Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Intervju’

BOK | Charles Moore, författare till första delen av Margaret Thatchers officiella biografi, intervjuades i juni av BBC History Magazine.

Margaret Thatcher - Getty Images - Graham Wood

Intervjun, som är daterad den 20 juni, hittar man i listan över tidskriftens podcastsändningar.

Read Full Post »

kristdemokraternaOPINION | Göran Hägglund har två förklaringar till varför det går dåligt för Kristdemokraterna i opinionsundersökningar.

Enligt Hägglund beror de dåliga siffrorna på att alla partier tycker som Kristdemokraterna. Paradoxalt nog anser han också att väljarna inte vet vad partiet står för.

Att det finns felaktiga uppfattningar om partiet i väljarkåren – t.ex. om aborter – är säkert sant.

Men Hägglunds problem är att han inte vill diskutera just de frågor som väljarna traditionellt förknippar med Kristdemokraterna.

Anledningen till detta är naturligtvis att partiet mycket medvetet under många år har försökt flytta fokus bort ifrån just frågor som t.ex. aborter, äktenskap och homosexuallitet.

Detta gör att man har hamnat i ett Moment 22.

Om man inte vill diskutera de frågor som partiet förknippas med kommer väljarna naturligtvis fortsätta förknippa partiet med just dessa frågor.

Dilemmat blev tydligt när Karl-Johan Karlsson och Elisabeth Marmorstein intervjuade Hägglund för Expressen i början av juni.

Du är ansvarig för sjukvården, ett område som brukar hamna i topp när väljarna får ranka sina viktigaste frågor. Samtidigt har bara 12 procent av väljarna störst förtroende för ditt parti i vård- och omsorgsfrågor. Du har varit ansvarig minister för sjukvården i snart sju år. Varför har det inte gett bättre utdelning i opinionen?

– Vi har för lite konflikter. Vi har genomfört fenomenalt stora reformer när det gäller tillgängligheten, patientsäkerheten, de mest sjuka äldre och tandvården. Oppositionen har mött reformerna med tystnad eller kritiserat dem med randanmärkningar, men vi har inte fått de där stora politiska debatterna. Det gör ju också att medierna blir mindre intresserade.

Letar du efter en strid i sjukvården, för att få upp siffrorna?

– Ja, gärna det. Frågorna om vinst i vården tror jag kommer bli en stor fråga i valrörelsen, där vi vill se många aktörer som bidrar till att utveckla vården och där oppositionen tycks dra alltmer åt vänster. Här finns det nog utrymme för en politisk sakdiskussion.

[…]

I den senaste Sifo-mätningen får KD 2,7 procent. Det är din sämsta siffra på dina nio år som partiledare och partiets sämsta siffra sedan 1995. Hur bekymrad är du över opinionsläget?

– Inte över siffrorna i sig. Jag är mer bekymrad över vilka reaktioner man får omkring det här. Kommer det att utbryta någon slags dysterhet i partiet? Vi ser inte det än, utan folk är laddade. Sedan ser vi att det finns en massa felaktiga uppfattningar om vilka vi är. En del jag möter säger så här: ”Men ni vill ju förbjuda aborter”. Men det är en inställning som vi övergav för mer än 15 år sedan. Vi behöver bli bättre på att både bryta ner felaktiga föreställningar och berätta vad vi faktiskt vill.

Ni har ett oförtjänst dåligt rykte alltså menar du?

– Ja, i den mån folk har någon uppfattning alls. En del sorterar bort oss för de tänker ”jag är ju inte kristen”. Vi behöver bli bättre på att berätta att du kan vara buddist, muslim, frälsningssoldat eller inte ha någon trosuppfattning alls, men ändå vara kristdemokrat.

Har man en politik som alla övriga partier kan identifiera sig med är risken att man inte sticker ut tillräckligt mycket. Man blir lagompartiet.

Och vill man sedan inte ta debatten på områden som väljarna upfattar som typiska kristdemokratiska hamnar man lätt i det sämsta av två världar. Damned if you do. Damned if you don’t.

Read Full Post »

IMAGE | Det är lite av en tradition att presidentens fru skall ställa upp för amerikanska modemagasinet Vogue.

Vogue (USA) april 2013

Det började på 1920-talet när Lou Henry Hoover, president Herbert Hoovers fru, fotograferades av Edward Steichen.

Bättre PR får man leta efter. Riskerna är minimala. Frågorna är softa. Och bilderna alltid smickrande.

Trots att allt är väldigt orkestrerat får också i bästa fall också en känsla för hur huvudpersonen bakom titlarna.

Och ingen gör så bra PR för presidentparet som presidentparet själva.

En kort tid efter valet intervjuade Jonathan Van Meter med First Lady Michelle Obama och president Barack Obama

When I ask the First Lady if her husband’s mellow nature is what gets interpreted as “aloof,” she says, “Absolutely. I mean, I don’t know what people expect to see in a president. Maybe they want him to yell and scream at somebody at some point. Sometimes I’d like him to do that.” She laughs and looks at him. “But that’s just not how he deals with stress. And I think that’s something we want in our leaders.”

“It is true that I don’t get too high or I don’t get too low, day to day,” the president says. “Partly because I try to bring to the job a longer-term time frame. I’m a history buff, and I know that big changes take time. But I also know that, setting politics aside, usually things are never as good as you think they are or as bad as you think they are. And that has served me well temperamentally.”

[…]

As White House Press Secretary Jay Carney reminded me, the Obamas went from relative anonymity to worldwide superfame—potent symbols of once-unimaginable progress—in the blink of an eye. Most couples take the long road to the White House; the Obamas’ zip-line arrival left them no time to develop the public personas presumed to be essential for surviving a life subject to that level of scrutiny. “There is a distance that naturally happens as you rise up the political ladder,” says Jarrett. “And I think because his rise happened so fast there was no time to create that distance.”

[…]

The president chooses to see their rapid ascent as an advantage. “I think that’s been very helpful . . .” he says. “We were pretty much who we are by the time I hit the national scene. We didn’t grow up or come of age under a spotlight. We were anonymous folks. I was a state senator, but nobody knows who a state senator is. So most of our 30s and 40s were as a typical middle-class family. . . . That really didn’t change until I was 45 years old. And there’s something about having lived a normal life and raised kids.”

[…]

“Now, in fairness,” says the president, “there is one thing that’s changed.” The First Lady looks at him. “What’s that?”

“Which is, I used to only have, like, two suits,” he says.

Now you must have dozens, I say.

“Thank God,” she says. “Now, let me tell you: This is the man who still boasts about, This khaki pair of pants I’ve had since I was 20.” The president throws his head back, laughing. “And I’m like, ‘You don’t want to brag about that.’ ” Jay Carney and the young staffers from the White House press office, who are all sitting on a sofa on the other side of the room, crack up.

“Michelle’s like Beyoncé in that song,” says the president. “ ‘Let me upgrade ya!’ She upgraded me.”

“The girls and I are always rooting when he wears, like, a stripe. They’re like, ‘Dad! Oh, you look so handsome. Oh, stripes! You go!’ ”

Bild: Tidskriftsomslaget är amerikanska Vogue, april 2013. Fotograf var Annie Leibovitz. Detta är inte första gången hon fotograferar en presient.

Read Full Post »

INTERVJU | Michael Bloomberg, New Yorks borgmästare, är en av dessa politiker som lyckas vara både kontroversiell och populär på samma gång.

The Atlantic, november 2012

I en intervju med James Bennet, editor in chiefThe Atlantic, delar han med sig om sina tankar kring bl.a. politiskt ledarskap, förtroendeundersökningar och politikers öppenhet gentemot media.

Mycket av detta handlar om att våga tänka själv och våga leda. Här finns en hel del även svanska politiker borde kunna ta till sig.

[W]hat leaders should do is make decisions as to what they think is in the public interest based on the best advice that they can get, and then try and build a constituency and bring it along.

The public, I believe — and I’ve always thought this — is much more likely to follow if the public believes that you are genuine. I’ve said this before, and yesterday in this economics speech, I gave a kiss to George W. Bush. But that’s true. George W. Bush, who I don’t agree with on a lot of things — I think he got elected and reelected because the public thought he was genuine. They think his father was genuine. Jeb — I know [him] very well; he’s on the board of my foundation — he is genuine, they believe.

And Al Gore and John Kerry tried to be on both sides of every issue. ”I voted for the war, but not to fund it.” And that’s Mitt Romney’s problem, I think. He walked away from everything he did. He actually was a pretty good governor of Massachusetts, where I come from. I think that’s a losing strategy, to not have values. I think the public wants you to have them and will respect you for them. They may carp a little bit, but in the end, that’s the kind of person they want. They want somebody who has real conviction.

[…]

I said one time that if I finish my term in office — at that time, we were talking about eight years, or four years — and have high approval ratings, then I wasted my last years in office. That high approval rating means you don’t upset anybody. High approval rating means you’re skiing down the slope and you never fall. Well, you’re skiing the baby slope, for goodness’ sakes. Go to a steeper slope. You always want to press, and you want to tackle the issues that are unpopular, that nobody else will go after.

[…]

The president — how often does he talk to the press? His press secretary talks to the press every day, okay. But I happen to think the public should demand he should. I think he should; I think that’s his job. But regardless, it is in an election year, just before the election, maybe I cut you a break. Where I don’t cut you a break is the day after the election. I believe you do the tough stuff first. Why? Number one, you have an obligation to those who voted for you, to do what you promised. Number two, if you believe they’re the right things, you need some time to let them work out, adjust them, explain them, maybe cancel and change them — or whatever — before the next election.

Bild: Tidskriftsomslaget är The Atlantic, november 2012. Intervjun fanns med i samma nummer. En längre variant finns på nätet.

Read Full Post »

KAMPANJ | Innan republikanernas konvent intervjuades Mitt Romney i ett temanummer om republikanerna i tidskriften Time.

Michael Crowley ställde frågorna:

CROWLEY: A quick question about the campaign. You said President Obama was running, I believe the phrase was, a campaign of hate. Do you think President Obama hates you personally? And how do you feel about him now?

ROMNEY: [Laughs.] I think that the President’s campaign has taken on a course of divisiveness and attack which is very different than the campaign of hope and change which he described in his first run for office. And in some cases, it’s super PACs that are working on his behalf, but he refuses to distance himself from what they’ve said, and I’ve been accused by super PACs or by his campaign of a whole series of things which I think are taking the campaign into a very low and unfortunate place.

When I became the presumptive nominee of the party, the President called me and congratulated me and said that he thought the nation would benefit from an honest and open debate of the issues in the course forward. I agreed with him. But I have yet to see that from his campaign. Instead, it has been one attack after the other — one accusation — all of which or most of which have been distortions or misguided. And I think it’s beneath the office of the presidency to engage in a campaign of the nature that he has pursued.

My campaign is focused on his policies and on the failure of those policies, in my view. And I’ll continue to point out our differences in policy and things I think he’s doing wrong from a policy standpoint. But I will not waste a campaign attacking him as an individual. I’ve not tried to divide Americans between one class or another or one location or another or one occupation or another. I happen to feel that we are united as a nation, and that’s a source of strength. And the divisiveness and the personal character assassination, I think, is an unfortunate course, and I don’t think it will be a successful one.

CROWLEY: And you hold him personally accountable for that character assassination?

ROMNEY: Well, I’m responsible for what happens in my campaign. He’s responsible for what happens in his. And if people in my effort say things that I find repugnant or offensive, I will correct those things, remove those things and make sure that people know I disagree with them.

Bild: Tidskriftsomslaget är Time den 3 september 2012.

Read Full Post »

INTERVJU | Förre detta finansminister Kjell-Olof Feldt kritiserar sitt parti för både deras sätt att hantera framtidsfrågorna och Moderaterna.

I Magnus Wredes intervju i Dagens Samhälle ger han partiet ett tips om hur man borde beskriva Moderaterna framöver.

Försöken att demonisera dem och framställa dem som De Onda var ju huvudlinjen fram till 2010 års val. Det har inte precis gett någon utdelning. Det är rimligare att beskriva Moderaterna som valhänta, okänsliga och allmänt lite misslyckade.

När Magdalen Andersson tillträdde som partiets ekonomisk-politiske talesperson började hon med att berömma finansminister Anders Borg (M) för at han hållit ordning i statens finanser. Detta visar att partiet redan har lagt om strategin jämfört med inför förra valet.

Men den mesta kritiken riktar Feldt mot sitt eget parti. Och att göra intervjun i Dagens Samhälle har sina fördelar.

Tidningen läses av ledande politiker inom kommun- och landstingsvärlden. Just de politiker som direkt möter kritiken från väljarna när partiet låter ideologisk korrekthet gå före vad som fungerar i verkligheten.

Intervjun har som utgångspunkt Feldts bok En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris:

I sin bok beskriver Kjell-Olof Feldt socialdemokraternas fyra framgångsrika decennier 1930–1970. Sedan började det ta emot. Men att förändra partiet i takt med att verkligheten förändrades blev något av ett sisyfosarbete.

