Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ideologi’

PartiernaSTRATEGI | En anledning till varför Alliansen står och stampar i opinionsmätningarna är att de är förvirrande lika varandra.

Detta är inte bara en konsekvens av fyrpartiöverläggningarna som tenderat landa i överenskommelser som mest liknar minsta gemensamma (politiska) nämnare. (Det är inte många väljare som blir entusiastiska över kompromisser.)

Utan det handlar också om att partierna idag har blivit varandras ideologiska spegelbilder. Alla är nu liberaler, om än i olika schatteringar.

Detta är speciellt tydligt inom Alliansen. Alla vill ligga i mitten. Alla vill attrahera den stora medelklassen. Och denna medelklass uppfattas vara lite vagt liberala i de flesta frågor.

Inte ens Kristdemokraterna skiljer ut sig längre. Det är bara i Sverige som deras politiska motståndare kan komma undan med att kalla deras politik för ”konservativ”.

Det samma gäller Socialdemokraterna. De har lyckats vända ut och in på sig själva för att kunna hävda att man är både för och emot vinster i välfärden.

Miljöpartister har redan varit ute och bett om ursäkt för vad denna politik lett till på friskoleområdet. Uppenbart för att väljarna har förflyttat sig när det gäller just vinster inom välfärdssektorn.

Förr försökte partier övertyga väljarna, idag vill man bara följa väljarströmmarna. Och detta skapar naturligtvis problem.

För Allianspartierna (till viss del även för Socialdemokraterna och Miljöpartiet) innebär detta att alla jagar exakt samma väljare. Och jagar man samma väljare blir det inte många röster för vart och ett av partierna.

Tydligast blir detta när det gäller Allianspartiernas vurmande för företagsväljare. Alla vill vara deras vänner.

Problemet är bara att det inte finns speciellt många företagare överhuvudtaget. Åtminstone i inte i jämförelse med många andra målgrupper.

Istället för att försöka utforma en politik som tilltalar fler ”vanliga” väljare slösar man bort resurser på att övertyga en förhållandevis liten målgrupp.

Eftersom regeringspartierna har bestämt sig för att gå till val som Alliansen borde man nu fundera på att famhäva fler ideologiska skillnader.

Ännu ett gemensamma politiskt program kommer nämligen inte leda till att man får så många fler väljare än vad man har idag.

För att få fler väljare måste man visa på skillnader. Och eftersom man är överrens i politiska sakfrågor återstår bara att visa på ideologiska skillnader.

Om det finns några kvar, vill säga.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Nyliberalerna inom Centerpartiet verkar inte ha lärt sig någonting av debaclet med sitt idémanifest.

Metro Student nr 3 2013

Moderpartiet drog slutligen tillbaka sina mest kontroversiella förslag. Nyliberalerna inom Centerpartiets Ungdomsförbund verkar däremot inte ha dragit några politiska slutsatser av detta.

Den negativa uppmärksamhet som partiet fick när man lanserade förslagen om bl.a. plattare skatt, mångifte och fri invandring berör tydligen inte CUF:s ordförande Hanna Wagenius.

När Rickard Lindholm intervjuade ”framtidens statsministerkandidater” – d.v.s. ungdomsförbundens ordförande – för Metro Student var det Wagenius som stack ut.

På Wikipedia sägs din karriärs mest kända bedrifter vara att du vill avskaffa sexköpslagen och stödja polygami. Hur känns det?

-Det känns ganska bra. Det var väl så jag bröt igenom 2009, när vi fick igenom den motionen. Det är fortfarande en viktig fråga.

Du känner inte att du hellre vill uppmärksammas för något annat?

-De lär väl lägga till att jag vill legalisera cannabis på den där listan. De väljer ju det mest kontroversiella men jag driver på i integrationsfrågorna och runt miljön samt ungdomsarbetslösheten också?

Sex, polygami, cannabis. Det slår aldrig fel. Nyliberaler framstår alltid som de mest sex- och drogfixerade i den offentliga debatten. Inte ens frikyrkliga pastorer verkar lika fixerade.

Bild: Ett uppslag Metro Student, september 2013.

Read Full Post »

VÄLJARFLYKT | Hur pragmatiskat, eller starkt ideologiskt, vågar ett parti vara utan att riska att stora väljargrupper överger partiet?

Fotomontage av SVT - Agenda

Hans Albin Larsson, historiker och professor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, har beskrivet hur partipolitiken har förändrats i artikeln ”Partiernas århundrade”.

Han har också tittat på hur blockpolitiken har fungerat historiskt i Sverige. Båda problemen brottas man med inom både Alliansen och det rödgröna blocket.

Larsson använder bl.a. som exempel energikrisen på 1970-talet och beslutet om Öresundsbron 1993-1994. Båda frågorna skapade stora spänningar inom Socialdemokraterna respektive Centerpartiet.

Larsson skriver i Populär Historia:

Partierna åberopar då och då sin ideologi som argument för ett visst ställningstagande. I andra sammanhang tonas den ned på bekostnad av praktiska lösningar, kanske kompromisser med andra partier eller mellan olika intressen inom den egna organisationen. Historien lär oss att partier måste kunna ha en pragmatisk hållning till sin ideologi för att överleva.

[…]

Exemplen ur den svenska politiska historien har visat att det inte sällan finns en stor spännvidd åsiktsmässigt inom ett politiskt parti. De bärande principerna, det som uppfattas som partiets ideologi, måste dock i stort ha stöd hos alla eller nästan alla medlemmar och sympatisörer, annars framstår partiet som en nomineringsorganisation med mer tillfälliga ståndpunkter i dagsaktuella frågor, så som partierna fungerar i till exempel USA.

I övrigt är det uppenbart att ett demokratiskt parti inte kan nå särskilt stor intern enighet, även om enskilda personer och grupper alltid kommer att försöka få partiet att anamma just deras synsätt. Strävan efter enighet kan lätt leda till motsättningar som övergår i splittring. Således skulle partierna faktiskt kunna anta den bakvända devisen: ”Söndrade vi stå, enade vi falla”.

Bild: Foto och affischmontage av SVT.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Centerpartiet är det senaste i raden av partier som vill inmuta en variant av liberalismen.

Bondeförbundet valet 1956

För första gången vill man öppet deklarera att man är ett liberalt parti.

Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön. Den är jordnära och frihetlig. Den bygger på rättvisa och hållbarhet. Den ser samhället som större än bara staten, som en gemenskap där alla behövs.

Om detta kan anses som en klar och tydlig beskrivning av partiets ideologi är lite av en smaksak. Kanske är det klart som korvspad för varje centerpartist.

För alla andra ser det nog mer ut som om man bara har staplat en rad positiva epitet ovan på varandra.

Men beskrivningen får i alla fall anses som ett fall framåt för partiet. Tidigare kallade man sin ideologi för ”ekohumanism”.

Centerpartiets ideologi kan sammanfattas i begreppet ekohumanism. Den förenar humanismens respekt för människovärdet och tro på varje människas möjligheter, med ekologins insikter om de villkor naturen ger för människa och samhälle. Centerpartiets samhällssyn präglas av en stark tilltro till individer i samverkan.

Maud Olofsson däremot brukade kalla partiet för socialliberalt.

Av allt detta blev väljarna knappast mycket klokare av. Men det är kanske också här som man skall söka förklaringen till partiets ideologiska förvirring.

Partiet har aldrig byggt sin existens på en ideologisk vision för hur man vill att Sverige skall se ut.

Historiskt sett har man snarare sett sig som ett intresseparti för människor på landsbygden och inom jordbruket. För det behöver man inte nödvändigtvis en ideologi.

Per Schlingmann, Moderaternas gamla chefstrateg, är inne på samma spår när Johan Såthe intervjuade honom för Veckans Affärer.

Vi lever i en tid när kommunikation tycks vara svaret på allt. När Centern får dåliga opinionssiffror i valet säger Annie Lööf: ”Vi måste bli ännu tydligare med vad vi står för”. Kan det inte vara så att folk förstår exakt vad Centern står för?

”Utan att ta just Centern som exempel så tror jag att du har helt rätt. De företag och aktörer som försöker att klä sig i något som man inte är kommer att avslöjas nu. Människor bedömer företag och organisationer utifrån vad man gör, inte utifrån vad man säger. De flesta lösningar på kommunikationsproblem handlar inte om kommunikation utan att ändra sitt agerande”, säger Per Schlingmann som ändå inte kan låta bli att reflektera över hur bilden av Centern sett ut medierna.

”De säger att det är bra att ‘vi har initierat en bred idédiskussion’. Jag har inte sett en enda millimeter idédiskussion. Debatten handlar bara om Centern, det blir ett slags metadiskussion där alla försöker föra fram just sin agenda. Det bli en kamp om verklighetsbeskrivningen.”

Samma kritik kan riktas mot Centerpartiets liberalism.

Det ursprungliga nyliberala förslaget till idémanifest var ett uppenbart försök att klistra på partiet en ideologi som man vare sig var redo för eller som det ens fanns en historisk tradition av.

När man nu har bestämt sig för att anamma liberalismen blir resultatet av nödvändighet en kompromiss.

Tydligare kan det inte bli att man inte har vana att hantera frågor om ideologi.

Bild: Valaffisch från Bondeförbundet 1956. Läs på professor Bengt Johanssons blogg om affischen.

Read Full Post »

STRATEGI | Det är inte bara Centerpartiet som har ideologiska problem. Även Socialdemokraterna har en djup klyfta som måste överbryggas innan valet.

Sydsvenskan den 24 februari 2013

Därför tar Stefan Löfvens skuggfinansminister Magdalena Andersson nu upp striden mot vänstern och deras krav på vinstförbud inom välfärdssektorn.

Det finns mer än hundra förslag från nästan lika många arbetarkommuner om att aktiebolag inte ska få finnas i välfärden. Vad är risken med ett sådant förbud?

– I så fall skulle en massa skolor stängas. Det ser jag ingen poäng med. Varför ska vi stänga verksamheter som fungerar? Däremot tycker jag att vi ska reglera verksamheten bättre. Vi har varit naiva när vi öppnat upp välfärden för vinstgivande bolag.

Lunds arbetarekommun föreslår att vinster i vård- och omsorgssektorn bör förbjudas. Vad är det för fel på det?

– Att en del av de företag som driver den här verksamheten idag i så fall inte längre vill fortsätta med det. Vi har många verksamheter som drivs av aktiebolag. Vi har väldigt många brukare som är nöjda. Det måste vi respektera.

Enligt Malmö arbetarekommun bör välfärdsverksamhet inte få drivas med avkastning som medel eller mål. Vad är felet med ett sådant förslag?

– Det är inte genom sådana förbud vi uppnår det vi vill uppnå. Vi får kanske helt andra effekter som vi inte vill ha, kanske att verksamheter som finns idag och som brukarna är nöjda med inte finns i framtiden. Det vore olyckligt. Det finns ju många barn som går på skolor som drivs av privata företag, som gör vinst, och som både barn och föräldrar är väldigt nöjda med.

Ingen skulle bli lyckligare än Alliansen om partiet skulle ta beslut om vinstförbud på partikongressen.

Inget har nämligen mobiliserat borgerligheten som när LO-ekonomen Rudolf Meidner 1970 lade fram sitt förslag om löntagarfonder.

Tanken var att löntagarnas organisationer skulle få aktiemajoriteten i företag med över etthundra anställda. Förslagen om vinstförbud har samma politiska sprängkraft som fonderna.

Lägger sig Socialdemokraterna nu på vänsterkanten om vinster i välfärden ger man Alliansen en möjlighet att mobilisera väljarna på ett sätt som deras egen politik inte ser ut att klara av idag.

Det är därför avgörande för Socialdemokraternas valstrategi att denna bomb desarmeras inför kongressen.

Men även vänstern inom den socialdemokratiska sfären har insett betydelsen att argumentera i valtermer.

Det nybildade fackliga idéinstitutet Katalys talar om att vinstförbud och vinstbegränsningar som ett vinnarkoncept i valet.

Daniel Suhonen, chef för Katalys, och nationalekonomen Dany Kessel skriver på debattplats i Dagens Nyheter:

För den rödgröna oppositionen är detta en stor möjlighet att mobilisera de egna väljarna och göra inbrytningar ibland borgerliga väljare. Många människor uppger sig vara beredda att byta parti om det egna partiet inte har en tillräckligt bra linje i fråga om vinstbegränsning.

Sex procent av valmanskåren består i dag av alliansväljare som är så kritiska till vinst att de potentiellt skulle kunna vinnas över till de rödgröna om de presenterar ett effektivt förslag för att stoppa eller reglera vinstläckaget ur välfärden. 22 procent av valmanskåren består av rödgröna vinstkritiska väljare som tycker frågan är så viktig att de är beredda att byta parti på frågan.

