge som regeringen inte gör bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna. Men om detta skulle förändras kommer partiet få problem.

– Vi är mer fokuserade nu. När vi gjorde en valanalys efter 2010 visade den att när man frågade folk om socialdemokratin, så såg de inget tydligt fokus.

Man kan säga – valgeneralen Jan Larsson sa det nyligen på en pressträff – att väljarna uppfattade S som ett parti som ”inte klarar av att prioritera”. Så Stefan Löfven har under sin partiledartid hårdprioriterat budskapet till två frågor: jobb och skola.

Men det gjordes också andra valananalyser än den som Stefan Löfven hänvisar till. Den 4 december 2010 läste Mona Sahlin upp sitt politiska testamente, när partiet var samlat till förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Talet väckte mycket uppmärksamhet, eftersom Sahlin sågade mycket av den politik som partiet just hade gått till val på.

Skattepolitiken hade skrämt bort väljare, partiet hade pratat för mycket om jämlikhet och för lite om utveckling. I framtiden borde a-kassan höjas för att skydda dem som tjänar bra, men då måste ersättningsperioden begränsas.

[…]

– Det var den analys vi hade då, men det visade sig att stödet bland de arbetande var inte så dåligt som vi trodde, säger Stefan Löven nu. Vi har fått en annorlunda bild av detta.

Han hänvisar till en artikel i partitidningen Aktuellt i politiken som har rubriken ”skräcksiffran var fel”. Där hävdas att en senare – och mer korrekt – undersökning från SCB visar att S och M i stället hade lika stort stöd bland väljare som jobbar.

Om det är något Löfven har prioriterar så är det den politiska retoriken. Så nu handlar allt om att kommunicera jobb och skola.

Längre fram i intervjun visade Löfven att han därför inte vill bli alltför tydlig på andra känsliga områden eftersom det riskerar flytta fokus bort ifrån just jobb och skola.

Stefan Löfven har i flera intervjuer uttalat sig på ett sätt som har uppfattats som att han stödjer tanken på en bortre parentes i a-kassan. Det gör han inte längre.

A-kassan ska inte vara för evigt, men ingen ska kastas ut i försörjningsstöd – det hette förr socialbidrag – utan i stället erbjudas nya arbetsmarknadsåtgärder.

Kallar du det du talar om för en bortre parentes?

– Det blir bara en lek med ord, det spelar ingen roll.

Kallar du det för tidsbegränsad a-kassa?

– Man ska ha hjälp så snart som möjligt tillbaks till arbete. Och under den tiden man inte kan arbeta, ska man ha ett bra ekonomiskt skydd, säger Stefan Löfven.

Tydligare än så blir det inte.

Bild: Framsidan Svenska Dagbladet den 19 december 2013.

Read Full Post »

Strategi: Vem vinner på jobbfrågan?

POLITIK | Sverige skall ha den lägsta arbetslösheten i EU inom sex år. Det är löftet som skall vinna valet åt Socialdemokraterna.

Och skall man tro Stefan Löfvens inledningstal vid partikongressen har man surrat sig rejält vid masten.

Socialdemokraterna hade under Göran Persson ett mål på fyra procent. Enligt Löfven är hans mål än mer ambitiöst eftersom hans löfte om fem procent motsvarat tre procent med den tidens sätt att mäta arbetslösheten.

Det är en vansklig strategi som öppnar upp för en diskussion om vem väljarna har störst förtroende för – Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven.

Torbjörn Nilsson, i Fokus, har tidigare skrivit om strategin som går ut på att satsa på konfliktområdena jobb och utbildning:

Det är där de vill ha konflikt.

På skolområdet har de gått om folkpartiet i mätningarna. Stefan Löfven kommer inte, som Mona Sahlin, behöva bråka med partiet om betyg. Nu handlar det om lärares tid till undervisning, mindre klasser, obligatorisk gymnasieskola, likvärdighet.

[…]

Svårare med jobbpolitiken. De har en trestegsraket med fler jobb genom bättre företagsklimat, utbildning som ska göra fler människor anställningsbara och garantier mot utslagning. Fast, moderaterna säger också att jobben är det viktiga. Var finns egentligen konflikten? Regeringens låglönelinje mot socialdemokraternas utbildningslinje? Oron för att en stor marknad av jobb med låga löner växer fram har i tidigare val visat sig låg hos alla väljare utom dem med förtroendeuppdrag i fackförbund. September nästa år är ingen rolig månad för en statsministerkandidat utan en problembeskrivning som folk känner igen sig i.

Passivitet mot aktivitet, säger strategerna då. Regeringen har misslyckats och gör inget åt det. Kanske kan det fungera. Men vad innebär den konflikten konkret? Stefan Löfven rabblar en massa saker som alla kokar ner till: näringspolitik. För honom tycks det inte spela någon roll att det är ett av de svåraste områdena att göra fungerande förslag på – förslag som verkligen gör skillnad – och som vinner val. Fråga Maud Olofsson.

Den här socialdemokraten, född och fostrad i fabrikerna i Ådalen, älskar industrin. Det är den han brinner för. Innovationer, svensk konkurrenskraft. Att politiken kan göra skillnad. Och den lusten driver honom upp i gryningen, en dag i sänder, steg för steg närmare moderaternas fälla.

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har inga skäl att höja konfliktnivån om jobben. I en rapport nyligen visade de sin strategi: samma som tidigare. De pengar socialdemokraterna lägger på försäkringarna tänker vi satsa på vård, skola, omsorg och jobbskatteavdrag. Sedan snackar vi om vem som har bäst koll på ekonomin. Arbete mot bidrag! Regeringsduglighet! Ses på valdagen!

Bild: Uppslag i Fokus, nummer 12, den 22 mars – 4 april 2013.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Magdalena Andersson utmanar Anders Borg!

OPPOSITION | Efter intervjun i SVT:s Aktuellt är det tydligt att utnämningen av Magdalena Andersson till ekonomisk-politisk talesperson var en fullträff.

Alla politiker, även på lokal- och regional nivå, får idag någon form av rudimentär medieträning. Men Andersson framförande kan inte bara förklaras med bra medieträning.

Det var snarare ett exempel på hur självförtroende kommer ur kunskap. Att behärska sitt ämne signalerar en trygghet som inte alltid går att träna in.

(När det gäller Andersson handlar det kanske också om en hälsosam distans till uppdraget. Med sitt omfattande CV kommer Andersson knappast behöva någon nummerlapp på Arbetsförmedlingen om hon skulle floppa som skuggfinansminister.)

Att hon dessutom börjar med att berömma finansminister Anders Borg (M) innan hon kritiserar visar att hon också har känsla för grundläggande politisk kommunikation.

Att berömma Borg för att han har hållit ordning i statens finanser under en turbulent tid visar att hon insett att allmänheten ser detta som något positivt. Kanske t.o.m. som sunt förnuft. Varför kritisera något som alla inser har varit nödvändigt?

Socialdemokraterna har sedan Mona Sahlins tid verkat tro att det räcker med att upprepa ordet ”jobb” för att man också skall uppfattas vara bra på att skapa jobb. Det är helt fel.

Vad Andersson lyckades med var att formulera sig på ett trovärdigt sätt. Hon fick det att låta som om partiet redan har en sammanhängande idé om hur ekonomin och arbetsmarknaden måste fungera för att jobben skall komma.

Inte illa med tanke på att partiet ännu inte har någon politik att visa upp.

Dessutom gjorde hon det på ett sätt som ingav förtroende. Och hon gjorde det med en självklarhet som signalerade att hon – och därmed Socialdemokraterna – inte har något att bevisa.

Vi ser nu kanske en helt ny situation ta form i svensk inrikespolitik.

Plötsligt utmanas det ”nya arbetarpartiet” Moderaterna av arbetaren Stefan Löfven. Och Anders Borg måste mäta sig mot en Magdalena Andersson som är utbildad på Handels, i Wien och vid Harvard.

Har Sverige plötsligt fått en riktig opposition?

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Jonas Sjöstedts ”total makekover”!

IMAGE | Jonas Sjöstedt håller på att förvandla bilden av Vänsterpartiet – från tokvänster till salongsfähigt parti.

Vänsterpartiet har under hela sin historia saknat en realistisk politik. Även när man någon gång hittat en fråga som genomsnitts väljaren kunnat sympatisera med har det ändå inte gett så många fler röster. Ideologin och en orealistisk ekonomisk politik har satt stopp för detta.

Uppenbart vill Sjöstedt nu ändra på detta. Och skall man tro de intervjuer han gett sedan han blev partiledare är han på god väg att lyckas.

Sjöstedt har på ett mycket skickligt sätt lyckats modifiera partiets språkbruk. Och när språket förändras ändras också bilden av partiets politik. Fråga bara Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann.

Här är några exempel på hur det kan låta när Jonas Sjöstedt intervjuas.

Demokrati och diktatur:

”Det är självklart så att Kuba är en politisk diktatur och att USA, trots alla sina brister, är en politisk demokrati.”

Utgiftstak och utgiftsmål i statsbudgeten:

”Det är en missuppfattning att Vänsterpartiet vill öka statsskulden. Självklart kan vi inte låna till välfärden. Men vi tycker det är rimligt att staten får använda de pengar som finns att investera i järnvägar och bostäder för att skapa jobb.”

Privata skolor och vårdföretag:

”Varenda skattekrona ska tillbaka till ungarna och de gamla.”

Klimatet:

”Vi vill ta ut högre skatt på miljöskadlig verksamhet och investera pengarna i bättre bostäder och kollektivtrafik så får man mindre utsläpp och fler jobb.”

Arbetstider och sex timmars arbetsdag:

”Alla inser att vägen dit går i flera steg. Men det går. Tyskland som har världens mest framgångsrika exportindustri har redan en veckoarbetstid på 35,4 timmar. Grekland har bland de längsta i Europa. Ökad produktivitet kan tas ut i högre lön eller kortare arbetstid. Delar vi på jobben kommer fler i arbete.”

Jobben:

”För unga människor är det omöjligt att få en trygg fast anställning så att man får ett lån till en bostad. Jag vill sätta stopp för att arbetsgivare staplar visstidsanställningar ovanpå varandra och stopp för företag att säga upp ordinarie personal för att anlita bemanningsbolag.”

Förstatligande:

”Nja, vi har inga krav på stora förstatliganden i dag. Man måste gå fram på flera vägar. Vi måste använda det statliga ägandet bättre. Vi måste ha tydliga riktlinjer för hur det väldiga pensionskapitalet får användas. Vi måste gynna löntagarinflytande i företagen.”

Avregleringar:

”I vissa branscher har avregleringen gått alldeles för långt. Järnvägen är ett typexempel. Där borde Trafikverket hålla helt i underhållet och SJ köra tågen.

Apoteken är en annan misslyckad avreglering. Det kanske blir dyrt att återreglera. Men den statliga styrningen borde öka.

Men det stora är skolan, vården och omsorgen där vi har riskkapitalbolag som lägger beslag på skattepengarna. Där tycker jag vi ska återta verksamheterna i kommunal regi så fort kontrakten löper ut.”

Kriminalitet:

”Kriminalitet har ju många orsaker. I grunden finns ett socialt utanförskap. Finns det mycket fattigdom i samhället så finns det mycket kriminalitet.”

”Det där är ju absolut ingen ursäkt att begå brott. Men en klok politik måste bygga på att både bekämpa kriminaliteten med en bra polis och att angripa orsakerna.”

Så länge som opinionssiffrorna pekar uppåt och vänsterfalangen håller sig på mattan kommer Sjöstedt att få lov att hållas. Och precis som Socialdemokraterna har partiet inte råd med fler inbördeskrig.

Sjöstedt har insett att partiet måste göra sig av med sin ”looney left”-image om man vill tas på allvar av väljare och politiska motståndare.

Läs mer: Citaten är hämtade från Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Bild: Halva uppslaget av intervjun med Jonas Sjöstedt i Sydsvenskan den 2 februari 2012.

Read Full Post »

Politik: (KD) löser kravaller med gulligull!

GATORNA BRINNER i en rad städer i Storbritannien. Vandalisering, plundring och överfall har redan lett till dödsfall.

Och som vanligt när det gäller grovt våld och kriminalitet står svenska politiker handfallna och svarslösa.

Caroline Szyber, rättspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, har försökt sig på ett svar.

[A]tt vara fattig och utan arbete leder inte automatiskt till att du slänger sten mot kvartersbutiken. Det är inte heller avsaknaden av fritidsgårdar eller samlingslokaler som gör att du tänder eld på grannens hus.

[…]

Det behövs en tydlighet från vuxenvärlden. Genom föräldrarna får barn och unga normer och värderingar om hur vi ska bete oss mot varandra i samhället.

[…]

I Sverige har synsättet att det är det allmänna (staten, kommunen och myndigheterna) som ytterst sett bär skulden vid upplopp varit dominerande. Föräldrarollen har kommit helt i skymundan.

På papperet låter detta OK. Men det löser knappast dagens problem.

Caroline Szybers svar är nämligen ett typiskt politikersvar. Eftersom Kristdemokraterna vill vara familjepartiet är deras lösning på alla problem att just stärka familjerollen.

Men premiärminister David Camerons problem är här och nu. Det handlar inte om vilka långsiktiga lösningar som möjligtvis kan ge effekt om 10-20 år.

Är det verkligen någon som tror att man kan komma tillrätta med dagens kriminella i Storbritannien genom att sätta deras föräldrar i vad Szyber kallar ”föräldrautbildningar”?

Camerons problem är naturligtvis hur man skall använda sig av just ”det allmänna” för att råda bot på de kravaller, upplopp och överfall som sker just här och nu.

Där har Cameron agerat betydligt handlingskraftigare än vad Alliansregeringen har gjort i jämförbara situationer.

Alliansregeringens tama agerande har varit tydligt vid upploppen i svenska förorter när bilar sticks i brand och innevånare regelbundet kastar sten på poliser och brandmän som försöker göra sitt jobb.

Och Kristdemokraterna står här lika svarslösa som alla de övriga partierna.

Kristdemokraterna har i realitet helt köpt regeringens mantra om att ”jobb, jobb, jobb” skall lösa precis alla problem.

Jobbmantrat är ungefär som Kristdemokraternas mantra om familjen. Man kan alltid hoppas att det ger resultat någon gång i framtiden. På så sätt behöver man inte bry sitt huvud om problemen just här och nu.

Read Full Post »

Politik: Frågetecken kring Juholts ”sociala demokrati”!

HÅKAN JUHOLT fortsatte under sitt 1 maj tal att försöka ideologisera debatten. Han återkom till begreppet ”social demokrati” för att markera partiets ideologiska vägval.

Som inspiration för gräsrötterna var talet bra även om mycket var hämtat från Juholts tal på partikongressen.

Men den ideologiska huvudfrågan kvarstår trots allt om vad ”social demokrati” är rent konkret.

Risken är stor att Juholt riskerar att hamna i samma fälla som premiärminister David Cameron som har förälskat sig i begreppet ”The Big Society”.

Ingen vet riktigt hur det skall definieras, ingen vet vad det innehåller och ingen vet vad som måste göras för att förverkliga det. ”The Big Society” är tömt på innehåll. Samma kan hända med ”social demokrati”.

Vi ska ta oss an uppgiften att vända på varje sten, att granska och studera vad som är fel i Sverige i dag och vad som ska bli bättre. Så ska vi mödosamt, steg för steg, bygga ett Sverige som faktiskt vilar på grundtanken om social demokrati – social demokrati där vi känner att ett gemensamt ansvarstagande för varandra, solidaritet, inte är en uppoffring utan att solidaritet är en investering i varandra för möjlighet till tillväxt för hela landet. Det är vårt besked.

Det låter bra. Men det blir inte tydligare när talet sammanfattas på partiets hemsida:

Utrota barnfattigdomen

– Vi ska avskaffa barnfattigdomen och barnkonventionen ska bli svensk lag. Vi ska fixa fler jobb och det är ett bra sätt att bli av med barnfattigdomen.

Ett rättvist skattesystem

– Sverige ska ha en skattepolitik syftande till kunskap och rättvisa.

Ett rättvist pensionssystem

– Pensionssystemet ska vara robust för landet såväl som för medborgarna. Vi ska leverera förslag som ska stärka pensionssystemet.

Se över avregleringarna

– Vi kokar av ilska samtidigt som vi riskerar att frysa ihjäl på försenade tåg.

Sociala investeringar

– Finns det någon bättre investering än att utrusta våra ungdomar med vingar? Vi kommer i morgon att berätta om en satsning på den kommunala musikskolan.

Innanförskapets samhälle

– När det regnar kommer vi att hålla ett paraply över dig. Det kallas solidaritet.

Mycket av detta låter bra. (Vem vill inte ha ett ”robust” pensionssystem och slippa sitta fast på tåg?) Synd bara att det saknas konkreta detaljer.

Men man får inte reda på hur allt skall betalas, hur det skall genomföras och vad som skall försakas för att allt skall kunna genomföras.

Read Full Post »

Kampanj: Rundgång i (S) och (FP) utspelen!

POLITIK: Utspelen duggar nu tätt. Både Socialdemokraterna och Folkpartiet har nu presenterat sina valmanifest. Och Moderaterna lovar mer pengar till pensionärerna.

Både Mona Sahlin och Jan Björklund håller hårt om sina hjärtefrågor.

Det blir mycket ”jobb” med Socialdemokraterna och ”skola” med Folkpartiet. Båda manifesten innehåller mycket mer än så naturligtvis men vinklingen från både media och partierna själva pekar alltid tillbaka på det invanda.

Och respektive parti är säkert nöjd med det. Men en sådan strategi har naturligtvis sina brister.

Om man inte lanserar mer än det gama vanliga blir det svårt att vinna fler röster. Men försöker man å andra sidan bredda till nya frågor riskerar man att tappa fokus och väljarna får en splittrad bild av vad partiet vill.

Vad vi ser är lite av rundgång. Partier kommer med nya utspel – på olika sakområden – men varje utspel är också ett sätt att kunna ”länka” tillbaka till respektive hjärtefråga.

Så när Moderaterna nu vill ge mer pengar till pensionärerna handlar det också om att kunna hushålla med pengarna eftersom de äldre blir allr fler. Lösning? Det skall löna sig att jobba längre upp i åldrarna.

Och när Mona Sahlin talar om att hon vill bli ny innovationsminister handlar det även om att detta kan fixa nya jobb. 

När Jan Björklund talar om att skolan är viktigare än jobben så handlar det om att bra kvalitet på skolan är förutsättningen för framtida jobb.

Och fler jobb ger i sin tur mer skatteintäkter. Skatter som sedan kan satsas på ännu bättre skolor. Som sedan…

Så där har vi det: Moderaternas kör ”sunda statsfinanser”, Socialdemokraterna ”jobb” och Folkpartiet nischar sig på ”skola”.

Och innan vi glömmer det. Alla lovar mer pengar till pensionärer och äldre.

Läs mer: Socialdemokratenas valmanifest. Folkpartiets valmanifest.

Read Full Post »

Opinion: Siffrorna som hotar Alliansens valseger!

ARBETE: Att förtroendet för Alliansens jobbpolitik minskar i förhållande till de Rödgröna är mycket allvarligt för regeringen.

Opinionsundersökningar avlöser varandra på löpande band i dessa tider. Många av dessa kan man vifta bort med tanke på att valet ligger en bit bort.

Men ett minskat förtroendet för förmågan att hantera sysselsättningen är en signal från väljarna som Alliansregeringen måste ta på allvar. 

Jobbpolitiken var Alliansens huvudnummer under valrörelsen 2006. Att man lyckades ta över denna fråga från Socialdemokraterna var extra viktigt eftersom väljarna alltid har haft stort förtroende för S i just denna fråga.

Om Alliansen nu tappar förtroende från väljarna på området kan det mycket väl vara en viktig indikation om att man också är på väg att förlora valet.

Alliansen har gått från 46 procents förtroende hos väljarna under valåret 2006 till dagens 40 procent. De Rödgröna har ökat från 34 procent 2006 till dagens 42 procent.

Read Full Post »

Politik: Vad har Alliansen uppnått?

ANALYS: Claes Lönegård på nyhetsmagasinet Fokus har gått igenom Alliansens politik på elva sakpolitiska områden.

Tidningen drar slutsatsen att ”Regeringen har hållit majoriteten av sina vallöften, men politiken har inte fått den utlovade effekten”. Och ”sämst har det gått med jobben, bäst på området offentliga finanser”.

Sammanfattning;

1. Klimatet.

Regeringen har gjort större insatser mot klimathotet än utlovat och enats om att bygga ny kärnkraft. (…)

2. Integriteten

Statens övervakning har vuxit, trots löften om att skydda den personliga integriteten. (…)

3. Skatterna och bidragen

Skatterna sänktes för många – höginkomsttagare gynnades mest. Sjukförsäkringen blev tuffare och social­bidragen ökade. (…)

4. Familj och jämställdhet

Vallöftena, som inte var så omfattande, har genomförts. Men jämställdheten har inte ökat. (…)

5. Utrikes

Carl Bildt gjorde comeback. I både bistånds- och försvarspolitiken gick regeringen längre än utlovat. Två svenska soldater avled i strid. (…)

6. Brott och straff

Fler poliser och hårdare tag – men inte mindre brottslighet. (…)

7. Migration och integration

Stramare flyktingpolitik, generösare regler för arbetskraftsinvandring och fortsatta integrationsproblem. (…)

8. Vården

Minskade köer och fler privata alternativ. Regeringen har uppfyllt nästan alla löften från valrörelsen. (…)

9. Offentliga finanserna

Regeringen lyckades hantera den ekonomiska krisen bättre än många andra europeiska länder. Trots att tillväxten varit negativ är de offentliga finanserna jämförelsevis starka. (…)

10. Skolan

Stora delar av de ambitiösa löftena har uppfyllts, men resultaten i skolan har ännu inte förbättrats särskilt mycket. (…)

11. Jobben

Med några få undantag genomförde regeringen sitt omfattande program för fler jobb. Men resultatet blev inte det önskade. (…)

I realiteten är det detta resultat – både det positiva och det negativa – som både Alliansen och de Rödgröna nu kommer att kommunicera till väljarna. 

Kommer det att spela någon roll att en majoritet av löftena har uppfyllts eller är det de negativa sidorna som väljarna kommer att ta fasta på?

En erfarenhet när det gäller politisk kommunikation är att man inte kan leva på vad man har gjort utan en regering måste kunna visa vad man tänker göra framöver under kommande mandatperiod. Eller utryckt på annat sätt: oppositionen vinner aldrig val, det är snarare regeringar som förlorar val.

Read Full Post »