Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Invandrarpolitik’

POLITIK | Sverigedemokraterna vill ändra sitt partis framtoning. Med hjälp av en ny kommunikationsplan skall partiet få en mjukare profil.

Försöket att ge partiet en ny image är inget nytt. Det har pågått så länge Jimmie Åkesson har varit partiledare.

Ett led i arbetet var beslutet att partiet ideologiskt skall betecknas som ”socialkonservativt snarare än nationalistiskt.

Man vill också ändra på bilden av partiet som ett enfrågeparti. Invandrarpolitiken har därför kompletterats med profilfrågorna kriminalpolitik och äldrevård.

Och nu senaste har man också försökt råda bot på det ständiga problemet med politiker som inte vill eller förstår hur man skall kommunicera.

Partiledningen har skrivit ett brev om att det nu råder nolltolerans när det gäller oacceptabla och uppenbart rasistiska uttalanden.

Partiet har med andra ord jobbat på flera olika plan med att försöka ändra på partiets framtoning – ideologiskt, politiskt och i sitt sätt att kommunicera med väljare och media.

En ny kommunikationsplan blir därför en logisk följd av detta arbete.

Vad som mest utmärker förslaget är partiledningens realistiska bild av partiets omfattande imageproblem.

Man har insett att detta utgör ett allvarligt hoten mot deras försök att nå nya väljargrupper. Utan en radikal förändring, inga nya valframgångar.

Den stora frågan är om man kommer att lyckas skapa trovärdighet kring de förändringar man vill genomföra.

Den senaste skandalen där partiets pressekreterare, utan att ange sin partitillhörighet, fick kändisar att medverka i en film visar att partiet har lång väg kvar till en positivare image.

Deras problem får snarare Per Schlingmanns rebranding av Moderaterna att framstå som en barnlek.

Så här beskriver kommunikationsplanen partiets svagheter:

1. Vi agerar, eller uppfattas agera, i affekt

Det finns tvivelsutan visst fog för nidbilden av oss sverigedemokrater som ”unga arga män”, vi gör oss själva en stor björntjänst om vi inte tillstår det.

[…]

Vi vet att vi inte drivs av hat, utan av kärlek. Vi måste vara beredda att ta på oss en del av ansvaret för att vi uppfattas som arga för att kunna kommunicera på ett sätt som gör att utomstående uppfattar oss som de helt vanliga människor som vi är.

2. Vi uppfattas inta en martyrroll.

Det händer tyvärr fortfarande att sverigedemokrater utsätts för både diskriminering på arbetsmarknaden, trakasserier och fysiskt våld. Ibland också utan att det nämns med ett ord i vare sig någon etablerad tidning eller i etermedia, även om det med åren blivit något bättre på den punkten.

[M]en de allvarliga övergrepp som begås mot oss får inte drunkna i våra reaktioner på småsaker eller i en allmän uppfattning om att vi spelar martyrer.

En annan negativ effekt av att överdrivet högljutt peka de problem som man som Sverigedemokrat anser sig uppleva är att det riskerar ge en skev bild av hur det är att vara Sverigedemokrat. Vi vill ju naturligtvis förmedla bilden till nyfikna sympatisörer att det är den mest självklara saken i världen att vara Sverigedemokrat.

3. Vi uppfattas som enkelspåriga och missnöjda

Att vi har en egen planhalva i svensk politik medför också att vi ofta stämplas som enkelspåriga eller rentav som ett enfrågeparti. Vår profilfråga berör en stor majoritet av de samhällsfrågor som diskuteras i det offentliga samtalet, varför det är lätt för den oinsatte att tolka våra argument som fokuserade bara på invandringspolitikens problem.

[…]

Men vi bör bli bättre på att väga upp de mörka intrycken med en ljus bild av hur vi vill komma till rätta med problemen och därigenom kommunicera en bild av vårt partis genuina framtidstro.

[…]

4. Vi saknar gemensamt begreppsspråk.

Den som vill vinna gehör för sin problembeskrivning och sina lösningar behöver ofta ”uppfinna” egna begrepp. Dels för att kort beskriva vad som avses, dels för att kommunicera de värden man vill att begreppet ska förknippas med.

[…]

Som organisation har vi brustit när det gäller att sprida både nya och vedertagna begrepp på ett sätt som gör dem till våra egna – till sverigedemokratiska begrepp. Tyvärr har detta fått till följd att språket i högre grad än önskvärt skiftar mellan våra företrädare och i stället för att förmedla verkligheten, nämligen att vi är enade kring våra politiska idéer, problembeskrivningar och lösningar, så framstår vi ibland som spretiga och otydliga.

[…]

Förutom det obestridbara faktum att vi alla är individer som i högre eller lägre utsträckning har anpassat oss till partiets nya situation så behöver vi som organisation, något drastiskt uttryckt, omdefiniera oss själva. Vi måste förnya vår egen självbild.

Läs mer: Sammanfattning av Sverigedemokraternas kommunikationsplan 2014.

Read Full Post »

VAL 2010: Jan Björklund och Folkpartiet har insett att det finns väljare att hämta på en uppstramad invandrar- och integrationspolitik.

I kölvattnet efter debatten om hedersrelaterade brott, attackerna på konstnären Lars Vilks och den alltmer ökade antisemitismen i storstäderna har partiet insett att man kan bli ”partiet som vågar säga sanningen”.

De politiska partierna är så rädda för att bli kallade invandrarfientliga att man inte ens vågar kritisera de mest absurda aspekterna av integrationspolitiken.

Detta har lämnat fältet öppet för Sverigedemokraterna att plocka väljare från personer som knappast är några rasister men som är trötta på partier som man uppfattar försöker dölja den misslyckade integrationenspolitikens baksida.

Det finns även i Sverige, vad president Richard Nixon på sin tid kallade, ”silent majority” som politiker har en tendens att ignorera.

Denna tysta majoritet har i Sverige under lång tid knutit nävarna i fickan och förbannat de rädda politiker som inte vågar reagera och tala klarspråk när det kastas sten på poliser och ambulanser i invandrartäta områden i storstäderna.

Denna tysta majoritet har Jan Björklund nu en rejäl möjlighet att locka till sig.

Att partisekreterare Erik Ullenhag hävdar att detta inte har med Sverigedemokraterna att göra är naturligtvis bara halva sanningen.

Primärt handlar det om rent partiegoistiska skäl att man vill förbjuda heltäckande slöja (burka och niqab) för elever och lärare.  

Partiet har knappast glömt hur populärt det var bland väljarna när man 2002 drev kravet om språktest. Succén följdes sedan upp 2006 med krav på obligatoriska gynundersökningar.

Men det är inte heller någon hemlighet att folkpartister tycker genuint illa om Sverigedemokraterna. Folkpartiet är det parti inom Alliansen som har svårast för både deras politik och deras politiker.

De övriga Allianspartierna skulle mycket väl kunna leva med Sverigedemokraterna i riksdagen (även om man aldrig skulle erkänna det öppet). Men för Folkpartiet är kampen mot Sverigedemokraterna en djupt ideologisk kamp.

Och om man då lyckas utmanövrera Sverigedemokraterna på deras egen planhalva kommer knappast folkpartisterna att gråta över det.

Sen blir ju inte utspelet mindre attraktivt av att det också baseras på sunt förnuft.

Read Full Post »