Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ilmar Reepalu’

INTERVJU | Förre detta finansminister Kjell-Olof Feldt kritiserar sitt parti för både deras sätt att hantera framtidsfrågorna och Moderaterna.

I Magnus Wredes intervju i Dagens Samhälle ger han partiet ett tips om hur man borde beskriva Moderaterna framöver.

Försöken att demonisera dem och framställa dem som De Onda var ju huvudlinjen fram till 2010 års val. Det har inte precis gett någon utdelning. Det är rimligare att beskriva Moderaterna som valhänta, okänsliga och allmänt lite misslyckade.

När Magdalen Andersson tillträdde som partiets ekonomisk-politiske talesperson började hon med att berömma finansminister Anders Borg (M) för at han hållit ordning i statens finanser. Detta visar att partiet redan har lagt om strategin jämfört med inför förra valet.

Men den mesta kritiken riktar Feldt mot sitt eget parti. Och att göra intervjun i Dagens Samhälle har sina fördelar.

Tidningen läses av ledande politiker inom kommun- och landstingsvärlden. Just de politiker som direkt möter kritiken från väljarna när partiet låter ideologisk korrekthet gå före vad som fungerar i verkligheten.

Intervjun har som utgångspunkt Feldts bok En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris:

I sin bok beskriver Kjell-Olof Feldt socialdemokraternas fyra framgångsrika decennier 1930–1970. Sedan började det ta emot. Men att förändra partiet i takt med att verkligheten förändrades blev något av ett sisyfosarbete.

– Att politiken inte kunde lösa alla problem var svårt att erkänna. En stor del av medlemmarna hade ju kvar bilden att vårt parti kan svinga ett magiskt spö och göra vin av vatten.

Har det blivit en tillnyktring på den punkten?
– Njaee, det är mycket nostalgi kvar, och nya generationer med samma inställning att det parti man tillhör kan uträtta det omöjliga. Det gäller inte bara socialdemokratin.

Kjell-Olof Feldts budskap är att politiken inte blir bättre än vad förutsättningarna medger. Han önskar sig mer av sanningssägande och tror att det skulle väcka respekt hos väljarna att tydligt peka på stora problem som väntar, efter ”så många löften som inte infriats och rosiga framtidsskildringar” genom åren.

–Men ett av demokratins dilemman är behovet att skapa gott humör bland väljarna. Jag varnade Göran Persson inför 1998 års val att gå för långt med löften och fick då svaret ”Tråkmånsar vinner inga val”.

[…]

Nu tycker han att det har blivit bättre. Inte minst applåderar han en tendens som han tycker är tydlig. Partiet lyfter åter fram kunskap och kompetens som något viktigt och satsar, med Feldts vokabulär, på färre kommunikatörer och fler analytiker.

Men fortfarande undviks tydliga besked i centrala frågor. Den kanske mest glödheta: Hur göra med vinster i skattefinansierad verksamhet? I boken fnyser Feldt åt en presskonferens som Carin Jämtin, Ilmar Reepalu och Anneli Hulthén höll i vintras.

Kommuner och landsting skulle själva få avgöra ”om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte”, skrev de tre i ett pressmeddelande. Till exempel skulle stiftelser, kooperativ och ideella föreningar kunna väljas som enda privata alternativ.

– Ytterst ogenomtänkt, hur torftiga får politiska utspel vara? utbrister Feldt och slår ut med armarna.

[…]

Feldt ser presskonferensen som ett praktexempel på ”utspelsdemokrati” där man ”yxar till” någonting i en svår fråga utan att tala om hur det ska gå till i praktiken.

[…]

Och på samma sätt som med löntagarfonderna är Feldt övertygad om att eventuella restriktioner mot vinstuttag skulle slå tillbaka på Socialdemokraterna i valet.

– Barn i friskolor har röstberättigade föräldrar. Ska man vinna riksdagsval måste man ha med sig Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö, säger den tidigare ordföranden i Friskolornas riksförbund.