”Vår undersökning visar att om Stefan Löfven slutar flörta med medelklassväljarna och formulerar ett effektivt vinstförbud så finns potentiellt ett helt Folkparti att hämta över blockgränsen”, säger Suhonen vidare.

Uppenbart kommer vänstern inte att ge sig utan strid.

När Magdalena Andersson intervjuades lyste även partiets strategi gentemot Moderaterna igenom.

Att detta framfördes i Sydsvenskan, som har täckningsområde inom det röda Skåne, var nog ingen tillfällighet.

Att försöka dra ner förtroendet för hur Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg sköter landets ekonomi är grundläggande om Socialdemokraterna skall kunna vinna valet.

– Det är mitt jobb att vara ute efter Anders Borgs jobb, säger hon.

I det arbetet riktar hon hård kritik mot områden som ofta beskrivs Borgs som starka sidor. Hon säger sig ha en hel del kritik mot ”hantverket” – mot det som annars brukar kallas ledarskap eller regeringsduglighet.

– Det finns många exempel på att Reinfeldt och Borg inte skött hantverket på det sätt som man kan förvänta sig av en regering, säger hon.

Enligt Magdalena Andersson är Fredrik Reinfeldts hittills största misslyckande att han inte fått ner arbetslösheten, som ju statsministern själv beskrivit som regeringens övergripande prioritering.

Hon anser att Anders Borg är på farlig väg att missköta Sveriges statsfinanser i och med att han i höstas lade fram en allt för expansiv statsbudget.

Det räcker att Centerpartiet och Kristdemokraterna tar sig över fyraprocentspärren för att det skall väga jämt mellan de rödgröna och regeringspartierna.

Och har man begränsande möjligheter att vinna nya väljare gäller det att avskräcka väljarna från att gå över till motståndarna.

Det är också i det perspektivet man skall se partiets intensiva kritik av Nuon-affären. En affär som knappast intresserar speciellt många väljare.

Vad man däremot kan uppnå är att man lyckas ifrågasätta bilden av en regering som är bra på att hantera landets och skattebetalarnas pengar.

Bild: Urklipp från Sydsvenskan den 24 februari 2013. Erik Magnusson gjorde intervjun med Magdalena Andersson.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Annie Lööf höll ett tydligt och tufft tal på Centerpartiets kommunpolitiska dagar. Kanske det bästa så här långt som partiledare.

Svenska Dagbladet den 1 februari 2013

Men det var också ett tal hon av omständigheterna var tvungen att hålla om Centerpartiet skulle ha en chans att överleva nästa val.

De senaste månaderna har vi avkrävts svar på vad vi INTE är.

Låt mig vara tydlig än en gång.

Jag är INTE för månggifte. Jag vill INTE slopa skolplikten. Jag vill INTE slopa arvsrätten.

Jag är INTE nyliberal.

I ett nyliberalt samhälle är sjukvården, skolan, vården, omsorgen enbart upp till människor själva.

Nattväktarstaten ska garantera människor säkerhet, men inte så mycket mer. Det är oerhört långt från vad något etablerat parti i Sverige ställer sig bakom.

Det får räcka nu, jag är innerligt trött på INTEN.

Jag och Centerpartiet vi vill prata om det vi är för. Vad vi vill. Vad vi vill förändra. Hur vi vill göra Sverige bättre. Hur våra grundvärderingar behövs för att forma ett friare, grönare, tryggare, rättvisare Sverige.

Talet var uppskattat om man skall gå efter applåderna hon fick. Men frenesin antydde också att man var lättade över att Lööf var så tydlig med sitt anti-nyliberala budskap.

Men Lööf försökte också måla upp en bild av att ”motståndare” och ”vänstern” har haft en medveten ”strategi” som gjort att kritiken mot förslaget till idéprogram blev så intensiv.

I realiteten har kritiken i huvudsak kommit inifrån de egna leden och från borgerliga sympatisörer.

Medlemmar har fruktat för det egna partiets överlevnad. Detta medan borgerliga ledarskribenter har sett sannolikheten för en ny valseger för Alliansen minska i takt med att varje nyliberalt förslag blivit känt.

Det blir nämligen svårt för Moderaterna och Folkpartiet att kompensera det väljarbortfall som uppstår om både Kristdemokraterna och Centerpartiet bara precis tar sig över fyraprocentspärren.

Nu har i alla fall Lööf återställt ordningen. Vi får se om det räcker.

Det gäller nu för partiet att ta fram en seriös politik som håller över tid och som vanligt folk kan känna igen sig i. Det behövs färre utopier och mer realism.

En positiv effekt av den senaste tidens turbulens kan bli att nyliberalerna marginaliseras internt. De har visat att de inte är mogna att ta ansvar.

Vill partiet reparera sin image måste man nu plocka fram en politik som den vanlige, traditionelle centerpartistiske väljaren kan känna igen.

Troligtvis kommer vi nu också få se många fler förslag kring miljö, jordbruk och landsbygg än tidigare.

Partiet kommer också känna behov av att lyfta fram en mer socialt ansvarstagande politik. Allt för att utplåna minnet av de misslyckade förslagen i idéprogrammet.

Så paradoxalt kan det bli så att den gruppering som sett sig idémässigt isolerade p.g.a. Stureplanscenterns frammarsch nu återigen kan komma att sätta den politiska agendan. Och nu även med partiledaren som banerförare.

En varning bara: Minsta lilla felsteg och media kommer att hugga direkt. Minsta lilla förslag som kan definieras som nyliberalt riskerar att kasta in partiet i en ny kris.

Bild: Ett urklipp från Svenska Dagbladet den 1 februari 2013.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Vad har Annie Lööf, Paul Ryan och Barack Obama gemensamt? Alla har läst filosofen Ayn Rand (men bara två har henne som idol).

Ayn Rand

Men det finns en annan likhet mellan Lööf och republikanernas vicepresidentkandidat i valet 2012.

Båda har nämligen backat från sina positiva uttalanden om Rands filosofi när hennes libertarianska idéer började granskas lite närmare.

I USA tog t.o.m. katolska kyrkan avstånd från Rands idéer just för deras socialdarwinistiska konsekvenser.

[Y]our budget [d.v.s. Ryans budgetförslag] appears to reflect the values of your favorite philosopher, Ayn Rand, rather than the Gospel of Jesus Christ. Her call to selfishness and her antagonism toward religion are antithetical to the Gospel values of compassion and love.

Cuts to anti-hunger programs have devastating consequences. Last year, one in six Americans lived below the official poverty level and over 46 million Americans – almost half of them children – used food stamps for basic nutrition. We also know how cuts in Pell Grants will make it difficult for low-income students to pursue their educations at colleges across the nation, including Georgetown. At a time when charities are strained to the breaking point and local governments have a hard time paying for essential services, the federal government must not walk away from the most vulnerable.

While you often appeal to Catholic teaching on “subsidiarity” as a rationale for gutting government programs, you are profoundly misreading Church teaching. Subsidiarity is not a free pass to dismantle government programs and abandon the poor to their own devices. This often misused Catholic principle cuts both ways. It calls for solutions to be enacted as close to the level of local communities as possible. But it also demands that higher levels of government provide help — “subsidium”– when communities and local governments face problems beyond their means to address such as economic crises, high unemployment, endemic poverty and hunger.

Detta var naturligtvis lite pinsamt för katoliken Paul Ryan. Han skyndade sig att istället lyfta fram texter av både påven och kyrkans egen Thomas av Aquino som viktiga inspirationskällor för sin politik.

Något liknande hände när Lööf framhävde Margaret Thatcher. Det dröjde inte länge efter att hon blivit partiledare förrän hon också började framhäva, inte bara Karin Söder, utan även Gudrun Schyman (!). (Se t.ex. Sunt Förnuft nr 1: 2012)

På så sätt kunde hon med lite spinn få det att låta som om det nu mer handlade om en beundran för starka kvinnor i allmänhet.

I en kulturartikel 2010 skrev Jens Liljestrand, författare och doktor i litteraturvetenskap, om Rand.

Författaren och filosofen Ayn Rand (1905-1982) och hennes verk är idag för nyliberaler vad Valerie Solanas och SCUM-manifestet är för feminister: för några få fundamentalister ett rättesnöre som ska läsas bokstavligt, för långt fler en förgrundsgestalt, någon som man i tv-soffan tycker ”ska tas med en nypa salt” men hemma med lådvinet erkänner att man ”håller ju med, egentligen”.

