Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Israel’

The Spectator

Bild: RGJ, The Spectator. Fler teckningar av Richard Jolleys hemsida

Read Full Post »

I år firar Israel sin 67:e självständighetsdag – Jom Haatzmaut – den 23 april. Som traditionen påbjuder säger premiärminister Benjamin Netanyahu även några ord till Israels vänner runt om i världen.

Read Full Post »

En av de mer uppmärksammade reklamfilmerna under det israeliska valet var Likuds ”Bibi-sitter” med premiärminister Benjamin Netanyahu i huvudrollen.

Humor har blivit en viktig ingrediens på sociala medier om man vill få fram sitt politiska budskap. Humorn får väljarna att stanna upp, istället för att zappa vidare.

“People won’t allow parties to ram messages down their throats anymore,” [kampanjstrategen Aron] Shaviv says. “To deliver messages effectively now you have to be entertaining. The ‘Bibi-sitter’ ad for instance was not only entertaining, it also delivered a key message: Who do you trust to maintain the security of your children?” Shaviv and Harow give all the credit for the win to Netanyahu.

“He was on message, razor sharp, and did every media interview we could come up with,” Shaviv says. “He carried the campaign and swung it to victory.”.

Read Full Post »

VAL | Valet i Israel, Mellanösterns enda demokrati, blev en riktig rysare mellan Benjamin Netanyahu och utmanaren Isaac Herzog.

Benjamin Netanyahu kampanjar i Jerusalem 2015-Foto av Flash 90

Trots dåliga siffror lyckades premiärminister Benjamin Netanyahu vända en väntad valförlust till en vinst.

När Kulanu, ett av valets vågmästarpartier, nu rekommenderar att Netanyahu får möjlighet att bilda en ny koalitionsregering ser det ut som om Likud blir valets stora vinnare.

Ari Harow och Aron Shaviv, två av Likuds kampanjstrateger, har berättat hur man lyckades vända valet för det stora regeringspartiet. Lösningen kallar de för ”omvänd paketering”.

Gil Hoffman har intervjuat de två strategerna för Jerusalem Post.

“The most important decision was to drive the electorate to two large parties,” Harow says. “We decided that if we create a situation where people have to decide who they want as prime minister, people will prefer Netanyahu over [Zionist Union challenger Isaac] Herzog.”

Therefore, the first slogan of the Likud’s campaign was “It’s us or them,” referring to Herzog and his running mate Tzipi Livni, whom the Likud’s polls found extremely unpopular. Shaviv advised Netanyahu from the start of the campaign to push what he called “reverse packaging.”

The strategy was to persuade voters on the Right that rather than vote for other right-wing parties and get Netanyahu, they had to vote for Netanyahu and get the other parties in the coalition.

“You vote for a prime minister and get the parts,” Shaviv says. “You don’t buy a radio and get a car with it. You buy a car and get a radio. You vote Netanyahu and get [Bayit Yehudi leader Naftali] Bennett and [Kulanu head Moshe] Kahlon with it.”

But Shaviv had to wait for the right time to raise the stakes significantly and have Netanyahu drive that message home. The more Netanyahu fell in the polls, the more voters on the Right would feel compelled to vote for him.

A poll taken Sunday night found for the first time that fewer than half the public thought Netanyahu would form the next government. Only after that did tens of thousands of Israelis change their minds and get persuaded by Netanyahu’s countless interviews that their security required them to vote Likud.

“It’s one of those delicious ironies of the campaign,” Shaviv says. “The more people think you aren’t going to win, the more likely you will win. “Reverse packaging was devised day one and triggered at the right time. Only when it looked like Netanyahu would lose did it make sense to say you need to vote Likud to get Kahlon and Bennett.”

In the last 96 hours of the campaign, the strategists targeted the 7 to 8 percent of the electorate that was right-wing and undecided. Most of them were choosing between the Likud and Bayit Yehudi or between the Likud and Kulanu.

To that end, Netanyahu announced in radio interviews Sunday morning that if reelected, he would appoint Kahlon as his finance minister. That stopped the tide of Likud voters considering voting for Kulanu. Voters who put socioeconomic issues first on their agenda, now had those issues taken care of and could feel comfortable using their vote to guarantee Israel’s security.

Bild: Foto av Flash 90. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kampanjar i Jerusalem under valet 2015.

Read Full Post »

Cartoon by Richard Graham Jolley (RGJ) in The SpectatorTeckning: Richard Graham Jolley (RGJ) i The Spectator.

Read Full Post »

DIKTATUR | Regeringens ministrar verkar ha problem med grundkursen i statsvetenskap.

Krumbukterna när det gäller demokrati kontra diktatur fortsätter.

Först var det näringsminister Annie Lööf (C) som hade svårt att se kommunistregimen Kina som en diktatur.

Sedan var det dags för försvarsminister Karin Enström (M) när det gäller den islamistiska arabdiktaturen Saudiarabien.

Och nu, fyra månader senare, är Enström igång igen. Om samma Saudiarabien.

I en intervju i SR:s Ekot vill hon inte tala klartext om Saudiarabien. Hon föredrar epitetet ”auktoritär” när det gäller landet.

– Vi gör inte listor på länder, men man kan väl helt klart säga att det inte är en demokrati.

Kan du se det som en diktatur?

– Vi gör ju inte listor, och i det här fallet när det handlar om hur man ska bedöma ett land utifrån om man ska exportera krigsmateriel eller inte, så görs ju det på grundval av ett antal bedömningskriterier.

Men som försvarsminister, och om man bortser från vapenexport, ser du Saudiarabien som en diktatur?

– Alltså, vi gör ju inte den indelningen av länder men det är ju en mycket auktoritär regim.

Tala om pinsam intervju. Detta var det naturligtvis ohållbart i längden.

Återigen höll regeringen på att hamna i ett utdraget spel med opposition och media om ordens valör – ett spel regeringen inte kunde vinna.

Snart kom därför ett s.k. ”förtydligande” från försvarsministern:

Saudiarabien är en auktoritär regim och en absolut monarki, där det förekommer grova brott mot mänskliga rättigheter. Regeringen delar inte in världens länder i demokratier eller diktaturer, men om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen en demokrati eller diktatur så bör Saudiarabien beskrivas som en diktatur.

Kanske kan utbildningsminister Jan Björklund (FP) kan ge ministrarna en grundkurs i olika statsskick.

Här är en liten lathund för Mellanöstern: Israel – demokrati. Resten av länderna – not so much.

Read Full Post »

ARGUMENT | Det är svårt att förstå varför en vapenfabrik väcker starkare känslor än t.ex. den traditionella vapenexporten.

Och med just Saudiarabien har Sverige ett avtal om militärt samarbete. Varför har ingen varit upprörd över detta tidigare?

Oavsett vilket har Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors (M) varit bra tafatta i sin kommunikation kring frågan.

Nu handlar allt om FOI har överskridit sina befogenheter och vad regeringen har känt till. Och plötsligt är allt fokus på svensk vapenexport.

Och det tyngsta argumentet här har regeringen aldrig ens använt sig av i debatten.

Slutar Sverige exportera vapen kommer arbetslösheten naturligtvis att öka. Är alla som vill avbryta vapenexport beredda ta ansvar för detta?

Det är knappast så att Sverige har låtit bli att exportera vapen till demokratier för att istället koncentrera sig på just diktaturer. Demokratin Norge – om man skall hårdra – kommer inte kunna kompensera Sverige för hela bortfallet i vapenexport.

Att hävda att Sverige helt skall sluta exportera vapen till dessa länder är ett rent elitistiskt argument. Det kan bara användas av personer (och partier) som själva inte har något att förlora. De som riskerar arbetslöshet har inte den lyxen.

Vill Reinfeldt vinna den politiska debatten borde han klart och tydligt kommunicera att det alltid kommer att finns skillnader mellan hur vi önskar att världen var inrättad ut och hur den verkligen ser ut.

Han skulle kunna säga att p.g.a. sysselsättnings- och säkerhetspolitiska skäl kommer Sverige alltid att behöva göra olika avvägningar. Världen är inte perfekt och kommer aldrig att bli det. (Och var den perfekt skulle det inte behövas någon vapenexport överhuvudtaget.)

Istället har Reinfeldt valt att falla tillbaka på argument som inte imponerar på någon. Så här låter det t.ex. i en intervju med statsministern:

Ska rätten att köpa svenska vapen även tillkomma en regim som grovt kränker mänskliga rättigheter?

–  I det här fallet grundas det på ett Memorandum of Understanding som ingicks 2005 av en tidigare regering. Då är det min uppfattning att om staten Sverige ingår den typen av avtal så får regeringar även efter regimskiften fullfölja avtalet.

[…]

Men om nu Sverige ska fortsätta sälja vapen till länder som Saudiarabien – vore det inte bättre med en lagstiftning som talar klarspråk och öppet säger att vår vapenexport styrs av hänsyn till jobb och vår egen säkerhetspolitik?

–  Jag stödjer regelverket som det nu är konstruerat.

Är det inte hyckleri att tala om mänskliga rättigheter när vi ändå säljer till Saudiarabien?

–  Det bygger som sagt på ett avtal som ingicks 2005 …

Detta är rena rama cirkelresonemanget.

Avtalet med Saudiarabien har gjort att regeringen nu uppfattas som rejält splittrad. Och det i en fråga som inte väcker speciellt mycket intresse hos väljarna.

Maud Olofsson (C) anklagar t.ex. Folkpartiet för att avslöja interna regeringsförhandlingar. Jan Björklund har nämligen öppet meddelar att partiet hela tiden har varit emot vapensamarbetet med diktaturen.

Samtidigt avslöjar den f.d. vice statsministern Olofsson egna hemligheter från de interna regeringsförhandlingarna i en intervju i Dagens Nyheter.

Om man nu ska avslöja hur förhandlingar i regeringen går till – som ju Jan Björklund har gjort när det gäller det militära samarbetet med Saudiarabien – så kan jag ju säga att i alla regeringens diskussioner om förnybar energi har vi haft mest problem med Folkpartiet.

Olofsson en poäng när hon skriver att regeringen är kollektiva ansvarig för sina beslut. Men Centerpartiet är inte mycket bättre.

Partiet vill t.ex. erkänna Palestina som självständig stat trots att området knappast har kontroll över sitt eget territorium, inte är speciellt demokratiskt eller respekterar grundläggande mänskliga rättigheter.

Är det i någon fråga regering bör tala med en klar och tydlig röst så är det i just känsliga utrikespolitiska frågor. Det är knappast seriöst av Centerpartiet att stödja grupperingar som öppet säger sig vilja utplåna demokratin Israel från jordens yta.

Read Full Post »

LÄCKOR: En oväntad konsekvens av de senaste läckorna från WikiLeaks är att Israel framstår som det sunda förnuftets röst i Mellanöstern.

Israels varningar när det gäller hotet från Iran och terrorismen besannas nu i dokumenten.

De flesta stater i Mellanöstern har sedan länge insett att Iran är ett av vår tids största hot. Det är bara det att man inte säger det öppet därför att man är rädd för konsekvenserna från Iran och deras allierade bland skurkstater och terrororganisationer.

Dessutom har det blivit uppenbart att andra terroristsympatisörer som Syrien inte har något som helst intresse av fred i området.

De enda länder som inte verkar vilja se sanningen är USA och länderna i EU.

Och det är inte bara Saudiarabien som har fått nog av Iran. Från The Guardian:

In talks with US officials, Abu Dhabi crown prince Sheikh Mohammad bin Zayed favoured action against Iran, sooner rather than later. ”I believe this guy is going to take us to war … It’s a matter of time. Personally, I cannot risk it with a guy like [President Mahmoud] Ahmadinejad. He is young and aggressive.”

Från The New York Times:

Cables describe the United States’ failing struggle to prevent Syria from supplying arms to Hezbollah in Lebanon, which has amassed a huge stockpile since its 2006 war with Israel. One week after President Bashar al-Assad promised a top State Department official that he would not send “new” arms to Hezbollah, the United States complained that it had information that Syria was providing increasingly sophisticated weapons to the group.

Read Full Post »

IMAGE: Lars Ohly (V) klarade inte av att välja mellan demokratin Israel eller diktaturen Iran när han frågades ut i P1.

Ett sådant uttalande höjer inte bara upp en diktatur till samma moraliska nivå som en demokrati, det lyckas också relativisera hela demokratibegreppet.

Denna grumliga inställning till demokrati och överseende med totalitära stater är något som har gått som en röd tråd genom hela Vänsterpartiets historia.

Medan Miljöpartiet alltmer ser ut att vara partiet som skulle kunna locka nödvändiga väljare bort från Allianspartierna framstår Vänsterpartiet som partiet som både hindrar och skrämmer väljare bort från De Rödgröna.

Detta har dessutom skett utan att Allianspartierna har behövt varna för ”vänsterspöket”.

Det är ingen hemlighet att det bl.a. inom fackföreningsrörelsen fanns en kritik mot Mona Sahlin som till sist ledde fram till att även Vänsterpartiet släpptes in i den rödgröna alliansen.

Samtidigt finns det en utbredd kritik mot Miljöpartiet inom många starka socialdemokratiska fästen i landet.

Det är uppenbart att dissonansen inom den rödgröna alliansen är betydligt större än vad den någonsin har varit mellan Allianspartierna.

Uttalandet visar också att Ohly och Vänsterpartiet är ett av de minst reformerade partierna inom den kommunistiska rörelsen i Europa idag.

Och det är inte bara när det gäller Afghanistan och Mellanösternfrågan som Vänsterpartiet framstår som ett udda parti. Så här skriver Per T. Ohlsson i Sydsvenskan;

Genom att envist och principiellt hålla fast vid ett svenskt EU-utträde bekräftar vänsterpartisterna att de utgör ett extremt, oansvarigt och äventyrligt inslag i den rödgröna alliansen. Det understryks ytterligare av att partiet intar samma ståndpunkt som Sverigedemokraterna, det mest avskydda bland de politiska partierna.

Många mittenväljare som normalt attraheras av Socialdemokraterna drar sig följaktligen för att bidra till ett regeringsskifte som öppnar dörren för Vänsterpartiet.

Read Full Post »

POLITIK: Har Kristdemokraterna plötsligt insett att strategin att sitta still i regeringbåten inte leder till uppsving i opinionssiffrorna? I Demoskops senaste opinionsundersökning gick t.o.m. Kristdemokraterna om Centerpartiet.

Till viss del beror det säkert på att de övriga allianspartierna för närvarande verkar trötta. Alla ångar på men utan att få det där riktiga lyftet. Plötsligt blir KD intressant igen.

Men den viktigaste anledningen till att Kristdemokraterna nu kanske – med betoning på kanske – har vänt de dåliga siffrorna är att man vågar sticka ut.

Det började med att Göran Hägglund drog igång debatten kring ”verklighetens folk”. Nu tar Hägglund debatten om alla märkliga uttalanden från kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Illmar Reepalu.

När hatbrotten mot judar ökar i Malmö skuldbelägger istället Reepalu judarna för att man inte tar avstånd från Israels politik. Märkligt. Ingen skulle få för sig att förringa hatbrott mot exempelvis muslimer med att man inte har tagit aktivt avstånd från muslimska diktaturer.

Reepalu säger även att ”Israel lobbyn” har intresse av att missförstå hans uttalanden. Alla som följer de attacker som judar och israeler utsätts för vet att begreppet ”israeliska lobbyn” är förtäckta ord för att koppla antisemitism med Israel kritik.

Göran Hägglund rök ihop med Mona Sahlin i Agenda med anledning av Illmar Reepalu. Partiet fick också ta på sig mycket spott och spe för ”verklighetens folk”.

Skall bli intressant att se om Hägglund vågar fortsätta sin mer proaktiva strategi framöver. Ett kristdemokratiskt parti har trots allt bara ett existensberättigande om man vågar avvika från den liberala hopblandning som Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet idag står för.

Övrigt: För den som vill följa alla turer kring Illmar Reepalu kan läsa artiklarna i Skånska Dagbladet.

Read Full Post »

Older Posts »