Politik: Obamas håller redan på att vinka farväl!

IMAGE | Det dröjde inte länge innan Iran avbröt samtalen med USA och EU om sitt kärnteknikprogram.

Redan i november skrev Andrew J. Bacevich, professor i historia och internationella relationer, om den lite naiva synen som präglat omvärldens uppfattning om samtalen med Iran. Och detta gäller även president Barack Obama.

Nu är risken stor att han kommer att uppfattas som alltmer överspelad när fokus riktas mot nästa presidentval. Spekulationerna är redan igång i USA om vem som skall bli partiernas presidentkandidater.

Och om man i USA tar allt mindre hänsyn till presidenten finns det ingen anledning tro att ett land som Iran skall göra något annat än försöka förhala ett avtal som man redan från början var emot.

The deafening applause that greeted Obama’s brief phone call to Iran’s President Rohani and the subsequent deal to kinda, sorta curb that country’s nuclear programme offer one measure of the diminished expectations that are now the administration’s signature.  Look, they don’t always fumble!

[…]

For their part, major American news outlets are moving on. Although Obama has not reached the midway point in his second term, attention has already turned to handicapping the 2016 presidential race. Reporters eagerly declare that New Jersey governor Chris Christie and former secretary of state/senator/first lady Hillary Clinton have the nominations of their respective parties all but locked up. The next contest to save America, thereby enabling America to save the world, is about to be joined.

[…]

In the United States, presidential elections serve as an as excuse to avoid serious thought. Since at least the election of John F. Kennedy, now more than half a century ago, winning the presidency has been a theatrical exercise. Image has mattered more than substance. The whole point of the exercise is to transform the party’s candidate into a character. The side that enjoys greater success in doing so — its character embodying, however briefly, the concerns and aspirations of enough voters to capture a majority in the electoral college — wins. Depicting the opposing party’s candidate as an unworthy and even villainous character also helps.

The inevitable result is to create inflated expectations of the victor as someone able to divine and redirect the very course of history.

[…]

Regardless of whose hand is on the tiller, powerful undercurrents evade human control. The beginning of wisdom lies in understanding that the ‘most powerful man in the world’ is really not all that powerful. History’s determinants — beginning with the weight of the past itself — mock the absurd pretensions of presidents, their handlers and their acolytes.

[…]

Those fancying that a President Christie or a second President Clinton will do any better obviously haven’t been paying attention and richly deserve what awaits them. After all, there was only one Messiah and even His attempts to heal and repair met with considerably less than complete success.

Bild: AP

Read Full Post »

Politik: Mitt Romney vann debatten i Iowa!

MITT ROMNEY gjorde det starkaste intrycket under gårdagens debatt mellan de republikanska presidentkandaterna.

Han var lugn och statsmannamässig även när han kritiserades. Han gav sig aldrig in i någon pajkastning med övriga kandidater.

Hans problem var möjligtvis att han saknade glöd. Kommer tittarna att minnas hans insats?

Den utrikespolitiskt intressantaste debatten var mellan Rick Santorum och Ron Paul om Iran och vad USA skall göra för att hindra att landet skaffar kärnvapen.

Det var också Rick Santorum som var den stora överraskningen på det utrikespolitiska området. Men hans problem var att han kom igång sent.

När det gällde frågor kring skuldtaket, ekonomin och jobbskapande åtgärder var kandidaternas svar väldigt lika varandra. Väljarna kommer inte utifrån deras svar på dessa frågor kunna avgöra vem som passar bäst i Vita huset.

När det gäller spännande ordväxlingar så var den giftigaste mellan Michele Bachmann och Tim Pawlenty angående vem som har bäst erfarenheter av ledarskap.

En debatt som aldrig uppmärksammas i den svenska rapporteringen från USA är den ideologiska frågan om var ansvaret för den federala staten upphör och var delstaternas tar vid.

Och med tanke på att kandidaterna var så lika varandra när det gällde ekonomin kan svaren här kanske avgöra hur tittarna ställer sig till kandidaterna generellt.

Men det mest troliga är dock att väljarna avvaktar innan man bestämmer sig.

Det är ännu långt kvar till och kandidaterna har mycket kampanjande kvar innan väljarna börjar intressera sig för valet 2012.

Dessutom kommer utgallringen av kandidaterna att förändra det republikanska startfältet. Fler kandidater kommer att ge sig in i leken och andra kommer att falla ifrån.

Övrigt: Deltagare var Michele Bachmann, Ron Paul, Mitt Romney, Herman Cain, Rick Santorum, Tim Pawlenty, Jon Huntsman och Newt Gingrich.

Se hela debatten från Fox News på YouTube. Se några intressanta glimtar på The Daily Beast och The Huffington Post.

Read Full Post »

Marknadsföring: Reklam mot diktaturer!

REPORTRAR utan gränser är avsändare i en kampanj som bl.a. får dikatorn i Iran – Mahmoud Ahmadinejad – att börja tala.

Först skannar man in QR-koden. Om man sedan placerar mobilen över munnen på en av diktatorerna – eller ”rovdjuren” – i pappersannonsen får man höra en journalist berätta om förföljelserna och censuren i respektive land.

Läsaren – eller snarare lyssnaren – hänvisas sedan vidare till organisationens hemsida för mer information. Så här skriver man t.ex. om Mahmoud Ahmadinejad:

Some mouth will never speak the truth

Mahmoud Ahmadinejad

Since President Mahmoud Ahmadinejad’s disputed reelection on 12 June 2009, the opposition has been constantly and mercilessly repressed. More than 200 journalists and bloggers have been arrested, 40 are still in prison and 100 or so have been forced to flee abroad, the biggest exodus since the 1979 revolution. A score of media outlets have been shut down by the culture ministry’s censorship arm, the Press Authorisation and Surveillance Commission.

The state monopoly of broadcast media continues, access to thousands of web pages is blocked and private ownership of satellite dishes forbidden. The government does all it can to stop foreign radio and TV broadcasts in Persian being picked up in Iran. Foreign media are closely watched and their local correspondents can have their accreditation withdrawn at any time.

Mahmoud Ahmadinejad is still one of the world’s biggest predators of press freedom in 2011

Read Full Post »

Media: WikiLeaks allierad med rasister!

INFORMATION: Julian Assanges och WikiLeaks svenska språkrör är rasist. Att svensk media i så stor utsträckning samarbetar med en antisemit är oroande.

WikiLeaks språkrör i Skandinavien är Johannes Wahlström. Magnus Ljunggren, professor emeritus, vill nu att saken utreds eftersom Wahlström har fått en sådan stark position i svenskt media.

Ljunggren visar bland annat att Wahlström har kommit med grova antisemitiska angrepp som t.ex. att Israel skulle ha makt över svenska medier. Denna klassiska antisemitiska lögn kom i tidskriften Ordfront år 2005.

Till och med Ordfront – som brukar hålla med om allt som sägs i vänsterkretsar – tyckte att Wahlströms artikel var så grovt antisemitisk att chefredaktören Johan Berggren gav honom sparken.

Wahlströms far är antisemiten Israel Shamir. Han har samma roll i Ryssland som Wahlström i Sverige. Shamir har bl.a. framträtt på Förintelseförnekarkonferensen i Teheran 2006. På konferens talade också före detta Ku Klux Klan- ledaren David Duke.

En annan av WikiLeaks talespersoner, Kristinn Hrafnsson, bekräftar Israel Shamirs iblandning för Sveriges Radio. Han ser inga problem med att arbeta tillsammans med en antisemitisk person.

”Det finns många kontroversiella personer runt om i världen som samarbetar med oss, jag ser inte det som ett problem”, säger han till Sveriges Radio.

Detta är inte första gången det luktar illa kring WikiLeaks. Först läcker man information som dödspatrullerna kan ha nytta av i Afghanistan och nu sammarbetar man med antisemitister.

Höger- och vänsterextremism, rasism, antisemitism, Iran, Ku Klux Klan och nu WikiLeaks! Vilken ”härlig” samling galningar. Som spyflugor kring en sockerbit.

Read Full Post »

Information: Israel har fått rätt hos WikiLeaks!

LÄCKOR: En oväntad konsekvens av de senaste läckorna från WikiLeaks är att Israel framstår som det sunda förnuftets röst i Mellanöstern.

Israels varningar när det gäller hotet från Iran och terrorismen besannas nu i dokumenten.

De flesta stater i Mellanöstern har sedan länge insett att Iran är ett av vår tids största hot. Det är bara det att man inte säger det öppet därför att man är rädd för konsekvenserna från Iran och deras allierade bland skurkstater och terrororganisationer.

Dessutom har det blivit uppenbart att andra terroristsympatisörer som Syrien inte har något som helst intresse av fred i området.

De enda länder som inte verkar vilja se sanningen är USA och länderna i EU.

Och det är inte bara Saudiarabien som har fått nog av Iran. Från The Guardian:

In talks with US officials, Abu Dhabi crown prince Sheikh Mohammad bin Zayed favoured action against Iran, sooner rather than later. ”I believe this guy is going to take us to war … It’s a matter of time. Personally, I cannot risk it with a guy like [President Mahmoud] Ahmadinejad. He is young and aggressive.”

Från The New York Times:

Cables describe the United States’ failing struggle to prevent Syria from supplying arms to Hezbollah in Lebanon, which has amassed a huge stockpile since its 2006 war with Israel. One week after President Bashar al-Assad promised a top State Department official that he would not send “new” arms to Hezbollah, the United States complained that it had information that Syria was providing increasingly sophisticated weapons to the group.

Read Full Post »

Strategi: (V) är ett problem för De Rödgröna!

IMAGE: Lars Ohly (V) klarade inte av att välja mellan demokratin Israel eller diktaturen Iran när han frågades ut i P1.

Ett sådant uttalande höjer inte bara upp en diktatur till samma moraliska nivå som en demokrati, det lyckas också relativisera hela demokratibegreppet.

Denna grumliga inställning till demokrati och överseende med totalitära stater är något som har gått som en röd tråd genom hela Vänsterpartiets historia.

Medan Miljöpartiet alltmer ser ut att vara partiet som skulle kunna locka nödvändiga väljare bort från Allianspartierna framstår Vänsterpartiet som partiet som både hindrar och skrämmer väljare bort från De Rödgröna.

Detta har dessutom skett utan att Allianspartierna har behövt varna för ”vänsterspöket”.

Det är ingen hemlighet att det bl.a. inom fackföreningsrörelsen fanns en kritik mot Mona Sahlin som till sist ledde fram till att även Vänsterpartiet släpptes in i den rödgröna alliansen.

Samtidigt finns det en utbredd kritik mot Miljöpartiet inom många starka socialdemokratiska fästen i landet.

Det är uppenbart att dissonansen inom den rödgröna alliansen är betydligt större än vad den någonsin har varit mellan Allianspartierna.

Uttalandet visar också att Ohly och Vänsterpartiet är ett av de minst reformerade partierna inom den kommunistiska rörelsen i Europa idag.

Och det är inte bara när det gäller Afghanistan och Mellanösternfrågan som Vänsterpartiet framstår som ett udda parti. Så här skriver Per T. Ohlsson i Sydsvenskan;

Genom att envist och principiellt hålla fast vid ett svenskt EU-utträde bekräftar vänsterpartisterna att de utgör ett extremt, oansvarigt och äventyrligt inslag i den rödgröna alliansen. Det understryks ytterligare av att partiet intar samma ståndpunkt som Sverigedemokraterna, det mest avskydda bland de politiska partierna.

Många mittenväljare som normalt attraheras av Socialdemokraterna drar sig följaktligen för att bidra till ett regeringsskifte som öppnar dörren för Vänsterpartiet.

Read Full Post »

Propaganda: Diktaturer älskar sociala medier!

KOMMUNIKATION: Evgeny Morozov skriver i Prospect om varför den ökade användningen av sociala medier inte med automatik underminerar diktaturer.

Artikeln är ett bra botemedel mot den alltför utbredda naiva tron att social medier kan bota allt mellan himmel och jord.

Despite what digital enthusiasts tell you, the emergence of new digital spaces for dissent also lead to new ways of tracking it. (…)  

Social networking, then, has inadvertently made it easier to gather intelligence about activist networks. Even a tiny security flaw in the settings of one Facebook profile can compromise the security of many others. A study by two MIT students, reported in September, showed it is possible to predict a person’s sexual orientation by analysing their Facebook friends; bad news for those in regions where homosexuality carries the threat of beatings and prison. And many authoritarian regimes are turning to data-mining companies to help them identify troublemakers. TRS Technologies in China is one such company. It boasts that “thanks to our technology, the work of ten internet cops can now be done by just one.” (…) 

[T]he advent of blogging and social networking has also made it easier for the state to plant and promote its own messages, spinning and neutralising online discussions before they translate into offline action. The “great firewall of China,” which supposedly keeps the Chinese in the dark, is legendary. In truth, such methods of internet censorship no longer work. (…) Governments have long lost absolute control over how the information spreads online, and extirpating it from blogs is no longer a viable option. Instead, they fight back. It is no trouble to dispatch commentators to accuse a dissident of being an infidel, a sexual deviant, a criminal, or worst of all a CIA stooge. 

Moreover, the distracting noise of the internet—the gossip, pornography, and conspiracy theories—can act as a de-politicising factor. Providing unfettered access to information is not by itself going to push citizens of authoritarian states to learn about their government’s crimes. (…) [M]ost people, whether in democracies or not, prefer to read about trivia and what’s useful in daily life—restaurant and film reviews and so on—than about the tedious business of governance. (…) 

Authoritarian governments know that the internet could be a new opium for the masses. They are tolerant of rampant internet piracy, as in China. In many cases, they push the cyber-hedonistic pursuits of their youth. Government-controlled internet providers in Belarus, for example, run dedicated servers full of pirated digital goodies for their clients to download for free. Under this new social contract, internet users are allowed plenty of autonomy online—just so long as they don’t venture into politics.

Read Full Post »

Kommunikation: Kampen mot extremism kräver tydlighet!

ISLAMISM: Amos – ”störst på livsfrågor” om man får tro tidningen själv – brukar aldrig avvika allt för mycket från vad som kan anses som politiskt korrekt när det gäller vare sig politik eller religion.

Men i sitt senaste nummer har man intervjuat Nalin Pekgul (S) som måste anses vara en av Sveriges modigare politiker. Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande har nämligen vågat ta striden mot den politiska islamismen i Sverige.

Tidningen konstaterar att ”religionen som maktmedel ligger bakom radikaliseringen” inom islam. ”Radikaliseringen inom islam är resultatet av en maktkamp, hävdar Nalin Pekgul. Mellan shia- och sunnimuslimer, företrädda av mullorna i Iran respektive wahhabiterna i Saudiarabien.”

Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor. Det är det tysta medgivandet som är livsfarligt. (…) Då vi kom till Sverige för mer än trettio år sen saknade religionen betydelse. Vi fick en lapp från lekis där min lillasyster gick om att hon måste ha en vit klänning till Lucia. Det var inte tal om att det handlade om nån kristen sed. 25 år senare när min dotter gick i förskolan fick vi svara på om vi accepterade att våra barn var med i Luciatåget.

Frågan är då vad som måste göras. ”Europa befinner sig i ett mycket kritiskt läge där det krävs ledarskap, anser Nalin Pekgul. Starka krafter på bägge sidor är i rörelse. Så att våga ta ställning och göra det rätt är viktigare än nånsin. Och inte falla för populism utan hålla en linje när kampen för demokratin är hotad”.

En annan fråga är naturligtvis varför Nalin Pekgul är en av de få – eller kanske den enda politikern bland riksdagspartierna – som verkligen har vågat ta upp denna strid.

Tidningen Amos svar ligger nära sanningen. ”[K]anske måste det till någon som Nalin Pekgul för att ta debatten mot extremister på alla kanter. Som vågar och som klarar av det utan att bli beskylld för att vara islamofob.”

Med andra ord föredrar politiker generellt att låtsas som om problemen inte existerar.

Rädslan att framstå som politiskt inkorrekta och bli anklagade för att vara rasister eller smyganhängare till Sverigedemokraterna väger tyngre än att ge hjälp till de människor som lider under den politiska islamismen i Sverige.

En föga smickrande bild av Sveriges politiker. Men å andra sidan är det en mycket sann och rättvis bild.

Se även: ”Vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”.

Read Full Post »

Editorial Cartoon: Don Wright #2

Don Wright den 3 januari 2010

Read Full Post »

Krishantering: 10 tecken på valfusk i Iran!

TEOKRATI: Att man i Iran har arresterat brittisk ambassadpersonal är ett tydligt tecken på att regimen i landet vill rikta uppmärksamheten bort från det egna fusket i presidentvalet.

Det är ett klassigt trick i politisk krishantering att skylla motståndare för värre saker än vad man själv anklagas för. På så sätt kan man få ner – om än inte helt radera – negativ mediebevakning. 

President Ahmadinejad och Väktarrådets strategi är tydlig. Man hoppas att anklagelsen att Storbritannien har hjälp oppositionen i valkampanjen – och därmed blandat sig i landets inre angelägenheter – skall vara tillräcklig trovärdig bland befolkningen för att också kunna misskreditera regimens inhemska politiska motståndare.

Det är därför viktigt att inte tappa fokus på grundproblemet att regimen är en diktatur som gör allt för att kunna behålla makten.

Brittiska nyhetsmagasinet New Statesman har listat 10 tecken på att valet i Iran har varit riggat.

1. Opinionsundersökningar innan valet visade att oppositionens huvudkandidat Mir Hossein Mousavi hade ett starkt övertag precis innan valdagen. På bara några timmar hade detta övertag förvandlats till en jordskreds seger för sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

2. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även vann i Teheran. Detta trots att Ahmadinejad inte är populär i huvudstaden och trots att Mousavi bara några dagar innan valet hade miljoner anhängare som demonstrerade ute på stadens gator.

3. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även skulle ha vunnit i Mousavis hemstad Tabriz. Dessutom har Tabriz en etnisk sammansättning som i vanliga fall skulle ha gjort det enkelt för Mousavi att vinna i staden.

4. Det är inte bara Mousavi som talar om valfusk. Även de två andra oppositionskandidaterna – liberalen Mehdi Karroubi och konservative Mohsen Rezaei – har krävt en granskning av resultatet.

5.  Karroubi fick se sin andel av rösterna minska från 17 procent (valet 2005) till mindre än1 procent i årets val. Detta gällde även för hans hemprovins Lorestan. Karroubi är inget okänt namn i Iran. Han har tidigare innehaft posten som landets talman.

6. Regimen införde svartläggning av olika informationskällor efter valet. Mobiltelefonerna slutade att fungera. Utländska hemsidor som exempelvis BBC och Facebook blockerades.

7. Inrikesministeriet utnämnde Ahmadinejad till segrare redan två (2) timmar efter det att vallokalerna hade stängt. Irans Högste Ledare (Suprime Leader på engelska) Ayatollah Khamenei skrev under på valresultatet direkt därefter. I vanliga fall skall valresultatet alltid föregås av en tre dagar lång verifikationsprocess som skall garantera att valet har utförts på ett korrekt sätt.

8. Mer än 100 medlemmar inom oppositions större partigrupper arresterades dagen efter valet. Bland annat arresterades expresident Mohammad Khatami som är en central profil inom oppositionen.

9. Det har rapporterats om oegentligheter i de städer som är anhängare till Mousavi. I Tabriz blev man utan valsedlar redan klockan 11 på förmiddagen. 

10. Ahmadinejad är idag en impopulär president som idag leder ett land med stagnerande ekonomi. Vid valet 2005 sågs hans som något nytt och fräscht. Trots detta fick han i år en högre andel procent än 2005.

Den islamistiska regimen har sett sin legitimitet minska kraftigt under senare år. Fareed Zakaria på Newsweek gör följande analys;

First came Khatami, the reformist, who won landslide victories and began some reforms before he was stymied by the Guardian Council. That experience made the mullahs decide they had to reverse course on the only element of democracy they’d permitted in Iran – reasonably open elections. The regime’s method of control used to be to select permissible candidates, favor one or two, but allow genuine, secret balloting. In the parliamentary elections of 2004, however, the Guardian Council decided that normal methods would not achieve acceptable results. So it summarily banned 3,000 candidates, including many sitting parliamentarians. Because public support was even less certain this time, the regime went further, announcing the election results in two hours and giving Ahmadinejad victory by such a wide margin that it would preclude any dispute. Khamenei revealed the strategy in his sermon last Friday. ”A difference of 11 million votes – how can there be vote rigging?” he asked.

Read Full Post »