Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Inflytande’

INFLYTANDE | Bröderna Koch är ägare till USA:s näst största privata företag. Sedan 1970-talet ägnar man sig även åt politisk påverkan.

Fobes 24

I det senaste valet drev man en mycket aktiv anti-Obama kampanj. En av de organisationer som har varit aktivt involverade i opinionsbildningen är Americans for Prosperity som startades av David Koch 2004.

The Huffington Post rapporterade i februari 2012 att Charles Koch själv lovade bidra med 40 miljoner dollar för att besegra Barack Obama.

På senaste listan över ”The World’s Most Powerful People – som sammanställs av tidskriften Forbes – hamnar bröderna på plats 41.

Trots valförlusten ser det inte ut som om bröderna kommer att ge upp. Nu skall man analysera valet för att lära sig vad som gick fel.

Daniel Fisher skriver i Forbes:

Charles’ many critics on the left–including the President of the United States–accuse him of accumulating too much power and using it to promote his own economic interests through a network of secretive organizations they call the “Kochtopus.” Ironically, the Koch brothers believe they’re fighting against power, at least in the political realm. For the Kochs the real power is central government, which can tax entire industries into oblivion, force a citizen to buy health insurance and bring mighty corporations like Koch Industries to heel.

“Most power is power to coerce somebody,” says Charles, in a voice that sounds like Jimmy Stewart with a Kansas twang. “We don’t have the power to coerce anybody.”

The November elections–which David, in a separate interview shortly after the results were finalized, termed “bitterly disappointing”–seem to confirm Charles’ last point. Not even the Koch brothers, who spent tens of millions of dollars during this election cycle (they won’t disclose the exact amount) funding direct political contributions and issue-driven “nonprofits,” could coerce voters to back their candidates. Mitt Romney’s loss was a huge blow to them, both in terms of likely policy outcomes and personal reputation.

But those who think the brothers, older and chastened, will now fade away don’t understand the Kochs. Not a bit. Obama’s victory was just a blip on a master plan measured in decades, not election cycles. “We raised a lot of money and mobilized an awful lot of people, and we lost, plain and simple,” says David. “We’re going to study what worked, what didn’t work, and improve our efforts in the future. We’re not going to roll over and play dead.”

[…]

So their revolution has been an evolution, with roots going back half a century to Koch’s first contributions to libertarian causes and Republican candidates. In the mid-1970s their business of changing minds got more formal when Charles cofounded what became the Cato Institute, the first major libertarian think tank. Based in Washington, it has 120 employees devoted to promoting property rights, educational choice and economic freedom. In 1978 the brothers helped found–and still fund–George Mason University’s Mercatus Center, the go-to academy for deregulation; they have funded the Federalist Society, which shapes conservative judicial thinking; the pro-market Heritage Foundation; a California-based center skeptical of human-driven climate change; and many other institutions.

All of these organizations, unknown to 99% of the population, and their common source of support, unknown to most of the rest, have provided the grist for conservative thinking since Reagan.

[…]

While Charles, more diplomatic as the steward of the business, avoids throwing partisan bombshells, David, who lives in New York City and whose main activities surround philanthropy and politics, is less shy. And he has a message for anyone who thinks the Kochs won’t be a factor in 2016 and beyond: “We’re going to fight the battle as long as we breathe. We want to bequeath to our children a better and more prosperous America.” That means more of the same tactics, as well as whatever new ones election lawyers cook up.

Läs mer: “Bad Blood: Meet Bill And Frederick, The Other Kochs” i Forbes och “Charts: How Much Have the Kochs Spent on the 2012 Election?” i Mother Jones.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är Forbes den 14 december 2012.

Read Full Post »

MAKTFAKTOR | Hur gick det till när Håkan Juholt avsattes? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var en av de mest pådrivande i kampanjen mot partiledaren.

Det är första gången som LO så öppet agerat för att få bort en socialdemokratisk partiordförande. Och resultatet? Stefan Löfven, ordföranden i LO-förbundet IF Metall, blev vald till ny partiordförande.

Men riktigt så enkelt är det inte. I diskussionerna om att avsätta Juholt var Löfven en av dem som stöttade Juholt.

Och som ytterligare en historisk twist kan nämnas att Stefan Löfven föreslogs till partiledare av just Juholt innan han själv blev tillfrågad. Detta berättar kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar i Östran.

Löfven föreslogs av Håkan Juholt, som då var distriktsordförande i Kalmar, som ny partiordförande inför kongressen i mars förra året. Löfven tackade nej och istället blev det Juholt.

LO är en maktfaktor inom Socialdemokraterna. Oavsett om man vill erkänna det eller inte.

Wanja Lundby-Wedin sitter i partiledningen just för att hon är LO:s ordförande. Och har man ledande positioner i både facket och i partiet blir man per automatik en tung spelare. (Sven-Erik Österberg, en annan av de ledande kuppmakarna, har också en facklig bakgrund.)

Och detta inflytande från LO kommer knappast att bli mindre när Löfven nu tar över partiledarposten.

Av just den anledningen är det inte osannolikt att Löfven försöker ta udden av kritiken genom att göra något som facket inte  kommer att uppskatta.

Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård (research) har i Fokus skrivit en lång essay om kuppmakarna inom Socialdemokraterna. Om LO:s roll skriver man bl.a. följande.

Wanja Lundby-Wedin utgjorde vid tiden efter hyresaffären den andra av Håkan Juholts hårdaste kritiker. Också på den punkten är flera källor eniga.

Hennes bevekelsegrunder varierar med förtäljare. Någon säger att det handlade om sakpolitiken, att Juholt ens snuddat vid tanken på att spara på a-kassan. En annan uppger att hon i grunden sympatiserar med den stockholmska makteliten. En tredje att hon på ett principiellt plan oroade sig för de oklara, dubbla och bedrägliga besked om olika saker Juholt vid den här tiden gav, både internt och offentligt.

Det ena skälet utesluter inte det andra, något av dem kanske är överdrivet. Men hon agerade för att få partiledaren att avgå.

[…]

Det känsliga är det som sker under ytan i december, för det är då det sker. Det vådliga rör Ingvar Carlsson. Få vill bränna honom. Han är det levande helgonet i socialdemokraterna och det finns det säkert goda skäl till. Lägger man pusslet landar man ändå i att han är aktiv nu; han är i högsta grad aktiv.

Under december träffar ett antal medelålders grå eminenser – några äldre än så – varandra i lite olika konstellationer och diskuterar läget.

[…]

För Sven-Erik Österberg och den maktbas som finns bakom honom är hämnd, besvikelse över partiledarens retoriska, och i någon mån politiska, inriktning också potentiella drivkrafter.

Wanja Lundby-Wedin kan, som nämnts, ha flera skäl men källor med insyn i facket och de kristna kretsarna av partiet lägger störst vikt vid hennes person; att hon helt enkelt inte klarar av folk som slirar på sanningen. För Elvy Söderström kan det handla om att återupprätta en del av det inflytande norra Skogen förlorade när Juholt valdes.

Det räcker inte med tre ledamöter i verkställande utskottet. På det faller ingen partiledare.

[…]

Uppgiftslämnare beskriver hur Heléne Fritzon från Skåne och Peter Hultkvist från Dalarna håller fast vid Håkan. Liksom Stefan Löfven, Metallordföranden, som därmed hamnar på en annan sida än LO-basen.

[…]

Till slut nås enighet.

Haken är bara att det inte tycks finnas någon efterträdare. Ingen de kan enas om. Och då är de ju liksom tillbaka på ruta ett.

Det är någonstans här som det äldre etablissemanget kommer in. De har inte riktigt fattat vad som håller på att hända. Var de inte sura på verkställande utskottet tidigare så blir de det definitivt nu. När de förstår att: 1) LO:s ordförande för första gången i historien håller på att avsätta partiets ordförande. 2) De som nu hugger partiledaren inte har någon plan för en efterträdare som kan ena partiet utan tänker kasta ut socialdemokraterna i ledarlöst vakuum som faktiskt kan leda till partisplittring.

Åtminstone är det vad folk tänker denna fredag. Att hela skiten rasar samman.

Sedan blev det Löfven alla fick enas kring när Anders Sundström i sista minuten hoppade av. Men det är en annan historia.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 27 januari-2 februari 2012.

Read Full Post »

INFLYTANDE: Den finansiella sektorn i USA spenderade 475 miljoner dollar på att påverka politiker under senaste valperioden 2008.

20 år tidigare var summan 60 miljoner.

Siffrorna för försvarsindustrin var 24 miljoner dollar. Hälso- och sjukvårdsindustrin satsade 167 miljoner dollar. För jordbrukssektorn var siffran 65 miljoner.

Pengarna gick till enskilda politiker och organisationer bildade för att stödja en viss lagstiftning, enskilda sakfrågor eller politiska kampanjer (Political Action Committee).

Kevin Drum, som bloggar för Mother Jones, skriver att detta inflytande bidrog starkt till att finanskrisen blev så omfattande.

[F]or three decades [finacial lobby] had us convinced that the success of the financial sector should be measured not by how well it provides financial services to actual consumers and corporations, but by how effectively financial firms make money for themselves. It sounds crazy when you put it that way, but stripped to its bones, that’s what they pulled off. […]

Now if the aerospace lobby had told us after the 1986 Challenger disaster that the key to better performance was to turbocharge the engines and quit performing preflight inspections, everyone would have agreed that they were crazy. Yet that’s essentially what the finance lobby has done over the past decade, and in some weird way we were too mesmerized to recognize it. Within months of a near catastrophe caused by one of the industry’s brightest stars, the lobbyists were busily making certain that it would happen again—and that when it did happen, it would be bigger and more disastrous than ever. […]

It was, depending on your perspective, either a vicious circle or a virtuous one. Deregulation produced vast profits, and those profits in turn provided the money to lobby for further deregulation. It was this ocean of money that allowed the financial industry to spend nearly $500 million on political contributions in just a single election cycle, and it was those contributions that helped keep so many flagrantly abusive—but profitable—practices alive and well. […]

Unlike most industries, which everyone recognizes are merely lobbying in their own self-interest, the finance industry successfully convinced everyone that deregulating finance was not only safe, but self-evidently good for the entire economy, Wall Street and Main Street alike. It’s what Simon Johnson, an MIT economics professor and former chief economist for the IMF, calls ”intellectual capture.” Considering what’s happened over the past couple of years, we might better call it Stockholm syndrome. […]

By October 2008, even former Fed chairman Alan Greenspan, one of the country’s biggest cheerleaders for self-regulation, was admitting the obvious: There was a ”flaw” in the free-market worldview. ”Those of us who have looked to the self-interest of lending institutions to protect shareholder’s equity, myself especially, are in a state of shocked disbelief,” he said […]

Read Full Post »

INFLYTANDE: Vilka lobbyister kommer att få störst inflytande i Washington under president Barack Obamas tid i Vita huset?

Tidskriften BusinessWeek har gjort ett urval av de påtryckare som har stort inflytande i Washington och där det demokratiska partiet nu har makt och kontroll.

Speciellt intressanta att studera är Patton Boggs, LHD & Associates, Duberstein Group, The Podesta Group, Heather Podesta + Partners, Ogilvy och Breaux Lott Leadership Group.

Read Full Post »

wash38_smallINFLYTANDE: Ken Silverstein, Washington redaktör för Harper´s Magazine, har nyligen utkommit med boken Turkmeniscam: How Washington Lobbyists Fought to Flack for a Stalinist Dictatorship.

I boken (en första version publicerades i tidskriften Harper´s) beskriver Silverstein hur han kontaktade en rad lobbyfirmer i Washington DC för att se om man ville jobba för stalinistdiktaturen Turkmenistan.

Silverstein låtsades representera en fiktiv London baserad investeringsgrupp med intressen i landet. Det visade sig inte vara speciellt svårt att få lobbyisterna att nappa på förslaget att förbättra diktaturens image och inflytande i USA.

Bland annat lobbyistfirmorna APCO och Cassidy & Associates visade stort intresse.

[E]ven the best-endowed regimes need help navigating the shoals of Washington and it is their great fortune that, for the right price, countless lobbyists are willing to steer even the foulest of ships.

Enligt Silverstein har amerikanska lobbyister arbetat för diktaturer åtminstone sedan 30-talet när PR experten Ivy Lee – via en firman German Dye Trust – hade kontrakt med nazistregimen i Berlin.

Bara för att nämna några få andra har Jefferson Waterman International jobbat för regimen i Burma och Black, Manafort, Stone & Kelly hade på sin tid kontrakt med motståndsledaren Jonas Savimbi i Angola. Patton Boggs har jobbat för Kamerun och Carmen Group för Kazakstan osv. osv. (Kuriosa: Patton Boggs har även representerat Sverige.)

Även andra har använt sig av Wallraffande för att kunna skriva om lobbyfirmornas arbete för olika diktaturer. The Sunday Time gjorde nyligen detsamma med Stephen Payne, en lobbyist som tidigare jobbade för Bush administrationen.

En reporter på tidningen låtsades representera Kurdistans expresident och Payne föreslog bland annat;

Well, why don´t you make a donation to the Bush Library?

Enligt Silverstein är klimatet i maktens Washington DC helt annorlunda än i övriga delar av landet;

If you went to a cocktail party in many parts of the country and you talked about representing the government of Turkmenistan – ‘Yeah, well, this is what I do for a living. I get up in the morning, go to work and lobby for dictators’ – most people would find that that morally repugnant. But in Washington you talk about it without fear of embarrassment.

Read Full Post »