Vinstvåndanäralltsåsvår, för att inte säga omöjlig, för S att omsätta i en valvinnarfråga, enligt Feldt. Åsikterna går isär i partiet. I boken beskriver han läget när det gäller privata alternativ i välfärden som att det handlar om att ”minimera förlusterna”.

Vilka förluster?
– Ja, både förluster i anseende och förluster av väljare. Det finns mycket starka känslor i den här frågan, men var finns förnuftet? Går känslorna att förverkliga?

Bild: Ett uppslag ur Dagens Samhälle nr 25, 2012.

Read Full Post »

IMAGE: Malmö stad har hamnat i en ny internationell PR katastrof. Återigen har den omfattande antisemitismen i staden uppmärksammats.

Malmö är den mest antisemitiska platsen i Sverige. Och nu har t.o.m. ansedda Simon Wiesenthal Center i Los Angeles tvingats utfärda en varning till alla judar i världen att vara försiktiga. 

Det har länge varit känt att judar flyttar från Malmö p.g.a. den allt öppnare rasismen riktad mot judar. Dessutom har hatbrotten mot judar i Skåne fördubblades under 2009. Attentat utförs och judiska lokaler och gravar skändas. 

Ett stort problem är att kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) tidigare har uttalat att judiska församlingen i Malmö borde kritisera staten Israel. 

Varför svenska judar skall behöva ta på sig skulden för vad Israel gör eller inte gör har Reepalu aldrig lyckats förklara. 

Skulle någon överhuvudtaget kräva att andra religiösa eller nationella minoriteter är skyldiga att ta på sig ett ansvar för vad som händer på andra sidan jorden? Nej naturligtvis inte.

Men enligt Reepalu måste just judarna göra det. Tyvärr är övriga socialdemokrater så pass svaga i Malmö att man kommer att låta Reepalu hållas.

Reepalu har tidigare också använt den gamla konspirationsteorin om att ”israeliska lobbyn” (en omskrivning för judar) skulle skulle utgöra ett problem.

Så här skriver Simon Wiesenthal Center i sitt pressmeddelande:

We reluctantly are issuing this advisory because religious Jews and other members of the Jewish community there have been subject to anti-Semitic taunts and harassment. There have been dozens of incidents reported to the authorities but have not resulted in arrests or convictions for hate crimes […] A contributing factor to this decision has been the outrageous remarks of Malmo mayor Ilmar Reepalu, who blames the Jewish community for failing to denounce Israel. The travel advisory urges extreme caution when visiting southern Sweden. It is not connected to last week’s Islamist terrorist bombing in the heart of Stockholm.

Läs mer: Artikelserie i Skånska Dagbladet om hatet mot judar i Malmö.

Read Full Post »

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)

Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »

francesco-ricci-bitti-3VARUMÄRKE: Nu har det börjat uppmärksammas att Malmö Stad och Ilmar Reepalu utnyttjade Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel för sina egna politiska ändamål.

Både Malmö och Region Skåne har länge velat marknadsföra sig som ledande när det gäller event för att kunna konkurrera i Öresundsregionen med Köpenhamn.

Men bilden av Malmö som det naturliga valet när näringslivet och idrottsorganisationer skall välja ort för event och stora konferenser kommer nu alltmer att ifrågasättas.

Internationella Tennis Förbundets president Francesco Ricci Bitti har nu markerat att Malmö inte kan komma på tal som arrangör för Davis Cup i framtiden.

Bitti säger så här när han citeras av Jim Litke som är nationell sportskolumnist för The Associated Press;

I believe sports and politics are not excluding each other, and never will. But what is not acceptable is when politicians use sports for their own position. Surely, the city of Malmo, will not be welcome to organize such an event again. We will discuss this when we meet with the Davis Cup committee and the board of the ITF at the end of March.

Litke beskriver Svenska Tennisförbundets defensiva agerande i föga smickrande ordalag;

Sweden’s capitulation in what is best described as a political stunt – and some would suggest collaboration isn’t too strong a word – only emboldens the next city or state with a sports team and a grudge determined to do the same.

Men även Henrik Källén, generalsekreteraren i Svenska Tennisförbundet, har nu markerat mot Malmö;

På längre sikt tror och hoppas vi att tennissporten inte har skadats av Malmö Stads agerande (…) Men efter Davis Cup-matchen i Malmö ser vi också över avtalen med arrangörerna.

(…)

Det är dock viktigt att markera att vi inte accepterar att lokala politiker sätter sin egen agenda före idrotten. Vi beklagar djupt att dessa lokala ledande politiker har utnyttjat tennisen och idrotten för sina egna politiska syften.

Det måste vara unikt bland svenska städer att få så mycket dålig PR internationellt som Malmö nu har lyckats med på extremt kort tid.

Read Full Post »

ilmar-reepaluNÄRINGSLIV: Efterdyningarna av tennisturneringen mellan Sverige och Israel kan ha rejält skadat varumärket Malmö Stad.

Nu har även sponsorer i och utanför Malmö börjat fundera över om man kan lita på Malmö stad efter att den politiska ledningen lätt politik styra deras strategi kring evenemanget.

Det började redan när Stockholm erbjöd sig att ta över Davis Cup- arrangemanget. Tiden var dock för kort (vilket man troligen också kände till) för att man skulle kunna hinna flytta tennisen.

Vad man dock lyckade med var att sända en positiv signal till näringslivet och sponsorer att huvudstadsregionen är en betydligt mer pålitlig och mer professionell partner än vad Malmö stad är.

Som största orten på den svenska sidan i Öresundsregionen riskerar Malmö stads agerande inte bara att påverka den egna stadens näringslivskontakter utan också Region Skåne.

Catella är den enskilt största tennissponsorn i Sverige. Tidigare koncernchefen och med uppdrag rörande företagets tennissponsring – Gunnar Rylander – påpekar i en intervju i Dagens Media att vad som har hänt i Malmö ännu inte påverkar deras agerande;

Men det är möjligt när vi efter matchen vet bättre vad som hänt är av en annan åsikt och att man då får överväga hur man ska förhålla sig när politik kommer in i idrotten.

Blandas politik in blir idrotten lidande och särskilt om inte publik kan komma. Då blir det inte lika roligt att sponsra. För börjar idrott att förknippas med politik och trubbel kommer företag att avstå från sponsring.

Medan polisen i Malmö ansåg att tennisen kunde spelas inför publik gjorde Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, en politisk bedömning att så inte skulle ske.

Lennart Schuss, vd Catella Corporate Finace, har reagerat som privatperson;

Lokala politiker som Ilmar Reepalu utnyttjar tennisen för politiska manifestationer. Dessutom är antisemitismen i Malmö ganska omfattande och Ilmar Reepalu legitimerar denna antisemitism.

(…)

[D]et Reepalu gör i samband med Davis Cup-matchen är bara skamligt och han bidrar till att öka våldet och hatet mot judar.

Även internationellt har Malmös stads agerande uppmärksammats.

The Wall Street Journal – som läses av näringslivsfolk över hela världen – har uppmärksammat de märkliga turerna kring hur Ilmar Reepalu och Socialdemokraterna i Malmö har kommunicerat sin politik.

I en ledarartikel The Swedish Emirat – jämförs Malmö med diktaturen Dubai (ett av emiraten i Förenade Arabemiraten) i Persiska viken som inte gett visa till en israelisk idrottare;

As in Dubai, politics, not security concerns [vilket Reepalu hävdat], were the real issue in Malmö. The city council vote to ban spectators split along party lines (…) This was not a case of radicals intimidation officials into embarrassing the Israeli guests. Rather, the radicals already run the city. ”My personal opinion is that one should not play a match against Israel at all in this situation [Israel’s Gaza operation],” said the mayor, Ilmar Reepalu, in January.

Like the organizers in Dubai, Mr. Reepalu was afraid the Jewish athletes could antagonize his constituency. ”A large part of Malmö’s population is from the Middle East … I understand they are uncomfortable about this and want to demonstrate. This is not a match against just anybody. It’s a match against the state of Israel.”

Sverige får nu skämmas internationellt och varumärket Malmö har blivit allvarligt skadats. Barbarerna står inte vid Malmös portar, barbarerna är redan mitt i bland oss!

Read Full Post »