Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ibrahim Baylan’

KRIS: Att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) skulle avgå var en no-brainer. Frågan var bara när och hur. 

I sitt öppna avgångsbrev skriver Baylan om sina motiv för sin avgång; 

Motiven är flera. För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet. 

Han får det att låta som om han hade haft en chans att behålla posten om han hade stannat. I realiteten väljer han att avgå istället för att tvingas bort.

Som det är nu finns det bara män som kandiderar till partiledare. Och partilogiken säger då att  partisekreterarposten är säkrad för en kvinna.

Men vad man gör verkar vara mer ämnat att försvaga partiet än stärka det.

Starka partiledarkandidater blockeras av ännu starkare partidistrikt. Övriga politiker verkar vara förlamade. Ingen bedriver längre någon politik. Och män kan inte bli partisekreterare därför att de inte är … ja, kvinnor.

Borde det inte vara bättre om partiet fokuserade på att skapa ett starkt team istället för att försöka tillfredställa alla särintressen?

Read Full Post »

POLITIK: I morgon skall Socialdemokraternas Kriskommission lägga fram sina rekommendationer.

Partiet liknar idag alkoholisten som ännu inte erkänner sig ha ett alkoholproblem. Det är Kriskommissionens uppgift att leverera den insikten.

”Är Socialdemokraternas politik i grunden särskilt mycket annorlunda nu än vad den var 1991? Egentligen inte. Däremot har samhället och de politiska motståndarna utvecklats rejält. Sossarna har inte riktigt hängt med”.

skriver Widar Andersson, f.d. socialdemokratisk riksdagsledamot och nuvarande redaktör på Folkbladet, när han radar upp en lång rad förklaringar till krisen.

”Att Mona Sahlin föll till föga och tog med Vänsterpartiet i regeringsutmanarkoalitionen 2010 ska också adderas till den mängd elände som staplats i S-kansliet sedan 1991.”

Detta är ett av de mer tydliga exemplen på partiets strategiska misstag. Andra förklaringar från Andersson låter mer långsökt:

”På Malmökongressen 2005 fick inte dåvarande skolministern Ibrahim Baylan med sig ombuden på införande av nationella prov i tidigare årskurser.”

Detta låter mer som sökandet efter en punkt i historien där allt gick fel. Typiskt för personer och organisationer i kris. Om vi  bara hade tagit ett annat beslut så skulle vi idag inte befinna oss där vi nu är.

Men Andersson är smartare än så. Han inser att problemen har ackumulerats över åren. Om det inte finns några quick fix idag så fanns det inte heller några quick fix då.

Socialdemokraternas problem handlar om mer än ”oflyt”.

Det handlar om att partiets politik inte längre uppfattas vara relevant för dagens problem. Och ett parti som har haft detta problem under en längre tid kommer också att få det svårare att ta sig ur en sådan kris.

Read Full Post »

KAMPANJ: Vad har utmärkt de senaste dagarnas valrörelse?

1) Socialdemokraterna och Mona Sahlin har sent – troligtvis alltför sent – lyckats få lite flyt i sin valkampanj. Nu talas det dessutom om att valvakan kan bli en rysare.

2) Och när det väl lossnade var det kring frågor som De Rödgröna borde ha fokusera på redan i början av mandatperioden.

Det behövdes knappast någon djupare analys för att kunna räkna ut att en av Alliansens svagaste punkter var de utförsäkrade.

Det borde därför ha varit självklart för De Rödgröna att fokusera som en laserstråle på frågor kring sjukförsäkringen och alla som har hamnat i kläm.

Med tanke på alla tafatta försök från Alliansen att hantera frågorna borde det dessutom vara som att spela mot öppet mål. 

3) En annan sak som har utmärkt valrörelsens sista dagar är att alla riksdagspartier plötsligt har mobiliserat för att varna för Sverigedemokraterna.

Tidigare blev Fredrik Reinfeldt mest irriterad när journalister och politiska motståndare tog upp frågan.

Irritationen berodde på att Sverigedemokraterna gagnades av att man hela tiden diskuterade partiet.

Men plötsligt började nu både Reinfeldt och ”experter” – i och utanför partierna – varna för vad som skulle kunna komma att hända om partiet tog plats i riksdagen.

Andningen var naturligtvis att Sverigedemokraterna riskerade bli vågmästare enligt en rad olika opinionsundersökningar.

4) En annan sak som har blivit tydligt nu när det går lite bättre för Socialdemokraterna i slutminuterna är hur trög den rödgröna valkampanj har varit.

Eva Buskas, som har följt Mona Sahlin under hela valrörelsen, sammanfattar det bra i Aftonbladet;

2010 års val kommer att gå till historien som ett pr-val. När Moderaterna vill vinna väljare i Värmland, skickar de jägaren Anders Borg i friluftskläder som skjuter hagelbössa och bakar kolbullar över öppen eld. Efter varje tv-utfrågning eller debatt firar alliansen på krogen. Mer för journalisterna än för sin egen skull. Fotograferna får bilderna av leende partiledare som firar en lyckad debatt. Budskapet är tydligt: det är vi som är det vinnande laget. Mona Sahlin åker direkt hem till Nacka. Hon vill inte spela med i pr-spelet.

 – Politik är ingen dokusåpa, fräser partisekreteraren Ibrahim Baylan när SVT någon månad tidigare låtit svenska folket rösta fram sin favoritregering och Mona Sahlin kommer först på elfte plats.

 Men att vara fin i kanten kan stå Socialdemokraterna dyrt. Moderaterna hånades för sin klädkod som avrådde slipsar och pärlhalsband. Men sedan dess har partiet framgångsrikt odlat bilden av sig själva som avspända politiker som är som folk är mest och knäcker en bärs efter en bra dag på jobbet, går ut med hunden och tillbringar sommaren i husvagn.

Read Full Post »

VAL 2010: Sommaren är kort. Nu börjar valrörelsen på riktigt. Två utspel till två viktiga väljargrupper kommer nu från Alliansen och De Rödgröna.

Socialdemokraterna kritiserar regeringens högskolepolitik och presenterar förändringar i antagningssystemet om De Rödgröna vinner valet.

Detta är ett utspel som har stora förutsättningar att bli populärt bland studenterna.                                 

Systemet med meritpoäng som leder till att studenter med äldre betyg inte kommer in är en av de delar som Ibrahim Baylan (S) vill ta bort.    

Samtidigt försöker Alliansen rätta till vad man tidigare har ställt till bland den viktiga väljargruppen pensionärer.

Pensionärer får sänkt pension nästa år. Enligt finansminister Anders Borg (M) överväger därför Alliansen ytterligare skattesänkningar för pensionärerna nästa år.  

Bromsen i pensionssystemet slog till för första gången i år. Det innebär att inkomstpensionerna sänks nästa år med 4,3 procent enligt Pensionsmyndigheten.    

Utlovade skattesänkningar för pensionärer gör dock att lättnaden blir mindre än den skulle ha varit. Anders Borg säger därför att regeringen nu överväga ytterligare en sänkning i höstens budget.      

Pensionärer och studenter. Två väljargrupper som inga partier vågar ignorera.

Read Full Post »

NEGATIV KAMPANJTEKNIK: En förtalskampanj mot Mona Sahlin pågår för fullt enligt partisekreterare Ibrahim Baylan (S). Nu säger man sig ha spårat en avsändare av ett fejkat kedjebrev (se nedan) till Bertil Nilsson (M) i Gnosjö.

Enligt Baylan har förtalskampanjen tilltagit sedan statsråden Mats Odell (KD) och Sven Otto Littorin (M) använde uttrycket ”Tobleronepolitik” i debatten om de rödgrönas budgetalternativ.

Men läser man detta kedjebrev är det uppenbart för alla att det inte är något brev som kan misstas för att vara äkta. Ingen människa som ser det kan tro att Mona Sahlin själv har skrivit det.

Brevet är satiriskt i tonen och layouten är amatörmässig. Ingen vetig människa kan uppfatta det som ett officiellt brev från Sahlin.

Den som kan sin (Sahlin)historia vet dessutom att innehållet bygger på just Sahlin och Toblerone-affären – omskrivet för att underhålla. (Att det sedan inte är i allas smak är en annan sak.) 

Och det är säkert här skon klämmer.

Baylan och Socialdemokraterna är oroade över att om väljarna påminns om bakgrunden till Toblerone-skandalen riskerar förtroendet för Sahlin att ytterligare minska.

Och som Stefan Olssons moderatblogg påpekar skall man inte glömma att det också pågår en intern socialdemokratisk Mosa Mona-kampanj. Den har dessutom tagit fart eftersom förtroendet för Sahlin knappast har ökat på sista tiden.

Förtroendet för Sahlin minskar p.g.a. socialdemokraternas politik inte p.g.a. något ”kedjebrev”. Och det är önsketänkande att tro att hennes förtroendesiffror kommer att stiga om man bara kan stoppa cirkuleringen av brevet.

En annan moderat blogg – Holmqwist – skriver att ”förtal kan man väl knappast påstå att det är utan att göra sig lite löjlig?”

Holmqwist – ovanstående bild på brev är hämtat från hans blogg – skriver; ”Jag har – som säkerligen hundratusentals – fått detta (om det nu är exakt samma som åsyftas i ”förtals”-sammanhanget) på mailen för ca 6 månader sedan redan. Ni som ogillar det kan ju blunda – Ni andra finner det nedan.(eller om det nu är en variant av det brev som Baylan refererar till).”

Read Full Post »

TestbildREKLAM: Trots att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) tidigare har sagt att politisk reklam i tv leder till smutskastning och lägre valdeltagande kommer partiet nu att köpa tv-reklam inför valet 2010. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan nu tänka sig tv-reklam.

Baylan sa inför EU-valet att tv-reklam även tenderar att gynna rika partier. Trots detta accepterar man nu mediet: ”Tv-reklam är pengadrivande och förändrar karaktären på valrörelsen. Må så vara, nu är den här. Det är fortfarande så att televisionen har ett väldigt stort genomslag och når ut till väldigt många människor.”

När Novus Opinion gjorde en undersökning om den politiska tv-reklamen inför Europaparlamentsvalet svarade 61 procent ”inte alls bra” eller ”inte särskilt bra” på frågan ”Vad tycker du om reklam från politiska partier i tv?”.

Av de svenska tittarna hade 62 procent sett den politiska reklamen i tv. Femtiosex procent ansåg att inslagen bidrog till att fler röstade i EU-valet.

TV4-Gruppens kommunikationsdirektör – Gunnar Gidefeldt –skriver på sin blogg att Norge nu också öppnar upp för åsiktannonsering i tv.

Att även Norge förändrat sin syn på reklam har väl till viss del att göra med Strasbourgdomen i vintras, då det norska reklamförbudet i tv underkändes. Ett beslut som tvingar Norge att införa politisk reklam. Men kanske finns det även en förändring i inställningen till tv-reklamen, eftersom de flesta av partierna nu valt att köpa reklam i kanalen i samband med stortingsvalet den 14 september.

Read Full Post »

Mona SahlinBAKSMÄLLA: Socialdemokraterna slickar såren. Trots en stark valrörelse landar partiet ändå på en (marginellt) lägre procentsiffra – men med samma antal mandat – än i valet 2004.

Även för Moderaterna blev valet en besvikelse. En liten – om än positiv – förbättring jämfört med förra Europaparlamentsvalet är inte vad man hade förväntat sig.

Men även om båda partierna är missnöjda är det än så länge bara bland socialdemokraterna som missnöjet vädras så öppet.

Moderaterna trodde att Fredrik Reinfeldts statsmannamässiga framtoning i kombination med positiva inrikespolitiska opinionssiffror skulle bära fram partiet även i EU-valet.

Även Socialdemokraterna hade börjat se en ljusning inrikes. En aggessiv valkampanj och en efterföljande valseger skulle bli Mona Sahlins revansch och ett avstamp inför riksdagsvalet 2010.

Vad kritikerna inom partiet inte verkar förstå är att man i grunden valde rätt strategi men missade att gentemot media och allmänhet samt internt i partiet kommunicera att någon stor valseger inte var självklar. Partiet har fortfarande arbete kvar att uträtta internt – och mellan de rödgröna partierna – innan man kan kalla sig redo inför valrörelsen 2010.

Det är svårt att se att partiet skulle ha kunnat välja ett annat kampanjupplägg än vad man gjorde. Partiet gick in i valrörelsen med låga förtroendesiffror för Sahlin, en Wanja Lundby-Wedin-skandal i färskt minne och opinionssiffror som kunde vara bättre.

Lösningen var en kampanj som primärt ville väcka och motivera kärnväljarna. I val med förväntat lågt valdeltagande blir kärnväljarna än viktigare att nå än i val med högt valdeltagande.

Höga förväntningar, följt av valnattens besvikelse, kan inte helt förklara morrandet inom rörelsen. Även socialdemokrater förstår att väljare är mer benägna att pröva något nytt i ett EU-val. Väljarna kostar på sig att lägga sin röst på ett parti man inte skulle välja ”när det verkligen gäller” – i ett riksdagsval.

En förklaring är naturligtvis att partiledningen – med Mona Sahlin och partisekreterare Ibrahim Baylan i spetsen – tjurskalligt försöker få det att låta som om valresultatet var en stor framgång när det för alla andra är uppenbart att det inte är så.

Om partiet redan från början hade vågat kommunicera att man har haft ett tufft år och att valresulatet är en bekräftelse på att man nu har ett hyfsat utgångsläge inför valet 2010 jämfört med för bara några månader sedan skulle dagens kritik inte vara så omfattande.

Nu har Mona Sahlin sent omsider tvingats erkänna att valresultatet inte var det bästa. Återigen är Sahlin på defensiven.

En annan förklaring till kritiken är naturligtvis att Mona Sahlin nu saknar det momentum som skulle krävas inför valrörelsen 2010.

Mona Sahlins kritiker får nu vatten på sin kvarn. En tydlig valseger hade garanterat att kritiken hade tystat. Nu får partiet istället se en fortsättning på de negativa spekulationer som utmärkte månaderna innan valrörelsen gick igång.

Istället för en nystart kan partiet nu se framför sig mer av det samma.

Read Full Post »

EU-VALET: Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan påstår att politisk tv-reklam också leder till politisk smutskastning.

Trots detta har Socialdemokraterna nu köpt tidningreklam i Metro (Skåneutgåvan den 21 maj) som är mer negativ och mer smutsig än vad vi hitintills har sett någon annanstans i årets valrörelse.

Vad är skillnaden mellan att ”smutskasta” i tv-reklam och att bedriva egna negativa annonskampanjer i papperstidningar? Varför skulle det ena vara förkastligt medan det andra helt OK?

skanna0002

I socialdemokraternas annons ställer man den italienska politikern och Europaparlamentarikern Mario Mauro – ”högerkandidat från Italien” som ”vill att du ska konkurrera med låg lön och usla villkor” – mot Olle Ludvigsson (S).

Kontrasten till Olle Ludvigsson – som ”vet att framgång kräver rättvisa arbetsvillkor” – kunde inte ha varigt tydligare. Den kunde inte heller ha blivit mindre informativ och mer manipulativ för den genomsnittlige läsaren. 

Detta är ett tydligt exempel på hur ett parti försöker manipulera bild och text för att kommunicera en tydlig kontrast mellan ”good guys” och ”bad guys”. Med andra ord ett klassiskt exempel på negativ kampanjretorik som är mer inriktad på personangrepp än på sakliga argument.

Till och med Mauros bild är i svartvitt medan Olle Ludvigssons naturligtvis är i positiva färger. (Mario Mauros bild på Europaparlamentets hemsida är i färg).

Mario Mauro har knappast möjlighet att gå i svaromål på en annons i en svensk tidning. Sannolikheten att han kommer att informeras om att han har hängts ut i en svensk tidningsannons är låg.  

Om det är sant eller inte att Mauro ”vill att du ska konkurrera med låg lön och usla villkor” är något svenska läsare naturligtvis kommer att ha svårt att kontrollera. Sannolikheten att Mauro själv skulle hålla med om beskrivningen är – får man anta – låg.

Att Socialdemokraterna skulle vara speciellt känsliga för politiska budskap kopplat till rörliga bilder är rent nonsens.

Per Gudmundson på Svenska Dagbladet har påpekat att Socialdemokraterna redan har gjort sig kända för negativ kampanjfilmer – på bio!

Deras omskrivna Roy Andersson film från 1985 kan knappast anses vara höjden av balanserat politiskt budskap. Snarare får den ses som politisk propaganda.

 

Read Full Post »

wanja-lundby-wedinSTRATEGI: Att säga att Wanja Lundby-Wedin har haft hög svansföring när det gäller att kritisera näringslivets bonussystem är att uttrycka sig diplomatiskt.

Frågan är vad man nu kan göra för att rädda LO:s anseende utåt. Det mest rimliga borde vara att Lundby-Wedin helt enkelt avgår. Detta skulle vara det absolut bästa strategin om LO (och socialdemokratin) överhuvudtaget menar allvar med att återta initiativet i den inrikespolitiska debatten.

Om Lundby-Wedin avgår skulle LO och socialdemokratin kunna uppnå en rad – på sikt – positiva effekter;

1) En avgång skulle rensa luften rejält och flytta fokus bort från de LO representanter och socialdemokrater – inte bara Lundby-Wedin – som nu sitter i en rad styrelser som godkänt höga bonusar och löner utan att reservera sig mot besluten.

Att sitta kvar som ordförande innebär i realiteten att Lundby-Wedin blir en ”lame duck” inrikespolitiskt. LO riskerar att tappa all förmåga att kommunicera moralisk upprördhet över hur regeringen ”missköter sig” eller hur näringslivets toppar ”skor sig” under kristider.

2) Att avgå skulle också befria Socialdemokraterna från problemet att behöva gå en balansgång mellan att kritisera excesser inom näringslivet samtidigt som man inte vill kritisera enskilda fackliga representanter och socialdemokrater för deras brist på civilkurage när man inte har reserverar sig mot besluten om astronomiska bonusar.

Eller som en ledare i den av arbetarrörelsen närstående Dagens Arena uttrycker det;

Att socialdemokraterna i detta läge inte har självbevarelsedrift nog att säga att hon [Wanja Lundby-Wedin] har fel, var [socialdemokraternas partisekreterare] Ibrahim Baylans patetiska framträdande i söndags i Agenda i SVT ett bevis på.

3) En avgång skulle vara första steget om LO och socialdemokratin vill kunna återta initiativet i debatten. Efter en avgång skulle man kunna hävda att man nu vill satsa på ”riktiga fackliga representanter” som har både kompetens och de egna medlemmarnas bästa för ögonen.

Dagens Arena igen;

Blev LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin grundlurad? Eller stödde hon beslutet att ge AMF Pensions avgående vd en pension på 60 miljoner kronor, väl medveten om vad som gällde? Ingen av förklaringarna är särskilt smickrande för henne. För LO är det en katastrof.

Att LO:s och socialdemokratins representanter måste ha ett genuint fackligt engagemang (och inte bara intresse av att fylla sina egna plånböcker) är en viktig signal som arbetarrörelsen måste sända om man vill kunna återskapa det förtroende som man nu har tappat hos väljare och medlemmar.

Krishanteringen måste börja i den egna organisationen innan man kan förvänta sig förståelse ute i landet.

4) En avgång skulle också vara en befrielse för Mona Sahlin. Så länge som Lundby-Wedin sitter kvar i partistyrelsen kommer hon att vara som elefanten i rummet som ingen vill kännas vid. 

Hur skall Sahlin kunna gå på offensiv mot regeringens påstådda fel och brister om partiet inte ens klarar av göra rent framför sin egen dörr?

Frågan är naturligtvis om LO och Socialdemokraterna orkar göra sig av med Lundby-Wedin. Om man skall utgå ifrån Ibrahim Baylans agerande i Agenda så handlar strategin snarare om att försöka rädda henne kvar. (Ur ren kommunikationssynvinkel gjorde dock Baylan bra ifrån sig med tanke på det omöjliga budskapet han hade att förmedla.)

Samordnat eller ej. Det är uppenbart att LO och Socialdemokraterna nu försöker sig på en tvådelad strategi för att försöka rädda ansiktet utåt.

Medan Socialdemokraterna försöker att inte kritisera ”enskilda” representanter från arbetarrörelsen (utan bara bonussystemen generellt) satsar LO på att låta Lundby-Wedin distansera sig från specifika styrelsebeslut.

Genom att ”känna sig grundlurad” och kräva en ”rättslig utredning” vill Lundby-Wedin rikta sin upprördhet mot att AMF:s tidigare vd Christer Elmehagens har flyttat eget kapital från AMF:s pensionsförsäkring inför ett väntat återtåg på grund av börsraset.

Lundby-Wedin citeras i Sydsvenskan idag;

Jag blir upprörd när jag ser hur mycket han har fått. Styrelsen har nu beslutat att skyndsamt utreda hur beslutet kring detta har fattats och om Christer Elmehagens flytt av det egna kapitalet varit förenligt med bolagets etiska riktlinjer.

Frågan är om det räcker att bara gå till attack mot en aspekt av problemet.

Att Wanja Lundby-Wedin inte tidigare har motsatt sig att två direktörer i AMF Pension och AFA Försäkring har beviljats pensionsavtal som kostat bolagen cirka 98 miljarder kronor ökar knappast hennes trovärdighet.

Read Full Post »