– Att politiken inte kunde lösa alla problem var svårt att erkänna. En stor del av medlemmarna hade ju kvar bilden att vårt parti kan svinga ett magiskt spö och göra vin av vatten.

Har det blivit en tillnyktring på den punkten?
– Njaee, det är mycket nostalgi kvar, och nya generationer med samma inställning att det parti man tillhör kan uträtta det omöjliga. Det gäller inte bara socialdemokratin.

Kjell-Olof Feldts budskap är att politiken inte blir bättre än vad förutsättningarna medger. Han önskar sig mer av sanningssägande och tror att det skulle väcka respekt hos väljarna att tydligt peka på stora problem som väntar, efter ”så många löften som inte infriats och rosiga framtidsskildringar” genom åren.

–Men ett av demokratins dilemman är behovet att skapa gott humör bland väljarna. Jag varnade Göran Persson inför 1998 års val att gå för långt med löften och fick då svaret ”Tråkmånsar vinner inga val”.

[…]

Nu tycker han att det har blivit bättre. Inte minst applåderar han en tendens som han tycker är tydlig. Partiet lyfter åter fram kunskap och kompetens som något viktigt och satsar, med Feldts vokabulär, på färre kommunikatörer och fler analytiker.

Men fortfarande undviks tydliga besked i centrala frågor. Den kanske mest glödheta: Hur göra med vinster i skattefinansierad verksamhet? I boken fnyser Feldt åt en presskonferens som Carin Jämtin, Ilmar Reepalu och Anneli Hulthén höll i vintras.

Kommuner och landsting skulle själva få avgöra ”om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte”, skrev de tre i ett pressmeddelande. Till exempel skulle stiftelser, kooperativ och ideella föreningar kunna väljas som enda privata alternativ.

– Ytterst ogenomtänkt, hur torftiga får politiska utspel vara? utbrister Feldt och slår ut med armarna.

[…]

Feldt ser presskonferensen som ett praktexempel på ”utspelsdemokrati” där man ”yxar till” någonting i en svår fråga utan att tala om hur det ska gå till i praktiken.

[…]

Och på samma sätt som med löntagarfonderna är Feldt övertygad om att eventuella restriktioner mot vinstuttag skulle slå tillbaka på Socialdemokraterna i valet.

– Barn i friskolor har röstberättigade föräldrar. Ska man vinna riksdagsval måste man ha med sig Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö, säger den tidigare ordföranden i Friskolornas riksförbund.

Vinstvåndanäralltsåsvår, för att inte säga omöjlig, för S att omsätta i en valvinnarfråga, enligt Feldt. Åsikterna går isär i partiet. I boken beskriver han läget när det gäller privata alternativ i välfärden som att det handlar om att ”minimera förlusterna”.

Vilka förluster?
– Ja, både förluster i anseende och förluster av väljare. Det finns mycket starka känslor i den här frågan, men var finns förnuftet? Går känslorna att förverkliga?

Bild: Ett uppslag ur Dagens Samhälle nr 25, 2012.

Read Full Post »

INFLYTANDE | Fredrik Reinfeldt är nästan alltid lugn i intervjusituationer. Men ibland kan man ana en irriterad underton i svaren.

När Stephen Lindholm intervjuade statsministern, för den fackliga tidskriften Kommunalarbetaren, var Reinfeldt sitt vanliga lugna jag. Utom när det kom till hans relationen till LO.

När Wanja Lundby-Wedin avgick som LO:s ordförande beklagade hon att hon hade haft så svårt att få kontakt med dig som statsminister. LO:s nye ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, känner du sedan den tid du var ordförande i MUF och han i SSU. Betyder det att din relation till LO nu kan förändras?

– Det vet jag inte. LO måste inse att det är ett problem i kontakten med andra partier när de är så hårt knutna till Socialdemokraterna och att LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Detta trots att en stor del av LO:s medlemmar inte är socialdemokrater.

Kanske den irriterade tonen beror på att Moderaterna så ihärdigt har odlat bilden av sig själva som ett arbetarparti.

Att då inte vara intresserad av dialog med den organisation som samordnar arbetet mellan fjorton olika fackförbund framstår som lite märligt. Det antyder att man inte varit helt seriös i sin kommunikation.

Bild: Moderat valaffisch från valet 2010.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »