Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Islamofobi’

ISLAMISM: Amos – ”störst på livsfrågor” om man får tro tidningen själv – brukar aldrig avvika allt för mycket från vad som kan anses som politiskt korrekt när det gäller vare sig politik eller religion.

Men i sitt senaste nummer har man intervjuat Nalin Pekgul (S) som måste anses vara en av Sveriges modigare politiker. Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande har nämligen vågat ta striden mot den politiska islamismen i Sverige.

Tidningen konstaterar att ”religionen som maktmedel ligger bakom radikaliseringen” inom islam. ”Radikaliseringen inom islam är resultatet av en maktkamp, hävdar Nalin Pekgul. Mellan shia- och sunnimuslimer, företrädda av mullorna i Iran respektive wahhabiterna i Saudiarabien.”

Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor. Det är det tysta medgivandet som är livsfarligt. (…) Då vi kom till Sverige för mer än trettio år sen saknade religionen betydelse. Vi fick en lapp från lekis där min lillasyster gick om att hon måste ha en vit klänning till Lucia. Det var inte tal om att det handlade om nån kristen sed. 25 år senare när min dotter gick i förskolan fick vi svara på om vi accepterade att våra barn var med i Luciatåget.

Frågan är då vad som måste göras. ”Europa befinner sig i ett mycket kritiskt läge där det krävs ledarskap, anser Nalin Pekgul. Starka krafter på bägge sidor är i rörelse. Så att våga ta ställning och göra det rätt är viktigare än nånsin. Och inte falla för populism utan hålla en linje när kampen för demokratin är hotad”.

En annan fråga är naturligtvis varför Nalin Pekgul är en av de få – eller kanske den enda politikern bland riksdagspartierna – som verkligen har vågat ta upp denna strid.

Tidningen Amos svar ligger nära sanningen. ”[K]anske måste det till någon som Nalin Pekgul för att ta debatten mot extremister på alla kanter. Som vågar och som klarar av det utan att bli beskylld för att vara islamofob.”

Med andra ord föredrar politiker generellt att låtsas som om problemen inte existerar.

Rädslan att framstå som politiskt inkorrekta och bli anklagade för att vara rasister eller smyganhängare till Sverigedemokraterna väger tyngre än att ge hjälp till de människor som lider under den politiska islamismen i Sverige.

En föga smickrande bild av Sveriges politiker. Men å andra sidan är det en mycket sann och rättvis bild.

Se även:Vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”.

Read Full Post »

forsvarshogskolan_logotyp_farg_sveFUNDAMENTALISM: Den politiska islamistiska fundamentalismen är på framfart i Rosengård fastslog forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos i en rapport som regeringen beställt.

Och sedan brakade helvetet löst!

Inte oväntat överöstes forskarna med anklagelser om att inte bedriva seriös forskning. Innehållet klassades som undermåligt av en rad ”experter” i media.

Attacken på forskarna från olika håll var så likartad att det mycket väl går att se den som en samordnad kampanj för att misskreditera innehållet och stämpla rapporten som ”islamofobisk”.

Tydligen var det viktigare att agera agenter åt de ultraradikala islamister som bl.a. trakasserar kvinnor än att diskutera hur man skall komma åt problemen som finns i Rosengård.

Att anklaga någon för islamofobi har blivit ett av de vanliga sätten att tysta debatten om radikaliseringen av grupper inom den muslimska minoriteten i Sverige och övriga Europa. Alla politiker tycks lida av någon form av beröringsångest så snart som denna typ av problem ventileras.

Men nu har Lars Nicander och Magnus Ranstorp (chef respektive forskningschef vid Centrum för Asymetriska Hot- och TerrorismStudier (CATS), Försvarshögskolan) gett svar på tal.

Man gör också den kloka iakttagelsen att attackerna har varit politiskt motiverade snarare än vetenskapliga. Det senare är inte minst viktigt eftersom alla ”argumenten” mot rapporten har varit synnerligen illa underbyggda.

Här är Nicanders och Ranstorps argument i sammanfattning;

Det är bara 30 som är intervjuade, och det är inte representativt”. Vårt uppdrag var att skriva en rapport – ej en avhandling e d – på ca 30 sidor för att ge regeringen en lägesbild med möjliga åtgärdsförslag. Vi har under arbetet kontinuerligt stämt av våra intryck med SSP-rådet i Malmö (skola, socialtjänst, polis) (…)

Vi har använt en beprövad kvalitativ undersökningsmetodik kallad Delphimetoden (…)  Den går ut på att man tar fram en representativ panel med personer som oberoende av varandra får besvara samma typ av frågebatteri under timslånga intervjupass. Dessa korsrefereras sedan för att upptäcka eventuella diskrepanser, vilka då följs upp i ytterligare en frågeomgång innan slutlig analys sker. Det är alltså inte någon risk för ”group-think” i detta.

 Det är bara hörsägen och anekdoter” och det är bara lösryckta citat man sprider omkring sig”. Det är inte lite oförskämt att hävda att de personer – socialarbetare, polis, skolpersonal – som är på fältet och sitter allra närmast de problem vi lyfter fram (kvinnoförtryck, tvångsgiften, hotkulturen) inte skulle vara representativa (…)

”Det har inte varit någon från de muslimska församlingarna med som intervjuats”. Detta är fel.

”Rapporten har inget genusperspektiv”. Mycket märkligt men samtidigt talande argument. För det första är det flertalet kvinnor i respondentgruppen. För det andra, är det något som lyfts fram i rapporten så är det ju problematiseringen av det förtryck mot flickor och kvinnor utsätts för (…)

”Det är fel att förstöra källmaterial från undersökningen då dessa ska underställas andra forskares kritiska granskning. Ja, detta kan för det första stämma om det vore en doktorsavhandling, traditionellt forskningsprojekt eller artikel i en vetenskaplig tidskrift som ska ligga till grund för vetenskaplig meritering, men vi har här ett annat tillämpat forskningsuppdrag med regeringen – inte forskarsamhället – som beställare (…)

Beträffande det andra huvudbudskapet som Lundaforskarna lyfter fram – om att resultaten kan befrämja islamofobi – visar man sin egentliga åsiktsagenda. Vi kommer här in på en annan arena som går rakt emot det första huvudbudskapet om vetenskapligheten. Nu är det inte längre objektiv kunskap som eftersträvas, utan om politiskt betingade åsikter. ”Fel” objektiva kunskaper är alltså farligt och skall undvikas menar man. 

Read Full Post »