Inga jämförelser i övrigt, ska jag snabbt tillägga, innan Randianerna i Sverige kastar sig över tangentborden och lovar att pissa på min grav eller liknande, vilket de har för vana (jag skojar inte).

[…]

Kedjerökande och amfetaminmissbrukande satt hon i sin New York-lägenhet omgiven av en sektliknande beundrarskara som med tiden blev en ironisk variant på just den jagsvaga kollektivism hon ville bekämpa. Hennes filosofi, som gavs namnet objektivism, sågs som ett färdigt system, en matematisk formel där ett felaktigt kommatecken raserar hela bygget. Med tiden integrerades också psykologiska teorier i modellen, och den som utmanade Rands geni uteslöts obönhörligt efter en psykoterapisession/skådeprocess i författarens eget vardagsrum.

Kulten kring henne rämnade mot slutet av 60-talet när det avslöjades att hon under många år haft en sexuell relation med en tjugofem år yngre lärjunge, som hon under dramatiska former slängde ut ur gruppen efter att han dumpat henne. Eftersom det privata var politiskt var avfärdandet av hennes kropp synonymt med ett svek mot idealen.

Långt ifrån fiktionens prydlighet var hennes egen värld med andra ord bisarr och märklig. Särskilt Rands make, den stilige och godhjärtade men på något sätt ihålige Frank O’Connor, förblir en gåta. Därmed ger böckerna [om Rand av Anne Heller och Jennifer Burns] indirekt en förklaring till varför de flesta ändå mognar bort från Rand: det finns paradoxer i det mänskliga psyket som vår rationalitet aldrig helt kan besvärja. Hennes utopi om en värld rensad från tvivel och självmotsägelser, av ett heroiskt liv av lyckomaximering genom prestationer, motbevisas av det sätt på vilket hennes eget strandade i ynklighet och självbedrägeri.

Det lustiga med denna artikel är att Liljestrand drar ungefär samma slutsatser som president Barack Obama senare skulle göra i en intervju strax innan valet 2012.

Obama, som också kallade Ryans republikanska budgetförslag för ”social Darwinism”, framhäver i Rolling Stone att Rands idéer kan kännas tilltalande när man är ”17 eller 18 år och känner sig missförstådd”.

Have you ever read Ayn Rand?

Sure.

What do you think Paul Ryan’s obsession with her work would mean if he were vice president?

Well, you’d have to ask Paul Ryan what that means to him. Ayn Rand is one of those things that a lot of us, when we were 17 or 18 and feeling misunderstood, we’d pick up. Then, as we get older, we realize that a world in which we’re only thinking about ourselves and not thinking about anybody else, in which we’re considering the entire project of developing ourselves as more important than our relationships to other people and making sure that everybody else has opportunity – that that’s a pretty narrow vision. It’s not one that, I think, describes what’s best in America. Unfortunately, it does seem as if sometimes that vision of a ”you’re on your own” society has consumed a big chunk of the Republican Party.

Att bli vuxen innebär med andra ord att man inser att det bästa för en själv, de närmaste och för samhället kanske inte är att alla bara springer runt och tänker på sig själva.

Så när riksdagsledamoten Kerstin Lundgren (C) varnade för de socialdarwinistiska tendenserna i partiets förslag till idéprogram träffade hon mitt i prick.

Nyliberalismen är i grunden en revolutionär rörelse som med fredliga medel vill förändra hela samhället.

Ideologin har inte mycket gemensamt med samhällsbevarande strömmningar inom vare sig liberalismen eller konservatismen (eller för den delen inom socialdemokratin).

När nyliberaler sammarbetar med andra liberala eller konservativa partier är det inte för att man har speciellt mycket gemensamt utan bara för att man har hittat en (tillfällig) gemensam fiende.

Frågan är naturligtvis vem som skulle vilja leva i ett nyliberalt samhälle. När inte ens de som förespråkar idealet vågar stå upp för sina idéer när de granskas är det kanske inte konstigt att folk blir skeptiska.

Läs mer: ”Vem är Ayn Rand?” av Aron Lund. ”Lööfs kovändningar” på bloggen Badlands Hyena har också länkar och citat.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »