Posts Tagged ‘Internet’

USA | Årets presidentvalskampanj kommer att bli den dyraste, och mest negativa, i modern tid. Anledningen är att det finns mer pengar i omlopp än någonsin.

Och med mer pengar i systemet följer som ett brev på posten att kampanjteamen (och allierade organisationer) kommer att producera än mer politisk reklam för TV och Internet. Mängden reklam med negativ vinkling kommer därmed också att öka totalt sett.

Joe Hagen skriver i tidskriften New York:

In 2008, while Obama ran on the “hope” brand, the Obama campaign spent more money on negative ads than any other campaign in history, much of it under the radar—for instance, a radio ad that ­micro-targeted independent women and claimed McCain was against stem cells for medical research, even though he supported it.


TV ads are still the keystone of a negative campaign—but now they’re part of an arsenal rather than the whole war. When I visited Romney’s headquarters, Stuart Stevens showed me a research report on the projected impact of TV in the 2012 election that found that less than half of those between the ages of 18 and 44 got their video content primarily from live television. With DVRs and social media blunting TV’s impact, the report says, the campaign should reduce the frequency of TV and push into “engagement-based” advertising and media like Facebook or online videos.

But in recent years, the reaction of these campaign pros to media fragmentation has simply been to run more, not fewer, TV ads to try to break through. Whereas it used to take eight replays of an ad to see movement in polling numbers, they reason, it now requires a dozen or more. In South Carolina, the super-PACs ran ads up to 22 times a day.


Twitter, barely a factor in 2008, is now the ideal delivery system for oppo, because information can emerge from the margins through a lower-tier agent, often anonymously, and get amplified on much bigger platforms, and quickly.


That means the new rule for negative campaigning is emerging, the same one that applies to TV advertising in a fragmented cable spectrum: repetition, ad nauseam. “For instance, the flip-flopping angle with Mitt,” explains Rodell Mollineau, president of pro-Obama super-PAC American Bridge 21st Century. “You can be another organization that puts out the fifteenth press release on that, and sometimes you need to just have twelve, thirteen, fourteen of the same thing, knock it into the people’s consciousness.”


And if a candidate doesn’t go negative, he’s liable to be inundated by his opponent’s attacks—and unable to make a positive case. “A good hit buys you a little bit of room,” says Devorah Adler [Obamas research director 2008], “and that’s really all you need.”

Övrigt: Texten och tidskriftsomslaget med Mitt Romney, Newt Gingrich och Barack Obama är från New York den 30 januari 2012.

Read Full Post »

MÄTMETODER: Det har blivit allt svårare och dyrare att hämta in vetenskapligt grundade mätresultat för de amerikanska opinionsinstituten.

Opinionsinstitutens inflytande på både politik och politiker har ökat samtidigt som deras metoder och mätresultat alltmer har blivit ifrågasatta.

Att få tag i data av god kvalitet har försvårats inte minst p.g.a. mobilteknologin och Internet.

Lisa Lerer på Bloomberg Businessweek rapporterar:

”Something has got to change,” says Nate Silver, who ranks pollsters on his popular website, FiveThirtyEight.com. [Silver] is embroiled in a polling controversy of his own: He has called Zogby International the ”worst pollster in the world,” arguing that Zogby’s Internet-based surveys rely on an unscientific sample of participants who volunteer on the Zogby website. Chief Executive Officer John Zogby says his results are accurate, and spokeswoman Leann Atkinson says the company is preparing an article questioning Silver’s methodology for ranking pollsters.

Polls are attracting attention because they increasingly feed an Internet-driven appetite for 24/7 political news. Negative poll numbers can deliver a fatal blow to candidates or make it difficult to raise money and build grassroots momentum. […]

The cost of conducting scientifically sound polling has increased. Scott Keeter, director of survey research for the Pew Research Center and incoming president of the American Association for Public Opinion Research, says only about 20 percent of people contacted agree to take part in political surveys. That reluctance has forced pollsters to try new methods to get a statistically sound sample size. More than 20 percent of all U.S. households now only use cell phones, according to government statistics released in May. Including those users in surveys drives up polling costs because lists of cell-phone users cost twice as much as standard lists of registered voters, says J. Ann Selzer, president of polling firm Selzer & Co […] ”Every month, it’s harder and harder to do this job and do it right,” says Selzer.

Many research organizations are turning to the Internet, though that method is also fraught. To get a correct sample, every participant must have an equal chance of being contacted, says Selzer, the top-ranked pollster in Silver’s 2008 rankings. A truly random sample is hard to achieve online, given that there’s no national registry of e-mail addresses.  

Read Full Post »

TERRORISM: Bland fundamentalistiska islamister har kvinnor fått en allt större roll som propagandister.

En av de mest framträdande muslimska propagandisterna för Al-Qaeda säger i en intervju med The New York Times;

It’s not my role to set off bombs — that’s ridiculous. I have a weapon. It’s to write. It’s to speak out. That’s my jihad. You can do many things with words. Writing is also a bomb.

Den amerikanska militären rapporterade 2008 att antalet kvinnliga självmordsbombare hade ökat men att det var just rollen som PR-agenter, lärare och propagandister som dessa kvinnor nu alltmer bidrar i terroriströrelserna.

The authorities have noted an incre ase in suicide bombings carried out by women — the American military reports that 18 women have conducted suicide missions in Iraq so far this year, compared with 8 all of last year — but they say there is also a less violent yet potentially more insidious army of women organizers, proselytizers, teachers, translators and fund-raisers, who either join their husbands in the fight or step into the breach as men are jailed or killed (…)

The changing role of women in the movement is particularly apparent in Western countries, where Muslim women have been educated to demand their rights and Muslim men are more accustomed to treating them as equals.

I Newsweek skriver Christopher Dickey;

It’s worth remembering that the widow of a man who kills himself or is killed in combat often gains status from her late husband’s ”martyrdom.” One famous bride of a member of Al Qaeda’s inner circle, Rabia (formerly Robyn) Hutchinson, is an Australian convert to Islam who’s had so many husbands that one former CIA agent reportedly calls her ”the Elizabeth Taylor of the jihad.” Others, more charitably, call her ”the matriarch of radical Islam.”

Medan männen är ute och sprider död genom terrorism och självmordsbombningar tar kvinnorna på sig rollen som ”folkupplysare” och spridare av lögner och propaganda.

Med andra ord agerar man kvinnliga varianter av Joseph Goebbels som var propagandaminister i Adolf Hitlers Tredje Riket.

Read Full Post »

TIDNINGSDÖDEN: Alla med intresse för kvalitetstidningar följer noga The New York Times utveckling.

Att The New York Times fortfarande är USA:s – och för all del även världens – absolut bästa morgontidningarna betyder inte att tidning saknar problem. Tvärt om.

Tidningen brottas precis som alla andra kvälls- och morgontidningar med stora ekonomiska problem och den hårda konkurrensen inom tidningsvärlden och Internet. Till detta kommer att NYT har haft sin beskärda del av skandaler som urholkat förtroendet för journalistiken både internt och externt.

En av dessa skandaler beskrivs ingående av Seth Mnookin i boken Hard News: Twenty-One Brutal Months at the New York Times and How They Changed the American Media. Mnookin beskriver hur en av tidningens journalister – Jayson Blair – lyckades få en lång rad fabricerade artiklar publicerade innan någon reagerade på de varningssignaler som trots allt fanns från första början.

Men främst handlar problemen om dålig ekonomi och knivskarp konkurrens. Mark Bowden har beskrivit problemen för Arthur Ochs Sulzberger Jr. som är tidningens fjärde generation publisher och ägare;

For 10 years or more, Arthur’s signature phrase about this seismic change in the news business, the one he repeats to show that he gets it, has been platform agnostic (…) The phrase itself reveals limited understanding. When the motion-picture camera was invented, many early filmmakers simply recorded stage plays ( …)  But the true pioneers realized that the camera was more revolutionary than that. It freed them from the confines of a theater. Audiences could be transported anywhere (…) To be platform agnostic is the equivalent of recording stage plays.

“When I first heard Arthur talk about being platform agnostic, I knew he was trying to suggest that he was not stuck in a newspaper mind-set,” says Tom Rosenstiel, director of the Pew Research Center’s Project for Excellence in Journalism. “But I thought there were two problems with that language. One is, agnostics are people who don’t—who aren’t sure what they believe in. That’s the first problem. And the second problem is, in practice, there is no such thing as being platform agnostic (…) If you really want to move to the Internet in a serious way, you need to change the culture of a news organization and decide that the Internet is the primary new thing. Platform agnostic means that all the online companies are going to zoom past you, because they’re going to exploit that technology while you’re sitting there thinking (…) You need to be, in fact, not platform agnostic but platform orthodox (…)”

Arthur’s argument, or his hope, is that the quality of the Times’s brand will prevail, that quality independent journalism is so obviously valuable that serious readers will continue to seek it out. He has been offering the Times content for free because experience has shown that subscriber-only stories leak—they are copied and e-mailed and rapidly proliferate for free anyway—and because Internet users, accustomed to getting information for free, are loath to pay for it. Do you remove yourself from the global conversation if you wall yourself off? Can you make enough money on subscriptions to survive? The Wall Street Journal has gone in this direction online, while offering some free content. The jury is still out. Arthur has continued to provide Times content for free, but is considering reversing direction. His brand remains the best in the business, but that hasn’t solved his revenue problems. Journalism costs. The revenue from Internet advertising is still only about a tenth of total revenue. Even if those millions of brief hits on nytimes.com continue to swell, the Times itself may be in bankruptcy court long before the Web site generates enough revenue to replace what Arthur has lost.

 In fairness, no one has the answer for newspapers.

Se även: End Times, Michael Hirschorn (The Atlantic, januari/februari 2009); Rupert To Internet: It´s War!, Michael Wolff (Vanity Fair, november 2009) och Slim’s Time, Lawrence Wright (The New Yorker, 1 Juni 2009)

Read Full Post »

Ambassadör BarzunSTRATEGI: En av Barack Obamas medarbetare under valkampanjen har blivit USA:s ambassadör i Sverige.

Med en erfarenhet av att ha starta ett av de första nätbaserade medieföretagen blev Matthew Barzun också intressant för Obamas valkampanj. Barzun kom bl.a. att sitta i Obamas finansieringskommitté.

I en intervju med Dagens Nyheter ger Barzun några råd som svenska politiker borde ta till sig. Enligt Barzun var inte internet avgörande för Obamas valseger 2008. 

Det är inte så enkelt att man kan säga: ”Vi gör som Obama, använder Facebook och Twitter!”

Istället var nyckeln till segern att man organiserade sig nerifrån och upp istället för det omvända vilket är det vanligaste i politiska kampanjer.

Attityden som gav valsegern var att man jobbade med att få varje väljare att i sin tur vinna över och engagera sina vänner.

 Trösklarna för att vara med och arbeta sänktes – och sedan höjdes förväntningarna på vad alla kunde göra. Om man svarade på en sms-tjänst där man skulle gissa vem som blir vicepresident, kunde man få en fråga som svar: Kan du tänka dig att knacka dörr i ditt område?

En elak tanke är att denna strategi är speciellt lämplig i amerikanska valkampanjer där det är individer snarare än de politiska partierna som står i fokus. I USA är partierna bara stöd åt presidentkandidaten och de medarbetare som denna kandidat har valt. 

Amerikanerna är därför vana vid att engagera sig. Man vet att en presidentkandidat inte kan klara av att bli vald utan omfattande ideella insatser. Därför är inte ovanligt att privatpersoner i stor omfattning – och helt spontant – tar kontakt med de olika valkampanjerna för att man vill dra sitt strå till stacken för att få ”sin” kandidat vald.

Detta var inte unikt för Obamas kampanj (även om omfattningen av engagemanget var det). Alla kampanjer – oavsett om de har varit republikanska eller demokratiska – har i USA alltid varit beroende av ett omfattande engagemang från allmänheten.

I svenska valkampanjer är det däremot ganska ovanligt att personer utanför partierna tar kontakt för att få lov att göra en insats. (Ett undantag är fackföreningsrörelsen som traditionellt har lyckats engagera många medlemmar åt Socialdemokraterna.)

En anledning till dessa skillnader – förutom kulturella skillnader – kan man finna i en inställning i Sverige (och i andra europeiska länder) där allmänheten förväntar sig att partierna borde kunna klara sig utan deras stöd. Partiledaren som är frontfiguren har trots allt ett helt parti i ryggen. Och det är ju därför man har anställd personal på partikanslierna – för att kampanja när det är val.

De svenska partierna måste nog ligga i lite mer om man i nästa val skall komma i närheten av det engagemang som vi såg i USA under valåret 2008.

Read Full Post »

FörstoringsglasTEKNIK: Framtiden är redan här och den skall nu värderas, graderas och bedömas.

En tredjedel av amerikanska Internet-användare ägnar sig idag åt att poängbedöma och gradera någonting online. Av Internet-användarna söker 47 procent aktivt online efter information om läkare.

I USA finns redan sajter som graderar inte bara böcker, hotell och restauranger utan också arbetsplatserprofessorer, advokater och plastikkirurger

Enligt Kevin Maney (författare till Trade-Off: Why Some Things Catch On, and Others Don’t) kommer olika typer av ratings systems att accelerera och bli alltmer omfattande.

The power shift ticks off doctors so much, about 2,000 have turned to a company called Medical Justice, which offers advice about using legal and bullying tactics to stop doctors ratings.(Predictably, lawyers have sued – so far unsuccessfully – to shut down Avvo, a lawyer-rating site.)

Nästa steg i utvecklingen kommer att bli att råmaterialet till dessa graderingar och poängbedömningarna kommer att få hjälp av ny teknik så att det kan genereras mer aktiva förslag riktade direkt till intresserade Internet-användare.

Maney drar följande slutsats;

Guided by ratings and personalized suggestions, I’ll more likely end up doing things I enjoy and using professionals who do their jobs well (…) I can then devote my brain cells to higher-level problems the Web can’t yet solve, like how to get my teenagers to clean their room.


Read Full Post »