Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Islam’

VAL 2016 | Fotografen Lotta Härdelin på Dagens Nyheter lyckades ta en bild av Donald Trumps talking points från ett av hans kampanjmöten.

Dagens Nyheter 17 January 2016

”Från den sämsta positionen i lokalen, pressområdet på Trumps event, ser jag Donald Trump röra sig yvigt på scenen. Han harklar sig, spänner ögonen i publiken och trevar efter något i sin vänstra kavajficka. Min kamera ser det jag inte själv kan uppfatta med blotta ögat.”

Bilden upptar större delen av söndagens framsida. Artikelförfattaren Björn af Kleen skriver:

Trump talar utan teleprompter. Ur kavajens innerficka halar han några A4 med stödord i svart tusch.

I Windham får DN:s fotograf Lotta Härdelin korn på kråkfötterna. Redan som fjärde manuspunkt: ISLAM IS VIOLENCE (islam är våld) eller om det står ISLAM IS VICIOUS (islam är ondska).

Överst på bilden kan man även se vad som ser ut att vara ”Beat the Caucus”, ”1 %” och ”show your suport for me”.  Längre ner står det ”Time Magazine” och vad som möjligtvis är ”Cripple America”.

Under raderna om islam kan man tyda ”Chanclor Merkel” (vilket möjligtvis skall vara ”chancellor”), ”Cologne” (d.v.s. Köln i Tyskland) samt ”Peru”.

Bild: Dagens Nyheter den 17 januari 2016.

Read Full Post »

EGYPTEN: Utrikesminister Carl Bildt (M) har fått hård kritik för att han inte tydligt och klart krävde Egyptens president Hosni Mubaraks avgång.

”Vi låg före USA. Att Mubarak skulle avgå var bara en tidsfråga. Vi ställde krav på fria val och en rättsstat, och det är fortfarande inte uppfyllt”, var Bildts försvar.

Men Bildts försvar imponerar inte med tanke på den förvirring som har präglat president Barack Obamas hantering av krisen i Mellanöstern.

Omslaget till vänster säger allt om hur man nu i USA ser på adminstrationens agerande.

”The result has been a foreign-policy debacle”, skriver historikern Niall Ferguson.

This failure was not the result of bad luck. It was the predictable consequence of the Obama administration’s lack of any kind of coherent grand strategy, a deficit about which more than a few veterans of U.S. foreign policy making have long worried.

[…]

These were [Barack Obamas] words back in June 2009:

America and Islam are not exclusive and need not be in competition. Instead, they overlap, and share common principles—principles of justice and progress; tolerance and the dignity of all human beings.

Those lines will come back to haunt Obama if, as cannot be ruled out, the ultimate beneficiary of his bungling in Egypt is the Muslim Brotherhood, which remains by far the best organized opposition force in the country—and wholly committed to the restoration of the caliphate and the strict application of Sharia. Would such an outcome advance “tolerance and the dignity of all human beings” in Egypt? Somehow, I don’t think so.

Read Full Post »

EXTREMISM: I ett linjetal om terrorismens orsaker och radikaliseringen i samhället konstaterade premiärminister David Cameron att ”state multiculturalism” har misslyckats.

“Frankly, we need a lot less of the passive tolerance of recent years and much more active, muscular liberalism,” poängterade Cameron.

Talet var överraskande tydligt. Mest överraskande var att Cameron inte bara talade i generella termer om extremismen.

Han vände sig speciellt mot den extrema politiska islamismen och de organisationer som idag ger dem sitt stöd.

Let’s properly judge these organisations: Do they believe in universal human rights – including for women and people of other faiths? Do they believe in equality of all before the law? Do they believe in democracy and the right of people to elect their own government? Do they encourage integration or separatism?

These are the sorts of questions we need to ask. Fail these tests and the presumption should be not to engage with organizations.

Tydligen har något börjat hända i Europa.

Ett tag såg det ut som om det bara var Frankrikes president Nicolas Sarkozy som vågade tala ur skägget om extremismen.

Men förra året var det dags för förbundskansler Angela Merkel att konstatera att det multikulturella samhället hade misslyckats med att leverera positiva resultat.

Frågan nu är om Cameron och den konservativa-liberala regeringen kommer att kunna leverera. Risken finns att man är mer intresserade av att få ett lyft i opinionen än att verkligen ta itu med problemen.

Read Full Post »

VARUMÄRKE: Ett mått på Kristdemokraternas problem är att man inte ens orkar ta de mest givna debatter.

Professor Jan Hjärpe har jämfört Göran Hägglund och Kristdemokraterna med den fundamentalistiska islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet. Hägglund valde att inte kommentera jämförelsen.

Partier tycker om debatter. Och partier i kris älskar dem. De flesta älskar t.o.m. att bli angripna.

Ett angrepp på det egna partiet ger nämligen gratis utrymme i media eftersom man har rätt till replik. Och ju extremare angrepp ju enklare att formulera svaret och vinna debatten.

Vilket annat parti skulle acceptera att jämföras med extremister? Vilket annat parti skulle missa öppet mål på detta sätt?

Om inte Hägglund själv vill ta debatten borde åtminstone någon annan få uppgiften att agera spjutspets. 

Utan självbevarelsedrift kommer partiets varumärke snart att vara helt urholkat – om det inte redan är det.

Read Full Post »

ISLAM: Professorn och islamologen Jan Hjärpe jämför det extrema islamistiska Muslimska Brödraskapet med Kristdemokraterna.

”Det är närmast ett politiskt islamistiskt parti, som de högerkristna partierna i Europa. Ja, ungefär som Göran Hägglund”, säger han i intervjuer och debattartiklar.

Antingen är Hjärpe djupt okunnig eller så agerar han propagandist för de extrema politiska och religiösa fundamentalisterna.

Detta är inte första gången Hjärpe har tagit på sig rollen som extremisternas spin doctor i Sverige.

Så här skrev Dagens Nyheter om honom 2003:

På hösten 1989 trädde han fram i Stockholms tingsrätt som ”expert” för att försvara Radio Islam. Den grövsta pronazistiska och antisemitiska radiostationen i Europa efter andra världskriget försökte Hjärpe fria från alla misstankar om hets mot folkgrupp.

Jag satt i rättssalen under hela vittnesmålet och minns den dagen som en av de mest motbjudande i mitt liv. Ahmed Rami, som var åtalad av JK, hade i sin radio oavbrutet förnekat att nazisterna utplånade Europas judar. Förintelsen ”överförs till den mytologiska sfären” om den inte diskuteras, förklarade Hjärpe hjälpsamt.

Sexton gånger frågade åklagaren om Ramis påstående att ”rabbinerna” står och hetsar upp sig sexuellt när de slaktar djur möjligen antyder ”missaktning”, lagens ord för hets mot folkgrupp. Lika många gånger svängde sig Hjärpe. Detta är ”en subjektiv term”, menade han, ”en kontroversiell fråga”, vi måste se ”det övergripande syftet”, etcetera. Radio Islams ord att perversioner och sexualbrott är ”typiskt judiskt” tolkade Hjärpe som ett inlägg om Israel: ”det förklarar kärleken till jorden!”

Så höll Hjärpe på, timme efter timme, för att stödja Radio Islam. Därefter fälldes radiostationen av domstolen på 18 punkter för hets mot folkgrupp, och Rami dömdes till fängelse i ett halvår.

Read Full Post »

TERRORISM: Fredrik Reinfeldt höll en väldigt tam presskonferens med anledning av det islamistiska terrordådet i Stockholm.

Med risk för att raljera borde statsministern kanske ha lite mer att komma med än att bara uppmana till tålamod och att alla bara skall fortsätta vara snälla mot varandra.

Det kan vem som helst säga. Det behöver man ingen presskonferens för. Men allmänheten förtjänar också att få reda på hur regeringen ser på att dådet är både religiöst och politiskt motiverat.

Och även om dåden, som Reinfeldt påtalade, kanske inte är sammankopplade är det tillräckligt allvarligt eftersom ingenting liknande tidigare har hänt i vare sig i Sverige eller i Norden.

Terroristexperten Magnus Ranstorp tror exempelvis inte att mannen kan ha varit ensam. Dådet är helt enkelt för komplicerat och utstuderat för att någon skall ha suttit och knåpat ihop det på sängkammaren.

Hotbreven var exempelvis både utförliga och skrivna på både svenska och arabiska.

Och även om det bara var en enskild persons dåd betyder det inte något.

Islamistiska terrorister jobbar just med små celler för att försvåra arbetet med att spåra och oskadligöra dem.

Ofta ser man till att enskilda personer får information om hur man skall tillverka bomber och utföra dåden. På så sätt uppnår man sina syften utan att riskera sin egen organisation.

Read Full Post »

POLITIK: Jakten på integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) är i full gång. Att oppositionen gärna vill ta en folkpartistisk ”skalp” i valrörelsen är uppenbart.

En departementssekreterare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet har omplacerats för sina islamkritiska inlägg på sin blogg. Detta har följts av en polisanmälan på tjänstemannen och krav på Sabunis avgång.

Men att Sabuni skulle behöva avgå p.g.a. vad en opolitisk tjänsteman har gjort är knappast något som logiskt följer på varandra.

Att tjänstemannen har ett förflutet inom Folkpartiet är inte konstigare än att en av de personer som nu kräver Sabunis avgång – Mariam Osman Sherifay på Centrum mot rasism – tidigare var riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Om något visar det snarare att attackerna på Sabuni är rent politiskt motiverade. Kritiken handlar om att Sabuni och Folkpartiet inte bedriver den politik man vill att depatementet och regeringen skall driva.

Men regeringen hantering av affären visar snarare på samma effektivitet som när man snabbt tog avstånd och distanserade sig från Sven Otto Littorin.

Och ingen mindre än Sabunis regeringskollega Beatrice Ask (M) har anklagat Folkpartiet för att försöka stjäla röster från Sverigedemokraterna.

Även Fredrik Reinfeldt är kritisk till tjänstemannens agerande. Och till detta skall läggas att Sabuni själv tar avstånd från tjänstemannens agerande.

Att kräva ministerns avgång när tjänstemannen så snabbt har omplacerades direkt efter avslöjandet visar ju snarare att Sabuni har tagit sitt ansvar.

Att även Ask och Reinfeldt har kommenterat händelsen visar att regeringen har tagit ansvar.

Att trots detta kräva Sabunis avgång visar på att kritiken är politiskt motiverad och att valrörelsen nu går in i sin mest hektiska period.

Utspelen kommer att fortsätta att avlösa varandra som pärlor på ett halsband.

Read Full Post »

MEDIA: Bilden föreställer Aisha som är 18 år. Talibanerna skar av henne näsa och öron eftersom hon försökte fly från släktingar som började utnyttja henne efter hennes giftemål.  

 

“What Happens if We Leave Afghanistan” är en relevant rubrik även för svensk inrikesdebatt. Aishas historia ställer två frågor på sin spets. 

1) När kommer man i svensk debatt att ställa de politiker och partier mot väggen som kräver att allierad och svenska trupp lämnar över Afghanistan till talibanernas islamistiska diktatur? 

Ofta är det exakt samma politiker som är de ivrigaste feministerna som också vill lämna över Aisha och andra afghanska kvinnor (och män) till den talibanska ”rättvisan”.   

2) Och när får vi se svensk media våga använda denna typ av vinkling i rapporteringen från Afghanistan?

Läs mer: Omslaget är Time den 9 augusti 2010.

Read Full Post »

ISLAMISM: Amos – ”störst på livsfrågor” om man får tro tidningen själv – brukar aldrig avvika allt för mycket från vad som kan anses som politiskt korrekt när det gäller vare sig politik eller religion.

Men i sitt senaste nummer har man intervjuat Nalin Pekgul (S) som måste anses vara en av Sveriges modigare politiker. Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande har nämligen vågat ta striden mot den politiska islamismen i Sverige.

Tidningen konstaterar att ”religionen som maktmedel ligger bakom radikaliseringen” inom islam. ”Radikaliseringen inom islam är resultatet av en maktkamp, hävdar Nalin Pekgul. Mellan shia- och sunnimuslimer, företrädda av mullorna i Iran respektive wahhabiterna i Saudiarabien.”

Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor. Det är det tysta medgivandet som är livsfarligt. (…) Då vi kom till Sverige för mer än trettio år sen saknade religionen betydelse. Vi fick en lapp från lekis där min lillasyster gick om att hon måste ha en vit klänning till Lucia. Det var inte tal om att det handlade om nån kristen sed. 25 år senare när min dotter gick i förskolan fick vi svara på om vi accepterade att våra barn var med i Luciatåget.

Frågan är då vad som måste göras. ”Europa befinner sig i ett mycket kritiskt läge där det krävs ledarskap, anser Nalin Pekgul. Starka krafter på bägge sidor är i rörelse. Så att våga ta ställning och göra det rätt är viktigare än nånsin. Och inte falla för populism utan hålla en linje när kampen för demokratin är hotad”.

En annan fråga är naturligtvis varför Nalin Pekgul är en av de få – eller kanske den enda politikern bland riksdagspartierna – som verkligen har vågat ta upp denna strid.

Tidningen Amos svar ligger nära sanningen. ”[K]anske måste det till någon som Nalin Pekgul för att ta debatten mot extremister på alla kanter. Som vågar och som klarar av det utan att bli beskylld för att vara islamofob.”

Med andra ord föredrar politiker generellt att låtsas som om problemen inte existerar.

Rädslan att framstå som politiskt inkorrekta och bli anklagade för att vara rasister eller smyganhängare till Sverigedemokraterna väger tyngre än att ge hjälp till de människor som lider under den politiska islamismen i Sverige.

En föga smickrande bild av Sveriges politiker. Men å andra sidan är det en mycket sann och rättvis bild.

Se även:Vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”.

Read Full Post »

TERRORISM: Bland fundamentalistiska islamister har kvinnor fått en allt större roll som propagandister.

En av de mest framträdande muslimska propagandisterna för Al-Qaeda säger i en intervju med The New York Times;

It’s not my role to set off bombs — that’s ridiculous. I have a weapon. It’s to write. It’s to speak out. That’s my jihad. You can do many things with words. Writing is also a bomb.

Den amerikanska militären rapporterade 2008 att antalet kvinnliga självmordsbombare hade ökat men att det var just rollen som PR-agenter, lärare och propagandister som dessa kvinnor nu alltmer bidrar i terroriströrelserna.

The authorities have noted an incre ase in suicide bombings carried out by women — the American military reports that 18 women have conducted suicide missions in Iraq so far this year, compared with 8 all of last year — but they say there is also a less violent yet potentially more insidious army of women organizers, proselytizers, teachers, translators and fund-raisers, who either join their husbands in the fight or step into the breach as men are jailed or killed (…)

The changing role of women in the movement is particularly apparent in Western countries, where Muslim women have been educated to demand their rights and Muslim men are more accustomed to treating them as equals.

I Newsweek skriver Christopher Dickey;

It’s worth remembering that the widow of a man who kills himself or is killed in combat often gains status from her late husband’s ”martyrdom.” One famous bride of a member of Al Qaeda’s inner circle, Rabia (formerly Robyn) Hutchinson, is an Australian convert to Islam who’s had so many husbands that one former CIA agent reportedly calls her ”the Elizabeth Taylor of the jihad.” Others, more charitably, call her ”the matriarch of radical Islam.”

Medan männen är ute och sprider död genom terrorism och självmordsbombningar tar kvinnorna på sig rollen som ”folkupplysare” och spridare av lögner och propaganda.

Med andra ord agerar man kvinnliga varianter av Joseph Goebbels som var propagandaminister i Adolf Hitlers Tredje Riket.

Read Full Post »

Older Posts »