Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jämställdhet’

FIVAL 2014 Vilket är det minst granskade partiet i Sverige. Av riksdagspartierna måste det vara Miljöpartiet.

Detta skall jämföras med Sverigedemokraterna som antagligen är det mest granskade.

Men det finns även andra som kommer lätt undan. Medias granskning av Piratpartiet och Feministiskt initiativ är näst intill obefintligt.

Och när det gäller talespersonen Gudrun Schyman finns det t.o.m. en tendens att lyfta fram henne.

Schyman är antagligen den enda partiledare som idag skulle kunna avstå från en pressekreterare. Det räcker med en bokningsansvarig. Media gör arbete åt henne. Det finns knappast något program som hon inte har deltagit i.

Och nu stiger partiet i opinionsundersökningar. Vilket naturligtvis får journalister och redaktörer att dra slutsatsen att man hela tiden har gjort rätt nyhetsbedömning. Det blir rena rama cirkelresonemanget.

Nu har även en forskare lyft fram det gratisstöd som partiet får i media.

I jämförelse med den granskning som gjordes av till exempel Sverigedemokraterna (SD) när deras opinionssiffror motsvarade Fi:s blir det extremt tydligt att Fi inte granskas särskilt hårt. Det menar Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Om man tänker på den diskurs som finns i Sverige hade SD en betydligt längre uppförsbacke i vad som brukar räknas som fel, vilket öppnar för granskning, säger han till Metro.

– Jämställdhet, däremot, räknas som en paradgren. Diskursen är att det faktiskt är bra med jämställdhet, solidaritet och jämlikhet. Alla vill vara feminister. Då blir det svårare att ge sig på dem som förespråkar det mest av alla.

Frågan är naturligtvis varför det är på detta sätt. Jonas Hinnfors pekar på jämställdhet. Ingen ifrågasätter idag behovet. Få saker är mer politiskt korrekt.

Men det finns en annan anledning till partiets framgångar.

Så här skrev Lars Adaktusson på den tiden när han fortfarande var frilansjournalist och programledare:

I drygt 30 år har Göteborgs universitet och journalistikprofessorn Kent Asp undersökt den svenska journalistkårens politiska preferenser – trenden har hela tiden varit den samma. Partierna som finns på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig, mest överrepresenterade är Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Med detta har följt en åsiktsmässig och värderingsmässig likriktning vars konsekvenser är mer sofistikerade än vad som kan utläsas av enskilda artiklar eller antalet sända inslag. Det handlar om principerna för nyhetsvärdering, om vilka ämnen som ska uppmärksammas och om gängse förhållningssätt till övergripande samhällsfrågor.

Självklart är detta betydelsefullt och värt att diskutera. På samma sätt som det inom journalistkåren är angeläget med jämn könsfördelning och med personer av utländsk härkomst, borde det vara angeläget med skiftande politiska och ideologiska synsätt.

Och vänsterpartister och miljöpartister ligger inte långt ifrån Feministiskt initiativ i frågor som rör feminism och jämställdhet.

Inte konstigt att Schyman och Feministiskt initiativ seglar fram på en räkmacka i svensk politik.

Read Full Post »

SHOW: Vänsterpartiet i Södertälje har anordnat en familjefest med striptease. 

Ett mindre lyckat försök att spinna sig ur situationen stod Vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje, Staffan Norberg, för. 

”Det var ingen strippa. Det var en burlesk show. Hade det varit 1920 förstår jag om det väckt viss fasa, men det är 2010 och folk borde kunna uppfatta både ironi, satir och humor kan jag tycka. […] Det fanns en naken man också som kastade knivar och spottade äpplen över publiken.”

Om en ”strippa” tar av sig kläderna är det fel. Men om samma kvinna tar av sig exakt samma kläder i en ”burlesk show” så är det ok. Och ännu mer ok blir det om det också finns en naken man i showen. 

Och inte blev det bättre när Isabel Flygare (V), ledamot i socialnämnden, redogjorde för tanken bakom showen.

”Tanken var att kvinnor så väl som män ska kunna ha makt över sin egen kropp, och göra humor med kroppen. [J]ag tycker är bra att det kommer upp och debatteras, för kvinnor ska kunna ta plats på så väl som av scenen på samma villkor som män.”

Vem påstod att jämställdhet och feminism behöver vara komplicerat?

Read Full Post »

UTSPEL: Josefin Brink har utsetts till ny jämställdhetspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Brink är en av partiets intressantaste politiker. Om man skulle tippa på en ny partiledare så står Brink nog högt i kurs bland vanliga väljare. Om någon kan förnya Vänsterpartiet så är det Brink.

Brink bryter av positivt från många andra politiker i sitt parti. Hon är bra på att kommunicera och gör sig bra i TV. Hon verkar alltid engagerad.

Hon är t.o.m. intressant att lyssna på i riksdagsdebatterna. (Med tanke på konkurrensen säger det kanske inte så mycket.)

Hon är Fredrik Reinfeldts diametrala motsats. Om Reinfeldt är lite grå och trist och påminner om en sorgsen hundvalp så är Brink en färgklick som får en att tänka på en ettrig West Highland White Terrier.

Men det första utspelet som talesperson blev inte speciellt lyckat. Brink vill att föräldrar till självkostnadspris skall kunna hämta mat från skolbespisningar. Pris: Cirka 32 kronor per portion.

Med tanke på hur många skolbespisningar det finns i Sverige skulle en sådan reform innebära en rejäl snedvridning av marknaden för restauranger med hämt mat. Med högre arbetslöshet som följd.

På frågan vad hon tänker prioritera som ny talesperson blir svaret bland annat:

Vi har […] betydande problem med ökad osäkerhet för kvinnor på arbetsmarknaden och dramatiska inkomstklyftor mellan kvinnor och män. För mig är det viktigt att vi genom den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken kan förändra detta.

Ökad osäkerhet för kvinnor på arbetsmarknaden? Men är inte restaurangnäringen just ett av de områdena där kvinnor är speciellt utsatta? Är det inte just kvinnor som kommer att drabbas av detta förslag?

Får man anta att kommande utspel blir lite mer genomtänkt?

Read Full Post »

ANALYS: Claes Lönegård på nyhetsmagasinet Fokus har gått igenom Alliansens politik på elva sakpolitiska områden.

Tidningen drar slutsatsen att ”Regeringen har hållit majoriteten av sina vallöften, men politiken har inte fått den utlovade effekten”. Och ”sämst har det gått med jobben, bäst på området offentliga finanser”.

Sammanfattning;

1. Klimatet.

Regeringen har gjort större insatser mot klimathotet än utlovat och enats om att bygga ny kärnkraft. (…)

2. Integriteten

Statens övervakning har vuxit, trots löften om att skydda den personliga integriteten. (…)

3. Skatterna och bidragen

Skatterna sänktes för många – höginkomsttagare gynnades mest. Sjukförsäkringen blev tuffare och social­bidragen ökade. (…)

4. Familj och jämställdhet

Vallöftena, som inte var så omfattande, har genomförts. Men jämställdheten har inte ökat. (…)

5. Utrikes

Carl Bildt gjorde comeback. I både bistånds- och försvarspolitiken gick regeringen längre än utlovat. Två svenska soldater avled i strid. (…)

6. Brott och straff

Fler poliser och hårdare tag – men inte mindre brottslighet. (…)

7. Migration och integration

Stramare flyktingpolitik, generösare regler för arbetskraftsinvandring och fortsatta integrationsproblem. (…)

8. Vården

Minskade köer och fler privata alternativ. Regeringen har uppfyllt nästan alla löften från valrörelsen. (…)

9. Offentliga finanserna

Regeringen lyckades hantera den ekonomiska krisen bättre än många andra europeiska länder. Trots att tillväxten varit negativ är de offentliga finanserna jämförelsevis starka. (…)

10. Skolan

Stora delar av de ambitiösa löftena har uppfyllts, men resultaten i skolan har ännu inte förbättrats särskilt mycket. (…)

11. Jobben

Med några få undantag genomförde regeringen sitt omfattande program för fler jobb. Men resultatet blev inte det önskade. (…)

I realiteten är det detta resultat – både det positiva och det negativa – som både Alliansen och de Rödgröna nu kommer att kommunicera till väljarna. 

Kommer det att spela någon roll att en majoritet av löftena har uppfyllts eller är det de negativa sidorna som väljarna kommer att ta fasta på?

En erfarenhet när det gäller politisk kommunikation är att man inte kan leva på vad man har gjort utan en regering måste kunna visa vad man tänker göra framöver under kommande mandatperiod. Eller utryckt på annat sätt: oppositionen vinner aldrig val, det är snarare regeringar som förlorar val.

Read Full Post »