Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Intriger’

INTRIGER | Alla som älskar politisk cirkus välkomnar att Socialdemokraterna bidrar till underhållningen med sina trätor.

Men för partiets anhängare måste det vara rena plågan.

När Mona Sahlin nu föreslår att partiet måste införa en mer öppen process vid valet av partiledare är det svårt att se det som något annat än ett angrepp på Håkan Juholt.

Sahlin är tillräckligt intelligent för att inse att hennes utspel skulle tolkas precis så.

”Idag har ju ingen en aning om vad just han [Håkan Juholt] ville med sitt partiledarskap”, sade Sahlin till Ekot.

När hon uttrycker sig på det sättet spelar det ingen roll att hon i intervjun även syftar på sig själv vid sin utnämning till partiledare.

Om hennes primära intresse hade varit själva sakfrågan – att göra processen vid partiledarvalen mer öppen och demokratisk – skulle hon ha valt att agerat på ett helt annat sätt.

Sahlin hade t.ex. kunnat skriva en motion i ämnet. Eller lyfta frågan i partiets idé- och debattidskrift Tiden eller i partiets närstående Arena.

Då hade det uppfattats som ett naturligt inlägg i partiets framtidsdebatt. Tillräckligt tråkigt för att bara generera notiser i media.

Men nu tycker t.o.m. politiska motståndare att hennes agerande är ovärdigt en f.d. partiledare.

Så här skriver t.ex. Kent Persson (M), oppositionsrådet i Örebro, på sin blogg:

Jag är inte så imponerad av före detta ledare som kritiserar sina efterträdare. Det får alltid en besk eftersmak. Kritiken bygger alltför ofta på gammal bitterhet och det blir sällan vare sig bra eller framåtsyftande. Ofta faller dock kritiken tillbaka på den före detta ledaren och försämrar eftermälet av dennes ledarskap och verksamhet.

Kanske borde Sahlin istället dra sig tillbaka och lyssna på Bruce Springsteen. Genom åren har hon trots allt haft mer gott att säga om ”The Boss” än om Juholt.

Read Full Post »

INTRIGER | Man måste vara bra naiv om man tror att Björn Rosengren av misstag berättade att Håkan Juholt borde avgå.

Det var nämligen Rosengren själv som tog upp och nämnde det för de två medarbetarna från Expressen.

De skulle intervjua Rosengren om något helt annat och hade ingen anning om middagen med Thomas Östros (S) och Sven-Erik Österberg (S).

Och som gammal politiker och minister vet Rosengren att det inte existerar någon journalist eller journaliststudent som inte skulle ställa en följdfråga efter att ha fått ett sådant tips.

Rosengren till journalisterna:

– Jag hade middag här med Östros och Österberg, vi pratade om partiets förfall.

– Kom ni fram till någonting då?

– Ja, alltså Juholt måste ju gå.

Vad han möjligtvis inte visste var att bandspelaren var igång. Men vad Rosengren definitivt förstod var att informationen skulle följas upp och användas. Och att trycket mot Juholt i media därmed också skulle hållas uppe.

En sak har Håkan Juholt rätt i. Hans kommentar om att det alltid är samma personer som dyker upp när det handlar om intrigerna mot honom.

Östros och Österberg var inte bara spekulanter på partiledarposten innan Juholt utsågs. De är också de två mest framträdande personerna inom Socialdemokraterna som inte har velat uttala sitt öppna stöd för Juholt.

Read Full Post »

POLITIK: Fokus blev först bland tidskrifter att placera Håkan Juholt (S) på omslaget.

I ”En kung blir till” får vi under 138 dagar följa maktspelet, kampanjandet och intrigerna som ledde fram till att valberedningen föreslog Juholt till ny partiledare.

Att en svensk tidskrift upplåter utrymme för en essay om politik på över 42 000 tecken hör inte till vanligheterna. Hatten av för det!

Maktspelets ABC handlar om att blockera sina motståndare och tänka i flera led. I en personstrid lyder den grundläggande regeln: spela ut motståndarna mot varandra. 

Vill du ha kandidat A så talar du till en början för kandidat B som då får strida mot kandidat C. När B och C blottat varandras svagheter lanserar du kandidat A under täckmanteln av kompromisskandidat. Och vinner, om det inte dyker upp en kandidat D.

Det finns ett annat sätt att blockera kandidater också, det att hårdnackat vägra acceptera dem, även om de är de enda som finns kvar.

[…]

Det kaosartade läget där partiledarkandidater åker upp och ner i virvelvindarna utan så mycket som ett knyst om vad de vill göra med partiet kommenterade Håkan Juholt själv redan i januari. Då sa han i radiodokumentären »Riksdagen 100 dagar«: 

– Jag visste vad jag drog i gång och vad jag medverkade i. 

Vad övrigt är, är tystnad.

Och nu vet vi. Håkan Juholt, med tur och skicklighet, var den som kampanjade bäst.

Read Full Post »

INTRIGER: Lars Ohly (V) är den partiledare som haft mest åsikter om partiledarstriderna inom Socialdemokraterna. Tydligen driver Ohly en påverkanskampanj mot Socialdemokraterna.

När han nu tror sig veta att Mona Sahlin fick gå därför att hon är kvinna tyder detta på okunnighet. Men det tyder också på en vilja att få lägga sig i Socialdemokraternas inre arbete. 

Hans påpekande om att Sahlin hade fiender inom Socialdemokraterna är lite av en självklarhet eftersom hon trots allt tvingades bort.

Frågan är bara varför han anser sig behöva tala om detta i media. Inte ens Allianspartierna har ansett sig behöva strö salt i såren.

Kanske är det lite av hämnd för att Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan några större saknad skrotade det organiserade rödgröna samarbetet?

Ohly vill säkert också påverka utvecklingen inom Socialdemokraterna i en riktning som skulle vara gynnsam för Vänsterpartiet.

Men detta kan slå tillbaka på Ohly och Vänsterpartiet. Detta skulle snarare kunna irritera och därmed gynnar de krafter inom Socialdemokraterna som inte har tyckt om samarbetet med Vänsterpartiet.

Read Full Post »

MINNEN: Två viktiga böcker har hamnat på de engelska bokdiskarna i år.

Både Alastair Campbell och Peter Mandelson har nu gett ut sina minnen från det innersta av New Labour och 10 Downing Street.

Campbell och Mandelson tillhörde den absolut innersta kretsen kring Tony Blair. Båda var på gott och ont med och formade New Labour och bilden av partiet under den tiden.

Peter Mandelson var en av arkitekterna bakom New Labour och The Third Man är hans efterlängtade – och fruktade -memoarer. 

Peter Mandelson is one of the most influential politicians of modern times. The Third Man is his story – of a life played out in the backroom and then on the frontline of the Labour Party during its unprecedented three terms in government.

Much of the book is devoted to the defining political relationships of Peter Mandelson’s life – with Tony Blair and Gordon Brown. Charting what he terms the ‘soap-opera’ years of the Labour government […]

Alastair Campbell har tidigare get ut The Blair Years som är en 800 sidigt utdrag från hans dagböcker. Prelude to Power är den första av fyra volymer i det som kommer att bli den fullständiga utgåvan av hans dagboksanteckningar.

Från det att Tony Blair blev ledare för Labour Party arbetade Campbell för honom som bl.a. “press secretary”, “official spokesman” och “director of communications and strategy” mellan åren 1994 to 2003. Därefter fortsatt han att vara en mer informell rådgivare till både Blair och premiärminister Gordon Brown.

För alla som är intresserade av intriger, spin och politisk kommunikation är detta två ”måsten”. Böckerna kommer definitivt att bli bland de viktigaste när bilden av New Labour och relationen mellan Blair och Brown skall formas.

Om sedan allt är sant lär historiker och rivaler säkerligen träta om framöver. 

Läs även: Bagehot i The Economist. Utdrag från Mandelsons memoarer har publicerats av The Times. På grund av tidningens ”pay wall” är dessa bara tillgängliga för prenumeranter.

Read Full Post »

GODA RÅD: För alla som planerar att avsätta sina partiledare har Gaby Hinsliff, tidigare politiska redaktören på The Observer, sammanställt en underhållande lista på tio punkter som alla intrigmakare borde tänka på.

Hinsliff har naturligtvis det senaste misslyckade försöket till kupp mot premiärminister Gordon Brown i tankarna men råden skulle lika väl kunna gälla de socialdemokrater som via Metro försökte slänga grus i Mona Sahlins maskineri.

Här är några av råden i sammanfattning;

Definitely think harder about the name. (…) It’s all about the branding, especially when it comes to the inevitable (surely?) plot-associated merchandise. T-shirts might be nice. (…)

Ah. Before overthrowing a leader, do line up a replacement. (…)

Don’t be so squeamish. Do not, for example, launch a coup and promptly insist that of course it isn’t a coup, you’re just trying to be helpful. (…) Did Brutus suggest Caesar might welcome a stabbing to clear the air?

Emailing fellow MPs about one’s plot could have been a good wheeze, avoiding the need for old-fashioned, tell-tale huddling in corners. Unfortunately, it means they can then email back being spectacularly rude about you. And then leak their emails (…)

Learn from the Tories. Forget the myths about what brilliantly ruthless plotters they are: they were useless under William Hague (or he wouldn’t have survived a parliament) and Iain Duncan Smith (or he wouldn’t have survived a fortnight). But they improved with practice. And they realised the business of collecting enough MPs’ names to force a contest (…)

Know your enemy. Westminster is littered with the corpses of people who crossed Gordon Brown en route to Downing Street: he is not going to quit because a few backbenchers criticise him on the telly. Also, know your allies in cabinet. Possibly even talk to them first. Always useful to know they didn’t really mean it when they said they were with you all the way.

Read Full Post »

STRATEGI: Metro påstår sig ha avslöjat en ”hemlig krisplan hos ledande socialdemokrater” där man vill lansera Margot Wallström som statsministerkandidat. Enligt planens skulle Mona Sahlin bara få stanna kvar som partiledare.

Planen har växt fram i Skåne och Västsverige där Mona Sahlin har sina värsta kritiker. Enligt Metro känner ”flera i partiledningen” till planen även om omfattningen av stödet är oklart.

Det poängteras i flera dokument att planen är ”ytterst konfidentiell”. Samtidigt konstateras att det är ”helt säkert” att Margot Wallström accepterar rollen som statsministerkandidat ”om ett utåt enigt parti ber henne”.

Om en mer omfattande plan existerar – och inte bara är begränsad till några få missnöjda personer – kan man dra vissa slutsatser;

1) Det finns tydligen tillräckligt många inom Socialdemokraterna som inte tror att partiet kommer att lyckas vinna valet 2010. Och tillräckligt många uppfattar tydligen Mona Sahlin som ett sänke snarare än en tillgång inför årets valkampanj. Partiet är populärare än partiledaren.

2) Tillräckligt många gör tydligen också bedömningen att det opinionsmässiga avstånd som idag finns mellan det rödgröna blocket och allianspartierna kommer att smälta bort ju närmare valet vi kommer.

Dessa socialdemokrater menar uppenbart också att ansvaret för detta ligger hos Mona Sahlin och Socialdemokraterna och inte hos Miljöpartiet eller Vänsterpartiet.  

3) Tillräckligt många är uppenbart desperata nog att vilja riskera politiskt självmord för att försöka rädda situationen.

Att riva upp såren efter nygamla ledarstrider nära in på ett riksdagsval framstår säkert för många utomstående som ren idioti. Sunt förnuft talar för att det är bättre att behålla en halvtaskig partiledare än att demoralisera partiet inför öppen ridå. 

Även om planen hade kunnat hållas hemlig för allmänheten och ”bytet” av statsministerkandidat hade kunnat ske under lugna och – och utåt sätt – värdiga former hade partiet drabbats av en enorm PR katastrof. Partiet hade saknat trovärdighet att leda landet när man inte ens klarar av att leda sig själv.

Men inom politiken kan allt hända. Beslut fattas allt som oftast inte efter rationella överväganden utan under inverkan av upprörda känslor och rena önsketänkande. 

För den som inte tror att sådana här saker kan hända i politiken kan bara vända blickarna mot Downing Street i London där Labour har samma problem. Häromdagen undkom premiärminister Gordon Brown ännu ett försök att kuppa bort honom. 

4) En fjärde slutsats man kan dra är att Mona Sahlin är så impopulär i breda kretsar inom partiet att vissa personer till och med är beredda att bidra till en valförlust bara man kan bli av med henne som partiledare.

Vid en valseger – och som ny statsminister – skulle det bli näst intill omöjligt för oppositionen inom partiet att bli av med Mona Sahlin.

Vad som än är sant av skriverierna i Metro visar det åtminstone att Socialdemokraterna inte längre kan förvänta sig en promenadseger i valrörelsen. Alliansen har nu ökat sina möjligheter att ta hem en andra valseger.

Read Full Post »

DOWNING STREET: Ännu ett försök att tvinga premiärminister Gordon Brown att avgå har genomförts av Labour anhängare. Och ännu en gång har Gordon Brown lyckats avstyra försöken.

Enligt The Guardian har planerna pågått i månader men tycks redan ha ebbat ut. Trots detta undrar många varför det tog så lång tid för många i kabinettet att ge Brown sitt fortsatta stöd.

Oppositionen markerar att Gordon Brown nu måste utlysa val eftersom de ständiga interna problemen visar att premiärministern vare sig har kontroll över sitt parti eller förmåga att ta itu med Storbritanniens problem.

David Cameron, partiledare för de konservativa, säger;

You just have to ask yourself: ‘How much time do you think senior ministers were spending yesterday thinking about the budget deficit, about the education of our children, about the war in Afghanistan, and how much were they thinking about their own futures and their own careers?’ for you to realise … that we cannot go on like this. We have got to have an election and a change of government.”

Liberaldemokraternas partiledare, Nick Clegg, håller med om behovet av val. ”The Labour party now is more interested in talking about itself,” konstaterade Clegg.

Read Full Post »