Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jan Larsson’

KAMPANJ | ”Varför har dagens socialdemokrater så förtvivlat svårt att göra som Palme, undrar mormor.”

Arena nr 2 2014

Samma fråga ställer författaren och journalisten Lars Berge. I en längre essay i tidskriften Arena söker han svar åt både sig själv och sin mormor.

Frågan är inte ny. Den har varit ett stående tema i vänsterpressen åtminstone sedan Socialdemokraterna förlorade valet.

Svensk politik har för närvarande förvånansvärt många partier som söker – eller borde söka  – sin själ.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna är tre tydligaste exempel på partier som skulle må bra av lite ideologisk och politisk rannsakan och självkritik.

Om Alliansen förlorar valet är det inte osannolikt att även Moderaterna börjar fundera över sin roll. Vad är poängen med att vara moderat? Vad är det man egentligen vill? Förutom att vara bra på att vinna val, vill säga.

Vad som skiljer Socialdemokraterna från de övriga är att det åtminstone finns en levande diskussion bland sympatisörer och debattörer om vart man vill att partiet skall gå.

En sådan interndebatt är naturligtvis ett sundhets tecken i sig. Det är antagligen också ett tecken på att partiet känner att man står på hyfsat fast mark.

Om partiet inte drabbas av oförutsedd katastrof (tänk Håkan Juholt) kommer man alltid kunna lita på att man kommer att inta en central roll i svensk politik.

Annat är det för Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Dessa partier påminner mer om en person som håller på att drunkna. De har fullt upp med att hålla näsan över fyraprocentspärren.

Ingen kan förvänta sig en person (eller parti) som befinner sig i nöd skall fundera över hur man hamnat där man är. Det gäller bara att försöka rädda sig, till vilket pris som helst.

Socialdemokraternas problem, enligt Berge, handlar om att gått från att vara ett folkrörelseparti till att bli ett genomprofessionaliserat parti.

Det är tisdag den 16 januari. Jag befinner mig instängd i en hiss tillsammans med den socialdemokratiske valledaren Jan Larsson.

[…]

I ena hörnet finns ett callcenter som ska informera och mobilisera partiets medlemmar inför den stundande samtalskampanjen. Målet är att besöka 1,5 miljoner hushåll, den mest omfattande dörrknackning partiet någonsin genomfört. Strategier för insamling och hantering av den enorma mängd data dessa samtal kommer att generera är under utveckling. Självklart är allt mycket hemligt.

Vid ett bord i loungen sitter den ansvarige för väljarkampanjen, Christian Scharf. Han väger begrepp mot varandra inför de kommande annons- och affischkampanjerna. I år sköts uppdraget av Granath Havas, som skapat identiteter åt allt från hudkrämer till globala fondförvaltare. Reklambyrån ligger även bakom appen med budskapet som min mormor ser som en förolämpning mot slutkörd vårdpersonal och utbrända lärare: ”Framtiden byggs inte av snoozare.” Men Christian håller inte med. Han tycker att det är en slogan med ”glimten i ögat”. Han borde ju veta. Han är ju utbildad på Berghs reklamskola.

– Den senaste valkampanjen 2010 var väldigt stram, med svartvita bilder. Den här gången vill vi bli mer inbjudande. Det är känslan av gemenskap vi är ute efter. Det är grunden i vår ideologi, säger Christian. Exakt vilka ord man laborerar med vill han inte avslöja. Men de måste vara få, slagkraftiga och kretsa kring begreppet ”samarbete”.

[…]

– Just nu befinner vi oss i positioneringsfasen. Men snart blir det mer volleyspel. Då handlar det inte om att vinna i medierna varje dag, utan att vinna varje timme.

Jag tycker det låter stressigt. Inte Janne.

– Skitkul, säger han.

Han vet att Socialdemokraterna vinner de flesta förtroendeomröstningarna. Han vet att undersökningar visar att väljarkåren egentligen stödjer en socialdemokratisk politik, trots att en majoritet röstat på Alliansen. De tänker rött, men röstar blått. Han vet att väljarna vill att det stundande valet ska handla om jobben, skolan och välfärden. Men han vet också om motståndarsidans taktik, den som varit så framgångsrik de båda senaste valen.

– Vi vill prata sakpolitik. Vi vill prata skillnader i politiken. Vi vill prata om att ytterligare skattesänkningar inte är vägen framåt. De kommer försöka triangulera och göra det personligt genom att försöka sätta bilder och ord på våra företrädare.

Enligt partistrategen är det precis så Alliansen vann det senaste valet 2010.

[…]

Varför har dagens socialdemokrater så förtvivlat svårt att göra som Palme, undrar mormor. Tala om vad de egentligen står för. Jag pekar på en bild där kampanjstaben har listat vad de vill att Socialdemokraterna ska och inte ska förknippas med inför valet 2014. Stolt historia är inte ett av de önskvärda karaktärsdragen. Inte heller ”snällhet”. I stället ska partiets företrädare upplevas som ”framtidsorienterade” och ”handlingskraftiga”. Jag pekar på partisymbolen.

– Kolla, det står ju här. ”Socialdemokraterna – framtidspartiet”.

Jag berättar om dörrknackningskampanjen. Kanske vill de komma in på en kopp kaffe och förklara hur de resonerar, undrar mormor förhoppningsfullt. Jag drar in luft mellan tänderna och bläddrar fram till ett cirkeldiagram.

– Du tillhör den här gruppen, säger jag och pekar på en vinröd tårtbit som representerar 16 procent av väljarna. Det är Socialdemokraternas ”kärnväljare”. De som röstar på partiet i vått och torrt.

– Er behöver de ju inte övertyga. Därför satsar partiet främst på att nå den här målgruppen.

Jag pekar på en grisrosa tårtbit som motsvarar 12 procent av väljarna. […] Mormor tycker att det är märkligt att låta en liten grupp ”velpellar” definiera en hundraårig folkrörelses politiska inriktning.

– Antingen så står man väl för sin politik, eller så gör man det inte. Med demokrati menas väl att det är folket som ska välja på vilket sätt landet ska styras, eller hur?, säger hon.

Jag försöker förklara att det inte är exakt så modern politik fungerar.

Det finns inget enklare än att göra sig lustig över moderna kampanjmetoder.

Men problemet för Berge och alla andra som drömmer sig tillbaka till ett tänkt politiskt urtillstånd är att detta inte skulle garanterar några valvinster.

Det är lätt att måla upp en bild att det professionaliserade partiet har tappat kontakten med sina folkliga rötter. Och att detta skapat politisk otydlighet.

Men det är inte professionaliseringen som förändrat Socialdemokraterna. Förändringen står partiet själv för via sina medlemmar och förtroendevalda.

Resonemanget håller inte att allt skulle bli så mycket bättre om man bara kunde gå tillbaka till hur det en gång var.

Är det verkligen troligt att Socialdemokraterna – oavsett politiskt innehåll och ideologisk framtoning – någonsin kommer att dumpa dessa förhatliga kampanjmetoder?

Eller att man plötsligt skulle anamma mer ”amatörism” på bekostnad av professionalisering? Knappast.

Oavsett vilken falang som kontrollerar politikutvecklingen kommer partiet alltid anpassa sig till vad som behöver göras för att kunna vinna val.

Ingen kommer att försöka vrida klockan tillbaka till den mytiska tid när val kunde vinnas endast med brandtal och valaffischer.

Tidskriftsomslaget: Arena nr 2, 2014

 

Read Full Post »

POLITIK | I en intervju i Svenska Dagbladet försöker Stefan Löfven tala klarspråk. Resultatet blir lite si så där.

Svenska Dagbladet 19 december 2013

Socialdemokraterna har länge anklagats för att inte våga prioritera. Inget har förändrats på den punkten. Tydligen gäller fortfarande att alla skall med och ingen får bli missnöjd.

Strategin kan fungera så länge som regeringen inte gör bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna. Men om detta skulle förändras kommer partiet få problem.

– Vi är mer fokuserade nu. När vi gjorde en valanalys efter 2010 visade den att när man frågade folk om socialdemokratin, så såg de inget tydligt fokus.

Man kan säga – valgeneralen Jan Larsson sa det nyligen på en pressträff – att väljarna uppfattade S som ett parti som ”inte klarar av att prioritera”. Så Stefan Löfven har under sin partiledartid hårdprioriterat budskapet till två frågor: jobb och skola.

Men det gjordes också andra valananalyser än den som Stefan Löfven hänvisar till. Den 4 december 2010 läste Mona Sahlin upp sitt politiska testamente, när partiet var samlat till förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Talet väckte mycket uppmärksamhet, eftersom Sahlin sågade mycket av den politik som partiet just hade gått till val på.

Skattepolitiken hade skrämt bort väljare, partiet hade pratat för mycket om jämlikhet och för lite om utveckling. I framtiden borde a-kassan höjas för att skydda dem som tjänar bra, men då måste ersättningsperioden begränsas.

[…]

– Det var den analys vi hade då, men det visade sig att stödet bland de arbetande var inte så dåligt som vi trodde, säger Stefan Löven nu. Vi har fått en annorlunda bild av detta.

Han hänvisar till en artikel i partitidningen Aktuellt i politiken som har rubriken ”skräcksiffran var fel”. Där hävdas att en senare – och mer korrekt – undersökning från SCB visar att S och M i stället hade lika stort stöd bland väljare som jobbar.

Om det är något Löfven har prioriterar så är det den politiska retoriken. Så nu handlar allt om att kommunicera jobb och skola.

Längre fram i intervjun visade Löfven att han därför inte vill bli alltför tydlig på andra känsliga områden eftersom det riskerar flytta fokus bort ifrån just jobb och skola.

Stefan Löfven har i flera intervjuer uttalat sig på ett sätt som har uppfattats som att han stödjer tanken på en bortre parentes i a-kassan. Det gör han inte längre.

A-kassan ska inte vara för evigt, men ingen ska kastas ut i försörjningsstöd – det hette förr socialbidrag – utan i stället erbjudas nya arbetsmarknadsåtgärder.

Kallar du det du talar om för en bortre parentes?

– Det blir bara en lek med ord, det spelar ingen roll.

Kallar du det för tidsbegränsad a-kassa?

– Man ska ha hjälp så snart som möjligt tillbaks till arbete. Och under den tiden man inte kan arbeta, ska man ha ett bra ekonomiskt skydd, säger Stefan Löfven.

Tydligare än så blir det inte.

Bild: Framsidan Svenska Dagbladet den 19 december 2013.

Read Full Post »

OPINION | ”Jänta på fjäll, inget gnäll” är Magdalena Anderssons slogan om man får tro en av de intervjuade i Jusektidningen.

De positiva epiteten har formligen haglat över Stefan Löfven och Magdalena Andersson i media senaste tiden.

Partiets kommunikationsavdelning har inte ens behövt anstränga sig. Journalisterna har snarare kommit springande för att få göra sina idolporträtt.

Veckans Affärer kallar Löfven för både ”Reinfeldts mardröm” och ”Stålmannen från Ådalen”. Och det i samma nummer!

I Jusektidningen är det istället Andersson som porträtteras som ”Socialdemokraternas räddande ängel”.

Detta får en att osökt att tänka på ett gammalt ordspråk inom proffsboxningen: The bigger they are, the harder they fall.

Socialdemokraterna borde därför försöka tona ner förväntningarna lite.

Skulle tonläget vara lika uppskruvat inför valet kan det mycket väl hända att många stannar hemma om man tror att valsegern redan är garanterad.

Och om radarparet inte aktar sig eller snart börjar levererar politiska lösningar riskerar detta att slå tillbaka på partiet. Väljarnas missnöje kan visa sig i form av dalande opinionssiffror.

Det finns redan nu väljarundersökningar som pekar på att uppgången håller på att plana ut.

Men Andersson själv verkar knega vidare i godan ro. Ulf Storm har träffat henne för Jusektidningen:

För att vässa sin egen ekonomiska politik med argument och ekonomisk teori samlade Magdalena Andersson tunga ekonomiska experter till fyra seminarier under vårvintern. Hon poängterar att politiska beslut ska vila på akademiska grunder.

[…]

Jan Larsson [medarbetare i stadsrådsberedningen under Göran Persson] menar att Magdalena Anderssons tillit till experter är väl stark, att hon borde våga utmana dem mer. Men han tillägger att det var en nära-döden-upplevelse att jobba med 90-talets budgetsanering, vilket de båda gjorde, och att det kanske var det då som hon utvecklade en mer försiktig ådra.

[…]

Just nu funderar Magdalena Andersson på en uppföljare till de ekonomiska expertseminarierna. Fast nu med näringslivet i fokus.

– Jag vill bjuda in näringslivet till strukturerade samtal. Det skulle vara återkommande forum. Politik och näringsliv har en del motstridiga intressen men också många gemensamma.

Men varför denna passion att lyssna så mycket?

–Vi politiker sitter inte inne med alla svar. Vi måste lyssna både på ekonomiska experter och på näringslivet. Nu när vi är i opposition har vi dessutom gott om tid att lyssna.

Svaret andas viss ödmjukhet. Men den egenskapen nämner ingen som Jusektidningen talar med om Magdalena Andersson. Däremot är hon stryktålig, kan bli både arg och ledsen. Men har en förmåga att snabbt ruska av sig motgångar och gå vidare, enligt Irene Wennemo, som ingick en kortare tid i Göran Perssons gäng.

Det är svårt att inte sympatisera med politiker som säger sig vilja inhämta fakta innan de springer iväg och har åsikter om allt mellan himmel och jord.

Problemet är att det finns politiker som drabbas av sammanträdessjuka. Många går från sammanträde till sammanträde utan att någonsin passera verkligheten.

Det är inte ovanligt att politiker tror att sammanträden är högsta beviset för att de gör skäl för sin lön. Och många döljer sin osäkerhet genom att vilja ha ännu ett möte för att ännu en gång dryfta samma problem som man har diskuterat ett otal gånger tidigare.

Vi lär snart få se om Magdalena Anderssons alla möten leder till handling eller bara till fler pappershögar på skrivbordet.

Läs mer: Opinionsundersökningar från YouGov och Sifo. (Bild: Tidskriftsomslaget är Jusektidningen nr 4, maj 2012.)

Read Full Post »